Sv: Djurplågeri?
(Jag vet att det här blev en mindre novell, men jag hade inget bättre för mig.)
Vad tycker du om ryttare som ägnar sig åt sådana där galopper i full kareta i skogen, gärna över stora ängar, där man också ofta tävlar i vem som ska nå andra sidan först?
Och hur ligger det till med upploppen i hubertusjakter?
Är det också djurplågeri eftersom hästar är flyktdjur, eller blir det det först när hästarna springer på en travbana istället för en grön äng?
Eller är det kanske för att du och läskigt många fått för er att man som travhästägare per automatik drar in storkovan på sin häst och bara har två dollartecken i ögonen?
Hur är det med hästar på betessläpp som kan springa tills de blåser som galningar och svetten rinner som aldrig förr?
Visst kan gränsen mellan flykt och lek/lycko/energirusningar vara hårfin vid vissa tillfällen, men det betyder ju alltså att vi genast borde förbjuda utsläpp av hästar i stora hagar också, eftersom risken finns att flyktinstinkten KAN infinna sig under någon sekund?
Och varför utnyttjar travhästägare sina hästar mer än någon annan?
Ägnar inte ridskole-, hopp-, western-, dressyr- och hobbyryttaren sig åt precis lika mycket egoistisk utnyttjande också då?
För det finns ju trots allt inte en jävel som ärligt kan säga att de har häst, eller djur överhuvudtaget, för någon annans skull än sin egen.
Man har de djuren man har för att de får en att må bra, för att man är intresserad av att använda dem inom olika områden (agility, utställning, hästsport, whatever), och/eller för att man känner att man gör något bra när man tar hand om den stackars vanskötta hunden, eller vad det nu rör för sorts djur.
Allt, allt, allt handlar i grund och botten om egoism, direkt eller indirekt, men det finns verkligen inget som säger att det per automatik innebär något negativt för djuren.
Jag undrar också vad du tycker att man ska göra med de travhästar som ägarna av en eller annan anledning inte kan behålla när de inte längre kan tävla.
Ska man införa en lag på att travhästägare ska tvingas behålla sina hästar tills de är 30 år, så att det bara är mångmiljonärerna och tävlingsryttarna i dressyr och hoppning (undrar förresten hur de hästar och ponnyer som ses som tävlingsmaskiner där mår, när de säljs hit och dit när ryttarna utvecklas snabbt och en dag vill mer än hästen) ska ha möjlighet att få ägna sig åt sin sport?
Jag är en av dem som aldrig någonsin skulle kunna slakta en häst jag en gång köpt, så länge den är frisk och hel (men det gör ju uppenbarligen detsamma för åh så allsvetande du, eftersom du i all din kunskap vet att jag egentligen inte älskar mina hästar för att jag är travmänniska).
Därtill är jag vegetarian och på det stora hela emot att slakta djur för lättvindigt.
Men stod valet mellan att slakta eller sälja som ridhäst skulle valet inte vara svårt.
Jag är övertygad om att många starthästar som av en eller annan anledning tas bort i unga år, hade ett så mycket bättre och lyckligare liv än alla dessa sorgliga syner av gamla ridtravare som förvisso fått leva länge, men det med illasittande sadlar och bett, utan tillräckligt med mat ("Nej vi får sluta ge honom kraftfoder, det räcker med hö, jag vet att han är tunn men han blir så het annars"), felridna och med obalanserade nybörjare ("Jag fattar inte varför min travare inte kan galoppera?!", "Jag får knappt stopp på min travare när vi travar eftersom han sticker, vad ska jag göra?") på de omusklade ryggarna.
När man sedan ser alla dessa ryttare som köpt f.d. travare och alltid är så jävla noga med att säga att hästen blivit misshandlad hos travtränaren, då blir man ännu mer övertygad om att det kan vara livsfarligt att sälja travare som ridhäst, om man inte känner köparen väldigt, väldigt väl.
För när folk tar en fräsch travare i tävlingskondition direkt från banan, envisas med att genast dra ner motionsmängden till att skritta ett par korta rundor i veckan för att "den ska få lugna ner sig", och trots det ger en foderstat inkluderad femtioelva kilo havre, och hästarna sedan blir alldeles hispiga och stressade.... det kan ju absolut inte bero på något annat än att de tidigare blivit slagna av satans avkomma, travtränaren, närå.
Har tyvärr själv sett fler av mina gamla passhästar och andra bekanta gå den vägen.
Märkligt nog var 99% av de hästarna så lugna och trevliga när de travtränades, och blev monster först när de såldes som skogsmullehästar till mindre rutinerade ryttare, vilket de nya köparna förstås inte aaallllls kunnat förstå.
Stress och olater pga. plötslig överskottsenergi och hantering av osäkra människor, vad är det liksom?
Egentligen tänkte jag tillägga att det förstås inte gäller alla ridtravare och ridtravarägare.
Men eftersom du själv verkar älska det där med att dra alla över en kam så har ju du liksom redan satt nivån.
