KL
Efter att ha läst igenom tråden igen så tänker jag så här. Samhället bygger på att vi visar hänsyn, vänlighet, respekt och hjälpsamhet mot varandra. Om en handikappad person behöver hjälp för att ta sig över en väg, så hjälper man till. Man säger inte att personen skulle ha stannat hemma för att hen inte klarar sig själv. Vi håller upp dörrar åt varandra och om någon frågar efter vägen svarar vi. En normal människa fräser inte: "Gå och köp en karta." När det gäller hundar så har man självklart det främsta ansvaret för sin hund och för att lära den att fungera i samhället. Men hundar är inte maskiner och människor är inte perfekta. Som någon annan skrev, så kanske man tränar för fullt utan att ha nått framgång. Jag jobbar med hundmöten hela tiden, allt vad jag kan, men har inte till 100 procent kommit till rätta med att min ohyggligt sociala hund vill fram och hälsa. När andra hundägare agerar som tanten som TS mötte är det hopplöst. Jag har inte en chans att behålla kontakten med min hund om en annan hund far runt och spänner sig precis där vi ska gå. Mitt mål är självklart att det ska funka, men vi är inte där ännu. Det kan ju inte betyda att vi inte ska få gå på promenad. För mig är det inget problem att snabbt ta mig ur vägen: jag har en liten hund och ingen barnvagn. Men jag fattar att alla inte har samma situation. Om en annan hundägare vänligt ber mig att vänta, eller att ta lite avstånd, så tycker jag det är en självklarhet att göra det. Det är ju någon som faktiskt tar ansvar för situationen. Det farliga är hundägare som inte fattar att deras hund inte funkar och som låter den springa lös eller gå fram till andra hundar med incidenter som följd.
