Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[Javan]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

knapplån:

Det jag skulle tycka var ett problem är INTE att mannen blir frånvarande (det fixar sig alltid hur många barn har inte en helt frånvarande pappa och mår bra?).

Det STORA problemet är OM han är en skitstövel och INTE håller sig borta... tänk jojo-pappa som kommer som gubben i brevlådan och ställer krav och sen försvinner igen och dyker upp. (den milda varianten).

Den förjävliga är om man får ett "psykfall" på halsen som man MÅSTE samarbeta med för åtminstone 18 år framåt... Det skulle jag se som ett större fara än att vara själv. Själv ordnar man sig då vet man vad som gäller.

Hur är han med sitt nuvarande barn?

Kan du tänka dig att vara sambunden med denna man för minst 18 år framåt? Oavsett om ni är ihop eller ej?

Om det är positivt så bra om negativt ta och fundera ett eller två varv till...

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Hur ska man då göra om en kvinna vill ha barnet men inte mannen? Vad är din lösning?

 

[Lejonelle]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men varför skulle inte fadern kunna avsäga sig faderskapet om barnet bara är önskat från moderns håll.

Därför att barnet har rättigheten att veta vilka som är dess föräldrar. Detsamma gäller ju för övrigt barn som kommit till med hjälp av spermadonation.
Fadern kan neka till att vara far, i det fallet fastställs faderskap med hjälp av DNA-test eftersom det handlar om barnets rätt, inte föräldrarnas.

Att faderskapet är fastställt är inte samma sak som att man är delaktig i barnets liv, har juridisk vårdnad om barnet eller umgängesrätt, inte heller att man är försörjningsansvarig i 18 år, exempelvis kan det finnas en plastpappa som vill adoptera barnet och tar över den skyldigheten, om biologiska pappan accepterar.

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

*kl*

Jag blir alltid beklämd när jag hör talas om sådana här situationer.
Kvinnor som verkar kasta allt vad jämlikhet heter överbord.
Jag har så svårt för "det är kvinnans kropp, hon bestämmer".
alternativet då?
Enligt mig är man två om att få barn. Utan en man, inget barn.
Varför ska hans vilja nonchaleras? för att något olanerat har inträffat...? Varför ska hennes önskan nonchaleras? Hon kanske inte vill slÄcka ett efterlängtat liv? Vissa kan inte avliva sin häst heller bara för att den är i vägen och kostar pengar. Medan vissa skickar till slakt med en axelryckning.
För mig personligen framstår kvinnor som väljer att behålla ett barn mot mannens vilja som fruktansvärt egoistiska! ja...vad säger man? inte troligt att de gör sitt val av egoistiska skäl iaf.
Betänk att det finns många personer, i synnerhet barnet själv, vars liv blir styrda av vad EN kvinna bestämmer sig för! ja, barnet är ju isf önskat av sin mor. Vad är problemet?
I det här fallet en man som tror att chansen till graviditet är obefintlig då kvinnan äter P-piller. obefintlig? Korkad man isf! Ytterst okunnigt
Denna lilla "slant" i månaden han får betala för att inte TS hade koll på vilka mediciner hon äter uppgår i slutändan till 3-400 000:- ja? Mamman betalar ännu mer.
Det är ändå ingenting mot den känslomässiga situation han "tvingas" in i.
Han barn kommer att få ett syskon.
Hans ev syskon kommer att få ett syskonbarn. Deras barn en kusin.
Hans föräldrar kommer att bli farföräldrar osv osv. vilka barn blir inte glada över kusiner syskon etc? Vem vill att barnbarnet skall tas bort? Påverkan på nämnda personer är väl i allsindar inget att tala om. Vill de inte påverkas så kan de strunta i dess existens. Skrämmande vilka argument folk tar till för att sätta en kvinna på plats så att hon inte fattar sitt beslut utifrån sin horisont! Kära nån, är detta ett civiliserat land eller är det mansstyre? Män ska inte behöva ta ansvar alls, och går det fel så ska en kvinnas kropp korrigeras utifrån hans vilja. Hu!

OM han vill behålla barnet, då är det en annan sak.
Men om han inte vill så anser jag att ingen människa, inte ens en gravid kvinna, har rätt att påverka andras liv utifrån sitt egna perspektiv. varför är hans vilja mer värd? Varför ska kvinnan göra något som hon kanske mår dåligt över resten av livet? Jag hade ALDRIG förlåtit mig själv om jag gjort abort. Jag hade alltid funderat över det och känt mig som en mördare. Skulle någon tvinga mig till det? Aldrig i livet! En man som krävt det av mig hade inte varit vatten värd för mig. Han kan säga att han vill det, men han kan inte kräva det.

Jämförelsevis måste väl en abort i ett tidigt skede väga oerhört mycket lättare än en graviditet och ansvaret för ett barn resten av ens liv? inte psykiskt, om man inte vill göra det.

Till TS, jag hoppas så innerligt att han är med dig i det här!
Då kan det komma någonting fint och fantastiskt ur det och då har ni lagt grunden för en respektfull relation som kommer att vara för resten av era liv! (Oavsett om ni fortsätter som ett par eller om ni "bara" delar föräldraskapet.
Om han inte vill, väg din vilja mot vad som är bäst för det kommande barnet och alka andra runt omkring som kommer att få sina liv förändrade som en följd av ditt beslut!
relationen är nog rätt körd ändå om han skulle övertala henne till något hon inte själv vill, så vad har det för betydelse för beslutet?
Ett barns förutsättningar till ett bra liv måste, enligt mig, födas ur att det är önskat, efterlängtat och välkomnat av båda föräldrarna.
många barn lever lyckliga med att vara önskade av sin mamma. Oschysst press på TS.
Lycka till!

 

[miamiSwing]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Gör det som känns rätt för dig!

 

[rutans]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Därför att barnet har rättigheten att veta vilka som är dess föräldrar. Detsamma gäller ju för övrigt barn som kommit till med hjälp av spermadonation.
Fadern kan neka till att vara far, i det fallet fastställs faderskap med hjälp av DNA-test eftersom det handlar om barnets rätt, inte föräldrarnas.

Att faderskapet är fastställt är inte samma sak som att man är delaktig i barnets liv, har juridisk vårdnad om barnet eller umgängesrätt, inte heller att man är försörjningsansvarig i 18 år, exempelvis kan det finnas en plastpappa som vill adoptera barnet och tar över den skyldigheten, om biologiska pappan accepterar.

Aja, det var i alla fall inte min poäng med inlägget. Om barnet ska veta vem dess båda föräldrar är eller ej, utan som du också skrev: valet om delaktighet i barnets liv.

Skulle jag bli gravid och det inte var påtänkt, så skulle det åtminstone i mitt fall ge mindre ångest att berätta för fadern, för då skulle även han ha ett val. För skulle jag vilja behålla barnet skulle det vara för MIN skull, inte för barnets skull, inte för faderns skull och faderns närvaro eller icke närvaro psykisk/ Fysiskt/ekonomiskt skulle inte påverka det beslutet!

Till TS! Förlåt för trådkap! Hoppas det går bra gör dig och att killen din reagerar bra. Gör såklart det som känns rätt för dig, men klandra honom inte om han inte reagerar positivt.

 

[MiaMaria]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag blev gravid ungefär som du, för 24 år sedan. Jag hade inte en tanke på att skaffa barn, och killen jag var med var jag visserligen förälskad i men vi hade känt varandra i några dagar bara. Han var dessutom yngre än mig. Jag funderade fram och tillbaka och bestämde mig för att jag ville ha barn oavsett om han var med på tåget eller inte. När jag var i femte månaden kände jag att det inte fungerade mellan oss. Jag gjorde slut. Han sa då att han inte skulle komma att vilja ha någon kontakt med barnet. Det var hans beslut och jag kunde inget göra.

Jag hade inget problem med att vara ensam mamma, det fungerade bra. Jag träffade en ny man efter några år och än i dag är det denne man min son kallar pappa, trots att vi är skilda sedan mer än tio år. När min son var 10 år fick han kontakt med sin bio-pappa, och idag har de en god relation. Jag och pappan och hans nya familj också.

Jag tror att det löser sig om man vill. Och jag tror att det viktiga är att du tänker igenom situationen och ärligt frågar dig själv vad DU vill. För som någon annan sa, relationen är en sak och graviditeten en annan.

Jag önskar dig lycka till med ditt beslut!

 

[Kattennizze]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Därför att barnet har rättigheten att veta vilka som är dess föräldrar. Detsamma gäller ju för övrigt barn som kommit till med hjälp av spermadonation.
Fadern kan neka till att vara far, i det fallet fastställs faderskap med hjälp av DNA-test eftersom det handlar om barnets rätt, inte föräldrarnas.

