Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tack för tankar å kramar söta ni



Men är det alltså mer fel att en man tvingas in i föräldrarskap än att en kvinna tvingas till abort? Båda kan ju faktiskt bli något man får leva med resten av livet.

 

[moiran]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag må vara blåögd, vilket jag iofs inte tror, men inte sjutton hade jag börjat rota i en potentiell partners medicinskåp för att se vad personen käkar och hur det kan påverka vårt sexliv.
Låter du ens en kille själv rulla på kondomen vid sex? Du kan ju inte veta att han gör det på rätt sätt så då är det bättre att du gör det själv...

Jag skulle aldrig få för mig att rota i nåns medicinskåp. Innan jag vet vad partnern går för väljer jag helt enkelt att se till att skydda mig själv. Lurad, smittad eller gravid kan jag bli trots det så klart. Men den risken får jag leva med (och ta ansvar för) om jag vill ha sex.

 

[Lillagoajag]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Alltså jag fattar vad du menar och håller med i det stora - det absolut bästa vore ju om det alltid var två ja, eller två nej. Men då fungerar inte världen.

MÄNNEN ÄR INTE MAKTLÖSA. De FÅR välja. Men det får inte välja EFTER att barnet/fostret har blivit till (vilket gäller för många situationer i livet, du kan välja att dricka alkohol men inte EFTER att du har fått leverskador, du kan välja att köra bil men inte EFTER att du har skadats i en bilolycka osv. De flesta misstag i livet kräver åtgärder FÖRE de begås, och att kunna beräkna risken för dessa misstag är vad jag kallar "att vara vuxen"). Det får kvinnan. Kanske är det orättvist? Jag kan tycka det är ganska rättvist eftersom det är hennes kropp som ska bära på detta barn i 9 månader, utsättas för en förlossning, ex. få bristningar, sprickor osv. Dessutom har ju en kvinna lite svårare att bli av med ett barn som redan finns. En man kan ju tillverka ett barn och dra, kvinnan har inte riktigt samma "möjlighet". Så jo, jag tycker nog det är ganska rättvist att kvinnan får bestämma över sin egen kropp och sin egen framtid.

Visst kan man resonera så; att man inte ska sätta sig själv endast i första rummet. Men åt andra hållet då? Ska man totalt skita i sina egna känslor och tvinga sig själv till en abort för att någon annan vill bestämma över ens kropp? Gäller det i fler situationer? Ska man ställa upp och ha sex mot sin vilja för att någon annan vill? Ska man välja yrke efter vad någon vill? Ska man ge upp sin hobby om någon annan vill det? Eller är det bara en man som har tagit risken som sex innebär som har rätt att besluta över någon annans kropp?

Och slutligen, hur ska det genomföras? Ska vi införa det här fina systemet att mannen äger kvinnan så att han kan släpa kvinnan till en abort? Eller ska vi vägra att ta emot kvinnor som kommer ensamma till BB? Eller ska vi tvångssterilisera alla män som inte vill ha barn? Det går ju inte? Det går ju inte att genomföra utan att förtrycka någon.

Jag är i alla fall väldigt glad att lagen (i Sverige åtminstone) inte håller med dig.

 

[Lady_S]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men jag personligen anser att en abort är en väldigt mycket mildare konsekvens av en oplanerad graviditet än vad ett livslångt föräldraskap är!

Det är nog här vi är oense. Jag ser inte alls lika lättvindigt på en abort som du gör. Även om jag inte är emot aborter, ska tilläggas.

/Lady_S

 

[kamomillo]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Helst önskar man ju att människor aldrig skulle behöva ställas inför sådana här svåra beslut.
Men om jag väger in en tidig abort emot att bli förälder emot sin vilja så blir svaret ja.
Inte till tvångsabort självklart. :smirk:
Men jag personligen anser att en abort är en väldigt mycket mildare konsekvens av en oplanerad graviditet än vad ett livslångt föräldraskap är!


Jag tycker att vi tar alldeles för lätt på männens maktlöshet i sådana här situationer!

Även om jag själv är kvinna så anser jag att jag har ett ansvar med!
Jag måste ta hänsyn till den andra föräldern, det ofödda barnet mfl.
Jag kan inte vara så egoistisk att jag sätter mig och endast mig i första rummet när det kommer till sådana här livsavgörande beslut!

