Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Vet att det kommer bli en väldans massa reaktioner på det här och att säkerligen en del av er kommer tro att han tvingat mig att ändra mig, men det har han inte..

Men kära nån, nej, nej, nej, nej. Ingen är en sämre människa än att vi kan ångra oss ibland. Det är ingen som säger någonting bara för att du tänkt om. Det är ju detta som är det friska med ditt tänkesätt, att du ältar fram och tillbaka och att du gör det som känns mest rätt för dig.

För just nu känns nog inte någonting helt fel och därför är det svårt att välja det som är helt rätt, eftersom det inte finns någonting som är helt rätt.

Det är ditt beslut och bara du som kan ta beslutet. Oavsett vad du i slutändan bestämmer dig för så är det beslutet Buke stöttar dig i.

 

[athena_arabians]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Värdera upp Moderskapet!Det är vi som formar framtidens människor.Är inte det värt en fin titel så säg?Barnlösa har kanske en annan titel.. vad vet jag

Det finns titlar för de som uttalar sig så här också... att tycka att man är så mkt bättre än andra kvinnor för att man blivit gravid och fått ett barn är motbjudande. Du vet, du är inte unik för kvinnor har gjort det i x antal generationer

TS: Sorry för OT. Hoppas du landar i ett beslut som känns så bra det kan bli för dig. Oavsett vad det blir för beslut så har du många som stöttar dig.

 

[Lillelorden]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det är en enorm skillnad mellan att värdera moderskapet och att nedvärdera kvinnor som inte kan/vill vara mödrar, vilket jag tycker att du gör när du uttrycker dig på det viset du gjorde. Att du dessutom nedvärderar kvinnor i allmänhet:

Det är typiskt fruntimmer som väljer att tolka fel.

gör att du tappar min respekt och vilja att diskutera med dig i frågan.

 

[cirkus]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

jag fortsätter på lillelordens linje...

Värdera upp Moderskapet!Det är vi som formar framtidens människor.Är inte det värt en fin titel så säg?Barnlösa har kanske en annan titel.. vad vet jag

Aha, joho. Barn har bara en mamma - HON och endast HON formar framtidens människor. Och kvinnor har EN annan egenskap också - att det är typiskt för dem att de väljer att tolka fel.

Det är typiskt fruntimmer som väljer att tolka fel.

Till TS:
Man får ändra sig hur många gånger som helst utan att behöva bli skuldbelagd vare sig det slutgiltiga beslutet blir på ena eller andra sättet. Det viktigaste är att du ändå känner att detta blev rätt. inte vad en massa nissar på ett internetforum säger

 

[Lena Furberg]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det är inte alls din sista chans. Du blev gravid den här gången, du kan bli gravid igen.

Och kom ihåg att vilket val du än gör - så är det "bara" ett val. Dvs det finns inget svar på vad som är "rätt" eller "fel", inget facit att kolla i, ingen sanning som uppenbaras efteråt och säger -Du valde FEL! Hur du än väljer finns där positiva respektive negative aspekter.

När du gjort ditt val - försök vila i ditt beslut och gå sedan vidare. Försök att inte älta, utan se framåt. Valet är gjort och INGEN vet hur det skulle sett ut om du valt tvärtom. Hela livet är sånt. Ska man gå och älta och gräma sig, blir man fast i ett mörkt moln av ångest, oro och ovisshet.

Jag tror ditt val blir bra, vilket det än blir. Känn ingen skuld. Livet är svårt och fantastiskt på samma gång och, som sagt, ingen av oss har någonsin facit i tjuvkika i.

Det här kommer att bli bra.

 

[Grana]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ingen annan än DU kan bestämma hur du ska känna eller välja!

Det är ingen här som ska komma med pekpinnar, för enbart du vet ju hur det känns. Det är en process som du går igenom och hur du än gör så är jag säker på att allt kommer att ordna sig!

Exakt

 

[Grana]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Barnlösa kvinnor är väl inte sämre som människor..Vad vet jag om det eg?Det är typiskt fruntimmer som väljer att tolka fel.Jösses ..

Kan inte TS få ha sin tråd ifred. Ni som vill diskutera mamma-titlar osv kan väl göra en ny tråd?

 

[Andromedae]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det är helt okej att ändra sig. Håller med tidigare skribenter om att din kropp: ditt val.

Men du, försök sluta med att oroa dig så mycket för vad andra ska tycka om dina beslut. Det är du som måste leva med dina beslut, inte de! Så länge du känner att du gör rätt så är det rätt. För dig.

 

[Fibusen]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Kan inte TS få ha sin tråd ifred. Ni som vill diskutera mamma-titlar osv kan väl göra en ny tråd?

Känns som om den här tråden redan spårat ur både en och två ggr,känns som om det räcker nu med alla utsvävningar.

 

[Mitten]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

kl

Nu är jag inne på min anonyma igen, men orkar inte byta.. Det har varit ett par jobbiga dagar och jag har verkligen inte orkat skriva..men förstår att ni undrar och tar absolut inte illa upp eller känner att ni tjatar/stressar/pressar!


