Frustrationen tar inte slut (om potentiell ny hund)

[dpmatte]

Du nämner att Mallinois är för mycket hund. Det finns även Laekenois med kryllig päls. Jag känner en som har en laekenois tik och hon tävlar i mästarklass rallylydnad i Sverige, är dansk rallylydnadschampion, är svensk lydnadschampion osv. En väldigt trevlig hund och rasen är ovanlig. Finns inte många i Sverige.

 

[Askur]

Jag trodde jag hade hittat en bra uppfodare. Jag trodde jag hade hittat en eventuell parning som sag mer an intressant ut. Huruvida jag skulle ta en valp sag ut att bero mest pa om tiken skulle ta sig.
Jag graver hela tiden djupare och djupare och idag hittade jag en forum post fran 2009 dar det star hur tikens mamma blivit diagnosticerad med DCM.
Det har med andra ord inte namnts overhuvudtaget I nagon av mina konversationer med uppfodaren eller tidigare gravningar I linjen.
Jag ar sa fruktansvart besviken. Jag ar medveten om att det finns sjukdomar I rasen men jag ar mkt upprord over att det inte ens namnts I forbi passerande tidigare. Ska bli valdigt intressant att hora vad uppfodaren sager nar jag far tag pa henne!

Men da kommer tvekan. Ska jag satsa pa nagot annat?
Jag har fastnat for den har rasen trots sina risker for sjukdomar och mentala problem. Jag ar villig att betala rejalt for den perfekta valpen och att gora grundlaggande research. Men ar det vart det?

Sa forutom att vara en skriva av sig trad sa undrar jag (I andan av alla liknande tradar):
Ska jag titta pa en annan ras?
Jag vill ha en stor hund, nuvarande pa 63cm och 33 kg ar perfekt I storlek sa garna ngt I den stilen. Detta ar dock den punkten jag kan ga ifran lattast. Atletiskt byggd.
Den ska vara kort eller slatharig. Jag har noll intresse av palsvard annat an enstaka bad och att borsta ur fall pals. Jag har inget emot att sopa har.
Den ska vara forig men inte for "klistrig". Jag ar inte redo att ta pa mig for mkt hund men vill anda ha ngt I andra andan av kopplet.
Framtida syssel sattning ar lydnad, spar, special sok, trick allt pa tavlings niva. Nar / om vi flyttar till Sverige vill jag trana/tavla bruks. Lite freestyle, agility och annat liknande kan mycket val vara pa tapeten men da pa hobby niva.
Vi har barn, katt, hast och hund. Den maste vara en trevlig familjehund (jag ar inforstadd med att individen maste passa ocksa saklart) med tydlig av/pa knapp (sa lange den ar val stimulerad). Inte allt for mycket rasbunden aggressioner (tex konsbunden, framlings, resurs forsvar).
Personligheten skall vara glad, nyfiken, modig, intresserad av att jobba utan att vara ett freak. Vanlig men behover inte alska allt och alla.
Inte allt for mkt jakt (maste ga att ha los I bra situationer med bra traning) men jag vantar mig inte att den ar helt oberord.
Radslor och skott berordhet gar helbort sa aven om det mest ar linjer kan det vara bra att ha I atanke.

Som exempel alskar jag tex personligheten hos pitbull / staffe, dobermann, mallar men dar finns andra problem hos de alla. (Pit, staffe - hund aggressivitet, olagliga / dobe - mentalitet och halsa / malle - alldeles for mkt hund (av de jag traffat).

Jag har en kansla av att retrievers kommer namnas - tyvarr har jag ingen dragning till dem alls. Det klickar verkligen inte pa nagra plan.
Schafer gar bort pa en gang trots att "alla" I min omgivning tycker de skulle passa. (har aldrig traffat en som inte varit antingen mentalt, fysiologiskt eller halsomassigt skrap (en vet jag om men det ar en valdigt, valdigt liten procent!)

Nagra ideer?

Tråkigt att det har blivit som det har blivit!
Jag skulle absolut rekommendera dig att se över staffe. Kan även PMa dig om en riktigt duktig och seriös uppfödare som har en hel del nöjda valpköpare (två utav dem är mina kollegor).

