En fråga om otrohet

[Singoalla]

Jag tolkar den frågan, om vi tänker oss att den i motsvarande situation hade varit ställd till mig, som ett sätt att kontrollera min sexualitet. Jag hade inte svarat på frågan på det sätt som den här mannen gjorde, utan jag hade förklarat just att den som försöker kontrollera min sexualitet inte kan räkna med att få dra nöje av den.

Jag hade inte svarat på några detaljerade frågor om min partner syn på min sexualitet, det tycker jag är mellan oss.

Och då hade jag avböjt eftersom jag inte fått veta om jag gett mig in i en otrohetsaffär eller inte.

 

[Petruska]

Och då hade jag avböjt eftersom jag inte fått veta om jag gett mig in i en otrohetsaffär eller inte.

Javisst, det är ju inget problem.

 

[Lenis]

Hellre då inte veta alternativt att få reda på det av partnern vid ett tillfälle och på ett sätt som HEN väljer!

Du är då enormt tolerant mot en ev otrogen partner jämfört med mig. Om någon bedrar mig ser jag det ingenstans som nödvändigt att vederbörande ska få välja sättet att berätta det på. Det kommer ju aldrig bli snyggt. Och om det gått så långt att någon annan hinner före har det enligt mig redan gått för långt. Korten på bordet snarast efter ett snedsteg, annars utgår jag ifrån att det inte skulle komma fram.

Men jag är en sådan person som tycker att det här med att inte berätta om troheten är värre än otroheten i sig, som princip. Alla kan vi göra våra misstag, och det kan bero på många faktorer om jag kan förlåta. Men att leva med mig dag efter dag med den lögnen utan att säga något? DET är det största sveket. För mig då. (Och om jag levt i ett öppet förhållande och någon upplyst mig om att den andre legat runt så hade det inte gjort mig något, hade bara tänkt att jaha ja det är ju inte lätt att veta att vi inte är exklusiva. Men alla är vi verkligen olika märker jag i denna tråd.)

 

[Petruska]

Eller, man kan ju knappast kosta på sig att bli purken om någon inte vill ha sex med en.

Men jag tar alltså rejält illa upp över den där frågan. Jag tycker att den är väldigt obehaglig, och jag kan inte känna annat än att den just syftar till att kontrollera min sexualitet. Ja, till att mer eller mindre hjälpa min förmodade partner med att kontrollera min sexualitet när jag är ute på egen hand.

Jag har funderat på att svara den som frågar så nästa gång om hen vill ha telefonnumret till min partner och ringa direkt och fråga vilka regler som bör iakttas.

 

[Singoalla]

Javisst, det är ju inget problem.

Nej men precis!

Jag tänker för övrigt att kontrollera betyder att man vill styra och ställa. Att den här mannen har en monogam relation eller inte är inget jag har intresse av att ha varken kontroll eller åsikter kring. Hans relation är hans relation och jag har inget att lägga mig i där. Inget intresse av av lägga mig i. Men jag anser att jag har rätt att veta om jag ger mig in i en otrohetsaffär, för egen del. Eftersom det betyder nåt för mig. Sen behöver han inte alls svara på min fråga om han inte vill, men jag har rätt att ställa den eftersom det är viktigt för mig.

 

[Petruska]

Du är då enormt tolerant mot en ev otrogen partner jämfört med mig. Om någon bedrar mig ser jag det ingenstans som nödvändigt att vederbörande ska få välja sättet att berätta det på. Det kommer ju aldrig bli snyggt. Och om det gått så långt att någon annan hinner före har det enligt mig redan gått för långt. Korten på bordet snarast efter ett snedsteg, annars utgår jag ifrån att det inte skulle komma fram.

Men jag är en sådan person som tycker att det här med att inte berätta om troheten är värre än otroheten i sig, som princip. Alla kan vi göra våra misstag, och det kan bero på många faktorer om jag kan förlåta. Men att leva med mig dag efter dag med den lögnen utan att säga något? DET är det största sveket. För mig då. (Och om jag levt i ett öppet förhållande och någon upplyst mig om att den andre legat runt så hade det inte gjort mig något, hade bara tänkt att jaha ja det är ju inte lätt att veta att vi inte är exklusiva. Men alla är vi verkligen olika märker jag i denna tråd.)

