Du får hitta en annan Karl som inte vill ha barn sa han

Aldrig att jag ändrar på hela mitt liv och min kropp för att en man vill någonting som jag absolut inte vill!
Jag hade dumpat honom och andats ut.

Precis så känner jag, Jag tycker det är helt knäppt att någon kan kräva att ''vi ska ha barn annars lämnar jag'' finns stora hälsorisker med att vara gravid och föda.
Aldrig kommer jag göra så mot min kropp:nailbiting:
 
Modigt av dig att skriva om det så naket! :bow:
Kanske? Jag ser det nog inte så.

Jag har från början varit helt öppen med att jag tycker att min föräldraroll varit det svåraste uppdrag jag tagit på mig. Uppvuxen i en dysfunktionell familj så har jag antagligen själv aldrig upplevt "ren ovillkorlig moderskärlek". Jag tror, såhär som vuxen, att min mor inte gillade barn. Däremot gillade hon bilden av sig själv som mor.

Om man inte upplevt gott föräldraskap så har man inga erfarenheter att falla tillbaka på utan får skapa det själv.
Det har gått bra. Min avkomma har trots usla gener blivit en stark, betrodd och uppskattad vuxen.
Min kärlek är gränslös. Min stolthet likaså. Hen är den absolut viktigaste personen i mitt liv.
-Men inte fanns den affektionen där när jag mötte den där rosa köttklumpen som man sa hade varit inuti min kropp. Det kändes väldigt främmande.

Jag har inga illusioner om att jag skulle vara speciell. Jag tror att mitt liv är rätt normalt. Men sånt får man inte tala om.
 
Kanske? Jag ser det nog inte så.

Jag har från början varit helt öppen med att jag tycker att min föräldraroll varit det svåraste uppdrag jag tagit på mig. Uppvuxen i en dysfunktionell familj så har jag antagligen själv aldrig upplevt "ren ovillkorlig moderskärlek". Jag tror, såhär som vuxen, att min mor inte gillade barn. Däremot gillade hon bilden av sig själv som mor.

Om man inte upplevt gott föräldraskap så har man inga erfarenheter att falla tillbaka på utan får skapa det själv.
Det har gått bra. Min avkomma har trots usla gener blivit en stark, betrodd och uppskattad vuxen.
Min kärlek är gränslös. Min stolthet likaså. Hen är den absolut viktigaste personen i mitt liv.
-Men inte fanns den affektionen där när jag mötte den där rosa köttklumpen som man sa hade varit inuti min kropp. Det kändes väldigt främmande.

Jag har inga illusioner om att jag skulle vara speciell. Jag tror att mitt liv är rätt normalt. Men sånt får man inte tala om.
Det är ju precis det; att man inte får tala om det. Det ses inte som kvinnligt att inte gilla barn, att vara främmande för dem, att faktiskt vara nöjd utan dem. Jag tycker det finns mod i att skriva om din upplevelse som du gjorde om din kamp och skillnaden i att nu känna kärlek till ditt barn men fortfarande vånda över ditt föräldraskap.
Genom mitt liv har jag provocerat många personer av båda könen med att vara tydlig med att jag inte gillar barn, att jag förmodligen skulle vara en rätt usel mamma och att det finns fler som aldrig borde ha skaffat sig barn. Men jag har ju inga så en del människor avfärdar det hela med att jag inget fattar och skulle jag bara fått ett så skulle jag resonera annorlunda. Nu är jag inte i barnafödande ålder längre så det är ganska lugnt men det händer då och då att jag får medlidsamma blickar när det blir prat om barnbarn. Det går liksom inte in att livet är gott utan att föra generna vidare.
 
Precis så känner jag, Jag tycker det är helt knäppt att någon kan kräva att ''vi ska ha barn annars lämnar jag'' finns stora hälsorisker med att vara gravid och föda.
Aldrig kommer jag göra så mot min kropp:nailbiting:

Nu resonerar du lite underligt. Vadå kräva? Om någon säger att den ska lämna av någon anledning är det väl inte att kräva nånting. Det är väl utmärkt att den lämnar kan jag tycka.
 