 

[Åsa A]

Detta later definitivt intressant! Har iof bara last kvickt pa wiki men det som star dar ar def in the same ball park.
Hur klarar de varme? Vi har ratt varma somrar har och vill inte ha en till hund som total vagrar allt over 20c. Ratt trist nar man ska trana/tavla och hunden ar "dod" inom fem minuter.
Ar inte jatte fortjust I sporrar bak, sarskilt inte dubbla men det kan jag leva med (hur ar skade risken pa dessa?)
Ska helt klart lasa pa mer om dem.

Av mina fem som jag haft har bara en varit riktigt värmekänslig, inte så att han inte ville gå på promenad men däremot så var han rätt seg att träna med, men så var han också en relativt lugn hund överlag. De andra har jag aldrig upplevt som speciellt värmekänsliga öht.

Problemet för din del kan nog bli att få tag i valp lätt, om jag förstod rätt så bor du i Canada? Det finns inte så många uppfödare i USA heller, det importeras en del hundar från Europa pga det. Men det finns ändå en del beauceroner i USA, det finns en grupp på Facebook som heter Beaucerons USA eller något liknande, där kan det säkert vara läge att gå med om du har FB.

Själv har jag i dagsläget fyra stycken, tre födda i Sverige och så unghunden som jag hämtade från Frankrike för snart två år sedan. Helt klart är han den bästa jag haft, med alla mentala bitar på plats, social och helt enkelt fantastiskt trevlig, massor av arbetsvilja, otroligt vänlig på alla sätt och vis. Rätt mycket "go" dock så han behöver verkligen jobba, blir rätt störig om han inte får göra något.

Ang. baksporrarna så har en av mina skadat en baksporre en gång men jag vet inte vad som hände, det var när han tillfälligt bodde hos en vän till mig. Skadade själva klon, inte resten av sporren och det kan ju hända även med vanliga tårna/klorna. Annars är det nog snarare framsporrarna som mina har fläkt upp ibland när de far fram i skog och mark, men aldrig speciellt allvarligt. Baksporrar känns helt klart lite ovant när man kommer från en annan ras, men efter ett tag med beauceroner så tycker man nästan att andra raser ser nakna ut på bakbenen.

Pälsen är himla smidig, jag gillar INTE pälshundar, tittade på aussie när jag bytte från schäfer för många år sedan men valde bort dem pga pälsen. Är väldigt tacksam för båssarnas enkla päls, jag badar nästan aldrig mina, ska man på utställning är det bara en snabb borstning som behövs, mycket smidigt. Däremot fäller de ju en del när det är fällningsperioder, men inga vassa strån som fastnar i fötterna (som rottishåren gjorde, aj så ont det gör!!) utan det blir fina "dammtussar" som är lätta att dammsuga eller sopa upp.

Man ska inte sticka under stol med att det FINNS en del rädslor inom rasen - det borde inte göra det men ja... men i alla fall här i Sverige tycker jag att det försvunnit mer och mer, det var värst i början när rasen var ganska ny här och man väl inte riktigt visste vad man importerade, då fick man en del "skräp" både vad gäller mentalitet och hälsa. Det har blivit oerhört mycket bättre på senare år men det är helt klart klokt att ha koll på MH och liknande när man tittar på kullar. Vad gäller USA/Canada har jag dock dålig koll på vad/om man testar, Frankrike testar ju en del men det är verkligen inte alla hundar som testas, varken mentalt eller hälsomässigt. Det är det väl inte här i Sverige heller men jag tror andelen är större här.

Om du har Facebook är det rätt många aktiva grupper om beauceroner, där är det folk från hela världen typ, så det kan vara bra att gå med där. Svenska beauceronklubbens sida har mycket info och även ett rasregister med mycket bra information om alla svenskreggade beauceroner. Det vore väl inte omöjligt att importera från Sverige till Canada gissar jag, en svensk kennel sålde en valp till USA för något år sedan, vet också nån norsk kennel som exporterat till USA tidigare. Samma sak borde gälla för import från Frankrike och andra europeiska länder. Min unghunds uppfödare i Frankrike har exporterat till 19 olika länder, däribland både USA och Canada.

