En fråga om otrohet

[et_flickan]

Vem har sagt något om att lätta sitt eget dåliga samvete? Eller att någon ens skulle ha dåligt samvete?

Det är vad jag hört varför folk skulle berätta om en eventuell otrohet. Att de inte skulle kunna leva med att ha något sånt på sitt samvete. Det tycker jag är egoistiskt.

Hur resten av befolkningen resonerar vet jag inte.

 

[Singoalla]

Inte i lika hög utsträckning, men "lägga-sig-i-känslan" finns där lite ändå, ja... Alldeles särskilt om vännen inte är helt 100% säker på att partnern verkligen är otrogen - och det kan man ju bara veta om man själv varit där eller fått veta i förtroende.

Jag tycker mig se en ganska tydlig röd tråd i det som skrivs här som tyder på att de som inte lägger sig i, inte heller vill att andra ska lägga sig i deras liv. Så där är vi nog enbart olika som personer. Jag har ingenting emot att personer lägger sig i mitt liv till viss del, oftast ser jag det som omsorg och det är som allra oftast det kommer från en god tanke. Ibland träffar det rätt och ibland träffar det fel, det har hänt att jag har bett vänner backa. Men allra oftast så har jag uppskattat att folk visat mig omtanke, yttrat oro eller liknande. Jag, mina vänner och min familj fungerar så och då är det såklart lätt att få uppfattningen att andra fungerar likadant. Även om det såklart inte är så.

Om folk runtomkring mig generellt hade haft en "jag lägger mig inte i"-inställning så hade jag nog lätt tolkat det som att dom inte bryr sig tillräckligt mycket.

 

[starcraft]

Det handlar för mig inte alls om moraliska regler eller regelverk, utan om att ge en annan människa vetskap om händelser som det finns en reell risk att dennes partner medvetet döljer.
Men, jag tycker inte att man har någon som helst skyldighet att informera (om det inte gäller olagligheter till polisen). Vill man inte informera så är det helt okej, men det är precis lika mycket ett beslut som påverkar den drabbade som att välja att informera.

Fast i och med att du informerar har du meddelat indirekt att du tycker personen gör något fel. Det är ju inte så att du ringer upp någons partner och berättar att partnern minnsann varit och gjort något som du inte anser vara moraliskt fel, bara för att hen eventuellt inte sagt något om det själv. Behovet av att berätta brukar för det mesta enligt min erfarenhet dyka upp när det handlar om saker som är omoraliska/fel enligt en själv eller olagliga (men olagliga är en annan diskussion)

 

[Hyacinth]

En annan aspekt - ni som säger att ni absolut skulle vilja veta om er partner var otrogen, hur skulle ni känna om det istället var ni som var den otrogna? Och en vän kom på detta och inte pratade direkt med er, utan istället gick direkt till er för vännen okända partner? Skulle det kännas OK eller skulle ni vilja få en chans att prata med vännen själv först? Skall empati, välvillighet och medmänsklighet vara förbehållen de "oskyldiga", och de "skyldiga" får skylla sig själva, eller...?

Jag skulle ju vilja att vännen pratade med mig om den hade behov av det.

 

[Singoalla]

Det är vad jag hört varför folk skulle berätta om en eventuell otrohet. Att de inte skulle kunna leva med att ha något sånt på sitt samvete. Det tycker jag är egoistiskt.

Hur resten av befolkningen resonerar vet jag inte.

Det som har skrivits i denna tråden är att det handlar om omsorg av den bedragne. Jag har såklart inte dåligt samvete över att en kille ville ligga med mig som är i en exklusiv relation, som jag dessutom tackade nej till. Frågan uppstod då jag själv skulle uppskatta att bli kontaktad om min pojkvän var otrogen. Men, som vi har kommit fram till i tråden nu, så är det inte alla som skulle uppskatta det.

 

[Centaur]

Förstår mig inte på er som struntar i om er partner ligger med halva Sverige, ljuger och bedrar er, men bara ni inte får redo på det är allt perfekt??

