Du får hitta en annan Karl som inte vill ha barn sa han

[hollypolly]

Ni är så snälla som svarar förresten !
Blir glad och stark av att höra att det inte bara är jag som inte vill ha barn.

 

[Ray]

Ja det går ju inte vara gravid för en man.

Nej det gör det inte. Så helt rättvist blir det aldrig.

 

[stjarnhimmel]

Bara reflekterar över det orättvisa att det är kvinnan som alltid tar största risken om man vill skaffa barn- fysiskt sett menar jag nu.

Det blir konstigt vem som än tvekar och tänk vad härligt om man kunnat säga som kvinna att ok jag vill ha barn men bara om du kör gravidgrejen!

Ja om jag hade varit man hade jag säkert skaffat barn vid det här laget.

 

[Ray]

Ja om jag hade varit man hade jag säkert skaffat barn vid det här laget.

Jag hade skaffat flera barn...
Men skämt åsido så hade jag den diskussionen många gånger innan vi slutligen blev föräldrar. Att visst vill jag ha barn om du är gravid för det vill jag inte vara... Och min sambo var absolut hypotetiskt beredd att ställa upp på det. Han tyckte och tycker det är jobbigt att det är jag som måste dra det lasset- att vi inte kan turas om.
Jag VILL ha barn. Jag VILL inte vara gravid och inte föda barn. Om jag inte ville ha barn hade jag aldrig i livet gått med på en graviditet.

 

[stjarnhimmel]

Ja om jag hade varit man hade jag säkert skaffat barn vid det här laget.

@Ray
Jag kan förtydliga-
Under lång tid tyckte jag det som kvinnor förväntades göra vid barnskaffande såsom graviditet, förlossning, amning etc verkade övermäktigt. Det skrämde mig. Speciellt när jag hade många omkring mig som mådde rejäkt kasst efter förlossningar bla depressioner. Jag kände då att som kvinna sätter man mycket på spel när man får barn. Och jag hade många kvinnor runt mig som var missnöjda med relationen efter att de fick barn och de var missnöjda med ojämställdheten.
Idag vill jag gärna ha barn. Men det har verkligen varit mkt funderande och en lång resa. Och jag förstår verkligen de som inte vill ha barn.

 

[Ray]

@Ray
Jag kan förtydliga-
Under lång tid tyckte jag det som kvinnor förväntades göra vid barnskaffande såsom graviditet, förlossning, amning etc verkade övermäktigt. Det skrämde mig. Speciellt när jag hade många omkring mig som mådde rejäkt kasst efter förlossningar bla depressioner. Jag kände då att som kvinna sätter man mycket på spel när man får barn. Och jag hade många kvinnor runt mig som var missnöjda med relationen efter att de fick barn och de var missnöjda med ojämställdheten.
Idag vill jag gärna ha barn. Men det har verkligen varit mkt funderande och en lång resa. Och jag förstår verkligen de som inte vill ha barn.

Jag kände nog som du och då är det nog möjligt att man ändrar sig med åren. För mig är det skillnad på att vara rädd för allt det innebär med barn skaffade och tveka därför jämfört med att inte vilja ha barn alls.
Jag kände nog att jag inte ville/vill låta rädsla påverka mitt liv. Jag ville inte välja bort barn för att hav var rädd för hur det skulle bli.
Och så känner jag nu med. Rädsla får inte styra...

 

[Vallmo]

Vad jag tycker att många inlägg i tråden verkar missa är att det här inte är ett jämbördigt val. Båda parter har inte lika rätt - eftersom ingen någonsin får tvinga en kvinna att bli gravid, eller utöva påtryckningar så att hon blir det. Till syvende och sidst är det hon som bestämmer över sin kropp och sitt liv.

TS sambo bör alltså besluta sig för om barn är så viktigt att han ska lämna TS. Inte lägga över beslutet på henne genom "du får hitta en annan karl".

Mycket väl formulerat!

 

[stjarnhimmel]

Jag kände nog som du och då är det nog möjligt att man ändrar sig med åren. För mig är det skillnad på att vara rädd för allt det innebär med barn skaffade och tveka därför jämfört med att inte vilja ha barn alls.
Jag kände nog att jag inte ville/vill låta rädsla påverka mitt liv. Jag ville inte välja bort barn för att hav var rädd för hur det skulle bli.
Och så känner jag nu med. Rädsla får inte styra...