 

[Malibu_Stacy]

Tråkigt att det har blivit som det har blivit!
Jag skulle absolut rekommendera dig att se över staffe. Kan även PMa dig om en riktigt duktig och seriös uppfödare som har en hel del nöjda valpköpare (två utav dem är mina kollegor).

De är väl olagliga i TS bostadsland? Står något om det i första inlägget.

 

[Corminta]

Tråkigt att det har blivit som det har blivit!
Jag skulle absolut rekommendera dig att se över staffe. Kan även PMa dig om en riktigt duktig och seriös uppfödare som har en hel del nöjda valpköpare (två utav dem är mina kollegor).

Som sagt sa ar de olagliga har genom Breed Specific Legislation.
De finns overall men jag ar inte den typen som skaffar en hund for att gomma den. Vill ju vara valdigt aktiv med min hund via traning och tavling. Har kan man inte ens ta de till en vet med bra reputation eftersom de har allmalnings plikt.

 

[Lejonelle]

De verkar ju onekligen klara ratt bra med kyla och aven om jag ar villig att tacka (slathariga raser) ar det alltid smidigt nar det inte behovs.
---
Aven I Canada hittade jag bara tre kennlar. Kan nog bli knepigt att hitta hundar att traffa utan att aka manga, manga timmar sa far ta tag I det.

Jag täcker aldrig mina och de får en väldigt tät och tålig underull. Men det är klart, dina vintrar i Canada är nog värre än här.

Det har helt klart sina nackdelar att välja en ovanlig ras och det kan man också väga in i sitt beslut. Med schäfer och rottis t ex har du ett brett spektrum av linjer från värsta bruks till familjehund, och kan hitta valp på nära håll ungefär när det passar dig, och du hittar kompisar som har samma ras på nära håll. Men om rätt ras är absolut viktigast kan man ju tycka att det är värt det att vänta och att åka en bit för att hämta den.

För att passa som beuceronägare bör man ha ett stort tålamod och vara lite finurlig för att komma på hur de fungerar. Det brukar inte vara bra att bli arg och köra med hårda tag även om man ibland blir galen på hur de beter sig i slyngelperioden. Den vill samarbeta om du är juste och rättvis. De är väldigt intelligenta så det gäller att kunna överlista sin beauceron så den inte ligger steget före dig.

 

[Åsa A]

Jag täcker aldrig mina och de får en väldigt tät och tålig underull. Men det är klart, dina vintrar i Canada är nog värre än här.

Det har helt klart sina nackdelar att välja en ovanlig ras och det kan man också väga in i sitt beslut. Med schäfer och rottis t ex har du ett brett spektrum av linjer från värsta bruks till familjehund, och kan hitta valp på nära håll ungefär när det passar dig, och du hittar kompisar som har samma ras på nära håll. Men om rätt ras är absolut viktigast kan man ju tycka att det är värt det att vänta och att åka en bit för att hämta den.

För att passa som beuceronägare bör man ha ett stort tålamod och vara lite finurlig för att komma på hur de fungerar. Det brukar inte vara bra att bli arg och köra med hårda tag även om man ibland blir galen på hur de beter sig i slyngelperioden. Den vill samarbeta om du är juste och rättvis. De är väldigt intelligenta så det gäller att kunna överlista sin beauceron så den inte ligger steget före dig.

När vi bodde i Linköping så hade våra täcke när det blev ner mot -20, gamlingarna dock redan vid några minusgrader, inte så mycket pga att de frös, inget fel på pälsen, men däremot för att skydda gamla stela leder.

Här nere i Skåne är det bara gamlingen (bara en kvar nu tyvärr) som har täcke, förutom nu när alla fick kennelhosta och Garibaldi till och med fick lunginflammation. Det är ju visserligen inte så kallt här nere men det blåser så jäkla mycket. Sen är jag lite bekväm och kör med regntäcke när det regnar mycket, men det är mer för att slippa få in fyra blöta hundar, med regntäcke blir de bara blöta på huvud och ben, det gör rätt stor skillnad.