Vill inte båda två skulle jag aldrig fullfölja graviditeten.
Detta är ut mitt perspektiv men jag respekterar att andra tycker annorlunda.

Måste få hålla med i mångt och mycket, Män har givetvis halva ansvaret av en graviditet, men inte halva bestämmanderätten.
Man kan ju tycka att 2 som valt att ha sex, också skulle kunna komma fram till ett GEMENSAMT beslut då det gäller ett ofött barn.
Jag håller en tumme för TS i kväll, och hoppas att dom gemensamt kan komma fram till "rätt" beslut. Lycka till!

* Jenny *

 

[Trygg]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tack för tankar å kramar söta ni



Men är det alltså mer fel att en man tvingas in i föräldrarskap än att en kvinna tvingas till abort? Båda kan ju faktiskt bli något man får leva med resten av livet.

Jag vill absolut inte ta lätt på de känslor som en abort kan innebära för vissa kvinnor!
Jag har gjort aborter, jag har ett friskt barn, jag har förlorat ett barn, jag har ett funktionshindrat barn.
Om jag jämför känslorna och konsekvenserna som aborterna gett mig så väger det fjäderlätt i jämförelse!
Jag förstår att jag låter hård och känslokall men återigen, konsekvenserna efter en abort går inte att jämföra med det som ett helt livslångt föräldraskap innebär!

Nu hoppas jag att mannen är på samma linje som dig!
Att han faktiskt vill ha det här barnet!

Önskar av hela mitt hjärta att det är så och jag önskar dig lycka till inför samtalet ikväll!

 

[Pancakes]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men är det alltså mer fel att en man tvingas in i föräldrarskap än att en kvinna tvingas till abort? Båda kan ju faktiskt bli något man får leva med resten av livet.

Nej nej, det menar jag absolut inte. Jag tycker det är mer fel att tvinga en kvinna till abort än att tvinga en man till föräldraskap, men jag tycker nog inte att något av det kan kallas rättvist. Det ena är bara mer rättvist än det andra.

 

[Digbil]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

orkar inte.....

Men du låter som en kompis knäppa fd man som kallade sitt blivande oplanerade 3e barn för "15 års helvete".
För dig är aborten fjäderlätt i jämförelse, men räkna inte med att den är det för alla. Speciellt inte om den leder till livslång sterilitet.

Jag har så fruktansvärt svårt för att du gör mannen till ett offer och samtidigt förminskar kvinnans konsekvens bara för att det var lätt för dig.

 

[Lillagoajag]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag har gjort aborter, jag har ett friskt barn, jag har förlorat ett barn, jag har ett funktionshindrat barn.
Om jag jämför känslorna och konsekvenserna som aborterna gett mig så väger det fjäderlätt i jämförelse!
Jag förstår att jag låter hård och känslokall men återigen, konsekvenserna efter en abort går inte att jämföra med det som ett helt livslångt föräldraskap innebär!

Fast du måste väl förstå att detta är DINA känslor, och eftersom människor är olika så betyder det att DINA känslor inte går att applicera på alla andra?
Olika människor tycker olika saker är olika jobbigt. Olika människor har olika bagage, olika psyke, olika liv som påverkar de att reagera olika.

Var glad att det inte var så hemskt för dig, men förminska inte andra kvinnors tankar/upplevelser.

 

[moiran]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag blir alltid beklämd när jag hör talas om sådana här situationer.
Kvinnor som verkar kasta allt vad jämlikhet heter överbord.
Jag har så svårt för "det är kvinnans kropp, hon bestämmer".

Jag älskar jämlikhet.

Men precis som inte mäns och kvinnors kroppar är jämlikt skapade rent fysiskt så kommer det aldrig bli jämlikt att skaffa barn. Det är bara kvinnan som får hormonkaos, fysiska besvär och handikapp, bära på det hela 9 månader, bli tvingad att ställa livet mer eller mindre på paus (om man har en otrevlig graviditet) och tar risken för framfall, spricka lite här och där, hudbristningar, triggning av vilande sjukdomar eller till och med död. Om barnet behålls.

Det är bara kvinnan som får hormonkaos och moderskänslor redan när fostret är yttepyttelitet. Rent fysiskt då.

