Sv: Djurskyddslag för vem?
De djurägare som bryter ihop i samband med en inspektion mår oftast mycket dåligt redan före kontrollen och borde ha fått hjälp långt långt tidigare. Sedan måste man ju också se vad som är djurskyddsinspektörens roll i det hela och vad som är sociala myndigheter, psykvårdens och omsorgsgruppens roll. I samband med ett omhändertagande eller om man ser att djurägaren i fråga mår dåligt av någon annan anledning så informeras sociala myndigheter givetvis. Man lämnar inte en gård heller utan att det finns någon som djurägaren kan tala med (släkting, granne, polisman, soc eller omsorgsgruppen) om det är så att man kan misstänka att personen ifråga kan försöka skada sig själv, eller bara är allmänt väldigt ledsen. Det är en självklarhet för de allra flesta inspektörer. Sedan har man väl från soc och/eller polisens/psykvårdens sida inte alltid tagit inspektörens oro för dessa människor på allvarJag skiter dock inte i om människor hamnar i kraftig psykisk ohälsa och psykologisk kris pga ett djurskyddsingripande. Så jag håller med författarna om att försöka erbjuda mer stöd och råd på ett tidigare stadium. Men håller inte med ett dugg ang att därför slopa kontroller etc.