Som en del utav er vet så ska jag och min sambo gifta oss, och vi funderar lite på hur vi vill göra med vår ekonomi. För oss båda är det viktigt att vi får fortsätta ha våra egna pengar. Jag vill kunna köpa vad jag vill utan att fundera på om han anser att det är någonting vår gemensamma ekonomi ska gå till, samtidigt som jag inte vill behöva fundera på vad han spenderar sina pengar på. Om en golfresa så skulle kosta två månadslöner så vill jag inte behöva lyfta på ögonbrynet över det. Hans pengar, hans grej. Vi vill ha den individuella friheten och dessutom tror jag att det skapar goda förutsättningar för att undvika osämja över ekonomi. Däremot har vi numer gemensamt ägande i boendet och vi vill även ha barn framöver, så det är rimligt att en större del av vår ekonomi kommer att vara gemensam. En möjlighet är att en viss % av lönen går in i en gemensam pott och resterande till en egen. Det är löneskillnad mellan oss men den är inte väldigt stor.
Ni som är gifta eller samboende, med eller utan barn, hur har ni gjort? Har ni allt gemensamt? Strikt uppdelat? Hur löser ni det praktiskt (med räkningar, inköp mm). Varför har ni gjort som ni gjort? Hur har ni tänkt kring föräldraledighet och vabb, ni som har barn?
Det finns hur många sätt som helst att göra det på.
Först ska jag säga att vi är såna där människor med en excelbudget där vi följer upp förra månaden så vi kan se vad vi lägger pengarna på samt spara för stora inköp. En rest från studietiderna då det var absolut nödvändigt.
Där har vi en gemensam flik och sen var sin personlig.
Vi för över pengar till gemensam förbrukning och gem. spar (numera ett snabbkonto, huskonto och barnkonto).
Sen vill vi båda ha en viss summa på våra privata spar och så har vi våra privata utgifter (kläder, försäkringar och sånt).
Därefter bestämmer vi mängden pengar vi vardera för in på varje konto utifrån att vi båda ska ha ut ungefär lika mycket i slutet av året. Den som har högre lön för då över mer.
När någon har uppnått sitt privata sparmål böjar den slussa över pengar på gem. spar.
Vi har ett gemensamt kort som används för rullande utgifter (mat, bränsle, gemensamt restaurangbesök, systemet och sånt.) Sen har det råkat bli så att vi betalar räkningar från privat, men den som lägger mer på räkningar lägger mindre i gemensamt-potten.
Även egna kort med den egna potten som är kvar. Vi pratar ofta pengar och det är inget som någon av oss tycker är stressigt.
De egna pengarna läggs förstås på vad man vill, men ibland pyttsar vi in eget i gemensamt om vi exempelvis måste byta bil för att slippa dra för mycket från sparat.
Det fungerar jättebra om man kan kommunicera fritt om sin ekonomi.
Jag tycker det är bekvämt med gemensamt för alla vardagssaker och de egna pengarna för såväl nödvändiga som skojiga/lyxiga/överflödiga köpen. Känns bra att det bara är mina och hans bara hans.
Är det jobbigt att prata pengar, eller man har svårt att märka när pengarna rinner iväg eller man har väldigt olika tankar om vad som är vardagsköp som par skulle jag inte rekommendera det.