Det här om att hålla tiden ...

[monster1]

Om jag bestämt kl 15 med någon och personen kommer kl 15.30 så ser jag inte den halvtimmen som vunnen tid utan som förlorad tid. Den tiden hade jag kunnat spendera hemma och göra nåt som jag behövde göra eller ville göra istället för att gå på stan och drälla. Jag har ju anpassat min dag till att vara på plats kl. 15. Kl. 15.30 hade trligtvis funkat precis lika bra för om jag bara fått veta det i tid så jag hann anpassa mig och min dag efter det.

Men varför gör du inte det du vill göra istället från början. Om du inte vill vara i stan varför träffas ni där då? Nu menar jag inte att det är rimligt att vara 30 minuter sen utan att höra av sig alls. Jag hade antagligen om jag inte fick fatt i personen lämnat platsen vid det laget och gjort något annat. men 5-10 minuter räknar jag med att andra människor är sena eller tidiga.

 

[Lingon]

Men varför gör du inte det du vill göra istället från början. Om du inte vill vara i stan varför träffas ni där då? Nu menar jag inte att det är rimligt att vara 30 minuter sen utan att höra av sig alls. Jag hade antagligen om jag inte fick fatt i personen lämnat platsen vid det laget och gjort något annat. men 5-10 minuter räknar jag med att andra människor är sena eller tidiga.

Varför är du så otrevlig i din argumentation?

Jag kan ju vilja träffa min vän på stan och fika och samtidigt vara helt ointresserad av att gå på stan på egen hand.

 

[monster1]

Varför är du så otrevlig i din argumentation?

Jag kan ju vilja träffa min vän på stan och fika och samtidigt vara helt ointresserad av att gå på stan på egen hand.

Är jag otrevlig? På vilket sätt, jag undrar varför ni inte väljer att umgås i en miljö som du trivs i stället för att du ska vara beroende av din väns närvaro för att tiden inte ska kännas helt bortslösad.

 

[nullo-modo]

Jag har inte "satt det i system" utan tycker bara att det är svårt och gör mig väldigt stressat att pricka tider speciellt när jag är ledig och dagen inte är lika inrutad som under arbetstid. Jag vill ju heller inte ha dagen inrutad när jag är ledig av samma anledning. Men hur som helst är det ganska enkelt att lösa, man bestämmer helt enkelt inte fasta tider i förväg utan hör av sig under dagen när man vet hur den utvecklas.

Det du tycker är enkelt att lösa tycker jag är totalt värdelöst och stressigt.

 

[Wysiwyg]

Jag är oftast i tid men sen ibland. När det gäller tid är det som att det bor två personer i mig, en tidsoptimist och en tidsfascist. Ibland vinner den ena, ibland den andra.

Att vara tidsoptimist verkar vara rena dödssynden och förenat med nonchalans och respektlöshet. Jag undrar lite varför just sen ankomst är så starkt kopplat till hur man Är som person? Det verkar ha en särskild betydelse för att döma folks generella karaktär.

 

[monster1]

Det du tycker är enkelt att lösa tycker jag är totalt värdelöst och stressigt.

Nu har jag inga vänner som är så bestämda med att vi måste bestämma en exakt tid att ses på och man inte får bli sen. Därför så är det här inte ett problem, mina vänner accepterar att jag inte finner något nöje i att träffa dom om jag måste stressa för att kunna ses och jag accepterar att de inte finner något nöje i att träffa mig om de ska stå och bli sura över att jag är sen. Därför har vi den här lösningen. Dessutom har vi allihop liv där det dyker upp olika saker och det är därför oftast ingen ide att göra allt för exakta planer. Jag tänker att umgås med människor och trivas med det innebär att acceptera att de inte är perfekta. Om man inte gör det är det ju ingen ide att umgås?
Har som sagt en svåger som alltid blev arg över diverse bland annat vår sena ankomst till söndagsmiddagar hos svärmor (men även andra saker, för mig ofta oklart vad), det som hände var ju att ingen längre ville träffas och ha söndag middag eftersom det inte var särskilt trevligt med hans utbrott. Ändå är det han som helst av allt vill ha de där söndagsmiddagarna och saknar dom, vi andra är rätt nöjda med att slippa. Vi har middagar med svärmor på andra dagar utan konflikter.

 

[Milosari]

Likväl som du har svårt att komma i tid kanske folk har svårt att sysselsätta sig själva?
Alla är ju olika.

