En fråga om otrohet

[As_Vegas]

Medan jag är övertygad om att en massa saker aldrig kommer fram.

Så tror jag absolut inte att det är, att det mesta kommer fram till slut. Jag tror snarare tvärtom faktiskt.

Det gör ju säkert en hel del skillnad i hur man resonerar kring att berätta eller inte.

 

[As_Vegas]

En annan aspekt - ni som säger att ni absolut skulle vilja veta om er partner var otrogen, hur skulle ni känna om det istället var ni som var den otrogna? Och en vän kom på detta och inte pratade direkt med er, utan istället gick direkt till er för vännen okända partner? Skulle det kännas OK eller skulle ni vilja få en chans att prata med vännen själv först? Skall empati, välvillighet och medmänsklighet vara förbehållen de "oskyldiga", och de "skyldiga" får skylla sig själva, eller...?

För mig är otrohet en såpass stor grej så om jag någon gång skulle vara otrogen så tror jag inte att jag skulle klara av att hålla tyst om det. Jag gissar att jag nästan direkt skulle berätta för partnern och så får partnern ta ställning. Det är mycket möjligt att jag själv skulle ha svårt att gå vidare och själv vilja lämna relationen.
Oavsett, man får stå för sina handlingar och ta konsekvenserna av dem och inte förvänta sig att andra ska skydda en.

 

[Roheryn]

Det gör ju säkert en hel del skillnad i hur man resonerar kring att berätta eller inte.

Nej, inte för mig. Oavsett om otroheten kommer fram eller inte så anser jag inte att det är min sak att berätta det...

 

[As_Vegas]

Jag är mest nyfiken på om de som anser att man ska meddela den ovetande parten om de resonerar så kring annat också, som rör folks förhållanden?

Om ni vet att någon ni vet vem det är använder droger sporadiskt, sällsynt nån gång ibland, ni ser personen ni känner snatta, eller gör något annat som inte är socialt okej eller helt lagligt etc skyndar ni er då att berätta det till den ovetande och för er troligen okända partnern?

Om inte, varför är det så viktigt att lägga sig i andras liv när det kommer till just otrohet?

För mig är det jämförbart, mer eller mindre rakt av. Det handlar inte så mycket om vad man gör, utan om man gör det bakom ryggen på sin partner eller inte.

 

[Roheryn]

Oavsett, man får stå för sina handlingar och ta konsekvenserna av dem och inte förvänta sig att andra ska skydda en.

Det behöver ju inte vara i avsikt att skydda någon som man inte berättar - det kan ju vara så att man väljer att ställa sig utanför något som man inte har med att göra...

 

[Roheryn]

För mig är det jämförbart, mer eller mindre rakt av. Det handlar inte så mycket om vad man gör, utan om man gör det bakom ryggen på sin partner eller inte.

Men man kan ju tycka att det är oerhört fult att gå bakom ryggen på sin partner, utan att nödvändigtvis skvallra när någon annan gör det...? Jag förstår inte viljan att lägga sig i människors personliga moral?

 

[As_Vegas]

Men man kan ju tycka att det är oerhört fult att gå bakom ryggen på sin partner, utan att nödvändigtvis skvallra när någon annan gör det...? Jag förstår inte viljan att lägga sig i människors personliga moral?

Jag lägger mig inte i människors personliga moral. Däremot så tror jag att det mesta på något sätt kommer fram, och om jag då ändå känner den drabbade och på enkelt sätt kan berätta för denne så är det bättre att få reda på saker nu än senare. Alltså det är en fråga om när hen får veta, inte om hen över huvud taget får veta.

 

[Roheryn]

Jag lägger mig inte i människors personliga moral. Däremot så tror jag att det mesta på något sätt kommer fram, och om jag då ändå känner den drabbade och på enkelt sätt kan berätta för denne så är det bättre att få reda på saker nu än senare. Alltså det är en fråga om när hen får veta, inte om hen över huvud taget får veta.

