Oj gud det finns så många saker som gör att man blir försenad. Katten kräks på mattan precis när man ska gå, jag förlägger min telefon/nycklar/något annat precis i påklädningsmomentet, jag blir stressad och därmed kissnödig, min ibs får spel alternativ magen är extremt trög och jag fastnar på toaletten. Någon ringer. Jag har missat att tanka bilen och därmed beräkna in det i min restid. I jobbsammanhang handlar det oftast om att mötena ligger kloss i kloss och inte lämnar tid för att landa på kontoret för att hämta nytt material = minst 5 minuters föresening om toabesök behövs + 5 till, någon stoppar en i korridoren med en fråga och man kan inte hejda den och springa iväg utan att verka otrevlig, man fastnar i ett telefonsamtal som man inte lyckas avbryta alternativt det är så viktigt att man inte bör avbryta, jag hittar inte materialet jag ska ha med mig, tekniken haverar (utskrifter vill inte komma ut) och sen då så klart att jag är så koncentrerad på det jag gör att jag missar att tiden runnit ut och jag borde ha gått för minst 5 minuter sedan.
Hade en vän som också missade bussar, var dock inte bara den bussen hon borde tagit som hon inte var på utan även massa bussar efter den för att sedan dyka upp både 2 och 3 timmar senare.
Det blir nog snarare så att jag väljer bort att umgås med sådana människor de tar för mycket energi av mig och vi har ju ändå inte trevligt tillsammans om de är sura för att jag är sen. Jag förstår egentligen inte poängen med att bestämma en exakt tid alls och sedan bygga hela dagen runt att försöka pricka den. Jag föredrar löst hållna tider och människor som förhåller sig avslappnat till umgänge.
Ja jag cyklar hellre 20 min än jag står och väntar vid en buss i tio och sedan åker buss i tio!
Det beror helt på vart väntan sker. Sitta på ett kafe och vänta, helt ok. Stå ute i snållblåst inte ok att vänta.Fast alltså, du menar att din tid är så viktig att du inte vill slösa den på att stå 10 minuter på en hållplats (där du kunnat skicka iväg det där smset som dröjde osv) men är det andras tid så borde dom njuta av din försening istället
Fast alltså, du menar att din tid är så viktig att du inte vill slösa den på att stå 10 minuter på en hållplats (där du kunnat skicka iväg det där smset som dröjde osv) men är det andras tid så borde dom njuta av din försening istället
För att om man tog hänsyn till att det hände skulle det inte finnas utrymme för några möten alls. Oftast så är ju tidsättning en kompromiss alternativt så har man inget val alls än att acceptera tiden eller inte få till mötet överhuvudtaget. Oavsett så är det sällan tiden är optimerad för mina behov. Det är ju en omöjlighet att säga nej till tider som inte är optimala helt enkelt.
Men kom inte för tidigt då så är ju problemet löst, eller hur? Tiden som går till spillo är ju densamma oavsett vem som orsakat den.
Det här är redan besvarat men att resa från punkt A till punkt B tar aldrig lika lång tid där jag bor. Jag kör t ex till jobbet på 25 min men när jag ska hem tar det allt mellan 30-45 min. Ska man resa kollektivt så kan det bli lite hur som helst. Ska man över bron är det +/- en timme som gäller...
Eller så ser båda till att försöka mötas vid klockslaget och inte en kvart innan. Då jämnar det nog ut sig ska du se.
Om du och en vän har bestäm tid så är ju du den mest speciella personen. Kommer inte du så blir det ju liksom inget.
Så tänker jag också. Om man ska äta middag eller fika hemma hos någon- vad gör en kvart då?Jag fullständigt hatar den svenska kulturen med extrem punktlighet och vikt vid exakta tider. Jag har jättelätt för att bli stressad när det ska passas tider på den nivån att folk blir sura och inte kan acceptera några minuter hit och dit, det är ju vansinnigt att man ska behöva pricka in saker så på minuten att man ska behöva stå och vänta i ett gathörn innan man knackar på hos en vän?
Jag fattar ju grejen i professionella sammanhang för där finns det ju i regel en annan typ av tidspress och -planering. Men att det i sociala sammanhang inte ens accepteras några minuter hit eller dit gör mig nästan illamående. Inte konstigt att folk blir alltmer stressade, liksom. Jag tror ju att folk mår betydligt bättre av en lite slappare inställning till tider och när jag läser sånt här inser jag varför jag älskar Frankrike så mycket. Det går typ inte att bli stressad för utsatta tider är mer av en rekommendation och man kan därmed i princip aldrig bli sen. Hur skönt som helst.
Om man träffar en vän så umgås man ju oftast förutsättningslöst och utan exakta tider eller ramar för inom när något ska ske. Fem minuter hit eller dit för att personen du ska träffa inte ska vara helt sönderstressad borde ju inte göra något då?