Men varför då komma en kvart för tidigt? Det är ju det jag inte begriper.

 

[Milosari]

Nu har jag inga vänner som är så bestämda med att vi måste bestämma en exakt tid att ses på och man inte får bli sen. Därför så är det här inte ett problem, mina vänner accepterar att jag inte finner något nöje i att träffa dom om jag måste stressa för att kunna ses och jag accepterar att de inte finner något nöje i att träffa mig om de ska stå och bli sura över att jag är sen. Därför har vi den här lösningen. Jag tänker att umgås med människor och trivas med det innebär att acceptera att de inte är perfekta. Om man inte gör det är det ju ingen ide att umgås?
Har som sagt en svåger som alltid blev arg över diverse bland annat vår sena ankomst till söndagsmiddagar hos svärmor (men även andra saker, för mig ofta oklart vad), det som hände var ju att ingen längre ville träffas och ha söndag middag eftersom det inte var särskilt trevligt med hans utbrott. Ändå är det han som helst av allt vill ha de där söndagsmiddagarna och saknar dom, vi andra är rätt nöjda med att slippa. Vi har middagar med svärmor på andra dagar utan konflikter.

Du är som min väninna. Hon kommer när hon kommer helt enkelt. Det har verkligen noll och intet att göra med att hon respekterar eller inte respekterar mig, jag vet om att jag är en av de viktigaste personerna i hennes liv och vice versa.

 

[Malin_L]

Men varför då komma en kvart för tidigt? Det är ju det jag inte begriper.

Fast det är väl ingen som har blivit sur för att man själv kommer en kvart tidigt. Det var väl om man själv är i tid och den man väntar på som är sen som problemet var.

 

[monster1]

Du är som min väninna. Hon kommer när hon kommer helt enkelt. Det har verkligen noll och intet att göra med att hon respekterar eller inte respekterar mig, jag vet om att jag är en av de viktigaste personerna i hennes liv och vice versa.

Ja för för mig finns inga alternativ, jag har ett psykiskt mående att balansera. Så vill jag överhuvudtaget orka träffa andra människor så får jag ta det som det kommer .

 

[monster1]

Fast det är väl ingen som har blivit sur för att man själv kommer en kvart tidigt. Det var väl om man själv är i tid och den man väntar på som är sen som problemet var.

Ja precis varför är den kvarten man väntar efter utsatt tid svårare att sysselsätta sig på än om man är där 15 minuter före utsatt tid?

 

[Milosari]

Fast det är väl ingen som har blivit sur för att man själv kommer en kvart tidigt. Det var väl om man själv är i tid och den man väntar på som är sen som problemet var.

Nej, men om det är så himla jobbigt att vänta och man har svårt att sysselsätta sig, varför gör man det frivilligt? Eller vad är det med den tiden som gör den mindre jobbig att fördriva? Att vänta som vänta liksom.

 

[Wysiwyg]

Jag är oftast i tid men sen ibland. När det gäller tid är det som att det bor två personer i mig, en tidsoptimist och en tidsfascist. Ibland vinner den ena, ibland den andra.

Funderar vidare.

Jag förstår att det kan vara störigt att vänta men jag förstår inte riktigt heller folk som tar det som en personlig förolämpning om någon är sen. För mig har det ingenting att göra med respekten för dem eller deras tid utan bristen på planering av min egen (eller ibland ovilja att öht gå upp ur sängen). Det har ingenting med andra att göra.

 

[nullo-modo]

Nu har jag inga vänner som är så bestämda med att vi måste bestämma en exakt tid att ses på och man inte får bli sen. Därför så är det här inte ett problem, mina vänner accepterar att jag inte finner något nöje i att träffa dom om jag måste stressa för att kunna ses och jag accepterar att de inte finner något nöje i att träffa mig om de ska stå och bli sura över att jag är sen. Därför har vi den här lösningen. Dessutom har vi allihop liv där det dyker upp olika saker och det är därför oftast ingen ide att göra allt för exakta planer. Jag tänker att umgås med människor och trivas med det innebär att acceptera att de inte är perfekta. Om man inte gör det är det ju ingen ide att umgås?
Har som sagt en svåger som alltid blev arg över diverse bland annat vår sena ankomst till söndagsmiddagar hos svärmor (men även andra saker, för mig ofta oklart vad), det som hände var ju att ingen längre ville träffas och ha söndag middag eftersom det inte var särskilt trevligt med hans utbrott. Ändå är det han som helst av allt vill ha de där söndagsmiddagarna och saknar dom, vi andra är rätt nöjda med att slippa. Vi har middagar med svärmor på andra dagar utan konflikter.

