Jag vill inte ha barn och är väldigt tydlig med det när jag träffar någon ny så jag förstår dig precis.
Skulle någon komma med ett sånt ultimatum till mig hade jag ärligt talat blivit skitförbannad, det är så ruttet och lågt. Ett barn förtjänar att vara efterlängtat av bägge föräldrarna.
Jag vill heller inte ha barn och förstår också TS så långt.
Men vad är det som skulle göra dig arg om en partner tyckte det vore lika viktigt att ha barn, som du tycker att det är att inte ha det?
¨Är inte partnerns starka önskemål lika mycket värt respekt som din, min, TS åsikt?
Det jag reflekterar över är alltså inte "sakfrågan" barn eller inte; utan ett antytt innehåll att den som vill ha barn, är mindre tillåten att berätta om sin starka längtan. det är i dina ögon "ruttet och lågt" av den parten att vilja ha barn?
Ultimatum och hot är ord som förekommer.
Vad hände med att tro att en person framför ett önskemål av annan art, och att den personen faktiskt har lika stor rätt att beskriva det.
Personen längtar efter barn, alltså är inte TS rätt livspartner för honom. Vilket han - på mer eller mindre klumpigt sätt - sagt till TS.
Varför är det ett hot eller ultimatum?
Varför är det inte "bara" en jättetråkig del av TS och partnerns förhållande; att de ser så olika på barn-frågan att de inte fungerar ihop?