Jag vet inte riktigt vad som hände i lördags, men plötsligt så kände jag mig inte så säker på att jag vill behålla längre. Rädslan att detta ska vara min enda chans vill behålla, men under tiden jag stod och pratade med killen i lördags så ändrade hjärtat sig.. Han pressade mig verkligen inte, jag inledde allt med att säga att jag inte kan göra abort och han protesterade inte, han sa typ bara "jaha", medans jag pratade(ältade) och då kände jag att nej jag vill inte göra det här. Jag tvivlar inte på att jag skulle fixa allting själv, men jag vill inte. Jag vill ha allt, vill att barnet ska vara efterlängtat.. att både jag och killen ska bli lyckliga över pluset..


Vet att det kommer bli en väldans massa reaktioner på det här och att säkerligen en del av er kommer tro att han tvingat mig att ändra mig, men det har han inte.. Och ja, jag kanske kommer ångra det här och det kommer antagligen vara bland det värsta jag har gjort.. och livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det finns bättre förutsättningar än dom vi har just nu.

Det finns inga fel val. Hoppas du har någon vän att älta med, så du landar i ett beslut. Det jobbigaste är alltid tiden innan beslut. Jag hejjar på dig

 

[Lejonet]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det finns titlar för de som uttalar sig så här också... att tycka att man är så mkt bättre än andra kvinnor för att man blivit gravid och fått ett barn är motbjudande. Du vet, du är inte unik för kvinnor har gjort det i x antal generationer

TS: Sorry för OT. Hoppas du landar i ett beslut som känns så bra det kan bli för dig. Oavsett vad det blir för beslut så har du många som stöttar dig.

Hej!Jag är lika unik och lika värdefull som var och en av oss.Alla har vi något som gör oss unika som människor.Man ska tro att man är nå´t.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag skulle aldrig försöka intala mig att jag är någon. Ännu mindre nå´t. Skulle jag vara ett dött ting?!

Nej, jag VET att jag är jag. Varför konstla till det och ge sig själv en massa underliga titlar och försöka höja sig över andra p g a någon egenskap som en oerhört stor del av befolkningen besitter? Varför inte bara sluta fred med sig själv och omgivningen, sluta jämföra sig (och andra) och bara njuta av tillvaron?

Verkar vara jobbigt att leva på det sätt du förespråkar. Och onödigt.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Till TS.

Det finns inga fel val. Oavsett vad du gör är valet rätt för DIG. Och det är det viktiga. Att du känner in hela situationen, och verkligen vågar se både för- och nackdelar och HELA situationen som den är - det tyder ju på att ditt beslut verkligen kommer att vara väl avvägd och fattat med eftertanke.

Du är både modig och klok.

 

[Pancakes]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

kl

Nu är jag inne på min anonyma igen, men orkar inte byta.. Det har varit ett par jobbiga dagar och jag har verkligen inte orkat skriva..men förstår att ni undrar och tar absolut inte illa upp eller känner att ni tjatar/stressar/pressar!


Jag vet inte riktigt vad som hände i lördags, men plötsligt så kände jag mig inte så säker på att jag vill behålla längre. Rädslan att detta ska vara min enda chans vill behålla, men under tiden jag stod och pratade med killen i lördags så ändrade hjärtat sig.. Han pressade mig verkligen inte, jag inledde allt med att säga att jag inte kan göra abort och han protesterade inte, han sa typ bara "jaha", medans jag pratade(ältade) och då kände jag att nej jag vill inte göra det här. Jag tvivlar inte på att jag skulle fixa allting själv, men jag vill inte. Jag vill ha allt, vill att barnet ska vara efterlängtat.. att både jag och killen ska bli lyckliga över pluset..


Vet att det kommer bli en väldans massa reaktioner på det här och att säkerligen en del av er kommer tro att han tvingat mig att ändra mig, men det har han inte.. Och ja, jag kanske kommer ångra det här och det kommer antagligen vara bland det värsta jag har gjort.. och livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det finns bättre förutsättningar än dom vi har just nu.

Vad vi tror eller inte tror spelar ingen roll. Huvudsaken är att du vet vad du känner.

Jag har upptäckt en tankebana som brukar hjälpa mig när jag står inför vägskäl i livet eller slås av enorm ånger för ett val jag gjort; jag försöker tänka på vad jag vet och vad jag känner just nu och sedan välja det som jag känner att jag i efterhand kan berätta för någon annan och fortfarande känna att jag gjorde det bästa utifrån hur situationen såg ut just då. Okej, min förklaring var inte så bra som jag hade tänkt att den skulle bli men jag hoppas du förstår vad jag menar. Kanske bara funkar för mig, men kanske nåt att prova nån gång.

Jag hoppas verkligen att det går bra för dig framöver och håller alla tummar jag kan

 

[Dannie]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Hallå!
Jag har inte läst allt, du har fått en mängd tips och råd, och som de flesta säger, beslutet är ditt då det är din kropp! Har du pratat med barnmorska eller kvinnoklinik? Jag delar din erfarenhet till viss del, jag har barn men jag har också valt bort. När jag träffade kurator, som ingår om man har funderingar på abort, så var hon väldigt saklig och bra, hon vägde inte in några känslor utan såg väldigt tydligt vad som var positivt/ negativt med graviditeten. Hon kunde bekräfta mina känslor och min oro. Det var inget enkelt beslut och nu, snart 15 år senare, kan jag fortfarande känna en saknad och nyfikenhet på det som aldrig blev något, men jag är också tacksam över det jag har, det hade kunnat se annorlunda ut, eller rättare sagt, det hade sett annorlunda ut!
Lycka till i ditt beslut! Vad du än väljer så kommer du göra det utifrån ditt bästa, det är det viktigaste!
/N

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det finns titlar för de som uttalar sig så här också... att tycka att man är så mkt bättre än andra kvinnor för att man blivit gravid och fått ett barn är motbjudande. Du vet, du är inte unik för kvinnor har gjort det i x antal generationer

TS: Sorry för OT. Hoppas du landar i ett beslut som känns så bra det kan bli för dig. Oavsett vad det blir för beslut så har du många som stöttar dig.

Precis, jag minns när jag gick i gymnasiet, då gick en gravid-våg över de forna värsting-tjejerna från högstadiet. De såg så malliga ut när man mötte dem på stan och jag tänkte "ja, din prestation är att ha en kille och ha klämt ut ett barn och nu ser du ner på dem som går gymnasiet. Men utbildat dig har du inte gjort!".

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag vet inte riktigt vad som hände i lördags, men plötsligt så kände jag mig inte så säker på att jag vill behålla längre. Rädslan att detta ska vara min enda chans vill behålla, men under tiden jag stod och pratade med killen i lördags så ändrade hjärtat sig.. Han pressade mig verkligen inte, jag inledde allt med att säga att jag inte kan göra abort och han protesterade inte, han sa typ bara "jaha", medans jag pratade(ältade) och då kände jag att nej jag vill inte göra det här. Jag tvivlar inte på att jag skulle fixa allting själv, men jag vill inte. Jag vill ha allt, vill att barnet ska vara efterlängtat.. att både jag och killen ska bli lyckliga över pluset..


Vet att det kommer bli en väldans massa reaktioner på det här och att säkerligen en del av er kommer tro att han tvingat mig att ändra mig, men det har han inte.. Och ja, jag kanske kommer ångra det här och det kommer antagligen vara bland det värsta jag har gjort.. och livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det finns bättre förutsättningar än dom vi har just nu.

Huvudsaken är att han inte har det.
Nu kan ni fundera ihop, för nu har han förstått att inte abort var enda altnativet för dig. Om du ändrat dig nu så är det ju ditt beslut. Du kan ju ändra dig igen också, skillnaden då är att nu vet du att han inte vände och sprang.
Det är ju du som ska bestämma om detta är din dröm eller tillräckligt nära. Tydligen blir du ju inte per automatik singelmamma så drömmen är ju inte helt skev.
Fortsätt fundera och känn efter. Boka tid hos kuratorn och älta ditt nuvarande beslut. Lycka till!

 

[engill]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

När jag träffade kurator, som ingår om man har funderingar på abort,

Nej det behöver inte ingå. När jag skulle göra frågade de om jag vill träffa kurator både före och efter aborten (som nu ändå inte blev av) men jag avböjde.

 

[Dannie]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nej, det var inget måste i mitt landsting heller, men just för att man skulle övervägt noga så besökte vi kvinnokliniken för undersökning och samtal och då bokades tiden för skrapning in en vecka senare. Även om jag var tveksam innan till samtalet så var det gott att ha det gjort, bilden blev liksom tydligare vilket hjälpte mig i mitt beslut

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det är inte alls din sista chans. Du blev gravid den här gången, du kan bli gravid igen.

Och kom ihåg att vilket val du än gör - så är det "bara" ett val. Dvs det finns inget svar på vad som är "rätt" eller "fel", inget facit att kolla i, ingen sanning som uppenbaras efteråt och säger -Du valde FEL! Hur du än väljer finns där positiva respektive negative aspekter.

När du gjort ditt val - försök vila i ditt beslut och gå sedan vidare. Försök att inte älta, utan se framåt. Valet är gjort och INGEN vet hur det skulle sett ut om du valt tvärtom. Hela livet är sånt. Ska man gå och älta och gräma sig, blir man fast i ett mörkt moln av ångest, oro och ovisshet.

Jag tror ditt val blir bra, vilket det än blir. Känn ingen skuld. Livet är svårt och fantastiskt på samma gång och, som sagt, ingen av oss har någonsin facit i tjuvkika i.

Det här kommer att bli bra.

Fast det kan du inte veta, du kan omöjligt veta om jag blir gravid igen.. mycket kan hända