Smarta hundar är det helt klart, hårda tag är inget som funkar speciellt bra, precis som @Lejonelle skriver. Nog kan man ryta ifrån på dem för att stoppa eventuella tilltag, men det får mer ses som brandsläckning. När det gäller daglig samvaro och träning funkar belöningsbaserad träning mycket bättre - det är i alla fall min erfarenhet.

Mina har faktiskt inte varit så speciellt "slyngliga" - visst har de haft lite tokigheter för sig men ingen direkt uttalad period där de varit hopplösa. Ganska enkla hundar på sätt och vis, gör man rätt så blir det rätt, fast jag kan ju förstås ha haft tur med mina också.

Jaktlusten har varit lite blandad, en som var helt ointresserad av vilt/djur men som gärna jagade trasa på MH, bollar etc. En som var lite intresserad men som är så vek att han aldrig skulle drömma om att sticka om jag sa att det inte var tillåtet. En som inte visat något större intresse ens när han kört upp harar rakt framför näsan och så då hans bror (omplacering) som har en REJÄL jaktlust, men som gick att träna bra med hjälp av inkallningsträning med rejäla lek/kampbelöningar och så slutligen unghunden som har rätt stort intresse att springa efter saker och även en stor portion trygghet så han inte bekymrar sig om vi är ett par hundra meter bort... med honom fick vi jobba mycket med favoritbelöning (pipboll) och härom dagen stoppade vi honom när en hare gick upp rakt framför näsan på honom. Så jo, jaktlust kan finnas, men generellt är de föriga och samarbetsvilliga hundar så det brukar gå att jobba bort (eller ja, jobba bort gör man kanske inte utan snarare förändrar beteendet).

 

[Corminta]

När vi bodde i Linköping så hade våra täcke när det blev ner mot -20, gamlingarna dock redan vid några minusgrader, inte så mycket pga att de frös, inget fel på pälsen, men däremot för att skydda gamla stela leder.

Här nere i Skåne är det bara gamlingen (bara en kvar nu tyvärr) som har täcke, förutom nu när alla fick kennelhosta och Garibaldi till och med fick lunginflammation. Det är ju visserligen inte så kallt här nere men det blåser så jäkla mycket. Sen är jag lite bekväm och kör med regntäcke när det regnar mycket, men det är mer för att slippa få in fyra blöta hundar, med regntäcke blir de bara blöta på huvud och ben, det gör rätt stor skillnad.

Smarta hundar är det helt klart, hårda tag är inget som funkar speciellt bra, precis som @Lejonelle skriver. Nog kan man ryta ifrån på dem för att stoppa eventuella tilltag, men det får mer ses som brandsläckning. När det gäller daglig samvaro och träning funkar belöningsbaserad träning mycket bättre - det är i alla fall min erfarenhet.

Mina har faktiskt inte varit så speciellt "slyngliga" - visst har de haft lite tokigheter för sig men ingen direkt uttalad period där de varit hopplösa. Ganska enkla hundar på sätt och vis, gör man rätt så blir det rätt, fast jag kan ju förstås ha haft tur med mina också.

Jaktlusten har varit lite blandad, en som var helt ointresserad av vilt/djur men som gärna jagade trasa på MH, bollar etc. En som var lite intresserad men som är så vek att han aldrig skulle drömma om att sticka om jag sa att det inte var tillåtet. En som inte visat något större intresse ens när han kört upp harar rakt framför näsan och så då hans bror (omplacering) som har en REJÄL jaktlust, men som gick att träna bra med hjälp av inkallningsträning med rejäla lek/kampbelöningar och så slutligen unghunden som har rätt stort intresse att springa efter saker och även en stor portion trygghet så han inte bekymrar sig om vi är ett par hundra meter bort... med honom fick vi jobba mycket med favoritbelöning (pipboll) och härom dagen stoppade vi honom när en hare gick upp rakt framför näsan på honom. Så jo, jaktlust kan finnas, men generellt är de föriga och samarbetsvilliga hundar så det brukar gå att jobba bort (eller ja, jobba bort gör man kanske inte utan snarare förändrar beteendet).

