Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[Flixon]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

kl

Hur gick det för dig igår, TS?

 

[Lady_S]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Inte tydligt? Tom jag förstod ju det, då måste det vara tydligt...
Tycker inte alls att Trygg är så otydlig och hemsk som många vill få det till.
Känns som att många av er bara vill läsa in att hon är hemsk på något vis?

Nej, det är inte tydligt. Det är snarare väldigt tydligt att hon (i sina första inlägg) tycker att alla kvinnor, inte bara hon själv, borde göra abort om mannen inte vill ha barnet.

Men för det tycker jag inte att hon är en hemsk person. Jag tycker bara att i den här tråden ger hon uttryck för åsikter som jag inte kan låta stå oemotsagda, på grund av de övertygelser jag har. Det är skillnad på sak och person.

/Lady_S

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det sas inte mycket. Jag berättade och sa det om cystorna och att jag önskar att jag kunde säga att det var självklart vad jag ska göra, vi satt tysta en bra stund.. Han satte sig bredvid mig och sa ingenting, men höll mig i handen, höll om mig och Pussa på mig när jag grät hysteriskt.. Sa till slut att han förstår att det inte är lätt, att man ska följa hjärtat, att det är vårat problem, att han inte kommer bli arg för det hjälper ingenting och att han ville att vi skulle stanna(jag å hunden)..
Han sa även att hade det vart om 12 månader så hade han antagligen blivit jätte glad..

Så inget beslut än, men han agerar på bästa sätt och bekräftar min tro om att han inte är ett svin..utan en jävligt bra och mogen kille.
Han har inte sagt rätt ut vad han vill, men jag förstår ju att han vill ta bort det än så länge iallafall.

När jag sa: "Det bästa vore om det löste sig själv, så slapp jag göra nå åt det"
Så sa han direkt: " Nej det är inte rätt heller, hjärtat måste få välja"




Varför ska det bli såhär när jag för första gången på flera år uppenbarligen har träffat en toppenkille?!

 

[Flixon]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Skönt att han verkar ta det på ett vettigt sätt, även om han säkert är chockad och måste få lite tid att reda ut sina känslor.

Jag hoppas ni kan prata med varandra och komma fram till något som känns bra för båda. Gör ni inte det så önskar jag dig verkligen all lycka oavsett hur du bestämmer dig för att göra med graviditeten!

 

[sona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Så skönt att han verkar vara så vettig.

 

[Kilauea]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det låter ju som om ni båda står med fötterna på jorden, så oavsett vad ni beslutar så tror jag att ni fixar det.

Jag var lite osäker på vad samhället (dvs min närmaste omkrets) skulle säga när jag blev sambo med min (numera) fästman efter vår första träff.
En klok bukefalist sa: "om det känns bra, kör på det, ingen kan förutspå vad som händer i framtiden men känns det bra nu är det väl bara att gå på det".

 

[Pancakes]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Vilken fantastiskt bra första reaktion känner jag spontant. Han verkar ju väldigt vettig i sitt agerande just nu men måste såklart ändå få tid att tänka och känna efter ordentligt.

Kram på dig!

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

När jag sa: "Det bästa vore om det löste sig själv, så slapp jag göra nå åt det"
Så sa han direkt: " Nej det är inte rätt heller, hjärtat måste få välja"

Vad fint sagt! Jag tror på dej och du klarar av vad du än beslutar dej för! Och det låter som att han kommer stå intill dej och stötta dej vad ni/du än beslutar!

 

[Raja]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Svarar alla som svarat mig. Jag vet att livet inte ger några garantier alls men jag tyckte att barnet försvann i debatten. Det handlar hela tiden om mannen vs kvinnan som om det spirande livet var en sak. Man kan bara utgå ifrån nuet men man får kanske ändå tänka framåt.

Sedan sa jag också att jag var kluven inför att kvinnans ord ska vara det sista. Jag tycker faktiskt att detta är en väldigt komplex fråga. Många politiska beslut tas för att öka pappans del i barnens liv på olika sätt. Öronmärka pappadagar etc. Jämlikhetsdebatten handlar mycket om hur man ska "tvinga" papporna ta mer ansvar för barnen. Men i detta fallet har han ingenting att säga till om varken om barnet ska tas bort eller leva kvar.

Nej, jag tycker inte det finns ett självklart svar på den frågan.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Sedan sa jag också att jag var kluven inför att kvinnans ord ska vara det sista.

Vad exakt betyder det här? Rent konkret alltså.

 

[Digbil]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Svarar alla som svarat mig. Jag vet att livet inte ger några garantier alls men jag tyckte att barnet försvann i debatten. Det handlar hela tiden om mannen vs kvinnan som om det spirande livet var en sak. Man kan bara utgå ifrån nuet men man får kanske ändå tänka framåt.