Men då har du ju:
1) Bestämt att den otrogne - eller den som på annat sätt undanhåller något från sin partner eller går bakom ryggen på denne - är moraliskt förkastlig, har gjort fel och får skylla sig själv om du berättar.
2) Bestämt att den drabbade skall få den här informationen.
3) Bestämt att det är bättre ju tidigare informationen ges.

Jag tycker att det är att lägga sig i andra människors liv och personliga moral.

 

[Singoalla]

Men då har du ju:
1) Bestämt att den otrogne - eller den som på annat sätt undanhåller något från sin partner eller går bakom ryggen på denne - är moraliskt förkastlig, har gjort fel och får skylla sig själv om du berättar.
2) Bestämt att den drabbade skall få den här informationen.
3) Bestämt att det är bättre ju tidigare informationen ges.

Jag tycker att det är att lägga sig i andra människors liv och personliga moral.

Vart tolkar du att @As_Vegas har uttryckt att den som är otrogen/ljuger är moraliskt förkastlig, har gjort fel och för skylla sig själv om någon berättar?

 

[Singoalla]

Jag förstår inte viljan att lägga sig i människors personliga moral?

Tänker du likadant om det är en vän som berättar? Jag tänker, om min vän berättar för mig att hen har upptäckt att min partner är otrogen. Handlar det då om att min vän har en vilja att lägga sig i människors personliga moral?

 

[Roheryn]

Vart tolkar du att @As_Vegas har uttryckt att den som är otrogen/ljuger är moraliskt förkastlig, har gjort fel och för skylla sig själv om någon berättar?

Det här: "man får stå för sina handlingar och ta konsekvenserna av dem och inte förvänta sig att andra ska skydda en"

 

[Roheryn]

Tänker du likadant om det är en vän som berättar? Jag tänker, om min vän berättar för mig att hen har upptäckt att min partner är otrogen. Handlar det då om att min vän har en vilja att lägga sig i människors personliga moral?

Inte i lika hög utsträckning, men "lägga-sig-i-känslan" finns där lite ändå, ja... Alldeles särskilt om vännen inte är helt 100% säker på att partnern verkligen är otrogen - och det kan man ju bara veta om man själv varit där eller fått veta i förtroende.

 

[corzette]

I mitt fall som inte ens kan ha sex med andra trots att jag inte är ihop med killen "jag är trogen mot" så är det en icke fråga.. Men om jag mot all förmodan skulle va otrogen mot min kille så får jag helt enkelt ta det i beräkningen att det kommer komma fram... Men mest troligt är det nog redan på g att ta slut. För då finns inte de känslorna där...

Jag vill även veta om någon annan (mot all förmodan) skulle berätta om ev psykiska problem, droger eller olagligheter.. Jag vill veta vad jag har å göra med för person...
Själv är jag ganska öppen i relationer, jag behandlar min pojkvän som min bästa vän... Därav att jag vill veta, för att även kunna hjälpa i den mån jag kan (om det inte gäller otrohet) ... Har aldrig blivit bedragen (vad jag vet) och vet inte alls hur jag skulle hantera en sån situation ...

 

[As_Vegas]

Men då har du ju:
1) Bestämt att den otrogne - eller den som på annat sätt undanhåller något från sin partner eller går bakom ryggen på denne - är moraliskt förkastlig, har gjort fel och får skylla sig själv om du berättar.
2) Bestämt att den drabbade skall få den här informationen.
3) Bestämt att det är bättre ju tidigare informationen ges.

Jag tycker att det är att lägga sig i andra människors liv och personliga moral.

På 2 och 3 håller jag med. Men de två frågorna är man ju tvungen att fatta ett beslut i oavsett om man väljer att berätta eller inte. Man kan lika gärna skriva punkterna som frågor:
2) Ska den drabbade få den här informationen?
3) Är det bättre att få informationen nu av mig, senare av någon annan eller eventuellt inte alls?
Hur man än väljer att göra så kommer ens beslut att påverka andra människors liv, att inte berätta är lika mycket att lägga sig i som att berätta. Om du sitter på information som kan vara av intresse för en person, och väljer att inte dela med dig av den, så bestämmer ju du över huvudet på personen ifråga att nej, du ska inte få reda på detta.

När det gäller nr 1 så visst är det så jag tycker, men att tycka något är inte detsamma som att lägga sig i. Jag tycker en massa saker om allt möjligt som folk gör, men att lägga mig i gör jag först när jag talar om vad jag tycker och än mer om jag försöker påverka den jag pratar med på något sätt.

Jag tycker inte att man lägger sig i om man talar om (eller inte) för någon att en viss händelse har utspelat sig. Hen hade kunnat få samma information om hen råkat befinna sig på en viss plats vid ett visst tillfälle. Att däremot tala om för personen vad jag tycker om händelsen, hur jag tycker att hen borde reagera eller vad jag tycker att hen borde göra. Det är att lägga sig i.

 

[As_Vegas]

Vart tolkar du att @As_Vegas har uttryckt att den som är otrogen/ljuger är moraliskt förkastlig, har gjort fel och för skylla sig själv om någon berättar?

Jag tycker att det framgår ganska tydligt att jag tycker att otrohet och lögner är moraliskt förkastliga och att man får stå för det man gjort och ta konsekvenserna (inom rimliga mått såklart).

 

[Roheryn]

Då tycker vi olika @As_Vegas

Jag ser det litegrann som att vi sätter upp ett moraliskt regelverk för hur vi tycker att folk "skall" bete sig, och går någon utanför detta så "anmäler" vi, dvs berättar, och jag ser det som att lägga sig i. I vissa fall, nämligen när det gäller olagligheter, tycker jag att vi SKALL lägga oss i, dvs anmäla, lämpligen då till polisen, men då gäller det ju ett moraliskt regelverk, lagstiftningen, som ett land på demokratiskt vis (får man hoppas!) bestämt att alla skall följa.

 

[Gnist]

Jag ser det litegrann som att vi sätter upp ett moraliskt regelverk för hur vi tycker att folk "skall" bete sig, och går någon utanför detta så "anmäler" vi, dvs berättar, och jag ser det som att lägga sig i.

Precis och i alla fall jag skulle tycka det var jättemärkligt om någon för mig helt okänd människa kontaktade mig angående min (fiktiva) partners göranden, som då enligt denna människas moraliska kompass är "fel".

 

[et_flickan]

Och jag hade blivit as förbannad ifall någon skulle komma och förstöra dvs lätta sitt eget dåliga samvete för något som inte ens hänt, det kvittar om det var min partner, en vän eller ett eventuellt ligg som berättade, jag vill inte veta, det jag inte vet mår jag inte dåligt av och mår jag inte dåligt får han gärna ligga runt så länge han inte är en rövhatt för övrigt.

 

[As_Vegas]

Då tycker vi olika @As_Vegas

Jag ser det litegrann som att vi sätter upp ett moraliskt regelverk för hur vi tycker att folk "skall" bete sig, och går någon utanför detta så "anmäler" vi, dvs berättar, och jag ser det som att lägga sig i. I vissa fall, nämligen när det gäller olagligheter, tycker jag att vi SKALL lägga oss i, dvs anmäla, lämpligen då till polisen, men då gäller det ju ett moraliskt regelverk, lagstiftningen, som ett land på demokratiskt vis (får man hoppas!) bestämt att alla skall följa.

Det handlar för mig inte alls om moraliska regler eller regelverk, utan om att ge en annan människa vetskap om händelser som det finns en reell risk att dennes partner medvetet döljer.
Men, jag tycker inte att man har någon som helst skyldighet att informera (om det inte gäller olagligheter till polisen). Vill man inte informera så är det helt okej, men det är precis lika mycket ett beslut som påverkar den drabbade som att välja att informera.

 

[Singoalla]

Och jag hade blivit as förbannad ifall någon skulle komma och förstöra dvs lätta sitt eget dåliga samvete för något som inte ens hänt, det kvittar om det var min partner, en vän eller ett eventuellt ligg som berättade, jag vill inte veta, det jag inte vet mår jag inte dåligt av och mår jag inte dåligt får han gärna ligga runt så länge han inte är en rövhatt för övrigt.

Vem har sagt något om att lätta sitt eget dåliga samvete? Eller att någon ens skulle ha dåligt samvete?