En fråga om otrohet

[Lenis]

Men vadå lögn? Om partner bedrar dig och inte berättar det och du inte frågar, var kommer då lögnen in? Ingen har ju ljugit.

Fast för mig är det där förstklassigt bullshit. Om jag lever i en exklusiv relation där vi lovat varandra att inte strula med andra, och han sedan är otrogen- då är det ett svek. Enligt ditt resonemang skulle det då endast vara fel på riktigt om jag aktivt frågade varje dag om han varit otrogen och han nekat? Det resonemanget kan man ju dra över det mesta isåfall. Jag förväntar mig att han inte ligger runt, rånar banker eller våldtar barn vid närmaste skola. Ska jag behöva fråga partnern rakt ut om exakt allting hela tiden för att det ska ses som fel om han inte berättar? För mig spelar det ingen roll om jag frågar eller ej, att gå bakom ryggen på mig är iaf att leva i en lögn och för mig är det inte ok. Om du själv ser på det annorlunda får det stå för dig. För mig blir det du skriver om bara semantik.

Och for the record så ang apan jag var tillsammans med som bedrog mig upprepade gånger så ja, jag frågade upprepade gånger och han nekade. Var har jag skrivit att jag aldrig frågat?

 

[Viva]

Jag tycker absolut att frågan är komplex, och jag förstår båda sidor. Mycket man gör utgår ju från ens egna tankar och värderingar, inte bara när det handlar om otrohet. När jag var yngre (och innan jag började läsa på Buke) hade jag nog en mera svart/vitt syn på det hela, så hade jag sagt att jag absolut velat veta. Numera är jag mera tveksam och inte alls säker. Har i vissa fall berättat, andra inte. I Ts fall skulle jag inte berättat och jag skulle nog tänka mig för innan jag gjorde det igen.

Jag skulle, om man vill definiera, klassa mig som monogam. Jag känner igen behov av att ligga med andra människor när jag är i en bra relation. När är det gäller personen jag är tillsammans med kan jag vara mer öppensinnad, åtminstone i teorin. Mitt senaste ex. definierar sig själv som polyamorös och vi hade en överenskommelse om ett öppet förhållande även om det aldrig blev omsatt i praktik. Mitt absoluta krav var dock att jag inte ville veta. Vilket var lite svårt för honom eftersom han tror mycket på öppenhet.

I vilket fall, innan vi blev tillsammans utan bara hade en sexuell relation hade han sex med en annan tjej och berättade det för mig. Jag blev nog både arg och ledsen, inte främst för sexet utan för att jag inte ville ha den informationen. Jag var inte intresserad av när han låg med någon annan, det var i min värld deras ensak, och jag ville inte ha deras sex "upptryck i ansiktet". Hade han legat med någon när vi haft en relation och den personen tagit kontakt för att berätta det hade jag nog funderat vilka tjejer han väljer att ligga med. Jag hade inte blivit glad, jag hade inte blivit tacksam. På grund av min dåliga självkänsla hade jag nog mått rätt dåligt. Nu hade han antagligen berättat att vår relation inte var monogam men även om han inte hade gjort det så tänker jag att är man inte väldigt säker på hur informationen kommer tas emot, avstå hellre.

 

[Lenis]

Jag vet med 100% säkerhet att min bästa vän visste om att ex var otrogen och har aldrig någonsin hyst minsta lilla agg mot vännen för att den inte genast kom och skvallrade för mig.
.

Det är faktiskt väldigt intressant att läsa sånt här på buke (så länge inte nån försöker få en att tycka som de och påskina att allt annat är fel vilket uppenbarligen är rätt vanligt förekommande i tråden). För just mig hade detta du beskriver varit en otrolig dealbreaker och jag hade tagit det mycket hårdare än otroheten. Mina närmaste vet om hur jag känner ang otrohet och hade de inte berättat en sådan sak hade jag verkligen klippt den relationen. Men om de hade vetat att jag inte brydde mig så mycket, då hade det givetvis varit en helt annan femma! Och har man nära vänner vet de ju rimligen hur man ligger till vad gäller den saken

 

[Lenis]

Det handlar inte nödvändigtvis om tolerans, snarare om att jag vill diskutera förhållandet med MIN PARTNER och ingen annan. Jag skulle som sagt bli jätteledsen om min partner skulle inleda en kärleksrelation med någon annan vid sidan av eller istället för mig, men det betyder inte att jag har lust att diskutera saken med (eller få reda på det av) någon annan. Det är VÅR relation, ingen annan har med den att göra!

