Du får hitta en annan Karl som inte vill ha barn sa han

[Bison]

Jag vill heller inte ha barn och förstår också TS så långt.

Men vad är det som skulle göra dig arg om en partner tyckte det vore lika viktigt att ha barn, som du tycker att det är att inte ha det?
¨Är inte partnerns starka önskemål lika mycket värt respekt som din, min, TS åsikt?

Det jag reflekterar över är alltså inte "sakfrågan" barn eller inte; utan ett antytt innehåll att den som vill ha barn, är mindre tillåten att berätta om sin starka längtan. det är i dina ögon "ruttet och lågt" av den parten att vilja ha barn?

Ultimatum och hot är ord som förekommer.

Vad hände med att tro att en person framför ett önskemål av annan art, och att den personen faktiskt har lika stor rätt att beskriva det.
Personen längtar efter barn, alltså är inte TS rätt livspartner för honom. Vilket han - på mer eller mindre klumpigt sätt - sagt till TS.
Varför är det ett hot eller ultimatum?
Varför är det inte "bara" en jättetråkig del av TS och partnerns förhållande; att de ser så olika på barn-frågan att de inte fungerar ihop?

Det är sättet att uttrycka sig som skulle göra mig arg just för att jag anser att barn ska vara efterlängtat av bägge föräldrarna.

Det har tagit slut mellan mig och ex pga av barnfrågan och det har jag inte blivit arg för utan haft full förståelse och respekterat. Men de har heller inte uttryckt sig på det viset.

 

[lilstar]

Jag förstår inte varför den ena måste dumpa den andra. Varför ska någon ha skulden? Det jag ser är två människor som vill vara med varandra men har så fundamentalt olika önskemål om hur förhållandet ska se ut (med respektive utan barn) att det verkar närmast omöjligt att få det att funka om båda också ska vara lyckliga. Inte för att den ena har varit rättfram och kanske lite klumpig i vad han vill, utan för att de vill olika. Det kan inte finnas något bättre sätt att avsluta ett förhållande än att tillsammans konstatera att detta inte kommer funka.

För mig är det inte konstigt att det blir som ett ultimatum. Visst, han kunde ha vänt på det och sagt att han måste hitta en annan kvinna men formuleringen av en mening är väl ändå en skitsak i sammanhanget. För honom är det uppenbarligen viktigare med barn än det här förhållandet. För ts verkar det vara viktigare att inte ha barn än att ha förhållandet. Det är okej, man får ha olika drömmar och prioriteringar i livet. Det som vore svinigt är i min mening om han, som just nu är den som inte får som han vill, inte tagit upp saken utan suttit och varit bitter i förhållandet resten av livet.

 

[tanten]

Jag var övertygad om att jag skulle reagera som du gjorde.
Men hade en plan för det.
Jag visste ju säkert att det skulle bli en liten människa av det där så småningom.
Och det var något som jag kunde relatera till.
Människor under utveckling är i alla fall helt säkert spännande.

Förstår inte?
Jag var helt oförberedd. Eftersom jag sett så många djurfödslar levde jag i någon sorts oreflekterad förväntan om att jag skulle reagera med instinkt. Till min häpnad gjorde jag itne det. Därifrån fick jag ta det. Inget kom automatiskt.

Jag begriper inte riktigt hur min upplevelse skulle kunnat bli annorlunda av att ha haft beredskap? Skulle jag kunnat arbeta fram känslor snabbare?

 

[mandalaki]

Vad jag tycker att många inlägg i tråden verkar missa är att det här inte är ett jämbördigt val. Båda parter har inte lika rätt - eftersom ingen någonsin får tvinga en kvinna att bli gravid, eller utöva påtryckningar så att hon blir det. Till syvende och sidst är det hon som bestämmer över sin kropp och sitt liv.

TS sambo bör alltså besluta sig för om barn är så viktigt att han ska lämna TS. Inte lägga över beslutet på henne genom "du får hitta en annan karl".

 

[Lovisaleonora]

Jag begriper inte riktigt hur min upplevelse skulle kunnat bli annorlunda av att ha haft beredskap? Skulle jag kunnat arbeta fram känslor snabbare?

Din resa är din, oavsett hur den ser ut. Du kan ju särskilt inte göra något nu, i efterhand. Så i dina kläder hade jag skitit i vad andra har gjort för val, hur de hanterat sitt förflutna när det var nutid.

Däremot tycker jag det är både viktigt och befriande att höra dig berätta. Jag tycker det finns så mycket skam runt mamma-känslor som inte infinner sig eller inte ser ut som "alla" målar upp dem.