Men vadå lögn? Om partner bedrar dig och inte berättar det och du inte frågar, var kommer då lögnen in? Ingen har ju ljugit.

 

[Lipperta]

Jag vänder mig emot att kalla otrohet och öppna förhållanden äckliga och vidriga. Visst, det är inte för alla men de orden är alldeles för starka för mig i det här sammanhanget.

Vill man ha ett exklusivt förhållande är otrohet naturligtvis hemskt men det är inte världens ände, ytterst få saker är det.

Är någon otrogen betyder det inte alls att relationen denne är i är betydelselös för denne, det är bara att något fattades, man blev enormt påverkad av någon annan än sin partner, relationen var i en svacka, man blev tokkåt osv.

Att försöka gissa vad någon annan tycker (som man inte ens känner) är vanskligt för att uttrycka det milt. I det här fallet kanske han hade ok från sin partner att sas hoppa över skaklarna. Det är inget vi eller TS vet. Däremot är jag lite förvånad att han hörde av sig till TS eftersom han borde ha vetat om hennes inställning till otrohet. Och den inställningen är det inget fel med, precis som att en del av oss andra har en annan inställning.

Precis, vi vet ju inte vad flickvännen vill och inte vill veta.
Men säg att hon sa ok till att han var med någon annan, då skadar det väl inte att säga till henne att hennes partner har hört av sig till mig.
Jag tycker tejer och kvinnor ska stå bredvid varanda och hjälpa varandra.

Om det är en svacka i förhållandet så att min partner skulle vilja knulla någon annan, skulle jag sitta ner med honom och prata om vårt förhållande för i min värld är inte det något som är ok.
Om min partner hade blivit tokkåt och haft sex med någon och berättat det för mig själv, skulle jag bryta. Direkt.
Om min parter hade gjort planer att mötas upp med en gammal flickvän och ha sex, och hon talade om för mig hade jag blivit väldigt tacksam mot henne så att jag kan ha en chans att prata med min partner först, något måste ju vara fel mellan oss.

För mig är att vara otrogen något så fult så jag vet inte.

Jag och min kille har pratat igenom detta stunder förut och han tycker det är like äckligt han med, så tro inte att jag smiskar honom om han tittar på någon annan

Och eftersom det är såhär jag tycker så skulle jag berättat för killen flickvän, eftersom jag hade uppskattat om hon hade gjort det.

 

[athena_arabians]

Precis, vi vet ju inte vad flickvännen vill och inte vill veta.
Men säg att hon sa ok till att han var med någon annan, då skadar det väl inte att säga till henne att hennes partner har hört av sig till mig.
Jag tycker tejer och kvinnor ska stå bredvid varanda och hjälpa varandra.

Om det är en svacka i förhållandet så att min partner skulle vilja knulla någon annan, skulle jag sitta ner med honom och prata om vårt förhållande för i min värld är inte det något som är ok.
Om min partner hade blivit tokkåt och haft sex med någon och berättat det för mig själv, skulle jag bryta. Direkt.
Om min parter hade gjort planer att mötas upp med en gammal flickvän och ha sex, och hon talade om för mig hade jag blivit väldigt tacksam mot henne så att jag kan ha en chans att prata med min partner först, något måste ju vara fel mellan oss.

För mig är att vara otrogen något så fult så jag vet inte.

Jag och min kille har pratat igenom detta stunder förut och han tycker det är like äckligt han med, så tro inte att jag smiskar honom om han tittar på någon annan

Och eftersom det är såhär jag tycker så skulle jag berättat för killen flickvän, eftersom jag hade uppskattat om hon hade gjort det.

Och allt är inte svart eller vitt. Ditt synsätt fungerar för dig och det är ju bra men att som sagt lägga sig i någon annans relation på det viset är att kliva över gränsen rejält. Du kan aldrig veta hur deras relation ser ut och hur de har gjort upp mellan sig.

Personligen har jag också ENORMT svårt att se att man verkligen skulle tala om det för flickvännen av någon altruistisk välvilja. Allra minst har man påtvingat någon sina egna värderingar utan att denne haft något att säga till om. Om man gör det för att man själv vill känna sig bra och duktig kanske man ska hitta på något annat för att få den känslan som inte är så tveeggat.