Är man otrogen och tycker att det är helt okej att ljuga om det så är det högst troligen inte det enda man ljuger om. Lögn föder lögn.Stora delar av ert förhållande är mao baserade på lögn och oärlighet, gud vet vad som faktisk är äkta och sanning i ett förhållande som byggs på lögn och sticka huvudet i sanden strategin... Jag tycker det låter fruktansvärt att leva i en sån relation.

Men ni tycker alltså detta är ett sunt och bra förhållande och skulle bli arga på budbäraren som informerar er och slår hål på livslögnen?

 

[vallhund]

Det handlar för mig inte alls om moraliska regler eller regelverk, utan om att ge en annan människa vetskap om händelser som det finns en reell risk att dennes partner medvetet döljer.
Men, jag tycker inte att man har någon som helst skyldighet att informera (om det inte gäller olagligheter till polisen). Vill man inte informera så är det helt okej, men det är precis lika mycket ett beslut som påverkar den drabbade som att välja att informera.

Rimmar illa med vad du skrev i #235, för mig luktar det moralpanik.

 

[Singoalla]

Fast i och med att du informerar har du meddelat indirekt att du tycker personen gör något fel.

I mitt fall kan jag anse att det är ganska uppenbart att personen gjort någonting fel. Han erkänner att han har en exklusiv relation när jag ställer honom mot väggen, han svarar inte när jag frågar rakt ut om det handlar om otrohet utan säger "Jag lever livet, kort och gott" och när han väl inser att jag inte vill träffa honom längre så försöker han slingra sig ur situationen och säger att han inte alls hade tänkt att vi skulle ligga utan bara hänga. Så i det här fallet tar jag mig rätten att anta att snubben gör någonting fel. Sedan kan jag såklart inte svara för alla andra fall, men att dra slutsatsen om att personen gör någonting fel mot sin partner i detta fall tycker jag inte är särskilt konstigt.

 

[et_flickan]

Förstår mig inte på er som struntar i om er partner ligger med halva Sverige, ljuger och bedrar er, men bara ni inte får redo på det är allt perfekt??

Är man otrogen och tycker att det är helt okej att ljuga om det så är det högst troligen inte det enda man ljuger om. Lögn föder lögn.Stora delar av ert förhållande är mao baserade på lögn och oärlighet, gud vet vad som faktisk är äkta och sanning i ett förhållande som byggs på lögn och sticka huvudet i sanden strategin... Jag tycker det låter fruktansvärt att leva i en sån relation.

Men ni tycker alltså detta är ett sunt och bra förhållande och skulle bli arga på budbäraren som informerar er och slår hål på livslögnen?

Jag och min partner har aldrig uttalat meningen "vi ligger bara med varandra, punkt".

Varför ska någon gå in och tycka att min relation är osund bara för att min partner pippar en annan? Den kan faktiskt vara bra.

 

[Centaur]

Jag och min partner har aldrig uttalat meningen "vi ligger bara med varandra, punkt".

Varför ska någon gå in och tycka att min relation är osund bara för att min partner pippar en annan? Den kan faktiskt vara bra.

Okej så ni har ett öppet förhållande?
Det är ju en HELT annan sak än det vi diskuterar här, har inget trohetslöfte gett så kan man per definition inte vara otrogen heller. Skulle önska att ni kunde sluta dra in era öppna relationer i diskussioner som handlar om monogama relationer!

 

[Singoalla]

Okej så ni har ett öppet förhållande?
Det är ju en HELT annan sak än det vi diskuterar här, har inget trohetslöfte gett så kan man per definition inte vara otrogen heller. Skulle önska att ni kunde sluta dra in era öppna relationer i diskussioner som handlar om monogama relationer!

Ja, tack. Det är bra att definiera vad vi pratar om här.