Och @Lejonelle

Allt detta ar valdigt intressant, later helt klart bra!
Men sa kommer ju det dar med att de ar ovanliga.
Jag vet ju hur mkt jag fatt salla pa en ras som ar relativt vanlig och det finns som sagt inte sa manga uppfodare "I krokarna".
Samma nar man sen val har sin hund. De ar tex inte reggade I CKC (Canadas kennel klubb) utan all tavling etc maste ske I blandras klubbar, utstallning I "ovanliga hundar" registret. Det blir med andra ord inte ett dyft lattare an nu nar jag har blandras. Det ar ju dessutom ratt kul att ha nagra likasinnade att traffa / trana med, iallafall nagon gang da och da.

Laser vidare!

 

[Åsa A]

Hur är det med riesenschnauzer (Giant schnauzer gissar jag att de heter "over there") - är de godkända av CKC? Det är ju annars en ras som borde passa dina krav, med förbehåll för att jag inte har superkoll på hälsoläget, tror att de inte är riktigt lika friska som beauceroner men friska nog (tror jag). Storleksmässigt och arbetsmässigt är de väl rätt och de jag har sett har varit möjligtvis något hårdare än beauceroner men trevliga arbetshundar.

 

[Lejonelle]

Och @Lejonelle

Allt detta ar valdigt intressant, later helt klart bra!
Men sa kommer ju det dar med att de ar ovanliga.
Jag vet ju hur mkt jag fatt salla pa en ras som ar relativt vanlig

Det kan man i och för sig också reflektera över. Vad är det du sållar på? Har man hittat helt rätt rasegenskaper ska ju de flesta seriösa uppfödare kunna duga, om man inte söker en exceptionell individ inom rasen. Om det är så att de flesta kullar som föds inte duger måste man nog ställa frågan, är det verkligen rätt ras? Sen tänker jag att rasen är inte allt, man formar ju sin individ och det påverkar ju jättemycket också.

@Åsa A jag har haft mycket diakussioner med hanen om hur man beter sig ute bland folk, han stressar oxh spelar allan. Där frestas mitt tålamod till bristningsgränsen titt som tätt. Tiken har en helt annan mentalitet och har aldrig haft det där påstridiga beteendet.

 

[Åsa A]

Det kan man i och för sig också reflektera över. Vad är det du sållar på? Har man hittat helt rätt rasegenskaper ska ju de flesta seriösa uppfödare kunna duga, om man inte söker en exceptionell individ inom rasen. Om det är så att de flesta kullar som föds inte duger måste man nog ställa frågan, är det verkligen rätt ras? Sen tänker jag att rasen är inte allt, man formar ju sin individ och det påverkar ju jättemycket också.

@Åsa A jag har haft mycket diakussioner med hanen om hur man beter sig ute bland folk, han stressar oxh spelar allan. Där frestas mitt tålamod till bristningsgränsen titt som tätt. Tiken har en helt annan mentalitet och har aldrig haft det där påstridiga beteendet.

Heh, mina är väl inga stjärnor på att bete sig vettigt ute bland folk, mest för att vi bor på landet och de har en matte som är lite slarvig med träningen av att bete sig bland folk. Fast de är inte så jobbiga, det ska jag inte påstå, mest Gari som blir uppvarvad av att åka bil och Indi är ju ung och glad och älskar allt och alla. Att sen Gari beter sig som en idiot när vi möter folk eller hundar (pga glädje, men hur lätt är det att se det när han skäller och studsar och sliter och drar...?) om husse håller i kopplet men traskar lugnt förbi, med lite lagom vänligt intresse om det är jag som håller i kopplet är nog mest en träningsgrej... Det är ju jag som jobbar med hundarna och vi kan väl säga att det märks, de ÄLSKAR sin husse men är inte direkt alltid så lydiga med honom.