Lätt OT: Jag börjar fundera på om vi som inte ser på det här som en katastrof är lite äldre? Dvs det där med en absolut sanning och svart eller vitt har luckrats upp. Jag kan dock vara ute och cykla där

 

[Lipperta]

Och allt är inte svart eller vitt. Ditt synsätt fungerar för dig och det är ju bra men att som sagt lägga sig i någon annans relation på det viset är att kliva över gränsen rejält. Du kan aldrig veta hur deras relation ser ut och hur de har gjort upp mellan sig.

Personligen har jag också ENORMT svårt att se att man verkligen skulle tala om det för flickvännen av någon altruistisk välvilja. Allra minst har man påtvingat någon sina egna värderingar utan att denne haft något att säga till om. Om man gör det för att man själv vill känna sig bra och duktig kanske man ska hitta på något annat för att få den känslan som inte är så tveeggat.

Lätt OT: Jag börjar fundera på om vi som inte ser på det här som en katastrof är lite äldre? Dvs det där med en absolut sanning och svart eller vitt har luckrats upp. Jag kan dock vara ute och cykla där

Kan säkert vara så att man som äldre blir lite mer 'inte lägga sig i' och inte bry sig så mycket om otrohet, självklart gör det ju lite ont ändå om partnern skulle vara det. Men jag tror absolut att det ligger sanning i det.

Jag är 20 med sjukt dålig självkänsla och ätstörningar i bagaget, så det skulle ta så hårt om han skulle vara otrogen. Jag är också sjukligt svartsjuk Fast jag blir bättre och bättre.
Är man under 30(?) så finns det mycket ''skam'' i att bli otrogen, typ att man inte tillfredställer sin partner/inte bra nog du vet. (Kan ha fel)

Dock om otrohet skulle ske skulle alla mina känslor försvinna på en sekund, kanske därför jag gärna vill veta för om jag fick reda på det efter åt så skulle jag fakstikt se det som de månaderna/åren var helt bortslösade.

Försöker inte heller säga att bara mitt sätt är rätt, utan bara vad jag skulle uppskatta/göra i den situationen

 

[et_flickan]

Kan säkert vara så att man som äldre blir lite mer 'inte lägga sig i' och inte bry sig så mycket om otrohet, självklart gör det ju lite ont ändå om partnern skulle vara det. Men jag tror absolut att det ligger sanning i det.

Jag är 20 med sjukt dålig självkänsla och ätstörningar i bagaget, så det skulle ta så hårt om han skulle vara otrogen. Jag är också sjukligt svartsjuk Fast jag blir bättre och bättre.
Är man under 30(?) så finns det mycket ''skam'' i att bli otrogen, typ att man inte tillfredställer sin partner/inte bra nog du vet. (Kan ha fel)

Dock om otrohet skulle ske skulle alla mina känslor försvinna på en sekund, kanske därför jag gärna vill veta för om jag fick reda på det efter åt så skulle jag fakstikt se det som de månaderna/åren var helt bortslösade.

Försöker inte heller säga att bara mitt sätt är rätt, utan bara vad jag skulle uppskatta/göra i den situationen

Här är en till som haft det tufft. Min första riktiga relation var ett skämt. Jag var så svartsjuk att inte ens min bästa vän fick umgås med min partner.
Jag var rätt förstörd på den tiden och trodde att alla ville mig illa.

Nuförtiden som 27-åring finns inget av den svartsjukan kvar. Det beror självklart på att jag jobbat nå så grymt med mig själv och har ett mycket bättre självförtroende/är mycket mer självsäker och att jag lever med en fantastisk partner.

Jag kan inte veta till 100% att han inte legat med någon annan de här sex åren vi varit ett par och det är absolut inget jag vill veta/funderar på eller behöver veta.

 

[Gnist]

Lätt OT: Jag börjar fundera på om vi som inte ser på det här som en katastrof är lite äldre? Dvs det där med en absolut sanning och svart eller vitt har luckrats upp. Jag kan dock vara ute och cykla där

Jag räknas nog med mina 44 år till skaran lite äldre och jag har alltid varit som jag är. Dvs jag ville lika lite att utomstående, främmande människor skulle lägga sig i mitt liv då, när jag var 14,24,34 som nu.

Har aldrig varit svartsjuk lagd, har rätt gott självförtroende, hygglig självkänsla och gott om gry i mig och de gånger något av de har sviktat, så har mina nära vänner funnits som stöd när jag själv på något vis påvisat att jag behöver det stödet.

Jag vet med 100% säkerhet att min bästa vän visste om att ex var otrogen och har aldrig någonsin hyst minsta lilla agg mot vännen för att den inte genast kom och skvallrade för mig.

Jag vet också om vilka som är otrogna mot sina partners och skulle aldrig i livet lägga mig i och skvallra för deras respektive, som för mig är på sin höjd bekanta och en del totalt okända. Jag tar som sagt inte ansvar för andras förhållanden. Någonsin.

Däremot om den otrogne pratar med mig om det så ifrågasätter jag såklart varför den stannar i något som den uppenbarligen inte är nöjd med, för det är ingen av de jag vet om som flingar runt med andra.

 

[Lipperta]

Här är en till som haft det tufft. Min första riktiga relation var ett skämt. Jag var så svartsjuk att inte ens min bästa vän fick umgås med min partner.
Jag var rätt förstörd på den tiden och trodde att alla ville mig illa.

Nuförtiden som 27-åring finns inget av den svartsjukan kvar. Det beror självklart på att jag jobbat nå så grymt med mig själv och har ett mycket bättre självförtroende/är mycket mer självsäker och att jag lever med en fantastisk partner.

Jag kan inte veta till 100% att han inte legat med någon annan de här sex åren vi varit ett par och det är absolut inget jag vill veta/funderar på eller behöver veta.

Som sagt, det är bara som jag tycker. Att bara tänka på att min kille skulle vara otrogen får mig att må illa.
Hade jag fått reda på i efterhand att han hade legat så skulle den tiden efter det hände bara vara bortslösat. Så känner jag just nu. Det kanske ändras(förhoppningvis kanske, inget man mår bra av att klura och oroas av jämt)

 

[et_flickan]

Som sagt, det är bara som jag tycker. Att bara tänka på att min kille skulle vara otrogen får mig att må illa.
Hade jag fått reda på i efterhand att han hade legat så skulle den tiden efter det hände bara vara bortslösat. Så känner jag just nu. Det kanske ändras(förhoppningvis kanske, inget man mår bra av att klura och oroas av jämt)

Och jag förstår dig. Det är inte på något vis roligt att gå runt och vara orolig eller fundera på om ens partner är/varit otrogen, faktiskt väldigt jobbigt och stressande, been there done that.

Det kommer nog bli bättre. Det blev det ju för mig

 

[Lipperta]

Och jag förstår dig. Det är inte på något vis roligt att gå runt och vara orolig eller fundera på om ens partner är/varit otrogen, faktiskt väldigt jobbigt och stressande, been there done that.

Det kommer nog bli bättre. Det blev det ju för mig

Haha och folk tycker att det baaaaaaara är mobbning på buke

 

[athena_arabians]

Kan säkert vara så att man som äldre blir lite mer 'inte lägga sig i' och inte bry sig så mycket om otrohet, självklart gör det ju lite ont ändå om partnern skulle vara det. Men jag tror absolut att det ligger sanning i det.

Jag är 20 med sjukt dålig självkänsla och ätstörningar i bagaget, så det skulle ta så hårt om han skulle vara otrogen. Jag är också sjukligt svartsjuk Fast jag blir bättre och bättre.
Är man under 30(?) så finns det mycket ''skam'' i att bli otrogen, typ att man inte tillfredställer sin partner/inte bra nog du vet. (Kan ha fel)

Dock om otrohet skulle ske skulle alla mina känslor försvinna på en sekund, kanske därför jag gärna vill veta för om jag fick reda på det efter åt så skulle jag fakstikt se det som de månaderna/åren var helt bortslösade.

Försöker inte heller säga att bara mitt sätt är rätt, utan bara vad jag skulle uppskatta/göra i den situationen

Att säga "inte lägga sig" i är lite förenklat, det är en fråga om att respektera andras integritet. För mig (som också har en massa bagage inkl ätstörningar och har sett på otrohet annorlunda när jag yngre) är det andra saker som är så mycket värre än två personer som har sex med varandra. Att jag ändrat mig har att göra med vad jag varit med om, en del rätt dramatiska händelser. Jag har också enormt mycket bättre självkänsla idag jämfört med för 20 år sedan (är 43).