Har vi bestämt gemensamt är träffas kl 19 för att äta en bit och sedan bio så blir jag både sur, arg och besviken när den andra dyker på kl 21.
Eller få ett sms om att missat bussen så tar nästa och jag ser både 3 och 4 bussar komma utan personen.
Detta är inte taget ur luften utan var mer regel än undantag för 2 av mina vänner under gymnasiet.

 

[Malin_L]

Ja precis varför är den kvarten man väntar efter utsatt tid svårare att sysselsätta sig på än om man är där 15 minuter före utsatt tid?

Nej, men om det är så himla jobbigt att vänta och man har svårt att sysselsätta sig, varför gör man det frivilligt? Eller vad är det med den tiden som gör den mindre jobbig att fördriva? Att vänta som vänta liksom.

Det får ni fråga dom som är en kvart tidiga.

 

[monster1]

Har vi bestämt gemensamt är träffas kl 19 för att äta en bit och sedan bio så blir jag både sur, arg och besviken när den andra dyker på kl 21.
Eller få ett sms om att missat bussen så tar nästa och jag ser både 3 och 4 bussar komma utan personen.
Detta är inte taget ur luften utan var mer regel än undantag för 2 av mina vänner under gymnasiet.

Jo, men nu pratar vi ju om en kvart hit eller dit inte åtskilliga timmar? Givetvis är det orimligt att bli två timmar sen till en date på stan. Som jag skrivit tidigare om jag inte hört något efter 20 minuter så hade jag nog hittat på något annat.

 

[monster1]

Det får ni fråga dom som är en kvart tidiga.

Det var ju det hon gjorde?

 

[Lingon]

Är jag otrevlig? På vilket sätt, jag undrar varför ni inte väljer att umgås i en miljö som du trivs i stället för att du ska vara beroende av din väns närvaro för att tiden inte ska kännas helt bortslösad.

För att i det scenariot är det intressanta för mig att träffa min vän. Om vännen inte hade kunnat träffas den dagen hade jag inte åkt till stan alls utan gjort nåt helt annat.

 

[Mineur]

Jag är som en del andra lite av en tidsoptimist men hatar även att vara sen, vilket innebär att jag oftast stressar järnet de sista 5 minuterna innan jag lämnar hemmet. Det brukar innebära att jag istället blir 5 minuter tidig, eftersom jag hetsat upp mig så mycket och inbillat mig att jag är JÄTTESEN och att världen kommer gå under typ.

Av den anledningen är jag så glad att inte ha några superfasta tider (tåg, buss eller helt enkelt strikta arbetstider) att passa till vardags, så det spelar ingen roll om jag går hemifrån 08.20 eller 08.23. Mitt liv var väldigt mycket stressigare under det år jag pendlade till jobbet och bara hade ett tåg att välja på.

Jag är ytterst sällan mer än 10 minuter sen till något, och meddelar alltid i så fall, och det är väl ungefär den toleransnivån jag har för andra också. Är någon mer än 15 minuter sen blir jag lite irriterad, särskilt om personen i fråga inte meddelar mig.

 

[Mineur]

En person i min närhet är fullständigt hopplös när det gäller att passa tider. Det är mer regel än undantag att hon är 30-45 minuter sen till en middagsbjudning för att hon råkat somna, glömma tiden eller helt enkelt glömma att hon ens var bjuden till något, trots att det pratats om det dagen innan. Hon glömmer även ofta att ladda sin telefon, så oftast går det inte att nå henne för att fråga var hon tar vägen. Den personen säger vi alltid t.ex. 19.00 till, även om alla andra är bjudna till 19.30. Det funkar nästan alltid, men jag blir ändå tokig och det har gått så långt att jag inte längre vill involvera personen i några planer. Tyvärr är det inte ett alternativ.

Tillägg: Det har även hänt att vi varit bjudna hem till henne och dykt upp på avsatt tid, bara för att upptäcka att värdinnan själv inte hunnit hem än. Vi fick sitta i bilen och vänta i 20 minuter.