Då förstår jag bättre hur du menar. Om du då får välja mellan att partnern har en relation med någon annan förutom dig och att du inte får veta, alt att du får veta av tex en nära vän- då väljer du att hellre vara ovetandes om jag tolkar dig rätt? För hur du får veta det hela ändrar ju inte det faktum att din partner har en annan, tänker jag. Men jag kanske tänker galet.

(Off topic- älskar ditt nick, Roheryn är så vackert!)

 

[Gnist]

Det är faktiskt väldigt intressant att läsa sånt här på buke (så länge inte nån försöker få en att tycka som de och påskina att allt annat är fel vilket uppenbarligen är rätt vanligt förekommande i tråden). För just mig hade detta du beskriver varit en otrolig dealbreaker och jag hade tagit det mycket hårdare än otroheten. Mina närmaste vet om hur jag känner ang otrohet och hade de inte berättat en sådan sak hade jag verkligen klippt den relationen. Men om de hade vetat att jag inte brydde mig så mycket, då hade det givetvis varit en helt annan femma! Och har man nära vänner vet de ju rimligen hur man ligger till vad gäller den saken

Det var ju inget vi någonsin diskuterat, men vännen känner ju mig, vet hurdan jag är, hur jag funkar och vet också att där finns inga hard feelings från mitt håll när vännen berättade att den vetat om det ett tag innan jag tog reda på vad som var i görningen genom att ställa ex mot väggen. Vännen som även var vän med ex:et bröt dock helt och totalt kontakten med mitt ex när vi hade splittat

 

[Petruska]

Fast för mig är det där förstklassigt bullshit. Om jag lever i en exklusiv relation där vi lovat varandra att inte strula med andra, och han sedan är otrogen- då är det ett svek. Enligt ditt resonemang skulle det då endast vara fel på riktigt om jag aktivt frågade varje dag om han varit otrogen och han nekat? Det resonemanget kan man ju dra över det mesta isåfall. Jag förväntar mig att han inte ligger runt, rånar banker eller våldtar barn vid närmaste skola. Ska jag behöva fråga partnern rakt ut om exakt allting hela tiden för att det ska ses som fel om han inte berättar? För mig spelar det ingen roll om jag frågar eller ej, att gå bakom ryggen på mig är iaf att leva i en lögn och för mig är det inte ok. Om du själv ser på det annorlunda får det stå för dig. För mig blir det du skriver om bara semantik.

Och for the record så ang apan jag var tillsammans med som bedrog mig upprepade gånger så ja, jag frågade upprepade gånger och han nekade. Var har jag skrivit att jag aldrig frågat?

Om du tar i så mycket blir det ju inte roligare att svara. Även om nu otrohet är väldigt laddat för dig, så borde det vara möjligt att diskutera på ett sansat sätt utan att gå till sådana överdrifter.

Men ändå, en lögn borde det ju inte bli, men ett löftesbrott skulle det ju vara. Det har du rätt i. Det förutsätter dock att man verkligen har uttalat löften om trohet, vilket jag tror att väldigt många par inte har gjort. Och jag tror att väldigt många av de paren i sin tur ändå tar för givet att de ska vara helt monogama. Men outtalat. I det fallet vill jag inte kalla det ett löftesbrott om den ena parten sedan har ett äventyr bredvid.

Huruvida du hade frågat eller inte var inte alls temat för min fundering.

 

[rutans]

Och jag tror att väldigt många av de paren i sin tur ändå tar för givet att de ska vara helt monogama. Men outtalat.

Därför kan det ju vara bra att ta det där "snacket", som också ondgjorts i någon tråd.

 

[Petruska]

Därför kan det ju vara bra att ta det där "snacket", som också ondgjorts i någon tråd.

Eller inte. Därför att man inte ser relationen som en sorts konstruktion av regler eller som ett slags avtal.

 

[rutans]

Ett problem med en sträng syn på otrohet är ju just att det gör förhållandet väldigt sårbart för just otrohet. Det känns lite paradoxalt på något sätt.

Behöver inte nödvändigtvis vara det.
Det kan vara ett val av förhållande man trivs med och kommer överens med sin partner om. Sedan föredrar jag personligen öppna relationer i bemärkelsen att kunna vara ärliga mot varandra och inte gå bakom ryggen på den andre.

 

[rutans]

Eller inte. Därför att man inte ser relationen som en sorts konstruktion av regler eller som ett slags avtal.

Handlar varken om regler eller avtal. Det handlar om att få veta vem den andre är, vad som är viktigt för den och om det är något som är gemensamt.

 

[Hyacinth]

Därför kan det ju vara bra att ta det där "snacket", som också ondgjorts i någon tråd.

Om man anser otrohet vara något av det värsta som kan hända så kanske det är skönt med ett Snack. Jag skulle nog mest bli stressad av ett dylikt.




Jag har faktiskt ingen aning om mina vänner har affärer vid sidan av. Har de det och inte har ett öppet förhållande hoppas jag de av respekt för sina vänner och sin partner sköter det snyggare än så.

 

[rutans]

Det är verkligen två läger, "Säg, jag skulle vilja veta!" och "Säg inte, det är intrång!", inte många nyanser. Det mest intressanta är att vissa anser sig sitta på absoluta sanningen, tolkar jag det som.

De grå nyanserna försvinner i och med halmbocken @Singoalla nämnde .

 

[rutans]

Om man anser otrohet vara något av det värsta som kan hända så kanske det är skönt med ett Snack. Jag skulle nog mest bli stressad av ett dylikt.




Jag har faktiskt ingen aning om mina vänner har affärer vid sidan av. Har de det och inte har ett öppet förhållande hoppas jag de av respekt för sina vänner och sin partner sköter det snyggare än så.

Handlar nog inte enbart om otrohet. Det kan vara barnfråga, tex att man aldrig vill ha barn som den andre kanske vill. Etc.. Snacket ser inte jag som något man gör vid ett inbokat möte där ett antal punkter tas upp. Det sker kontinuerligt.

 

[rutans]

Jag är mest nyfiken på om de som anser att man ska meddela den ovetande parten om de resonerar så kring annat också, som rör folks förhållanden?

Om ni vet att någon ni vet vem det är använder droger sporadiskt, sällsynt nån gång ibland, ni ser personen ni känner snatta, eller gör något annat som inte är socialt okej eller helt lagligt etc skyndar ni er då att berätta det till den ovetande och för er troligen okända partnern?

Om inte, varför är det så viktigt att lägga sig i andras liv när det kommer till just otrohet?

För att tråden handlar om otrohet?

 

[Gnist]

För att tråden handlar om otrohet?

Eller så har den utvecklats lite till att försöka förstå varför vissa anser sig ha rätt att oombedd lägga sig i andra vuxna människors förhållande och om det i såna fall gäller även annat eller enbart just otrohet och en genuin undran över varför just otrohet och inget annat i såna fall anses vara värt att kliva över en del gränser och in i andras liv och relationer.

 

[rutans]

En annan aspekt - ni som säger att ni absolut skulle vilja veta om er partner var otrogen, hur skulle ni känna om det istället var ni som var den otrogna? Och en vän kom på detta och inte pratade direkt med er, utan istället gick direkt till er för vännen okända partner? Skulle det kännas OK eller skulle ni vilja få en chans att prata med vännen själv först? Skall empati, välvillighet och medmänsklighet vara förbehållen de "oskyldiga", och de "skyldiga" får skylla sig själva, eller...?

Vi har ju framförallt pratar om att på något vis informera vederbörande. Hur förtäljer inte historien. Det kan mycket väl vara så att man ber vännen berätta för sin partner.

Otrohet handlar ju väldigt ofta om att man inte trivs i sitt förhållande. Varför inte åtgärda det, slippa smussla och må bättre?

 

[rutans]

Eller så har den utvecklats lite till att försöka förstå varför vissa anser sig ha rätt att oombedd lägga sig i andra vuxna människors förhållande och om det i såna fall gäller även annat eller enbart just otrohet och en genuin undran över varför just otrohet och inget annat i såna fall anses vara värt att kliva över en del gränser och in i andras liv och relationer.

Gällande droger så kan det vara ännu viktigare om nära släktingar är omedvetna och det rör sig om ett påbörjat missbruk.

 

[corzette]

Jag är 42, men ser inte åldern som en del i det hela...
Visst är jag mindre fördomsfull som äldre men när det kommer till vissa saker är det lika stenhårt som när jag va 14...

 

[Singoalla]

Eller inte. Därför att man inte ser relationen som en sorts konstruktion av regler eller som ett slags avtal.

Hur kan man veta hur ens partner ser på relationen om man inte pratar om det? Tankeläsning?

 

[prallan]

Eller, man kan ju knappast kosta på sig att bli purken om någon inte vill ha sex med en.

Men jag tar alltså rejält illa upp över den där frågan. Jag tycker att den är väldigt obehaglig, och jag kan inte känna annat än att den just syftar till att kontrollera min sexualitet. Ja, till att mer eller mindre hjälpa min förmodade partner med att kontrollera min sexualitet när jag är ute på egen hand.

Jag har funderat på att svara den som frågar så nästa gång om hen vill ha telefonnumret till min partner och ringa direkt och fråga vilka regler som bör iakttas.

Känns lite överanalyserande, tänker jag.