Att faderskapet är fastställt är inte samma sak som att man är delaktig i barnets liv, har juridisk vårdnad om barnet eller umgängesrätt, inte heller att man är försörjningsansvarig i 18 år, exempelvis kan det finnas en plastpappa som vill adoptera barnet och tar över den skyldigheten, om biologiska pappan accepterar.

Nja, det är ju en sanning med modifikation. Många svenska kvinnor åker ju utomlands och seminerar eller gör IVF med anonyma spermadonatorer eller/och äggdito. De barnen får aldrig veta vem som är biologiska föräldrar. I Sverige är dock alla donatorer öppna enligt vår lagstiftning.

 

[åke]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

*kl*

Jag blir alltid beklämd när jag hör talas om sådana här situationer.
Kvinnor som verkar kasta allt vad jämlikhet heter överbord.
Jag har så svårt för "det är kvinnans kropp, hon bestämmer".

Enligt mig är man två om att få barn. Utan en man, inget barn.
Varför ska hans vilja nonchaleras?
För mig personligen framstår kvinnor som väljer att behålla ett barn mot mannens vilja som fruktansvärt egoistiska!
Betänk att det finns många personer, i synnerhet barnet själv, vars liv blir styrda av vad EN kvinna bestämmer sig för!
I det här fallet en man som tror att chansen till graviditet är obefintlig då kvinnan äter P-piller.
Denna lilla "slant" i månaden han får betala för att inte TS hade koll på vilka mediciner hon äter uppgår i slutändan till 3-400 000:-
Det är ändå ingenting mot den känslomässiga situation han "tvingas" in i.
Han barn kommer att få ett syskon.
Hans ev syskon kommer att få ett syskonbarn. Deras barn en kusin.
Hans föräldrar kommer att bli farföräldrar osv osv.

OM han vill behålla barnet, då är det en annan sak.
Men om han inte vill så anser jag att ingen människa, inte ens en gravid kvinna, har rätt att påverka andras liv utifrån sitt egna perspektiv.

Jämförelsevis måste väl en abort i ett tidigt skede väga oerhört mycket lättare än en graviditet och ansvaret för ett barn resten av ens liv?

Till TS, jag hoppas så innerligt att han är med dig i det här!
Då kan det komma någonting fint och fantastiskt ur det och då har ni lagt grunden för en respektfull relation som kommer att vara för resten av era liv! (Oavsett om ni fortsätter som ett par eller om ni "bara" delar föräldraskapet.
Om han inte vill, väg din vilja mot vad som är bäst för det kommande barnet och alka andra runt omkring som kommer att få sina liv förändrade som en följd av ditt beslut!

Ett barns förutsättningar till ett bra liv måste, enligt mig, födas ur att det är önskat, efterlängtat och välkomnat av båda föräldrarna.

Lycka till!

Håller med dig Trygg.
Det finns så många bitterfi**or som behåller ungen bara för att HON vill. Ja, det är fruktansvärt egotrippat måste jag hålla med om alltså.
Man är TVÅ om ett barn.
Men hur som. Lycka till TS.

 

[Lillagoajag]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Håller med dig Trygg.
Det finns så många bitterfi**or som behåller ungen bara för att HON vill. Ja, det är fruktansvärt egotrippat måste jag hålla med om alltså.
Man är TVÅ om ett barn.
Men hur som. Lycka till TS.

Nej. Det är inte alls alltid man är två om ett barn. Det finns ganska många barn med bara en förälder som är lycklig ändå.

Man skulle ju kunna vända på det och säga att det finns många k*khuvuden till män som skiter i sitt ansvar. (Min personliga uppfattning är att det finns fler pappor som inte är närvarande i sina barns liv, trots att barnet ofta var önskat, än det finns kvinnor som "tvingar" en man att bli pappa.)

Och som har skrivits tidigare; hur vill du då lösa det? Ska vi, i Sverige 2013, ge män rätt att tvinga kvinnor till ingrepp på deras kroppar?

 

[sjoberga]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Och som har skrivits tidigare; hur vill du då lösa det? Ska vi, i Sverige 2013, ge män rätt att tvinga kvinnor till ingrepp på deras kroppar?

Välkommen 1800-tal.

I det fall en man blir våldtagen i juridisk mening och sedan blir avkrävd underhåll, skulle man kunna tycka att det vore fel.

I alla andra fall har mannen en väldigt stor möjlighet att se till att man inte blir pappa. Det finns en uppsjö preventivmedel att använda och är man helt säker på att man inte vill ha barn kan man se till att använda flera, för att få ned risken till noll.

 

[Lady_S]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Och som har skrivits tidigare; hur vill du då lösa det? Ska vi, i Sverige 2013, ge män rätt att tvinga kvinnor till ingrepp på deras kroppar?

Nej, vi ska skuldbelägga dem och förminska dem så att de ändrar sig "frivilligt". Tydligen.

/Lady_S

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Alltså jag fattar vad du menar och håller med i det stora - det absolut bästa vore ju om det alltid var två ja, eller två nej. Men då fungerar inte världen.

MÄNNEN ÄR INTE MAKTLÖSA. De FÅR välja. Men det får inte välja EFTER att barnet/fostret har blivit till (vilket gäller för många situationer i livet, du kan välja att dricka alkohol men inte EFTER att du har fått leverskador, du kan välja att köra bil men inte EFTER att du har skadats i en bilolycka osv. De flesta misstag i livet kräver åtgärder FÖRE de begås, och att kunna beräkna risken för dessa misstag är vad jag kallar "att vara vuxen"). Det får kvinnan. Kanske är det orättvist? Jag kan tycka det är ganska rättvist eftersom det är hennes kropp som ska bära på detta barn i 9 månader, utsättas för en förlossning, ex. få bristningar, sprickor osv. Dessutom har ju en kvinna lite svårare att bli av med ett barn som redan finns. En man kan ju tillverka ett barn och dra, kvinnan har inte riktigt samma "möjlighet". Så jo, jag tycker nog det är ganska rättvist att kvinnan får bestämma över sin egen kropp och sin egen framtid.

Visst kan man resonera så; att man inte ska sätta sig själv endast i första rummet. Men åt andra hållet då? Ska man totalt skita i sina egna känslor och tvinga sig själv till en abort för att någon annan vill bestämma över ens kropp? Gäller det i fler situationer? Ska man ställa upp och ha sex mot sin vilja för att någon annan vill? Ska man välja yrke efter vad någon vill? Ska man ge upp sin hobby om någon annan vill det? Eller är det bara en man som har tagit risken som sex innebär som har rätt att besluta över någon annans kropp?

Och slutligen, hur ska det genomföras? Ska vi införa det här fina systemet att mannen äger kvinnan så att han kan släpa kvinnan till en abort? Eller ska vi vägra att ta emot kvinnor som kommer ensamma till BB? Eller ska vi tvångssterilisera alla män som inte vill ha barn? Det går ju inte? Det går ju inte att genomföra utan att förtrycka någon.

Jag är i alla fall väldigt glad att lagen (i Sverige åtminstone) inte håller med dig.

Du skriver exakt det jag tänker så jag nöjer mig med att göra

 

[sona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag håller med dig, och jag förstår vad du menar. Givetvis kan man inte tvinga kvinnor till abort, men det orättvisa i det hela är ju att vi tvingar mannen till att bli pappa. Vare sig han vill vara med eller inte är det klart att det påverkar honom. Och jag tror inte alla män är så kallblodiga att dom struntar i sitt barn resten av livet utan att då och då faktiskt må dåligt av det... Det är ju något även dom påverkas av, även om dom tagit avstånd från barnet dras ju underhåll varje månad som en påminnelse om ett liv dom gjort, men inte är med på. Jag undrar hur många ofrivilliga pappor det finns som efter ett par år verkligen ångrar att dom inte ha kontakt med barnet, men inte vågar göra det då dom inte varit med från början? Man hör ju ganska gott om historier där folk fått kontakt med sin pappa när de blivit äldre, undra om inte dom fäderna ändå önskar att dom hade tagit tag i sig själva och fått se sitt barn växa upp, även om dom inte ville vara med mamman?
Och att det blev ett barn tycker jag varken är den ena eller den andres fel.. Man har gjort ett gemensamt val, då kan man inte skylla på att han borde hållit koll på sina spermier, lika lite som att hon borde sett till att det inte blev nått.

Finns väl egentligen inget rätt eller fel i den här frågan. Men man får ju försöka komma fram till ett gemensamt val. Går det inte så har ju kvinnan sista ordet, vare sig mannen vill eller inte.

Till ts, lycka till ikväll!

 

[Tussinussen]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Håller med dig Trygg.
Det finns så många bitterfi**or som behåller ungen bara för att HON vill. Ja, det är fruktansvärt egotrippat måste jag hålla med om alltså.
Man är TVÅ om ett barn.
Men hur som. Lycka till TS.

Men jisses vilket uttalande

Om man har barnlängtan, och känner hur kroppen förändras, och upplever barnet inom sig - då är man en bitterf***a om man inte vill eller klarar av göra abort? Egotrippad för att man inte vill utsätta sig för ett beslut som kanske innebär en livslång ångest?

Mannen kan bara spatsera iväg om han inte vill ha barnet, det finns gott om män som gör det. Kvinnan får leva med sitt beslut livet ut.

 

[Camigween]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men jisses vilket uttalande

Om man har barnlängtan, och känner hur kroppen förändras, och upplever barnet inom sig - då är man en bitterf***a om man inte vill eller klarar av göra abort? Egotrippad för att man inte vill utsätta sig för ett beslut som kanske innebär en livslång ångest?

Mannen kan bara spatsera iväg om han inte vill ha barnet, det finns gott om män som gör det. Kvinnan får leva med sitt beslut livet ut.

eller så kunde han dragit på sig en kondom för extra skydd mot att bli pappa.

 

[Trygg]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

.. I inlägg efter inlägg påpekar du också att om man inte är två är abort det bästa alternativet (att det var "för dig" dök upp först efter att du fick mothugg)
.

Dök det upp först när jag fick mothugg?
Saxat från mitt första inlägg:

"Jag blir alltid"
"Jag har så svårt"
"Enligt mig är man två om att få barn"
"För mig personligen"
"Om han inte vill så anser jag"
"...enligt mig..."

Hur kunde du missa att jag skrev utifrån ett jag-perspektiv?

 

[Lady_S]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Man kan ju rycka ur delar av meningar hur man vill för att försöka bevisa saker... Men läser man hela de där meningarna, så avslutas de med att du dömer andra kvinnor och tycker att de är egoistiska och tänker för lite på männen för att DE gör SITT val. Det är en stor skillnad på tex

För mig personligen framstår kvinnor som väljer att behålla ett barn mot mannens vilja som fruktansvärt egoistiska

och på

Jag personligen skulle känna mig fruktansvärt egoistisk om jag behöll ett barn emot mannens vilja.

Det är ju bra att du menade för dig själv personligen, men det framgick inte tydligt.

/Lady_S

 

[pulkaskurk]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det är ju bra att du menade för dig själv personligen, men det framgick inte tydligt.

/Lady_S

Inte tydligt? Tom jag förstod ju det, då måste det vara tydligt...
Tycker inte alls att Trygg är så otydlig och hemsk som många vill få det till.
Känns som att många av er bara vill läsa in att hon är hemsk på något vis?

 

[Digbil]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Dök det upp först när jag fick mothugg?
Saxat från mitt första inlägg:

"Jag blir alltid"
"Jag har så svårt"
"Enligt mig är man två om att få barn"
"För mig personligen"
"Om han inte vill så anser jag"
"...enligt mig..."

Hur kunde du missa att jag skrev utifrån ett jag-perspektiv?

Självklart framgår det att det är DINA åsikter. Varför skulle du skriva någon annans, det verkar väl dumt.

Däremot framgår det inte särkilt tydligt i ditt första inlägg att om DU hamnade i situationen är DITT val självklart. Du uttalar dig tämligen generellt om vad du anser att man bör göra.

Ex

Men om han inte vill så anser jag att ingen människa, inte ens en gravid kvinna, har rätt att påverka andras liv utifrån sitt egna perspektiv.

Jämförelsevis måste väl en abort i ett tidigt skede väga oerhört mycket lättare än en graviditet och ansvaret för ett barn resten av ens liv?

För mig personligen framstår kvinnor som väljer att behålla ett barn mot mannens vilja som fruktansvärt egoistiska!
Betänk att det finns många personer, i synnerhet barnet själv, vars liv blir styrda av vad EN kvinna bestämmer sig för!

Jag har så svårt för "det är kvinnans kropp, hon bestämmer".

Jag är antagligen förbaskat korkad i dina ögon men jag kan inte någonstans se att det här ENBART handlar om vad DU skulle göra i samma situation. Och om du menade just att detta gällde endast vad du skulle göra utifrån DIN situation och DINA erfarenheter. Då bör du se över ditt uttryckssätt för ditt första inlägg är tämligen skuldbeläggande.