Egoistisk pojkvän eller bara omedveten?

[Hyacinth]

Skriv här då, "vi" tycker du är fantastisk.

Kan man få det broderat på en piffig liten bonad?

 

[Hyacinth]

Kan man få det broderat på en piffig liten bonad?

Btw stalkar jag dig på instagram numer

 

[Monstermom]

Kan man få det broderat på en piffig liten bonad?

Jäss!

Fast inte riktigt ikväll.

 

[Raderad medlem 6459]

Btw stalkar jag dig på instagram numer

Stalkar du dig själv på Instagram?

 

[Alexandra_W]

Åhhhh, vi räddar dem såklart! Tihi!



Skämt åsido, det dummaste jag hade fått för mig var att jag inte ville ge upp, jag ville inte att någon skulle kunna säga "vad var det jag sade". Så jag sprang rakt in i väggen av dumhet, gång på gång.
Hur farligt är det att bara säga- det här funkar inte.
Egentligen?
Jag är envis, ibland enkelspårig och otroligt mån om att alla (andra) ska må bra.

Exakt samma anledning har det varit när jag gjort samma sak. Om och om igen. Jag är tydligen en jävla slow learner på vissa områden.. host

 

[Monstermom]

Btw stalkar jag dig på instagram numer

Är det du?! Polletten trillade plötsligt ner... Ska försöka stalka dig tillbaka i så fall - bara jag hittar min jäkla rymmartelefon nu igen.

 

[Hyacinth]

Stalkar du dig själv på Instagram?

Sån är jag! Följer bara riktigt kloka människor.

 

[Hyacinth]

Exakt samma anledning har det varit när jag gjort samma sak. Om och om igen. Jag är tydligen en jävla slow learner på vissa områden.. host

Åh, vi kan kanske rädda varandra

 

[Teilani]

Jag får ju sälla mig till kören som tycker att du verkar vara alldeles för självuppoffrande i den här relationen.

Han säger att han behöver dig, att han skulle bli oändligt ledsen om du tex flyttade utomlands ett år. Vad gör han för att visa det?

Glömmer din födelsesdag, är ett ego i sängen, låter dig betala allting, ger dig inte stöd eller uppmuntran att förverkliga dina drömmar.

Oavsett vilka diagnoser/personlighet som en partner har så är man ju i en relation för att det gör livet lite roligare. För att det är enklare att ha stöd i livet än att gå själv hela vägen.

Så frågan är,

Hur kul har du?

Och om du ska bära bådas bördor blir det fasen inte lättare komma framåt i livet.

 

[Vallmo]

Fanns inte så mycket att förlora, så nog inte så himla modigt. Relationen var så jävla körd i botten att det var det där eller helt lägga ner. Och han är fantastiskt bra i grunden, han bara blir lite vilse i sig själv ibland typ, och jag råkar tycka rätt himla mycket om honom. Så det var ett ganska enkelt val att åtminstone försöka rädda det (hade inget att förlora som sagt).

Vetefan om jag vågat vara så råärlig i en relation som inte var så nära döden (Med honom skulle jag våga det, men annars så..)

Jo, det var modigt.
Bara att du insåg allvaret och gjorde något åt det var modigt. Många går med skygglappar hela livet.
Så, jag envisas....

 

[Sar]

Hej!
Jag är i en relation med min pojkvän sedan 2 år tillbaka, han är 25 och jag är 23 år gammal. Jag har alltid upplevt han som en väldigt reserverad person, då menar jag att han ogärna berättar om sina innersta tankar och känslor gällandes saker vilket på senare tid skapat problem för mig/oss. Värt att nämna är att han har ADD vilket även det kan påverka då han iom drt har flertal personliga problemmen även en hel del anknytningsproblem som ligger i hans bagage dom hans föräldrar skapat under barndomen vilket gör att han ständigt känner sig misslyckad i allt han gör och därmed behöver enorm bekräftelse på de bra saker han gör (han är dålig på att ta emot konstruktiv kritik).

Anledningen till varför jag skapade denna tråd handlar mångt och mycket kring att det känns som att hela vårt förhållande handlar kring just honom. Tidigare har vi haft sms kontakt på hans villkor, och setts på hans villkor(varannan eller var tredje dag för han inte velat mer trots att båda bor i samma stad). Jag har även fått känslan av att han oftast vill och känner för att ses när han upplever att han känner han är i behov av stöd eller känner sig ensam. Men även generellt sett så känner jag mig ganska ouppskattad av honom. Han har under de 3 år vi känt varandra glömt 2 av mina födelsedagar vilket i sig kanske inte är en stor grej men handlar mer om att jag vill bli bekräftad själv, typ att bara få höra ett "Grattis" inte att han ska köpa diverse prylar. Generellt sett när vi umgås ute och ska på bio besök eller äta ute på restaurang så är det jag som får betala för att han aldrig har pengar vad han säger. Mig gör drt inget att bjuds men vore kul om man kunde dela någon gång. Dock få han visserligen ett litet bidrag från Arbetsförmedlingen just nu men tycker att han borde kunna spara en liten slant till eventuella saker vi gör tillsammans.

Ett annat problem är att vi är olika som personer, jag är ganska utåt och har många vänner som jag ibland träffar, medan min pojkvän lider av mer eller mindre social fobi/ångest vilket resulterar i att han inte har några vänner alls. Eller han har på senare tid skaffat sig en tjejkompis som han när de ses alltid är henne hos henne där hon bor och lagar middag, dricker vin, ser film etc. Jag tycker att det är bra att han har åtminstone en vän men ibland blir jag skeptisk till att han alltid är hemma hos henne och de är ensamma även om jag vet att han aldrig skulle vara otrogen. Eftersom att han oftast inte har pengar så är det hon som fått stå för notan vilket jag tycker känns lite konstigt då det är även jag precis som henne som måste betala när vi väl hittar på något som bio, middag ute,fika etc. Ibland känns han så egoistisk, eller om det är ren omedvetenhet från hans sida?