En kvinna har löjligt mycket färre tillfällen på sig att skaffa ett barn jämfört med en man. Förutom att hon bara ovulerar ett visst antal gånger per år så är hon dessutom begränsad till barnabärande under 30-40 år av sitt liv, och risken/chansen för graviditet minskar ganska mycket med åren. Även om hon nu råkar bli gravid med en man hon träffat sporadiskt så ÄR det en mycket större sak för henne än för mannen, rent statistiskt sett, att välja om någon abort ska göras.


Så naturen har gjort det löjligt ojämlikt. Det är orimligt att inte kvinnan ska ha den avgörande rösten i en diskussion om hur hennes kropp skall användas. Så jag förordar alla kort på bordet, en ärlig diskussion och finna ett sätt som båda kan godkänna. Men är världen svart eller vit och paret står i var sin ringhörna så måste kvinnan få vara den som bestämmer. Det är inte hennes barn, men det ÄR hennes kropp.

Kom igen när mannen har möjlighet att bära sitt foster på någon konstgjord väg och stigmatiserandet av kvinnor som dumpar sina barn inte blir större än för män, då kan vi prata jämlikhet när det kommer till graviditet och barnaskapande.



Sen en öppen fråga. Om vi nu rent teoretiskt antar att en man väljer att behålla barnet mot mammans vilja. Sen 6 månader in i graviditeten skaffar han ny kvinna och flyr fältet helt. Vilket ansvar har kvinnan för barnet rent juridiskt? Kan hon lämna det på sjukhuset så snart hon kan anses i fysiskt skick att kunna åka därifrån precis som fadern? Skriva över vårdnaden på stående fot?

Om vi teoretiskt antar att en man väljer att behålla barnet mot mammans vilja, är det rimligt att mannen ger mamman en ekonomisk ersättning för sveda, värk och inkomstförlust?

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tvångsaborter..??!!! Du får ursäkta men fy fan vilket rubbat jävla resonemang.

 

[rutans]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Kl

Jag tycker absolut att kvinnan har rätt över sin egen kropp, är ju kvinna själv ;-)
MEN jag tycker det är väldigt lättvindigt att säga att killen får bara skylla sig själv och han får banne mig finna sig i det. Alltså finna sig i en livsomställning och en helt annan ekonomisk sits. Men samtidigt kan ju aldrig kvinnan frånsägas rätten med valet... Själv är jag glad att jag är kvinna, skulle aldrig ha sex annars eftersom en annan människa har min framtid i sin vågskål så fort kondomen spricker...
Men varför skulle inte fadern kunna avsäga sig faderskapet om barnet bara är önskat från moderns håll. Säg nu kvinnan blir gravid, åker till hälsocentral får det bekräftat och fadern i det läget får skriva på om han önskar barnet. Gör han det och sedan ångrar sig, så får han ändå fortsatt ekonomisk och övrigt ansvar. Gör han inte det så går modern stå ensam, precis som om hon skulle gjort en konstgjord befruktning.

 

[Korven]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Kl

Jag tycker absolut att kvinnan har rätt över sin egen kropp, är ju kvinna själv ;-)
MEN jag tycker det är väldigt lättvindigt att säga att killen får bara skylla sig själv och han får banne mig finna sig i det. Alltså finna sig i en livsomställning och en helt annan ekonomisk sits. Men samtidigt kan ju aldrig kvinnan frånsägas rätten med valet... Själv är jag glad att jag är kvinna, skulle aldrig ha sex annars eftersom en annan människa har min framtid i sin vågskål så fort kondomen spricker...
Men varför skulle inte fadern kunna avsäga sig faderskapet om barnet bara är önskat från moderns håll. Säg nu kvinnan blir gravid, åker till hälsocentral får det bekräftat och fadern i det läget får skriva på om han önskar barnet. Gör han det och sedan ångrar sig, så får han ändå fortsatt ekonomisk och övrigt ansvar. Gör han inte det så går modern stå ensam, precis som om hon skulle gjort en konstgjord befruktning.

Jag tänkte mig ett sånt scenario, men är det lagligt/möjligt?

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

men herregud, det är ju för BARNETS skull pappan ska ta sitt ansvar, inte för kvinnans skull. hur kan ni inte se det???