Tack vare tråden om monogami i våras så var det en liten klocka som ringde i bakhuvudet när jag fick reda på att denna man fortfarande var tillsammans med sin flickvän. Jag kanske borde fråga om dom har en exklusiv relation. Så, tack Buke för att ni fick mig att tänka så långt. Det hade jag aldrig gjort utan den tråden. MEN nu frågade jag och det hade han. Därav denna tråd, diskussion och funderingar.

 

[et_flickan]

Okej så ni har ett öppet förhållande?
Det är ju en HELT annan sak än det vi diskuterar här, har inget trohetslöfte gett så kan man per definition inte vara otrogen heller. Skulle önska att ni kunde sluta dra in era öppna relationer i diskussioner som handlar om monogama relationer!

Nej vi har aldrig känt att det behövs pratas om vad vi har för relation.

Och andra okända människor har inget ansvar att tala om för mig vad min partner gör när jag inte är med och tvärt om.

 

[BernT]

Förstår mig inte på er som struntar i om er partner ligger med halva Sverige, ljuger och bedrar er, men bara ni inte får redo på det är allt perfekt??

Är man otrogen och tycker att det är helt okej att ljuga om det så är det högst troligen inte det enda man ljuger om. Lögn föder lögn.Stora delar av ert förhållande är mao baserade på lögn och oärlighet, gud vet vad som faktisk är äkta och sanning i ett förhållande som byggs på lögn och sticka huvudet i sanden strategin... Jag tycker det låter fruktansvärt att leva i en sån relation.

Men ni tycker alltså detta är ett sunt och bra förhållande och skulle bli arga på budbäraren som informerar er och slår hål på livslögnen?

Håller helt med dig! Jag hade för övrigt velat veta om min sambo var otrogen. Plus hade tyckt att han isåfall var jävligt äcklig.

Nu kommer väl "så är man äcklig om man ligger med andra i öppet förhållande?" Nä har man öppet förhållande är man ju inte otrogen om man ligger med andra eller hur. Sen att jag tycker det är lite halvmärkligt är bara min personliga åsikt som jag får ha.

 

[et_flickan]

Ja, tack. Det är bra att definiera vad vi pratar om här.

Tack vare tråden om monogami i våras så var det en liten klocka som ringde i bakhuvudet när jag fick reda på att denna man fortfarande var tillsammans med sin flickvän. Jag kanske borde fråga om dom har en exklusiv relation. Så, tack Buke för att ni fick mig att tänka så långt. Det hade jag aldrig gjort utan den tråden. MEN nu frågade jag och det hade han. Därav denna tråd, diskussion och funderingar.

Det finns faktiskt människor som lever tillsammans utan att göra så stor affär av hur de lever och vad de får/inte får göra.

Varför kan jag och min partner inte bara få ha en relation tex, måste den vara exklusiv/öppen? Kan den inte bara?

 

[Singoalla]

Nej vi har aldrig känt att det behövs pratas om vad vi har för relation.

Finns det inte en risk då att du och din partner har olika syn på det, om ni aldrig pratat om det?

 

[Singoalla]

Det finns faktiskt människor som lever tillsammans utan att göra så stor affär av hur de lever och vad de får/inte får göra.

Varför kan jag och min partner inte bara få ha en relation tex, måste den vara exklusiv/öppen? Kan den inte bara?

Ni får såklart ha precis vilken relation ni vill, det är ju eran grej. Men den relationen som vi pratar om i den här tråden är exklusiva relationer, och otrohet i dessa relationer. Det var det jag skrev mitt ursprungsinlägg om och det är det som vi diskuterar. Det klart det uppstår förvirring när andra typer av relationer dyker upp i diskussionen utan att vi som diskuterar vet om att du pratar om något annat än vad vi pratar om.

 

[starcraft]

I mitt fall kan jag anse att det är ganska uppenbart att personen gjort någonting fel. Han erkänner att han har en exklusiv relation när jag ställer honom mot väggen, han svarar inte när jag frågar rakt ut om det handlar om otrohet utan säger "Jag lever livet, kort och gott" och när han väl inser att jag inte vill träffa honom längre så försöker han slingra sig ur situationen och säger att han inte alls hade tänkt att vi skulle ligga utan bara hänga. Så i det här fallet tar jag mig rätten att anta att snubben gör någonting fel. Sedan kan jag såklart inte svara för alla andra fall, men att dra slutsatsen om att personen gör någonting fel mot sin partner i detta fall tycker jag inte är särskilt konstigt.

I ditt fall håller jag helt med och i och med hans slingrande svar är det lätt att tro att även han är medveten om att han gör/gjort/tänkte göra fel.

 

[As_Vegas]

Fast i och med att du informerar har du meddelat indirekt att du tycker personen gör något fel. Det är ju inte så att du ringer upp någons partner och berättar att partnern minnsann varit och gjort något som du inte anser vara moraliskt fel, bara för att hen eventuellt inte sagt något om det själv. Behovet av att berätta brukar för det mesta enligt min erfarenhet dyka upp när det handlar om saker som är omoraliska/fel enligt en själv eller olagliga (men olagliga är en annan diskussion)

Om jag tar ett annat exempel, droger. Jag har inga invändningar mot att vissa av mina vänner tar diverse olika droger lite då och då, så länge de inte börjar bete sig farligt eller otrevligt (vilket aldrig hänt hittills). Jag tar inga droger själv, alls, men lägger ingen som helst moralisk värdering i att mina vänner göra det. Men, om någon anser att den behöver dölja sitt droganvändande (eller liggande med andra eller vad det nu är) från sin partner, så vill jag ge partnern möjlighet att själv ta ställning till beteendet.
Det har inte med vilka handlingar jag tycker är moraliskt rätt eller fel, utan om huruvida man döljer något som kan vara av betydelse för ens partner att veta.

 

[starcraft]

Förstår mig inte på er som struntar i om er partner ligger med halva Sverige, ljuger och bedrar er, men bara ni inte får redo på det är allt perfekt??

Är man otrogen och tycker att det är helt okej att ljuga om det så är det högst troligen inte det enda man ljuger om. Lögn föder lögn.Stora delar av ert förhållande är mao baserade på lögn och oärlighet, gud vet vad som faktisk är äkta och sanning i ett förhållande som byggs på lögn och sticka huvudet i sanden strategin... Jag tycker det låter fruktansvärt att leva i en sån relation.

Men ni tycker alltså detta är ett sunt och bra förhållande och skulle bli arga på budbäraren som informerar er och slår hål på livslögnen?

Fast bara för att man är otrogen betyder ju inte att man ljuger. Jag har varit otrogen, men jag ljög inte om det. Jag tyckte dock inte heller att jag hade något behov av att berätta det. På en fråga hade jag så klart svarat sanningen, vilket jag även gjorde när min dåvarande konfronterade mig med sina misstankar.

 

[starcraft]

Om jag tar ett annat exempel, droger. Jag har inga invändningar mot att vissa av mina vänner tar diverse olika droger lite då och då, så länge de inte börjar bete sig farligt eller otrevligt (vilket aldrig hänt hittills). Jag tar inga droger själv, alls, men lägger ingen som helst moralisk värdering i att mina vänner göra det. Men, om någon anser att den behöver dölja sitt droganvändande (eller liggande med andra eller vad det nu är) från sin partner, så vill jag ge partnern möjlighet att själv ta ställning till beteendet.
Det har inte med vilka handlingar jag tycker är moraliskt rätt eller fel, utan om huruvida man döljer något som kan vara av betydelse för ens partner att veta.

Men du har lagt in en värdering på vad som är värt att veta och dessutom en värdering att det är fel att dölja det för en partner. Även om du inte tycker droganvändandet i sig är moraliskt fel verkar du tycka det faktum att hen inte berättar om det till sin partner är moraliskt fel?