Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S
Jag försöker tänka mig in i situationen, men det är svårt, då jag inte själv har en längtan till barn.
Jag hade nog i din situation haft svårt att välja vad som är rätt och fel, så jag förstår verkligen att du funderar på detta, det har du min största respekt för.
Men jag tycker ändå, helt rätt är det inte mot killen. Visst har han ett lika stort ansvar som du att graviditeten skett, men ändå var det ditt ansvar att hålla koll på att denna biverkningen fanns på din medicin. Din kille har berättat att hans värsta mardröm är att detta ska ske, och ingen av er tänker er bättre för?
Men, det har nu hänt, och ni sitter i två helt olika situationer. Du vill ( efter vad jag förstår) behålla barnet, han vill ( utefter vad du skrivit nu innan du berättat) inte ha barn i denna situation. Ni är båda delaktiga i det som skett.
Visst, vi kvinnor har rätten att bestämma över vår kropp ( tack gode gud för det), men samtidigt är man TVÅ om att ett barn blir till. Ni har vart oförsiktiga båda två, men jag anser ( och det rent praktiskt, utan känslor för barnet) att det är ganska taskigt att sätta ett barn till världen som är oönskat av den ene föräldern. Han ska "tvingas" ta ansvar och betala för ett barn han inte ville ha från början, och talade också om att det var så.
De flesta män jag känner som faktiskt hamnat i denna situation (liknande situationer, men ni förstår poängen), har engagerat sig, betalat och älskat sitt barn över allt annat när barnet väl är fött. Troligtvis kommer även din kille göra likadant ( om han inte är ett känslokallt svin som inte vill ta ansvar för sina handlingar).
Men ändå, trots att kvinnan har rätten att bestämma över liv och död i detta sammanhang, så har kvinnan lagen på sin sida, hon bestämmer över hur killen ska få "sota" för sitt misstag över att ha litat på kvinnans preventivmedel och ord om att hon är skyddad. I 18 år ska han betala, ta ansvar (förhoppningsvis), anpassa sig och ändra hela sitt liv efter vad kvinnan bestämmer ( kanske behöver skaffa större boende, strängare ekonomi, arbeta mer för att få saker att gå runt, dela på vårdnaden och ändra sitt tilltänkta liv utan fler barn/ barn överhuvudtaget).
Nu är det lite svårare i just ditt fall, då du även har svårt att bli med barn. Jag förstår dig där, och det skulle kanske göra en skillnad om jag var i din situation, jag vet inte. Jag har suttit många kvällar och diskuterat med en kompis som VILL ha barn över allt annat, men ingen man finns vid hennes sida. Hon är inne på insemination ( vet inte hur det stavas) i Danmark, och det stöttar jag henne till i 100 %. Ingen man behöver betala, det finns ingen frånvarande eller sur kille som inte vill ha barn. Barnet i sin tur kan få veta sanningen= inget "misstag, min mamma ville ha mig bara och gjorde såhär.
Min kompis har även på "skoj"/halvt allvar, nämnt situationen att bli med barn från krogragg ( och för mig, lura killen även om det blir fader okänd på papper, eller låta han ta del av det hela i efterhand). Fel, fel, fel i mina ögon, och där jämför jag lite med din situation där killen har sagt att han inte vill ha fler barn i den situationen han är i.
Som slut på detta långa inlägg, vill jag ändå att du ska ta ditt egna beslut i detta, prata med killen, och få förhoppningsvis klarhet redan där. Det ÄR erat barn, kom fram till något bra, för barnets skull. Och jag önskar er allt gott hur det än går med allt
