Båda barnen har mitt efternamn.
Vi hade egentligen inte diskuterat det men under pågående förlossningen med första barnet kläckte jag ur mig att barnet skulle ha mitt efternamn. Punkt.
Och så blev det. Det var inte direkt läge att säga emot.

Nu har vi gift oss, och tanken är väl att ta ett nytt gemensamt efternamn. Vi ska bara få tummen ur och skicka in papperna, det var ju bara två år sedan nu... :p
 
Dottern har pappans efternamn, planen är att vi alla ska ha samma i framtiden och mitt svenska efternamn är svårt för engelsmännen att säga så vi kör på pappans korta enkla namn för alla 3 sen.
 
Jag har förvisso inga barn, men jag kör stenhårt på att jag vill att mina eventuella barn ska ha dubbla efternamn. Trots att jag bor i en håla där folk är rätt konservativa av sig har jag faktiskt (peppar peppar) inte mött några negativa reaktioner på det. Om jag spånar helt vilt så tror jag att det spelar in att jag har ett så pass ovanligt efternamn att folk lite tar det som självklart. Vet en bekant som blev helt galen när deras son fick barn och barnet fick båda föräldrarnas namn. Pappan hade ett av de vanligaste svenska - ssoonnamnen som finns, mamman ett ovanligare (har aldrig hört det på någon annan varken innan eller efter) men ändock ett - ssoonnamn. Hans familj blev skogstokiga på att det stackars barnet skulle få TVÅ - ssoonnamn och inte bara hans som hade varit det normala. :meh:
 
Men jösses! :D Ja, det är ju verkligen ENDA anledningen man kan ha till att gifta sig. :angel:
Syrran och hennes man gifte sig i hemlighet, ingen av dem bytte namn och nu när de börjar berätta att de har gift sig så tror inte en del kompisar på dem eftersom ingen av dem har bytt efternamn. :rofl: Så om man inte har samma efternamn så är man inte gifta, bara så ni vet det! :up::angel::D
 
Min ena kusin gjorde förresten så att hon och hennes make bytte till hennes mammas gamla efternamn (alltså min pappas danska -sen namn) när de gifte sig. Tror även barnen har det namnet. Hon hade innan sin pappas väldigt vanliga -sson namn och han hade ett utländskt-klingande namn (typ polskt eller serbiskt tror jag).
 
Apropå namntråden: vems efternamn har era barn fått, i de fall ni har olika? Varför valde ni så?

Mitt barn har mitt efternamn, och pappans efternamn som mellannamn. Jag hade en stark önskan om att föra mitt namn vidare och sambon tyckte att den ordningen lät bäst. I efterhand hade han nog dock helst sett att barnet fick hans efternamn och vi funderar på att ändra så att hon får bådas.

Vi valde pappans efternamn
Jag har ett av sveriges vanligaste -son namn medans min sambo har ett i mitt tycke lite "roligare" namn. Nu råkar det vara så att hans efternamn är samma som min farmors efternamn (innan hon gifte sig).
Mitt efternamn kommer ursprungligen från min farfar - en riktig mansgris, en alkoholist som jag iprincip aldrig haft i mitt liv och som varit upphov till obeskrivligt mycket sorg för min högt älskade farmor. Så för oss vart valet väldigt naturligt och aldrig något som egentligen diskuterades. Sambon frågade visserligen men jag övervägde det aldrig alternativet
 
Sonen fick automatiskt mitt efternamn när han föddes, eftersom vi inte var gifta då. Nu är vi gifta och ska antagligen byta till ett gemensamt efternamn. Dubbelnamn är inte aktuellt eftersom det bara är en bokstav som skiljer mitt och makens efternamn åt, och det låter ganska lustigt om man skulle ha det som efternamn ;).

Och flera har - och det här är helt sant - börjat i princip hetsigt försvara varför de låtit sina barn ta pappans namn. Jag tror att vissa tycker att det känns som att jag med min preferens gör nån form av feministisk statement och då känner man sig helt enkelt kritiserad och vill slå tillbaka lite.
Jag har upplevt samma sak, fast när jag berättar att maken och jag delat lika på föräldraledigheten. Helt utan att jag ifrågasatt deras val. Får också känslan av att personen jag berättat för känner sig kritiserad enbart av att jag berättar hur vi har valt att göra.
 
Jag är mest fascinerad över att alla verkar sträva efter att ha ett så ovanligt namn som möjligt. När jag gifte mig och bytte namn tyckte jag att största nackdelen var att jag är den enda i Sverige som heter som jag.

Exakt. Därför fick BARNET pappans efternamn, så även BEBISEN. Där nånstans lade jag till efternamnet också (bytte inte när vi gifte oss) och har nu två eftersom mitt är det jag säger med automatik men samtidigt är det ett rätt bökigt efternamn och jag ser inte poängen med att "föra det vidare". Jag har bokstaverat hela livet.
Vill de lägga till det är det helt okej för mig.
 
Dottern har mitt enkla -son namn, eftersom hon ändå kommer få bokstavera sitt förnamn hela livet ;)
Sambons namn är inte konstigt men med risk för bokstavering.
 
Syrran hade först mammas efternamn först. Det blir/blev väl så automatiskt när inte föräldrarna är gifta. När de gifte sig bytte syrran också till pappas, eftersom mamma gjorde det. Jag har pappas, föddes efter de gift sig.

Syrrans barn fick sin pappas efternamn från början, föräldrarna var då ogifta. Efter de gift sig tog syrran också pappans efternamn
 
Jag är mest fascinerad över att alla verkar sträva efter att ha ett så ovanligt namn som möjligt. När jag gifte mig och bytte namn tyckte jag att största nackdelen var att jag är den enda i Sverige som heter som jag.

Jag har ett vanligt svenskt efternamn som engelsmännen har svårt med och sambon har ett kort vanligt engelskt efternamn som funkar även i Sverige, jag tycker det ska bli skönt och mer praktiskt att ta sambons efternamn, därför gick dottern ta det direkt.
 
Jag har ju ett typiskt svenskt efternamn. Sådär ihopasatt soldatnamn. Blomgren.
Och jag får ofta frågan;
-Vad sa du att du hette i efternamn? Blomkvist?
-Nä, Blomgren.
Då artikulerar dom;
-Ok, Blom - Gren alltså.
-Ja, Blomgren.
Fnissar ofta hur svårt det verkar vara.
 
Jag har upplevt samma sak, fast när jag berättar att maken och jag delat lika på föräldraledigheten. Helt utan att jag ifrågasatt deras val. Får också känslan av att personen jag berättat för känner sig kritiserad enbart av att jag berättar hur vi har valt att göra.
Precis så! Det är sorgligt men tyvärr inte särskilt förvånande att höra.
 
Sonen fick sambons efternamn, vi lämnade in papper i förra veckan. Vi hade tänkt ha sambons och ett av mina åt honom men fick veta att det minsann inte gick för sig med dubbla efternamn (bor i Finland), så då singlade vi helt enkelt slant på plats utanför magistraten och det blev sambons. Jag känner mig inte så brydd om efternamnet, det enda jag inte velat var att eventuella barn skulle få ett vanligt -sson-namn. Nu blev inte det aktuellt. Jag har två mycket unika efternamn som jag alltid får bokstavera. De är båda väldigt fina i min mening, men det kan vara jobbigt både att ha två och att jämt bokstavera. Sambon, och nu alltså även sonen, har ett vanligare namn som jag också tycker är fint. Vi har diskuterat att ta ett helt nytt namn vid ev giftermål.

Det var svårare att bestämma sonens förnamn än efternamn, det slutade med att ena katten fick välja :D
 
Äldsta dottern fick sin pappas namn, ingen diskussion om det utan vi ville ha det så d jag tänkte ta hans efternamn den dagen vi gifte oss. Vi gifte oss innan andra barnet kom så hon har såklart samma efternamn som oss andra tre :)
 
Barnet kommer att få mitt efternamn, nu är vi gifta och mannen min fick lov att ta mitt efternamn eftersom jag inte tänkte byta och ville att vi ska heta likadant och inte gillar dubbla efternamn.
Känns bara långt och drygt.
Nu har vi ett ovanligt och kort efternamn som är enkelt på engelska med.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 932
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 777
Senast: Anonymisten
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 827
Senast: Milosari
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 400

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp