Ekonomi i äktenskap/samboende

[Otherside]

Men du är ju fri att göra precis hur du vill. Jag tror dock inte att du hade lyft frågan om kvinnofälla om du på allvar ansåg att ni hade en jämställd uppdelning? Om du tycker att ni har en jämställd uppdelning (på ert eget sätt) så vad är problemet?

Jag tycker ju att du beskriver något väldigt klassiskt. Om du läser dina egna inlägg och låtsas att de är skriva av någon annan - ser du inte hur uppenbart klassiskt det är?
Från mitt perspektiv sitter du redan djupt i kvinnofällan. Men om du är nöjd där så spelar ju inte min åsikt någon roll.

Det är ju precis detta: Vi är fria att välja vad vi vill göra - men är vi fria att VÄLJA VAD det är vi vill? Meningen kan låta luddig men tänk såhär: Jag är fri att välja att dricka rött vin istället för vitt. Men väljer jag verkligen fritt eller faller det röda mig mer i smaken? Dvs jag väljer inte alls fritt utan väljer efter mitt tycke och smak och mina preferenser. Preferenserna är sällan fria val.

Vi tror att vi väljer att göra vissa saker av frihet att fatta egna beslut - men hur fritt är valet? Egentligen? I grund och botten styrs våra val av så otroligt många olika saker att till sist är det fria valet inte alls speciellt fritt utan baserat på annat, utan att vi ens tänker på det - och sällan vill tänka på det. Jag tror det gäller oss alla och kanske är det omöjligt att komma ifrån.

 

[Voeux]

Det blir ju lite motsägelsefullt när du upprepat skriver inlägg som tyder på motsatsen.
Du kanske behöver fundera lite mer på hur viktigt det faktiskt är för dig att få till en förändring mot en mer jämställd relation? Och om det är viktigt så kommer du behöva genomföra förändringar som inte alls känns lockande. Tex att ni delar på uppgifter oavsett vem som tycker att det är roligt/tråkigt, och även om det innebär att ni får mindre tid till att göra roliga saker tillsammans.

Och vad tycker din partner om det här? Är han villig att göra förändringar?
Du nämnde tex att han skulle jobba mindre. Det kan ju vara en jättebra lösning. Du slutar göra hushållsarbete på egen hand och han jobbar mindre så att ni ändå har tid för roliga saker ihop.

Man måste ju få resonera. Å ena sidan och å andra sidan, så det klart att det blir motsägelsefullt. Alternativet vore ju att hoppa på en lösning och säga "Ja tack den kör vi!" när vi pratat om detta.. ptja, sedan igår morse. Någonstans måste vi ju få tid att väga olika alternativ och argument emot varandra och det är precis vad jag gör i den här tråden.

Han vill givetvis ha en jämställd relation. Jag tror inte att han kommer vilja arbeta mindre, så vi kommer nog komma fram till en lösning som inte kräver det. Jag tror snarare att det kommer bli tvärtom i vårt framtida liv, att han kommer att arbeta mer. Han tycker att det är jättekul. Så sannolikt får vi hitta en lösning som blir jämställd trots att vi arbetar olika mycket och därmed är hemma olika mycket. Nuvarande lösning är givetvis inte inte alls önskvärd. Nu har vi bott ihop 1,5 år och han arbetar mer nu än vad han gjorde i början, så problematiken är ganska ny.

 

[Voeux]

Det är ju precis detta: Vi är fria att välja vad vi vill göra - men är vi fria att VÄLJA VAD det är vi vill? Meningen kan låta luddig men tänk såhär: Jag är fri att välja att dricka rött vin istället för vitt. Men väljer jag verkligen fritt eller faller det röda mig mer i smaken? Dvs jag väljer inte alls fritt utan väljer efter mitt tycke och smak och mina preferenser. Preferenserna är sällan fria val.

Vi tror att vi väljer att göra vissa saker av frihet att fatta egna beslut - men hur fritt är valet? Egentligen? I grund och botten styrs våra val av så otroligt många olika saker att till sist är det fria valet inte alls speciellt fritt utan baserat på annat, utan att vi ens tänker på det - och sällan vill tänka på det. Jag tror det gäller oss alla och kanske är det omöjligt att komma ifrån.

Så är det ju onekligen. Saker och ting känns bra av olika anledningar som kanske inte alltid är helt bara.

 

[VLMF]

Skulle det funka då att dela upp vardagskvällarna så som jag föreslog? Jobba senare vissa dagar och gå tidigare vissa dagar? Även om hans jobb är kul så hoppas jag att han också vill prioritera att umgås med dig, precis som du vill prioritera att umgås med honom.