 

[Lejonelle]

Heh, mina är väl inga stjärnor på att bete sig vettigt ute bland folk, mest för att vi bor på landet och de har en matte som är lite slarvig med träningen

Jo, det är ju det som är orsaken här också, att träna gott uppförande när det gäller t ex i och ut ur bilen på hemmaplan är inget problem, men däremot att vänta på varsågod när man är på ett nytt spännande ställe och dessutom lillasyster får gå ut när man själv ska sitta kvar... Vi har haft en del brottningsmatcher kan jag säga. Men i grunden är det ju något gott att hunden är nyfiken och har en positiv inställning, att den vill ut och jobba och vara med. Det gäller att hitta nycklarna och kunna ta vara på det och att hjälpa hunden plocka fram det vid rätt tillfälle.

 

[Askur]

Som sagt sa ar de olagliga har genom Breed Specific Legislation.
De finns overall men jag ar inte den typen som skaffar en hund for att gomma den. Vill ju vara valdigt aktiv med min hund via traning och tavling. Har kan man inte ens ta de till en vet med bra reputation eftersom de har allmalnings plikt.

Förlåt, jag kopplade inte att det var staff och pitbull som var olagliga.

 

[Corminta]

Gah!

Har nu last litegrann, googlat som en tok och last lite litetill.

Beauceron - Verkar fortsatt lovande men eftersom jag aldrig traffat eller ens sett nagon irl blir det forsta steget. Ar val inte helt nerkarad annu men som sagt, de verkar lampliga. Dock borjade jag gap flabba igar kvall nar jag last sida efter sida om en uppfodares super bruks hundar och om hur alerta och fantastiska de ar. Nar jag tittade pa den lankade filmen fran dennes mest fantastiska agility tavling trodde jag nastan hunden sov. Det gick verkligen I slowmotion, ett under att hunden ens kom over hindren!

Riesen - Har jag tittat pa tidigare da de verkar ratt trevliga. Har dock inte traffat sarskilt manga da de ar ratt ovanliga har. Hur skiljer de sig fran dvarg och standard mentalt ? Sadana har jag sett droser av via skolan och de har ett satt som tilltalar mig. Resonerar som sa att jag kan klippa ner hunden helt sa borde jag inte behova borsta sa mkt. Hur noga behover man vara med palsen fran valp om man vill stalla ut? Skulle garna vanster varva iaf lite grann om hunden nu ar av den kvaliten jag vill ha och pa de har maste man ju da ha en massa har I ansiktet och pa benen (hua!) men det behover jag ju a andra sidan inte gora hela livet.

Rottis - Ocksa en som jag tittat pa tidigare. Gillar de jag traffat (aven om de varit soff potatis varianten som tidigare namnts) och kan tanka mig att en sadan med mer fart I skulle kunna vara kul. Dock kanns de ratt tunga I gumpen. Nu ar forvisso manga (!) av hundarna pa uppfodares sidor fruktansvart feta men anda. Ska hitta mig nagra skydds videor tror jag - de brukar iaf vara I trim. Ar ju ratt kar I de rattor jag sett har pa buke tex (Zolo!)
Ar dock som sagt lite radd att det skulle bli for mycket hund for mig (tackar @hastflicka for hennes skrack historier med Diva).

Laekenois - Har jag inte ens lyckats fordjupa mig I. Inget personligt mot nagon men jaklar sa de ser ut. Ytan ar ju verkligen inget som eg ar viktigt men vet inte om jag spendera varje dag I over 10 ar med en hund jag tycker ar sa fruktansvart ful. Fy sa ytliga jag ar men jag kan inte sluta stirra pa dem. Oh dear!

Sen funderar jag skarpt pa hur fasen jag kan sitta och lasa om alla dessa andra raser och sa hamnar jag pa dobes oavsett - varje gang.
Nar ska man inse att man ar précis sa korkad som man tror och helt enkelt ge sig?

 

[Corminta]

Just det - hur kommer det sig att jag fastnar for crop / dock raser for? Det bluir ju annu svarare att hitta bra kennel som dessutom lamnar svansar och klor pa valparna! (Oronen hinner man oftast fa valpen vald innan de gor.

 

[dobbis]

En gång dobbis alltid dobbis !

 

[Liran]

Gah!