Nu resonerar du lite underligt. Vadå kräva? Om någon säger att den ska lämna av någon anledning är det väl inte att kräva nånting. Det är väl utmärkt att den lämnar kan jag tycka.

Om någon säger till mig att föd mitt barn annars är det slut så tycker jag det är att kräva.

Men ja, den personen skulle gärna få lämna mitt liv.
 
Om någon säger till mig att föd mitt barn annars är det slut så tycker jag det är att kräva.

Men ja, den personen skulle gärna få lämna mitt liv.
Vad tycker du i så fall en ev partner skulle göra? Stänga ute sin egen längtan efter barn? Det är väl mycket bättre att vara öppen med det så man i så fall kan gå skilda vägar än att en ska vara olycklig?

Min sambos ex nuvarande fästman lämnade sin förra då han ville ha barn och inte hon. De kom överens om att de ville olika och att det då var bäst att separera.

Min sambo var tydlig redan innan han och jag träffades att han ville ha barn i framtiden. Nu har vi tyvärr inte lyckats och det är viktigare för oss bägge att det är vi utan barn än att vi går skilda vägar. Hade jag däremot sagt "nej jag vill inte ha barn i framtiden" så hade det aldrig blivit en första träff ens.
 
Vad tycker du i så fall en ev partner skulle göra? Stänga ute sin egen längtan efter barn? Det är väl mycket bättre att vara öppen med det så man i så fall kan gå skilda vägar än att en ska vara olycklig?

Min sambos ex nuvarande fästman lämnade sin förra då han ville ha barn och inte hon. De kom överens om att de ville olika och att det då var bäst att separera.

Min sambo var tydlig redan innan han och jag träffades att han ville ha barn i framtiden. Nu har vi tyvärr inte lyckats och det är viktigare för oss bägge att det är vi utan barn än att vi går skilda vägar. Hade jag däremot sagt "nej jag vill inte ha barn i framtiden" så hade det aldrig blivit en första träff ens.

Missuppfattar du mig så totalt?

Man ska inte leva tillsammans om man vill så olika saker med livet.
Man kan inte kräva att någon ska föda ens barn.
Skälvklart ska man gå isär men man är fan en skitstövel om man hotar med att lämna om kvinnar inte föder ett barn.
 
Hot eller bara verklighet? Det finns många kvinnor som lämnar om de inte får barn också.

Lämna, helt ok. Det ska man göra om man inte vill samma om såhär viktiga saker.
Men att kräva och hota att man ska lämna om man inte får barn, det tycker jag är rent utsagt äckligt gjort.
Man måste ju kunna prata om ämnet utan att hota.
 
Lämna, helt ok. Det ska man göra om man inte vill samma om såhär viktiga saker.
Men att kräva och hota att man ska lämna om man inte får barn, det tycker jag är rent utsagt äckligt gjort.
Man måste ju kunna prata om ämnet utan att hota.
Fast det är väl ingen som hotat någon? TS och sambon har konstaterat att de vill olika i livet, TS vill fortsätta som det är och om sambon vill annorlunda får han väl ta initiativ till förändringen än bara säga åt henne att hitta någon annan? Det är ju han som ska hitta någon annan att skaffa barn med, vill han fortsätta bo med TS tills han hittar någon eller vill han att hon flyttar nu så får han ju säga det.
 
Fast det är väl ingen som hotat någon? TS och sambon har konstaterat att de vill olika i livet, TS vill fortsätta som det är och om sambon vill annorlunda får han väl ta initiativ till förändringen än bara säga åt henne att hitta någon annan? Det är ju han som ska hitta någon annan att skaffa barn med, vill han fortsätta bo med TS tills han hittar någon eller vill han att hon flyttar nu så får han ju säga det.