 

[MiniLi]

Man måste ju få resonera. Å ena sidan och å andra sidan, så det klart att det blir motsägelsefullt. Alternativet vore ju att hoppa på en lösning och säga "Ja tack den kör vi!" när vi pratat om detta.. ptja, sedan igår morse. Någonstans måste vi ju få tid att väga olika alternativ och argument emot varandra och det är precis vad jag gör i den här tråden.

Han vill givetvis ha en jämställd relation. Jag tror inte att han kommer vilja arbeta mindre, så vi kommer nog komma fram till en lösning som inte kräver det. Jag tror snarare att det kommer bli tvärtom i vårt framtida liv, att han kommer att arbeta mer. Han tycker att det är jättekul. Så sannolikt får vi hitta en lösning som blir jämställd trots att vi arbetar olika mycket och därmed är hemma olika mycket. Nuvarande lösning är givetvis inte inte alls önskvärd. Nu har vi bott ihop 1,5 år och han arbetar mer nu än vad han gjorde i början, så problematiken är ganska ny.

Ja klart man får resonera.

Då kanske det bästa för er del är att köpa tjänster och dylikt? Och utifrån just det här med ekonomisk uppdelning så kan det då också vara rimligt att han står för majoriteten av den kostnaden eftersom det är han som prioriterar att jobba mycket framför att ha tid till ert gemensamma ansvar

 

[Voeux]

Skulle det funka då att dela upp vardagskvällarna så som jag föreslog? Jobba senare vissa dagar och gå tidigare vissa dagar? Även om hans jobb är kul så hoppas jag att han också vill prioritera att umgås med dig, precis som du vill prioritera att umgås med honom.

Hans arbete är styrt efter när hans team behövs. Då kan se sitta sena kvällar vissa dagar och det är svårt för någon utav dem att komma loss eftersom alla är en viktig del i kedjan, så resten av teamet kommer inte riktigt vidare utan att alla är involverade. Det är inte optimalt, och han blir ganska låst i dagsläget. Men hans tanke är att göra ett antal "hundår" för att få mer frihet senare i livet, framför allt när det blir barn inblandat. Då vill han kunna gå hem tidigt på dagarna, mer frihet att jobba hemifrån mm. men i hans bransch är det oftast personer som har "jobbat upp sig" en del som har den friheten.

Visst prioriteras jag, högst av allt. I dagsläget är vår tid tillsammans inte för lite så det har aldrig varit ett problem.

 

[Voeux]

Ja klart man får resonera.

Då kanske det bästa för er del är att köpa tjänster och dylikt? Och utifrån just det här med ekonomisk uppdelning så kan det då också vara rimligt att han står för majoriteten av den kostnaden eftersom det är han som prioriterar att jobba mycket framför att ha tid till ert gemensamma ansvar

Mycket möjligt! Vi har som sagt diskuterat att ha städtjänst så just nu känns det helt rimligt att vi börjar med att han får betala den. Jag har haft lite svårt att förlika mig med tanken på städtjänst, av massa anledningar. Men just nu lutar det mer och mer åt.. varför inte? När vi har ekonomin och möjligheten. Så då återstår bara att hitta ett bolag med schyssta villkor och löner.

 

[MiniLi]

Mycket möjligt! Vi har som sagt diskuterat att ha städtjänst så just nu känns det helt rimligt att vi börjar med att han får betala den. Jag har haft lite svårt att förlika mig med tanken på städtjänst, av massa anledningar. Men just nu lutar det mer och mer åt.. varför inte? När vi har ekonomin och möjligheten. Så då återstår bara att hitta ett bolag med schyssta villkor och löner.

Ni kan ju också skaffa tex robotdammsugare, det underlättar verkligen i det dagliga

 

[VLMF]

Ni kan ju också skaffa tex robotdammsugare, det underlättar verkligen i det dagliga

Inte med planerande, handling och matlagning dock!

 

[MiniLi]

Inte med planerande, handling och matlagning dock!

Nej, hittills har jag inte hittat någon robot som sköter sånt. Jäkla skit!

 

[flyingchange]

Jag vet. Med döma menar jag att jag inte nödvändigtvis har en negativ åsikt om andras icke jämställda relationer. Sedan kan det såklart anses problematiskt på olika sätt.