Men även vårt sexliv har jag på senare tid ledsnat lite på då han även där känns lite egoistisk av sig och endast tänker på sin egen njutning. Oftast när vi inleder till sex så har han väldigt bråttom av med kläderna, smeker knappt mig fast han vill att jag ska ta på honom mycket mer och helst duga av han lite innan han känner att det är dags. Oftast har jag inte ens blivit kåt vid ett laget av hans fumlande men det är heller inget han lägger särskilt märke till. Har totalt kommit endast 1 gång av de gånger vi haft sex med varandra, vilket absolut inte enbart ligger på hans sida, men jag önskar att han brydde sig lite mer. Han har aldrig frågat mig om jag kommit när vi haft sex någonsin utan direkt när han själv kommit så är han nöjd. Om han t.ex har svårt att komma så ber han mig alltid att avsluta med handen eller munnen för att han slutligen ska komma, här ka ja ibland önska att han tänkte på mig också. Som sagt så är det en hel del små saker som gör att jag tvekar över vårt förhållande.

Jag kan känna en avsaknad av uppmärksamhet och kärlek, som jag tvekar över om han kan ge mig eller om jag borde leta efter de på annat håll? Antar att jag skulle behöva lite råd från andra som varit med om liknande. Jag har pratat med honom om vissa saker så som att jag upplever han som distanserad och vill ha mer kontakt.

Tack för er uppmärksamhet!

Livet är för kort för dåliga hästar och dåliga karlar.

 

[athena_arabians]

Exakt samma anledning har det varit när jag gjort samma sak. Om och om igen. Jag är tydligen en jävla slow learner på vissa områden.. host

Du är inte den enda...

 

[em-pirre]

Kan man få det broderat på en piffig liten bonad?

...på rim! poesiludret

 

[Lager]

Såg detta på fejjan och tänkte på den här tråden.

"An interesting thing: women constantly ask their friends if they have the right to be angry/upset/sad or if they're just being "crazy" and men don't ever do that, they were raised believing in their feelings and worth and never have to ask twice."

Från Dismantle Misogyny

Verkligen omskakande att en kvinna inte skulle anpassa sig efter sin partner.

 

[Hja3rter1]

Vad vill du ha ut av ett förhållande? Eller ja, av ert förhållande? Som det är nu får du ju inte ut något av det som det låter.
Och helt ärligt vet jag inte om han får det heller, att han känner sig otillräcklig som inte orkar ses (jag tror nämligen att det är det som är problemet, att även roliga/betydelsefulla saker som han VILL göra) ger sån intrycksexplosion att han helt enkelt behöver längre tid för återhämtning så att ni kan göra saker tillsammans.
Och att han därför inte "vill" ses så ofta?
Middagar ute tror jag helt ärligt tar sjukt mycket energi för honom, enorma mängder av olika intryck och sinnesintryck (att hela tiden få alla sinnen stimulerade leder till övertryck) och att bara ta sig iväg kräver enormt mycket...
En fika/lunch/middag ute för någon som har, gissar jag, aktivitetsstöd äter upp en enormt stor procent av den summan man får, vilket kanske helt enkelt inte funkar, så att han känner att han faktiskt inte har råd förstår jag.
Och allt detta tär förmodligen på hans självkänsla.. Eller vad säger han själv?
Tar han själv initiativet till att äta/fika ute o.s.v?
Hur känns det om ni t.ex. har myskvällar hemma i en miljö där han känner sig lugn och slipper dessa intrycksexplosioner?
Det här är bara min teori efter min erfarenhet av AD(H)D och dålig ekonomi.
I somras hade jag själv ersättning från AF då jag blev utförsäkrad. 7000:- månad och det räckte inte till mer än det nödvändigaste.
Men jag är i alla fall glad att han försöker, det händer allt för ofta att folk blir sin diagnos och går ner sig i den, slutar försöka.
Sitter hemma och gnäller utan att ens försöka. Inte ens tar sig iväg på viktiga möten för att slippa konfrontera sina problem och ta ansvar för sin situation. Stämplar sig själv med "hopplöst fall".
Dessa "fall" är förvisso extrema och tämligen sällsynta, men de finns, precis som tvärtom, att man tränar upp förmågor och färdigheter så att diagnosen inte utgör något större hinder för ett "normalt" liv.
Ett sidospår, men jag tänkte att det kan vara relevant ändå eftersom AD(H)D har så många sidor och är en hel vetenskap.
Det viktigaste tror jag är att man är lyhörd och försöker framhäva det positiva.
Om det negativa tar över så pass mycket av dina känslor som det verkar är det kanske dags att avsluta?

Ditt svar var absolut intressant att läsa och ta del av. Mycket av det du benämnde tror jag säkert stämmer in på honom av vad jag fått erfara. Att middag ute och fika exempelvis tar mycket energi pga alla sinnesintryck. Typ det var skit bra att du tog upp detta då det är värt att ha i tankarna. Tack för ett bra inlägg!

 

[Hja3rter1]

Ditt svar var absolut intressant att läsa och ta del av. Mycket av det du benämnde tror jag säkert stämmer in på honom av vad jag fått erfara. Att middag ute och fika exempelvis tar mycket energi pga alla sinnesintryck. Typ det var skit bra att du tog upp detta då det är värt att ha i tankarna. Tack för ett bra inlägg!

Tycker *

 

[Kattennizze]

Livet är för kort för dåliga hästar och dåliga karlar.

Yes! Ska bli min nya brodyr det på en piffig liten tavla.