Min syster har en son som är nästan 1.5 år. Och jag älskar att vara med honom och jag ser verkligen fram emot att se honom växa upp. Jag har varit barnvakt för honom och när han snart börjar på dagis kommer jag hämta någon dag i veckan. Och när jag är med honom känner jag att jag vill ha barn.
Det som får mig att tveka handlar om hur jag ska orka och få ihop det. Både med det fysiska med graviditet, förlossning etc samt att jag går sönder när jag ser ojämställdheten och framförallt hur bittra vissa vänner varit av det. Sen finns det en oro för mig att jag ska bli sjukare igen och då kommer jag behöva en partner som tar det mesta med barnet.

 

[Vallmo]

Hej igen nu har jag fått 49 nya svar så jag svarar alla.
Ja han sa ordagrant då får du hitta en annan Karl som inte vill ha barn.
Och att barn är hans största mål i livet.

Det är inte mitt mål för jag är nöjd med mitt liv.
Och jag är nöjd med honom också.
Vi har det toppenbra.

Jag känner sådan avsmak för barn och allt det innebär så jag blir illamående av att tänka på det.
Jag klarar inte av krav och ansvar på det viset ett barn kräver.
Och även om jag velat ha barn så jobbar han fortfarande varenda dag och jag hade inte fått någon särskild hjälp.

Jag gör mig beredd på att flytta om han vill hitta en annan.
För barn går bara inte jag kan inte göra en sånt övergrepp på mig själv för att få stanna med min sambo.

Jag tycker du har en väldigt klar bild av er relation och din egen målbild.
Enligt mig är det få som har det så väldigt klart för sig som du har.

Du har också realistiska förväntningar på dig själv och på hans förmåga att bidra till att ta hand om sitt eventuella barn, vilket är väldigt lite som du skriver.
Många tänker säkert att "allt löser sig" men du har verkligen en realistisk syn på både din och hans förmåga.

En stor eloge till dig för att du står upp för dig själv och för att du tar barnfrågan så seriöst.

 

[Kilauea]

Kanske, kanske inte.
Oavsett om det hände i Ts fall eller inte är det lika äckligt när det händer.

Så det är äckligt att TS sambo säger "vill du inte ha barn så vill jag avbryta vårt förhållande"? För det är så jag tolkar att han menar.
Tycker inte det är ett dugg konstigt, är det viktigt för en person att bilda familj med barn så är det väl jättebra att man pratar om det.

Om TS sambo nu uttryckt sig som hon skriver håller jag med om att han hade kunnat säga det på ett bättre sätt, men oavsett tycker inte jag det är konstigt att föra frågan om barn på tal och välja att gå skilda vägar om man vill olika.

 

[kryddelydd]

"Du får hitta en annan karl" tycks vara det som tråden mest handlar om. Mannen kanske var väldigt ledsen, besviken och i affekt uttryckte sig klumpigt. Det är möjligt. Men för enkelhetens skull vill jag nog hellre konstatera att han är ett praktsvin som försöker bestämma över hennes kropp. Inte respekterar hennes beslut och utövar en psykologisk krigföring för att trycka ner henne. En patriarkatets budbärare. Vilket j****a svin!

På vilket sätt vill han bestämma över TS kropp?
Utifrån det TS har skrivit har inte jag kunnat se att mannen begär att TS ska bli gravid. Han verkar ha kommunicerat - om än klumpigt - att TS och han inte har en framtid tillsammans EFTERSOM - inte OM - TS inte vill ha barn.

 

[mandalaki]

På vilket sätt vill han bestämma över TS kropp?
Utifrån det TS har skrivit har inte jag kunnat se att mannen begär att TS ska bli gravid. Han verkar ha kommunicerat - om än klumpigt - att TS och han inte har en framtid tillsammans EFTERSOM - inte OM - TS inte vill ha barn.

Jösses vilken rundgång det är nu ... Och dessutom var @Mixoman med 100 procents sannolikhet ironisk.

 

[Centaur]

Ja det går ju inte vara gravid för en man.

Nej tyvärr inte. Tror inte de hade varit lika sugna på barn om det var de själva som skulle föda dem...

 

[Lipperta]

Så det är äckligt att TS sambo säger "vill du inte ha barn så vill jag avbryta vårt förhållande"? För det är så jag tolkar att han menar.
Tycker inte det är ett dugg konstigt, är det viktigt för en person att bilda familj med barn så är det väl jättebra att man pratar om det.