 

[Lovisaleonora]

Visst kan det kännas orimligt att ts partner lägger över beslutet om förhållandet till henne, när det egentligen är han som kommit fram till förändring. Vill han ha barn, ts inte vill - då blir det ju svårt att föra förhållandet framåt på ett bra sätt. Men att det skulle vara TS som bryter upp när det är partnern som vill ha en förändring känns ju lite underligt synsätt.

Saken i sig är ju däremot glasklar. TS vill inte, partnern vill. Det är ingen lätt sak att jobba vidare med.

 

[cirkus]

Om någon säger till mig att föd mitt barn annars är det slut så tycker jag det är att kräva.

Men ja, den personen skulle gärna få lämna mitt liv.

Jag tycker det hade varit värre med någon som tvingar en till något. Då är det att kräva - här finns ju en annan utväg - nämligen att det blir slut, vilket ju också är rimligt om man har så olika uppfattning om en viktig sak så den aldrig går att kompromissa om

 

[escodobe]

Vad jag tycker att många inlägg i tråden verkar missa är att det här inte är ett jämbördigt val. Båda parter har inte lika rätt - eftersom ingen någonsin får tvinga en kvinna att bli gravid, eller utöva påtryckningar så att hon blir det. Till syvende och sidst är det hon som bestämmer över sin kropp och sitt liv.

TS sambo bör alltså besluta sig för om barn är så viktigt att han ska lämna TS. Inte lägga över beslutet på henne genom "du får hitta en annan karl".

Precis! Jag fick läsa om ursprungsinlägget flera gånger eftersom jag inte förstod vad som menades eller vilka kön de inblandade hade (viktigt utifrån barnanskaffande). Jag fick liksom inte alls ihop det. Varför skulle Ts skaffa en annan man?
En av fördelarna med att vara kvinna är ju att det är betydligt lättare att skaffa barn som singel än vad det är för en man.
Så varför ts skulle behöva skaffa en annan man för att inte ha barn är lika logiskt som att en fisk skulle behöva en cykel

 

[cirkus]

Man kan inte kräva att någon ska föda ens barn.
Skälvklart ska man gå isär men man är fan en skitstövel om man hotar med att lämna om kvinnar inte föder ett barn.

Möjligen om man inte gör verklighet av sitt hot - då är det just ett hot enbart. Sen kan man nog uttrycka det smidigare, men det är ju samma sak oavsett. En vill inte leva utan barn, en vill inte leva med barn. Då finns det ingen framtid i det förhållandet kan jag tycka.

 

[athena_arabians]

Jag har inga barn och har aldrig haft någon önskan om barn. Numera är det också sjukdomar/medicin som sätter stopp samt min ålder

Särbon vill ha barn men jag var glasklar med att det blir inga innan vi blev tillsammans (och jag försökte faktiskt skrämma honom med hur sjuk jag kan bli om jag har ordentlig otur). Inget av det "hjälpte", han ville och vill tydligen ha mig ändå.

Jag är rätt säker på att jag skulle varit obekväm i mammarollen. Jag har haft perioder när jag inte mått bra psykiskt och kan fortfarande dippa rejält. Dvs jag känner inte att jag skulle kunna ge det jag anser ett barn ska ha. Då kan jag tillägga att mina föräldrar ville verkligen ha barn och jag har aldrig känt mig oälskad av mina föräldrar (att de sedan inte var perfekta i alla avseenden är en annan sak, det tror jag få är).

Barn förtjänar att vara efterlängtade av båda föräldrarna. Att tro att saker alltid ordnar sig är naivt och ett gräsligt tänkande när det gäller barn för det drar in någon i situationen som inte kunnat påverka den alls. Min omgivning lärde sig snabbt att det är en dålig idé att säga att jag kommer att ändra mig eller ännu värre, att ångra mig. Min kropp, mitt liv, mitt val. Vill man inte ha barn oavsett anledning(ar) ska det respekteras.

 

[lilstar]

Vad jag tycker att många inlägg i tråden verkar missa är att det här inte är ett jämbördigt val. Båda parter har inte lika rätt - eftersom ingen någonsin får tvinga en kvinna att bli gravid, eller utöva påtryckningar så att hon blir det. Till syvende och sidst är det hon som bestämmer över sin kropp och sitt liv.

TS sambo bör alltså besluta sig för om barn är så viktigt att han ska lämna TS. Inte lägga över beslutet på henne genom "du får hitta en annan karl".

Jag håller inte med. Som jag ser det handlade det aldrig om att ts partner försöker tvinga ts att bli gravid. Han är bara väldigt tydlig, om än klumpig, i vad han önskar av livet och om det inte är samma som hon önskar så kan inte förhållandet fortsätta. För mig hade det lika gärna kunnat vara att ts sambos livsdröm var att flytta till Kina medan ts absolut vill leva sitt liv i Sverige. "Om du inte är beredd att följa med mig till Kina så får du hitta någon annan att leva med i Sverige" (för jag står inte ut med tanken på att offra Kina ens för att få vara med dig).