 

[moiran]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

MEN jag tycker det är väldigt lättvindigt att säga att killen får bara skylla sig själv och han får banne mig finna sig i det. Alltså finna sig i en livsomställning och en helt annan ekonomisk sits. Men samtidigt kan ju aldrig kvinnan frånsägas rätten med valet... Själv är jag glad att jag är kvinna, skulle aldrig ha sex annars eftersom en annan människa har min framtid i sin vågskål så fort kondomen spricker...

Jo, han får finna sig i det. Kvinnan också. De kanske kommer överens om att behålla. De kanske kommer överens om att abort är enda vägen. De kanske kommer överens om att de inte är överens och eftersom det är kvinnan som förlorar mest i båda fallen så är det då hon som får sista rösten i hur det blir.

Men varför skulle inte fadern kunna avsäga sig faderskapet om barnet bara är önskat från moderns håll. Säg nu kvinnan blir gravid, åker till hälsocentral får det bekräftat och fadern i det läget får skriva på om han önskar barnet. Gör han det och sedan ångrar sig, så får han ändå fortsatt ekonomisk och övrigt ansvar. Gör han inte det så går modern stå ensam, precis som om hon skulle gjort en konstgjord befruktning.

Tanken är bra! Men var går sedan gränsen för hur mycket fadern sedan får närma sig barnet och ta del av det utan att behöva börja betala igen?

 

[rutans]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nej det är det ju inte, jag drömmer mig bara bort till andra möjligheter där även mannen fick ett val.

 

[Trygg]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tvångsaborter..??!!! Du får ursäkta men fy fan vilket rubbat jävla resonemang.

Men snälla, vart någonstans läser du att jag förespråkar tvångsaborter?
Tvärtom har jag ju skrivit att jag skulle vara emot det.

I inlägg efter inlägg har jag varit tydlig med att det är min personliga åsikt att man ska vara två om ett sådant här beslut.
Ni läser felaktigt in att jag tyckte att mina aborter var enkla!
Har inte skrivit ett ord om det!
Det enda jag skrev var att i jämförelse med att begrava sitt barn, ledsaga sin funktionshindrade son, ensam ta hand om det friska barnet så vägde aborterna fjäderlätt.
Detta tolkar ni som om jag tyckte att aborterna var en axelryckning...

Beklagar om det är så upprörande men jag står fast vid det jag har skrivit.
Jag personligen skulle inte kunna skaffa ett barn mot pappans vilja.
Jag som kvinna har, till skillnad mot männen, en fantastisk möjlighet att bli mamma till ett barn ändå!

Jag har önskat TS lycka till och att jag hoppas så innerligt att våra oliktänkande är ett sidospår i tråden.
Förhoppningsvis är mannen positivt inställd till den här graviditeten!

 

[rutans]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Så du är även emot att ensamstående ska kunna adoptera göra konstgjord befruktning?

Modern vill ju i ett sådant fall jag hittat på ha barnet, men inte fadern. Så då skulle han troligen ändå vara frånvarande i barnets liv.

 

[rutans]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tanken är bra! Men var går sedan gränsen för hur mycket fadern sedan får närma sig barnet och ta del av det utan att behöva börja betala igen?

Som jag ser det så skulle han förlora all rätt till umgänge, skulle han önska det i framtiden så skulle det bara upp till modern och i ett lite senare skede: barnets val. Och då skulle fadern direkt bli ekonomiskt ansvarig.

Jag tror faktiskt att de flesta männen skulle göra valet att " önska sitt barn", även om det inte var påtänkt. De är ju som oss kvinnor, fulla med moral, ansvarstagande och kärlek. Tror inte de flesta skulle vilja förlora rätten över att träffa sitt barn. Men då skulle de helt plötsligt ha en valmöjlighet och bara den känslan är oftast tillräcklig.:-)

 

[Digbil]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men snälla, vart någonstans läser du att jag förespråkar tvångsaborter?
Tvärtom har jag ju skrivit att jag skulle vara emot det.

I inlägg efter inlägg har jag varit tydlig med att det är min personliga åsikt att man ska vara två om ett sådant här beslut.

Fast i inlägg efter inlägg gör du ju mannen till det större offret. I inlägg efter inlägg påpekar du också att om man inte är två är abort det bästa alternativet (att det var "för dig" dök upp först efter att du fick mothugg). Eftersom du då är emot tvångsaborter, men abort ändå är det rätta....? Skall kvinnan då "komma fram till" att abort är det rätta?
1600-talet ringde och vill ha tillbaka sin kvinnosyn...