OK, då förstår jag, men tänker samtidigt att det är en brasklapp du inte behöver lägga in. Du har i tråden aldrig antytt att du har negativa åsikter om andras ojämställdhet, bara funderat kring hur du ska göra med din egen

 

[Voeux]

OK, då förstår jag, men tänker samtidigt att det är en brasklapp du inte behöver lägga in. Du har i tråden aldrig antytt att du har negativa åsikter om andras ojämställdhet, bara funderat kring hur du ska göra med din egen

Du frågade om det ens fanns alternativ till jämn uppdelning av föräldraledighet och VAB, jag skrev att det klart det finns alternativ och att kvinnan oftast tar ut mer. Då skrev en annan användare ett inlägg som kritiserade ojämn uppdelning, och argumenterade emot varför ojämn uppdelning skulle vara bra. Då svarade jag denna användare att jag själv alltså inte förespråkar ojämn uppdelning men att jag heller inte skulle döma de som av olika anledningar valt det. Eftersom användaren argumenterade emot mitt inlägg, och jag tolkade det som att det därmed kunde uppfattas som att jag tagit ställning i saken, så tydliggjorde jag att jag alltså varken förespråkar eller dömer ut saken. Så ja, därav den kommentaren

 

[flyingchange]

Du frågade om det ens fanns alternativ till jämn uppdelning av föräldraledighet och VAB, jag skrev att det klart det finns alternativ och att kvinnan oftast tar ut mer. Då skrev en annan användare ett inlägg som kritiserade ojämn uppdelning, och argumenterade emot varför ojämn uppdelning skulle vara bra. Då svarade jag denna användare att jag själv alltså inte förespråkar ojämn uppdelning men att jag heller inte skulle döma de som av olika anledningar valt det. Eftersom användaren argumenterade emot mitt inlägg, och jag tolkade det som att det därmed kunde uppfattas som att jag tagit ställning i saken, så tydliggjorde jag att jag alltså varken förespråkar eller dömer ut saken. Så ja, därav den kommentaren

Haha, ok! Jag kopplade bara ihop inläggen där du citerade mig

 

[LiZH]

Vi har alltid haft gemensam ekonomi utom det allra första året som vi var sambos. Da hade vi studielån och jag jobbade mycket extra för att ha råd att ha häst. Så jag tjänade mer men å andra sidan gick de pengarna till hästen. Efter det året (ingen häst längre) har vi haft gemensam ekonomi- vi har levt ihop i 29år så det blev några ar med studielån,några ar när han jobbade och jag fortfarande pluggade, ett får år med två inkomster, ett par ar med min föräldrapenning som enda inkomst(han startade företag och tog inte ut ngn lön), flera ar med bara hans inkomst och nu har han stor inkomst och jag har liten. Faktiskt aldrig diskuterat pengar alls. Vi fattar gemensamma beslut vad gäller större inköp, resor, barnens ekonomi. När jag behöver ngt köper jag det. Dock kan jag erkänna att han har lagt betydligt mer pengar på kläder än vad jag har gjort- dels en intressefråga men också att jag inte har unnat mig det. Därför för vi nu över en årsbudget förälder till mig (väl tilltagen) så att jag verkligen ska uppdatera min garderob ;-D.

Så oavsett knaper studentekonomi eller ett familjeliv med bra ekonomi-och allt däremellan- så har vi alltid lagt allt i en pott. För oss har det fungerat och fungerar fortfarande.

 

[iNHALE]

Allt som är gemensamt delar vi lika på. Amortering på huset, soptömning, larm, bredband osv. Det som är vårt eget betalar vi med egna pengar och vi har ett gemensamt konto dit vi för över en viss summa varje månad för gemensamma utgifter till boendet. Ibland händer det att vi köper gemensamma saker med egna pengar där bara den ena betalar, men ofta löser vi det genom att jag betalar för X så betalar han för Y så går det jämnt upp över tid. Det är inte lönt att hålla på och räkna kronor för en spade liksom.

 

[Fibusen]

Som en del utav er vet så ska jag och min sambo gifta oss, och vi funderar lite på hur vi vill göra med vår ekonomi. För oss båda är det viktigt att vi får fortsätta ha våra egna pengar. Jag vill kunna köpa vad jag vill utan att fundera på om han anser att det är någonting vår gemensamma ekonomi ska gå till, samtidigt som jag inte vill behöva fundera på vad han spenderar sina pengar på. Om en golfresa så skulle kosta två månadslöner så vill jag inte behöva lyfta på ögonbrynet över det. Hans pengar, hans grej. Vi vill ha den individuella friheten och dessutom tror jag att det skapar goda förutsättningar för att undvika osämja över ekonomi. Däremot har vi numer gemensamt ägande i boendet och vi vill även ha barn framöver, så det är rimligt att en större del av vår ekonomi kommer att vara gemensam. En möjlighet är att en viss % av lönen går in i en gemensam pott och resterande till en egen. Det är löneskillnad mellan oss men den är inte väldigt stor.

Ni som är gifta eller samboende, med eller utan barn, hur har ni gjort? Har ni allt gemensamt? Strikt uppdelat? Hur löser ni det praktiskt (med räkningar, inköp mm). Varför har ni gjort som ni gjort? Hur har ni tänkt kring föräldraledighet och vabb, ni som har barn?

Vi klumpade ihop våra löner, betalade gemensamma räkningar, la undan för mat, och buffertkonto (till huset) sen delade vi 50/50 på det som var kvar, dom pengarna gjorde vi vad vi ville för. Jag betalade tex min häst och hund, han betalade för sin hund och sin teknik. Jag sparade privat av dom, likaså han. Ville jag köpa ny sadel, resa osv så gjorde jag det för mina sparpengar.

Vi tjänade ungefär lika, kunde skilja några tusen åt båda håll ibland.

 

[durachiny]

Jag vet inte.. det blir ju lite speciellt när du har möjligheten att jobba extra men inte vill göra det att sedan försöka få ersättning för den tiden för det du gör hemma. Som du säger så kan du ju göra "annat" och vänta in och han är ok med det men du väljer att hellre göra det som kan göras och spendera mer tid tillsammans.

Själv tycker jag att laga mat är jättekul och i princip ett nöje/hobby och då skulle det bli konstigt att jag skulle kräva ersättning för det. Du skulle kunna jobba mer själv och ni båda köper färdigt men det vill du inte. Personligen tycker jag inte att du beskriver en kvinnofälla eftersom du inte skulle ha jobbat mer själv oavsett så det blir inte bortfall av inkomst/pension etc, det som är extra är tiden du spenderar mer tid hemma för tillfället och det kan du ju ändra när du vill.

 

[Voeux]

Jag vet inte.. det blir ju lite speciellt när du har möjligheten att jobba extra men inte vill göra det att sedan försöka få ersättning för den tiden för det du gör hemma. Som du säger så kan du ju göra "annat" och vänta in och han är ok med det men du väljer att hellre göra det som kan göras och spendera mer tid tillsammans.

Själv tycker jag att laga mat är jättekul och i princip ett nöje/hobby och då skulle det bli konstigt att jag skulle kräva ersättning för det. Du skulle kunna jobba mer själv och ni båda köper färdigt men det vill du inte. Personligen tycker jag inte att du beskriver en kvinnofälla eftersom du inte skulle ha jobbat mer själv oavsett så det blir inte bortfall av inkomst/pension etc, det som är extra är tiden du spenderar mer tid hemma för tillfället och det kan du ju ändra när du vill.

Du tolkar mig märkligt när du skriver att jag skulle kräva ersättning. Jag pratar om lika bidrag till det gemensamma hemmet, och att det bidraget eventuellt kan se olika ut.

Jag har inte skrivit att jag är i en kvinnofälla. Jag har skrivit att jag vill undvika att hamna i en, därav diskussioner kring detta redan nu. (Även om jag visserligen kan anse att det inte är helt oproblematiskt att vara den som gärna pysslar och fixar hemma).

 

[AraSlei]

Vi fick en större förändring i ekonomin för ett drygt halvår sedan, när sambon gick från ett välbetalt heltidsjobb till att plugga.
Tidigare hade vi i princip samma lön, och då betalade vi in en lika stor del till vårt gemensamma konto. Till det kontot har vi varsitt kreditkort, så vi betalar fakturan från det därifrån också. Pengarna som blev över disponerade vi över själva. Vi betalade in en del extra varje månad, så på det kontot hade vi också ett litet sparande för att kunna köpa en ny tv, soffa eller liknande.
I dagsläget betalar jag in drygt dubbelt så mycket som sambon på det gemensamma kontot, eftersom jag har ut mer än dubbelt så mycket efter skatt. Vi har också sett till att göra smartare ekonomiska val med mat osv, för att få ner de gemensamma utgifterna så mycket som möjligt, samt att det gemensamma sparandet har fått stryka på foten. Det finns helt enkelt inte utrymme för det just nu
Denna lösningen gör det ändå möjligt för honom att ha ett litet sparande och egna pengar att förfoga över, utan att mina utgifter blir så mycket högre än vad de var tidigare.

 

[Elegant machinery]

Vi har halv-uppdelad ekonomi, vi har ett gemesamt konto dit han för över 10 k och jag 15 k i månaden, gemensamma räkningar och inköp till hemmet görs primärt från det kontot. Det som inte används får skvalpa kvar på kontot till framtiden. Gör vi extra dyra gemensamma inköp eller semestrar brukar jag pytsa in lite mer än honom eftersom jag tjänar mer.

Resten av våra löner går in på våra respektive konton, och vi finansierar egen shopping och sparande själva.
Fungerar väldigt bra, men vi har inga barn eller särkullsbarn som gör saker mer komplicerat.

Vi har inte ändrat på ekonomin sen vi gifte oss, även om vi kanske borde skriva äktenskapsförord.