Det är såklart sorgligt när ett i övrigt lyckligt förhållande måste ta slut, men det är faktiskt inte det värsta som kan hända i livet.

 

[lilstar]

För övrigt tycker jag att den här tråden har ett återkommande budskap som jag i alla fall tänker ta med mig: Det är viktigt att vara väldigt tydlig angående barnfrågan redan i början av ett seriöst förhållande. Hellre säga "det finns en chans att jag aldrig vill ha barn" än "det finns en chans att jag kanske vill ha barn" om det är så man känner.

 

[Mixoman]

"Du får hitta en annan karl" tycks vara det som tråden mest handlar om. Mannen kanske var väldigt ledsen, besviken och i affekt uttryckte sig klumpigt. Det är möjligt. Men för enkelhetens skull vill jag nog hellre konstatera att han är ett praktsvin som försöker bestämma över hennes kropp. Inte respekterar hennes beslut och utövar en psykologisk krigföring för att trycka ner henne. En patriarkatets budbärare. Vilket j****a svin!

 

[athena_arabians]

"Du får hitta en annan karl" tycks vara det som tråden mest handlar om. Mannen kanske var väldigt ledsen, besviken och i affekt uttryckte sig klumpigt. Det är möjligt. Men för enkelhetens skull vill jag nog hellre konstatera att han är ett praktsvin som försöker bestämma över hennes kropp. Inte respekterar hennes beslut och utövar en psykologisk krigföring för att trycka ner henne. En patriarkatets budbärare. Vilket j****a svin!

Ja, jag känner lite så också

Det hade varit betydligt trevligare om han hade sagt något i stil med: "Jag vill verkligen ha barn och är väldigt ledsen över att du inte vill det, hur ska vi gå vidare?". Dvs något man hanterar tillsammans, inte bara lämpar över både problemet och lösningen på partnern

 

[Lena Furberg]

Hade denna situationen varit aktuell i mitt liv, hade jag tvärnitat, lagt ifrån mig det jag höll på med (om det var möjligt) och tagit ett ordentligt samtal med partnern. Vad menade han? Egentligen? För mig låter det som att han avslutat förhållandet, men lämnat dörren öppen på ett otrevligt sätt. Det här är inget jag tycker man kan gå runt och grubbla över på sin planhalva, det här måste tas upp, klart och tydligt och utan omsvep.

Och, ts ska självklart inte låta sig manipuleras. Jisses, det här är hennes liv det handlar om!

 

[hollypolly]

Hej igen nu har jag fått 49 nya svar så jag svarar alla.
Ja han sa ordagrant då får du hitta en annan Karl som inte vill ha barn.
Och att barn är hans största mål i livet.

Det är inte mitt mål för jag är nöjd med mitt liv.
Och jag är nöjd med honom också.
Vi har det toppenbra.

Jag känner sådan avsmak för barn och allt det innebär så jag blir illamående av att tänka på det.
Jag klarar inte av krav och ansvar på det viset ett barn kräver.
Och även om jag velat ha barn så jobbar han fortfarande varenda dag och jag hade inte fått någon särskild hjälp.

Jag gör mig beredd på att flytta om han vill hitta en annan.
För barn går bara inte jag kan inte göra en sånt övergrepp på mig själv för att få stanna med min sambo.

 

[hollypolly]

Jag vill bara säga också att jag gillar barn och jag brukar leka med barn.
Men jag vill inte ha egna.

Idag gick jag förbi ett hus där det vrålades från en vagn.
Jag blev alldeles nervös.
Klarar inte av skrik och gap.

 

[hollypolly]

Jag har flera hundar och jag älskar dom över allt annat.
Dom är nöjda och glada och gör som jag gör.
De följer med på långpromenad på flera timmar eller så sover vi i soffan en hel dag.
Hundar blir aldrig vuxna men de är alltid lättsamma.

 

[Ray]

Bara reflekterar över det orättvisa att det är kvinnan som alltid tar största risken om man vill skaffa barn- fysiskt sett menar jag nu.

Det blir konstigt vem som än tvekar och tänk vad härligt om man kunnat säga som kvinna att ok jag vill ha barn men bara om du kör gravidgrejen!

 

[hollypolly]

Bara reflekterar över det orättvisa att det är kvinnan som alltid tar största risken om man vill skaffa barn- fysiskt sett menar jag nu.

Det blir konstigt vem som än tvekar och tänk vad härligt om man kunnat säga som kvinna att ok jag vill ha barn men bara om du kör gravidgrejen!

Ja det går ju inte vara gravid för en man.