Du får hitta en annan Karl som inte vill ha barn sa han

Tänkte mer ur aspekten personlig lycka. Vi pratar ju ts inte om barn och det är ju inte helt säkert att en person som faktiskt vill ha barn blir en fantastisk förälder och likaså kan ju (enl inlägg ovan) en person som inte vill ha barn kunna bli en bra förälder. Så det är väl lite osäkert. Även om jag håller med egentligen.

Däremot är det väl rent statistiskt sagt (säkert massor av felkällor) att barnlösa i allmänhet är lyckligare än personer med barn. Vilket var vad jag ursprungligen tänkte skriva.

Om det inte finns felkällor kan man väl föreställa sig att det var fler ofrivilligt barnhavande än ofrivilligt barnlösa i populationen helt enkelt + att några frivilligt barnhavande blev lite chockade. Vem vet. Undersökningen är ju från USA har jag för mig så det borde väl kunna påverka den saken (med deras udda moral runt sex o preventivmedel och sexualundervisning i skolan.)
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/barnlosa-lyckligare-an-foraldrar-i-usa
Titta här, en liten artikel från DN.

Amerikaner blir olyckligare när de får barn, visar ny amerikansk forskning som har studerat skillnaden i upplevd lycka mellan föräldrar och barnlösa runtom i världen. Men i många andra länder, bland annat Sverige, var resultatet det omvända. Här är de som har barn lyckligare.
Enligt forskarna som har studerat 22 europeiska och engelsktalande länder beror skillnaden på hur lätt eller svårt samhället har gjort det att ha en familj. Möjligheter till betald semester, sjukpenning och barnbidrag vägde tyngst för föräldrarnas lycka, skriver de amerikanska forskarna, men Gunnar Andersson som har forskat på familjebildning vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet, säger att pengar spelar mindre roll än flexibilitet på arbetsplatsen för svenskar med barn.

Fast de skulle ju kunna ha lite fel, forskarna utgår ju från att alla som vill ha familj i tex USA faktiskt vill ha familj. Men rimligen gör samhällstrycket (anti abort, ej bo ihop ogift, inget sex innan äktenskap, undvika prat om preventivmedel i skolan, avhållsamhet som preventivmedel, tryck att skaffa barn, tryck att ha fler än ett barn) att folk som inte vill ha skaffar och blir olyckliga. Även om sedan såklart bra villkor hade underlättat.
 
Jag tycker det är bra att man inte måste skaffa barn.
Är synd om barnen om de är oönskade.
Ja, man måste verkligen inte. Jag är så gammal nu att jag kunde haft barnbarn - om jag haft barn. Mitt liv utan egna barn har varit/är jättebra. Jag har aldrig saknat egna, även om jag tycker väldigt, väldigt mycket om andras barn i omgivningen och även gillar barn generellt. De är ofta roliga små människor att lära känna.

Men egna, det måste jag inte ha.
 
Ja, man måste verkligen inte. Jag är så gammal nu att jag kunde haft barnbarn - om jag haft barn. Mitt liv utan egna barn har varit/är jättebra. Jag har aldrig saknat egna, även om jag tycker väldigt, väldigt mycket om andras barn i omgivningen och även gillar barn generellt. De är ofta roliga små människor att lära känna.

Men egna, det måste jag inte ha.
Jag tycker också om andras barn.
Är roligt att leka med dom ibland på leos lekland.
Men det räcker för min del också då.
Dom är så arga och ledsna ibland .
 