Om TS sambo nu uttryckt sig som hon skriver håller jag med om att han hade kunnat säga det på ett bättre sätt, men oavsett tycker inte jag det är konstigt att föra frågan om barn på tal och välja att gå skilda vägar om man vill olika.

Läs om, läs rätt.
Bryt om man vill så olika saker, men hota inte med det.

 

[Lipperta]

Möjligen om man inte gör verklighet av sitt hot - då är det just ett hot enbart. Sen kan man nog uttrycka det smidigare, men det är ju samma sak oavsett. En vill inte leva utan barn, en vill inte leva med barn. Då finns det ingen framtid i det förhållandet kan jag tycka.

Jag har sagt mer än en gång nu, bryt om man inte passar men det är ÄCKLIGT att kräva att någon ska föda.

 

[Lipperta]

Jag tycker det hade varit värre med någon som tvingar en till något. Då är det att kräva - här finns ju en annan utväg - nämligen att det blir slut, vilket ju också är rimligt om man har så olika uppfattning om en viktig sak så den aldrig går att kompromissa om

Läs om.

 

[Lipperta]

Det är inget hot - det är en konsekvensbeskrivning.

Det är väl visst ett hot att säga ''föd mig ett barn annars lämnar jag''.
Jag är säker på att du förstod precis vad jag menade i mina inlägg, du är inte dum.

 

[MJLee]

Nu har jag aldrig velat ha barn och är i princip för gammal för det ändå - snälla, snälla, snälla klimakteriet kan du inte komma snart så jag slipper kladdet och värken och svullnaden varje månad?

Att vara moster/faster räcker mer än väl för mig. Så skönt att ibland gå på bio (mycket bra ursäkt att se alla Disney/Pixar/barnfilmer) hjälpa till med läxor ibland och sedan lämna tillbaka barnet, men jag vill lite försynt påpeka för alla de som talar om sin kropp som sin (vilket den verkligen är) och framhåller just den påfrestning som graviditet och förlossning innebär för en kvinna som skäl till att inte få barn att det faktiskt finns adoption.

Jag är själv adopterad så tja, känns lite jobbigt att läsa att så många baserar sitt val att vara barnlösa på det kroppsliga och därmed likställer att få barn enbart med att det är ett biologiskt val

TS föreslå att din man hittar ett lesbiskt par som behöver sperma och sedan kan han få utlopp för sitt biologiska behov, hälsa på barnet, och du slipper ha något med det att göra

 

[stjarnhimmel]

Nu har jag aldrig velat ha barn och är i princip för gammal för det ändå - snälla, snälla, snälla klimakteriet kan du inte komma snart så jag slipper kladdet och värken och svullnaden varje månad?

Att vara moster/faster räcker mer än väl för mig. Så skönt att ibland gå på bio (mycket bra ursäkt att se alla Disney/Pixar/barnfilmer) hjälpa till med läxor ibland och sedan lämna tillbaka barnet, men jag vill lite försynt påpeka för alla de som talar om sin kropp som sin (vilket den verkligen är) och framhåller just den påfrestning som graviditet och förlossning innebär för en kvinna som skäl till att inte få barn att det faktiskt finns adoption.

Jag är själv adopterad så tja, känns lite jobbigt att läsa att så många baserar sitt val att vara barnlösa på det kroppsliga och därmed likställer att få barn enbart med att det är ett biologiskt val

TS föreslå att din man hittar ett lesbiskt par som behöver sperma och sedan kan han få utlopp för sitt biologiska behov, hälsa på barnet, och du slipper ha något med det att göra

Jag tror inte folk menar det så.
Men idag är det väldigt svårt att få adoptera.

 

[Myrten]

[...]TS föreslå att din man hittar ett lesbiskt par som behöver sperma och sedan kan han få utlopp för sitt biologiska behov, hälsa på barnet, och du slipper ha något med det att göra

Att bidra med sina gener till att andra får barn ger knappast frikort till att umgås med det barnet sedan. Att donera måste ju göras för att hjälpa andra, inte för att donatorn själv ska ha ett barn på bygden som hen kan hälsa på när det passar. Om barnet i framtiden vill ha reda på varifrån hälften av hens gener kommer är en sak, men donatorns önskan kan knappast stå i centrum. Lesbiska par vill väl, som många, många andra föräldrar, ha barn med varandra och inte ha en ny, extra vuxen i sitt förhållande.