Sedan sa jag också att jag var kluven inför att kvinnans ord ska vara det sista. Jag tycker faktiskt att detta är en väldigt komplex fråga. Många politiska beslut tas för att öka pappans del i barnens liv på olika sätt. Öronmärka pappadagar etc. Jämlikhetsdebatten handlar mycket om hur man ska "tvinga" papporna ta mer ansvar för barnen. Men i detta fallet har han ingenting att säga till om varken om barnet ska tas bort eller leva kvar.

Nej, jag tycker inte det finns ett självklart svar på den frågan.

Jag håller helt med att det kan tyckas fel att fadern inte har något att säga till om. Men det finns inget alternativ som är acceptablet på något vis. Att tvinga någon till ett ingrepp som kan bli förödande får aldrig någonsin vara ett alternativ. Kvar finns då att få kvinnan att "förstå sitt eget bästa" och det känns på ett sätt nästan värre än en tvångsabort faktiskt.

Så det är inte det att jag inte förstår problemet. Men som någon skrev tidigare. Vissa misstag kan inte göras ogjorda och så är det. Sex blir barn.

Samtidigt kan jag känna att ett onöskat barn inte är den värsta konsekvensen som kan komma av ett misstag.

 

[Digbil]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Vad exakt betyder det här? Rent konkret alltså.

Det undrar jag med. Det är hittills ingen som svarat på det.

 

[Raja]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tack! Kort och koncist vad jag försökte få fram! Med andra ord ett Moment 22.

 

[Raja]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det betyder rent konkret att hur man än vrider sig så är ändan bak - att tvinga någon till något av alternativen känns fel. Därför känner jag mig kluven, jag kan ta bådas parti (eller alla tre). Men jag har ingen bra lösning att komma med.

Till ts -håll i den karlen! Att få den reaktionen med tanke på vad han sagt tidigare visar på stor mognad och ett stort hjärta. Hur framtiden blir kan ingen förutse. Lycka till!

 

[lizzie]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Har du någon läkarkontakt när det gäller dina cystor och endometrios? I annat fall skulle jag, om jag vore du, kontakta närmaste kvinnoklinik för att rådfråga en läkare om dina chanser att bli gravid igen. Hade det varit jag, och med väldigt stark barnlängtan - då hade jag inte vågat chansa...

Jag känner flera kvinnor med endometrios - och INGEN av dem har lyckats få barn trots mycket slit med undersökningar och behandlingar. I ett par fall har det slutat med total hysterektomi istället och en livslång sorg över ofrivillig barnlöshet.

Endometrios är en grym sjukdom


/Lizzie

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Knapp

ja att det är bra kille jag hittat råder det inge tvivel om.. Han kunde inte bete sig bättre, men för honom finns det just nu inga alternativ mer än abort. Och jag börjar känna att jag måste göra det, för att det är det enda rätta.

 

[lil-sis]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Varför är abort det enda rätta?

 

[Thera]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Sa han det idag då?

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Han sa att han vet att han inte fixar detta nu, just för att han redan har en unge som han bara har 3 dagar i veckan. Att det är så bakvänt att börja nåt såhär och det är det ju. Han tycker om mig och vill att vi ska ha något eget innan. Men håller vi ihop så vet vi nu att vi kan få barn ihop iallafall.



Å jag förstår honom, det gör jag. Men jag vet inte om han fullt ut förstår varför det inte är självklart för mig. Han svor över att hans semester är slut efter denna veckan och att han kanske inte kan va med om jag ska göra abort.
Men han sa även att det är världskrig i hans huvud också, så det känns som att nån liten del av honom vill nog inte att jag gör abort och hade det vart om ett halvår hade han nog inte vart alls så säker.

 

[nejlica]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Han svor över att hans semester är slut efter denna veckan och att han kanske inte kan va med om jag ska göra abort.

Har följt tråden och också fått uppfattningen att du verkligen vill ha det här barnet. Förstår om han inte känner sig redo, men om detta är din enda chans, vill du verkligen välja honom över barnet då?

Tycker att det är rätt fräckt att förespråka en abort, och sedan inte ens kunna ta sig tiden att vara med om det själv. Om du nu väljer abort, för hans skull, är väl det minsta han kan göra att ta ledigt och följa med, oavsett hur krångligt det är med jobbet. Hade det varit han som hade varit den med barnet i magen hade han ju inte gärna klarat sig utan att ta ledigt en dag.

Sen tycker jag att du bör fundera över vad som kommer hända med er relation om du gör en abort, kommer du någonsin att kunna känna likadant för en man som ville att du skulle göra en abort? Om ni inte kan få barn senare, kommer du kunna fortsätta vara med honom trots det som hänt, utan att skuldbelägga honom då?

Förstår att det verkligen inte är ett enkelt beslut, men det verkar ändå som att ni har lite "tidsfrist" innan det gått för många veckor. Hoppas att ni kommer fram till någonting som faktiskt känns som en bra lösning för er båda (även om jag förstår att det kan vara rätt besvärligt) och lycka till!