Nej jag tror inte han förstår helt ut .
Han har slutat försöka tvinga med mig och umgås med folk.
Och han vet att ja trivs bäst hemma.
Men vi är hemma mest och då ser han mest den lugna och harmoniska sidan av mig så han glömmer nog bort hur konstig jag kan bli av sociala krav.
Han tror att jag skulle gilla barn för han tycker jag ta ansvar och ägnar så mycket tid åt våra hundar.
Fast jag har sagt att det inte är samma sak.
Det han minst verkar förstå är att han har inte tid med barn som han jobbar.
Han måste skaffa det med en tigermamma då. Jag tror dom kallas det ?
Egentligen lägger jag mig inte i här, det är liksom en fortsättning på min diskussion om bara honom och hans liv. Eller "mannen" tm och hans chanser att ta hand om "barn" tm. Om det är gård han driver skulle han också kunna skaffa en Bondmora, dvs en kvinna som gör 1/3 till 50% av hans jobb och sedan odlar getter och gör ost eller ngt på övrig tid, då skulle han få tid över till barnen och de skulle vara två som jobbade lika mycket och hade lika mycket ansvar för barnen. I teorin alltså. Eller en VD för lokala träbolaget som inte har någon tid alls, men mycket lön så han kan dra ned på sin verksamhet och ta hand om barnen åt henne.

(Alltså orsaken till mina små kommentarer här är kanske delvis att jag har en pappa som jobbade 7-20 varje dag och han tveklöst anpassade sig så att doktorandmamman fick ta hela ansvaret för barn 1 medan VD-mamman tog halva ansvaret för barn 2 och 3 (speciellt som han blev 65 och drog ned på jobbet lite.). Dvs de kan faktiskt om de vill men gör inte om de inte behöver i vissa fall... och så tidsandan förstås, 20 år emellan.)
 
Senast ändrad:
Egentligen lägger jag mig inte i här, det är liksom en fortsättning på min diskussion om bara honom och hans liv. Eller "mannen" tm och hans chanser att ta hand om "barn" tm. Om det är gård han driver skulle han också kunna skaffa en Bondmora, dvs en kvinna som gör 1/3 till 50% av hans jobb och sedan odlar getter och gör ost eller ngt på övrig tid, då skulle han få tid över till barnen och de skulle vara två som jobbade lika mycket och hade lika mycket ansvar för barnen. I teorin alltså. Eller en VD för lokala träbolaget som inte har någon tid alls, men mycket lön så han kan dra ned på sin verksamhet och ta hand om barnen åt henne.

(Alltså orsaken till mina små kommentarer här är kanske delvis att jag har en pappa som jobbade 7-20 varje dag och han tveklöst anpassade sig så att doktorandmamman fick ta hela ansvaret för barn 1 medan VD-mamman tog halva ansvaret för barn 2 och 3 (speciellt som han blev 65 och drog ned på jobbet lite.). Dvs de kan faktiskt om de vill men gör inte om de inte behöver i vissa fall... och så tidsandan förstås, 20 år emellan.)
Jag kan tycka att det är ointressant vad som kan tänkas hända eller inte hända om ts och mannen separerar. Mannen kan ju lika gärna aldrig träffa någon som vill skaffa barn med honom eller leva med honom alls. Han kanske inte kan få barn, eller så kan inte en eventuell ny partner få barn, vad vet vi. Vi vet inte heller hur ts framtid ser ut vare sig med eller utan den här mannen. Om han vill ta chansen är det ju upp till honom.
 
Jag kan tycka att det är ointressant vad som kan tänkas hända eller inte hända om ts och mannen separerar. Mannen kan ju lika gärna aldrig träffa någon som vill skaffa barn med honom eller leva med honom alls. Han kanske inte kan få barn, eller så kan inte en eventuell ny partner få barn, vad vet vi. Vi vet inte heller hur ts framtid ser ut vare sig med eller utan den här mannen. Om han vill ta chansen är det ju upp till honom.
Han får det för mig med om han vill.
Han säger att det är svårt att hitta en snäll tjej som mig.
Fast jag tycker många är snälla.
Men han säger att om han skaffar en ny kommer hon kanske styra och ställa och byta ut hans kök.
 
Jag kan tycka att det är ointressant vad som kan tänkas hända eller inte hända om ts och mannen separerar. Mannen kan ju lika gärna aldrig träffa någon som vill skaffa barn med honom eller leva med honom alls. Han kanske inte kan få barn, eller så kan inte en eventuell ny partner få barn, vad vet vi. Vi vet inte heller hur ts framtid ser ut vare sig med eller utan den här mannen. Om han vill ta chansen är det ju upp till honom.
Nej det är bara det att det liksom här och var antyds i tråden att han ändå inte skulle vara kapabel till att ha hand om barn så det gör inget om han inte får några ;) (det är bara det).

Jag håller med om att hans förmåga, men inte heller hans eventuella oförmåga, att ha barn har med saken att göra. Så båda borde strykas :D det är en okänd faktor och kan vara eller inte vara, ingen vet, inte han heller.

Så jag håller med om att det är ointressant vad som kan tänkas hända. Både om han klarar och inte klarar dvs. Men är sämre på att uttrycka det.
 
Senast ändrad:
Jag tror "foglig" är ordet som din sambo är ute efter.

Jag är benägen att hålla med. Av det du skrivit i tråden, @hollypolly, så tycker jag mer det låter som att sambon tycker det är behändigt med någon som sköter hushållsarbetet utan klagomål. Hoppas såklart att jag har fel, men han ger tyvärr inte något vidare bra intryck av det som kommit fram i tråden.
 
Jag är benägen att hålla med. Av det du skrivit i tråden, @hollypolly, så tycker jag mer det låter som att sambon tycker det är behändigt med någon som sköter hushållsarbetet utan klagomål. Hoppas såklart att jag har fel, men han ger tyvärr inte något vidare bra intryck av det som kommit fram i tråden.
Ja jag är ingen tuffing.
 
Jag är benägen att hålla med. Av det du skrivit i tråden, @hollypolly, så tycker jag mer det låter som att sambon tycker det är behändigt med någon som sköter hushållsarbetet utan klagomål. Hoppas såklart att jag har fel, men han ger tyvärr inte något vidare bra intryck av det som kommit fram i tråden.
Och just det kanske delvis hänger ihop med hans längtan efter barn. Han har redan @hollypolly som sköter hemmet, för honom behöver inget förändras om de får barn för hon får ta hand om barnet också, hon som ändå är hemma.
 
Och just det kanske delvis hänger ihop med hans längtan efter barn. Han har redan @hollypolly som sköter hemmet, för honom behöver inget förändras om de får barn för hon får ta hand om barnet också, hon som ändå är hemma.

Precis så. Klart att han (och många andra män, pga ingrodda könsroller) tycker barn låter som en kul idé när han knappt behöver lyfta ett finger hemma som det är. Jag tycker det verkar som att han vill ha barn men inte behöva engagera sig i föräldrarollen, och är det så är det ännu mer anledning för TS att inte svikta i sitt beslut.
 
Om massor med mammor och pappor blir "jättebra föräldrar" beror väl på vad man lägger in i begreppet. Ska jag vara riktigt krass ser jag ganska få som är "jättebra" föräldrar, på samma sätt som jag ser ganska få som är jättebra på andra uppdrag, roller och jobb. De flesta är helt okej föräldrar, de gör det bra, men många vill eller skulle kunna vara betydligt bättre föräldrar (om det nu finns något större värde i att vara jättebra istället för bra) på olika sätt.

Exakt. Jag ser massor av föräldrar som är okej. De flesta är good enough. Alldeles för många är rätt usla (framför allt därför att de är fysiskt eller psykiskt frånvarande en stor del av tiden - nästan alltid pappor). Precis som med förhållanden så säger människor gärna att de ser en massa jämställda par och finfina föräldrar runt omkring sig, medan jag mest ser en hel del som försöker, och får till det skapligt emellanåt, och så många som inte gör något alls för att vara jämställda/bra föräldrar förutom att säga att de är det.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 767
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 139
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 020
Senast: malumbub
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 303

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp