Nej, jag håller bara inte med dig om att de exempel du ger är ”känslostyrda”. Jag tycker inte alls att landet ska styras ”av känslor”. Men jag ser heller inte att det sker.T ex att har du fått ditt asylärende prövat inte bara ett, två,utan tre gånger och funnits inte ha skäl till asyl så är det enligt mig fullt rimligt att du lämnar landet. Inte att du börjar sittstrejka och på så vis får du riksdagen att hitta på en ny lag för att du ska få stanna. Alltså jag förstår att man som enskild människa gör på så vis om man till varje pris vill stanna men jag kan inte förstå varför vår riksdag låter känslorna styra och ger med sig för olika grupperingars påtryckningar istället för att bara hänvisa till rådande lag. Det är att låta känslor ta över.
Vi tycker nog helt enkelt olika. Du ger exempel på att du tycker att det är rätt att ett land styrs med hjälp av känslor och det tycker inte jag. Vi får nog helt enkelt enas om att vi är oense där.
(Sedan kan jag ju tycka att komma överens åtminstone med någon samarbetspartner är en ganska vital del för att öht kunna styra landet).
Däremot kanske man kan säga att politiken påverkas av värderingar och ideal, vilket jag tycker är bra och rimligt.
Det exempel du tar här blir ju konstigt. Tycker du inte att politiker ska försöka påverka lagstiftningen om de anser att nuvarande lagar är felaktiga på ngt sätt?
Det blir ju konstigt. Politik handlar ju om att hålla lagstiftningen uppdaterad. Inte bara om att upprätthålla sånt som alltid har varit.