Riesen - Har jag tittat pa tidigare da de verkar ratt trevliga. Har dock inte traffat sarskilt manga da de ar ratt ovanliga har. Hur skiljer de sig fran dvarg och standard mentalt ? Sadana har jag sett droser av via skolan och de har ett satt som tilltalar mig. Resonerar som sa att jag kan klippa ner hunden helt sa borde jag inte behova borsta sa mkt. Hur noga behover man vara med palsen fran valp om man vill stalla ut? Skulle garna vanster varva iaf lite grann om hunden nu ar av den kvaliten jag vill ha och pa de har maste man ju da ha en massa har I ansiktet och pa benen (hua!) men det behover jag ju a andra sidan inte gora hela livet.

Sen funderar jag skarpt pa hur fasen jag kan sitta och lasa om alla dessa andra raser och sa hamnar jag pa dobes oavsett - varje gang.
Nar ska man inse att man ar précis sa korkad som man tror och helt enkelt ge sig?

Riesenschnauzern skiljer sig från de mindre varianterna på så sätt att de är riktiga brukshundar. En svensk "medelriesen" har bättre nerver, större koncentrationsförmåga, bättre förighet, större arbetslust och har lättare att koppla av än en schnauzer eller dvärg, som också kan vara trevliga arbetshundar, men inte i lika hög grad, och inte lika ofta. Riesen är glada entusiaster som deltar i alla vardagliga aktiviteter som städning, trädgårdsarbete och bilresor med liv och lust. Lydnad, bruks, agility, drag, viltspår, allt är jättekul tycker hunden.

Allra roligast tycker riesenschnauzern det är att få använda sin förstklassiga nos, gärna i full fart, så sök och uppletande är paradgrenar. Några gånger i veckan ska nog en riesen få arbeta med näsan för att vara riktigt nöjd.

Beträffande pälsen behöver man inte borsta och kamma så mycket, pälsen är så sträv att den inte tovar sig lätt. Däremot måste man trimma några gånger om året om man är intresserad av utställning, eller klippa om pälsens kvalitet inte spelar någon roll.

Det finns hälsoproblem i rasen, men det är inte lika illa som hos dobermann.

 

[ch791022]

Rottisar soffpotatisar?

Förr i världen kanske, men de jag träffat på senare år har mer duracell än potatis i sig om du förstår.... Det är mycket hund.

Jag är ingen rottismänniska men har haft flera i bekantskapskretsen och som sagt, de har go, och de är inte helt enkla. Om än väldigt älskansvärda. Sjukdomar vet jag tyvärr inget om.

Då har du lyckats träffa på dom trevliga rottisarna finns väldigt många soffweilers/fläskweilers tyvärr, letar man riktigt bruksrottis så är det inte enkelt att hitta och rottisar överlag med bra hälsa saknas.

/Camilla

 

[ch791022]

Här ifrån har jag träffat riktigt trevliga arbetande be....

https://www.facebook.com/pages/Grand-Lutin-working-beauceron-for-sport/511376665663388

/Camilla

 

[Duvan]

Alltså, om tiken är holtertestad och ultraljudad innan parning, och även hanen är det (plus inget känd nära släkt som dött i DCM hos hanen) så hade jag chansat. Enligt rådande rekommendationer från genetisker så ska vi inte automatiskt plocka bort hundar med DCM drabbade släktingar.

I min värld går tiken bort som avelsdjur eftersom hennes mamma har DCM. Visst, man ska inte kasta ut barnet med badvattnet, men detta är för nära. Vill man gå vidare på linjerna får man ta ett steg åt sidan, och det kan vara nödvändigt för att inte utarma avelsbasen i andra hänseenden.

Jag har en tik med DCM, och en mycket trevlig tik kvar efter henne också, men jag drömmer inte ens i min vildaste fantasi om att gå vidare på henne. Det var också det råd jag fick av Jens Häggström på Ultuna när min äldre tik diagnostiserades för 3 1/2 år sedan. Att sedan min DCMhund fortfarande lever i all högönsklig välmåga är ett smärre mirakel, men inte ens det gör hennes underbara dotter till avelsmaterial - oavsett hane.