Kanske, kanske inte.
Oavsett om det hände i Ts fall eller inte är det lika äckligt när det händer.
 
Kontentan av det blir att det är ok att vara gränslös mot trådstartare för att svara på ej ställda frågor från icke trådstartare som kan läsa i tråden.
Ja, därför att detta är ett öppet diskussionsforum och ingen sluten frågelåda.
Om det däremot hade varit på någons blogg (el. Facebook-vägg) så hade det varit oförskämt.
 
-Men inte fanns den affektionen där när jag mötte den där rosa köttklumpen som man sa hade varit inuti min kropp. Det kändes väldigt främmande.
Jag var övertygad om att jag skulle reagera som du gjorde.
Men hade en plan för det.
Jag visste ju säkert att det skulle bli en liten människa av det där så småningom.
Och det var något som jag kunde relatera till.
Människor under utveckling är i alla fall helt säkert spännande.
 
Jag vill inte ha barn och är väldigt tydlig med det när jag träffar någon ny så jag förstår dig precis.
Skulle någon komma med ett sånt ultimatum till mig hade jag ärligt talat blivit skitförbannad, det är så ruttet och lågt. Ett barn förtjänar att vara efterlängtat av bägge föräldrarna.

Jag vill heller inte ha barn och förstår också TS så långt.

Men vad är det som skulle göra dig arg om en partner tyckte det vore lika viktigt att ha barn, som du tycker att det är att inte ha det?
¨Är inte partnerns starka önskemål lika mycket värt respekt som din, min, TS åsikt?

Det jag reflekterar över är alltså inte "sakfrågan" barn eller inte; utan ett antytt innehåll att den som vill ha barn, är mindre tillåten att berätta om sin starka längtan. det är i dina ögon "ruttet och lågt" av den parten att vilja ha barn?

Ultimatum och hot är ord som förekommer.

Vad hände med att tro att en person framför ett önskemål av annan art, och att den personen faktiskt har lika stor rätt att beskriva det.
Personen längtar efter barn, alltså är inte TS rätt livspartner för honom. Vilket han - på mer eller mindre klumpigt sätt - sagt till TS.
Varför är det ett hot eller ultimatum?
Varför är det inte "bara" en jättetråkig del av TS och partnerns förhållande; att de ser så olika på barn-frågan att de inte fungerar ihop?
 
Ja, därför att detta är ett öppet diskussionsforum och ingen sluten frågelåda.
Om det däremot hade varit på någons blogg (el. Facebook-vägg) så hade det varit oförskämt.
Ja, därför att detta är ett öppet diskussionsforum och ingen sluten frågelåda.
Om det däremot hade varit på någons blogg (el. Facebook-vägg) så hade det varit oförskämt.

Så nästa gång någon frågar om ett recept på sockerkaka kan jag svara med hur det är att köpa hund, vilken film jag såg senast och varför jag är för fri abort? För att det här är ett öppet forum och andra kan läsa? Jag hittar inte forumreglerna men jag har svårt att tro att sådant skulle bli populärt hos moderatorerna.

Jag tänker släppa diskussionen här. När du skriver rakt ut att det är ok att vara gränslös (ett ord som är starkt negativt laddat) för att det här är ett öppet forum finns det ingen möjlighet att nå fram.
 
Jag har inte läst alla svar. Men jag är i alla fall 28 år och vill inte har barn. Någonsin. Avskyr barn och ser inte en enda fördel. Sa det till min sambo ganska tidigt. Han säger inte så mycket, men hade nog tänkt ha barn någon gång, han är 39, så för han hade det varit dags om han var helt bestämd med det hela. Men han ryckte på axlarna och accepterade att han fick välja om han ville vara med mig och i så fall bli utan barn. Det var två år sen och han verkar fortfarande nöjd! :)
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 776
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 145
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 022
Senast: malumbub
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 304

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp