kl
Nu är jag inne på min anonyma igen, men orkar inte byta.. Det har varit ett par jobbiga dagar och jag har verkligen inte orkat skriva..men förstår att ni undrar och tar absolut inte illa upp eller känner att ni tjatar/stressar/pressar!
Jag vet inte riktigt vad som hände i lördags, men plötsligt så kände jag mig inte så säker på att jag vill behålla längre. Rädslan att detta ska vara min enda chans vill behålla, men under tiden jag stod och pratade med killen i lördags så ändrade hjärtat sig.. Han pressade mig verkligen inte, jag inledde allt med att säga att jag inte kan göra abort och han protesterade inte, han sa typ bara "jaha", medans jag pratade(ältade) och då kände jag att nej jag vill inte göra det här. Jag tvivlar inte på att jag skulle fixa allting själv, men jag vill inte. Jag vill ha allt, vill att barnet ska vara efterlängtat.. att både jag och killen ska bli lyckliga över pluset..
Vet att det kommer bli en väldans massa reaktioner på det här och att säkerligen en del av er kommer tro att han tvingat mig att ändra mig, men det har han inte.. Och ja, jag kanske kommer ångra det här och det kommer antagligen vara bland det värsta jag har gjort.. och livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det finns bättre förutsättningar än dom vi har just nu.