Det är absolut inte så att du kommer att ändra inställning vad gäller otrohet men resten med självkänsla osv blir ofta bättre med åldern (vilket man i din ålder brukar hata att höra ). Man landar mer i sig själv och blir tryggare. Jag har fått ytterst lite hjälp utifrån men det jag fått har hjälpt mig att se på saker på ett annat sätt vilket har varit väldigt nyttigt.

Något jag lärt mig den riktigt hårda vägen är att aldrig tro att ens värde ligger i vad andra tycker om en, speciellt inte en man. Jag har också tagit många beslut som varit mindre lyckade men jag vägrar se den tiden som bortkastad. En erfarenhet är alltid en erfarenhet, sedan är det upp till en själv vad man gör med den.

 

[athena_arabians]

Jag räknas nog med mina 44 år till skaran lite äldre och jag har alltid varit som jag är. Dvs jag ville lika lite att utomstående, främmande människor skulle lägga sig i mitt liv då, när jag var 14,24,34 som nu.

Har aldrig varit svartsjuk lagd, har rätt gott självförtroende, hygglig självkänsla och gott om gry i mig och de gånger något av de har sviktat, så har mina nära vänner funnits som stöd när jag själv på något vis påvisat att jag behöver det stödet.

Jag vet med 100% säkerhet att min bästa vän visste om att ex var otrogen och har aldrig någonsin hyst minsta lilla agg mot vännen för att den inte genast kom och skvallrade för mig.

Jag vet också om vilka som är otrogna mot sina partners och skulle aldrig i livet lägga mig i och skvallra för deras respektive, som för mig är på sin höjd bekanta och en del totalt okända. Jag tar som sagt inte ansvar för andras förhållanden. Någonsin.

Däremot om den otrogne pratar med mig om det så ifrågasätter jag såklart varför den stannar i något som den uppenbarligen inte är nöjd med, för det är ingen av de jag vet om som flingar runt med andra.

Ja, jag tror absolut inte att ålder är den enda faktorn men nog tror jag det finns ett visst korn av sanning där. Vi har hunnit vara med om rätt mycket och i många fall sett och varit med om värre saker än otrohet.

 

[et_flickan]

Att säga "inte lägga sig" i är lite förenklat, det är en fråga om att respektera andras integritet. För mig (som också har en massa bagage inkl ätstörningar och har sett på otrohet annorlunda när jag yngre) är det andra saker som är så mycket värre än två personer som har sex med varandra. Att jag ändrat mig har att göra med vad jag varit med om, en del rätt dramatiska händelser. Jag har också enormt mycket bättre självkänsla idag jämfört med för 20 år sedan (är 43).

Det är absolut inte så att du kommer att ändra inställning vad gäller otrohet men resten med självkänsla osv blir ofta bättre med åldern (vilket man i din ålder brukar hata att höra ). Man landar mer i sig själv och blir tryggare. Jag har fått ytterst lite hjälp utifrån men det jag fått har hjälpt mig att se på saker på ett annat sätt vilket har varit väldigt nyttigt.

Något jag lärt mig den riktigt hårda vägen är att aldrig tro att ens värde ligger i vad andra tycker om en, speciellt inte en man. Jag har också tagit många beslut som varit mindre lyckade men jag vägrar se den tiden som bortkastad. En erfarenhet är alltid en erfarenhet, sedan är det upp till en själv vad man gör med den.

Du formulerade dig mycket bättre än vad jag gjorde

 

[athena_arabians]

Du formulerade dig mycket bättre än vad jag gjorde

Äsch då, jag tycker ditt inlägg är bra och det fick mig att spinna vidare lite.

 

[Gnist]

Ja, jag tror absolut inte att ålder är den enda faktorn men nog tror jag det finns ett visst korn av sanning där.

I mitt fall är den till och med en ickefaktor

 

[Roheryn]

Du är då enormt tolerant mot en ev otrogen partner jämfört med mig.

Det handlar inte nödvändigtvis om tolerans, snarare om att jag vill diskutera förhållandet med MIN PARTNER och ingen annan. Jag skulle som sagt bli jätteledsen om min partner skulle inleda en kärleksrelation med någon annan vid sidan av eller istället för mig, men det betyder inte att jag har lust att diskutera saken med (eller få reda på det av) någon annan. Det är VÅR relation, ingen annan har med den att göra!