Det här om att hålla tiden ...

[the_connemara]

Jag orkar inte ens läsa tråden. Jag HATAR tid. Varenda jävla dag kämpar jag för att inte bli totalstressad av att titta på klockan.

Det finns såååååå många andra sätt för mig att respektera folk än att att man ska vara i tid (eller inte tidig, eller lagom sen, eller eller eller).

Framför allt så HATAR jag synen på att man är så himla duktig. Och ännu mer känslan av duktighet det ger mig alla gånger jag är i tid. Och alla gånger jag är i GOD tid herregud, hur kan så mycket välbefinnande sitta i några minuter?

Lite samma som i att gå upp (i tid, ironin) tidigt på morgonen.

Varför är just denna duktighet så viktigt för oss? För att den är enklare att mäta, i klockslag och minuter, än responsen i ett samtal, känslan av ärlighet i närvaron och uppmärksamheten för det som inte sägs?

Tid är för mig totalt irrelevant och det ABSOLUT svåraste i min vardag är att vara just i tid.

 

[the_connemara]

Några inlägg läste jag i början. @Killaloe

 

[the_connemara]

Jag hade en uppgjord tid med en klient (jag tranar hundar) att motas pa ett bestamt stalle ("promenad" och socialisering pa en storre affar). Efter 15 minuters vantande textar jag och undrar nar de kommer ... svaret var, "Oj da, vi har blivit forsenade" typ. Jag valde da att boka om till en annan dag (da jag kommer att paminna nagon halvtimma innan) men ar sur som attika.
Sjalv forsoker jag vara 5-15 minuter tidig, beroende pa vad det galler, da jag hatar att inte vara i tid.

Hur hur ser du pa att halla tiden?

Solklart att de skulle betalat! Precis som man får använda tiden som är kvar enbart om man är sen när en träning ska börja ett visst klockslag tex.

 

[Privat_bondpojk_fast.]

Jag orkar inte ens läsa tråden. Jag HATAR tid. Varenda jävla dag kämpar jag för att inte bli totalstressad av att titta på klockan.

Det finns såååååå många andra sätt för mig att respektera folk än att att man ska vara i tid (eller inte tidig, eller lagom sen, eller eller eller).

Framför allt så HATAR jag synen på att man är så himla duktig. Och ännu mer känslan av duktighet det ger mig alla gånger jag är i tid. Och alla gånger jag är i GOD tid herregud, hur kan så mycket välbefinnande sitta i några minuter?

Lite samma som i att gå upp (i tid, ironin) tidigt på morgonen.

Varför är just denna duktighet så viktigt för oss? För att den är enklare att mäta, i klockslag och minuter, än responsen i ett samtal, känslan av ärlighet i närvaron och uppmärksamheten för det som inte sägs?

Tid är för mig totalt irrelevant och det ABSOLUT svåraste i min vardag är att vara just i tid.

Tid byggs av rutiner, kunskapen i att veta hur lång tid något tar.
Om alla följer någurlunda samma klocka så blir det lättare att skapa en bättre tillvaro för alla.

Att arbeta med djur med egen villja kan ju lätt orsaka förseningar, men då gäller det att medela sin omgivning om detta om de är för tröga för att själva begripa det.

 

[Lager]

Jag hade en uppgjord tid med en klient (jag tranar hundar) att motas pa ett bestamt stalle ("promenad" och socialisering pa en storre affar). Efter 15 minuters vantande textar jag och undrar nar de kommer ... svaret var, "Oj da, vi har blivit forsenade" typ. Jag valde da att boka om till en annan dag (da jag kommer att paminna nagon halvtimma innan) men ar sur som attika.
Sjalv forsoker jag vara 5-15 minuter tidig, beroende pa vad det galler, da jag hatar att inte vara i tid.

Hur hur ser du pa att halla tiden?

Det stör mig när folk inte håller tiden... en sak är väl om vi ska mötas avslappnat på pub och det ändå är efter arbetstid etc. Då sitter jag rätt skönt med mitt glas vin så en extra kvart gör mig inte så mycket.

Men är det en ex en bokad visning, jobb, eller annat där jag faktiskt har mer arbete / fler personer som kommer efteråt är det riktigt irriterande. Har jag avsatt en timme för person X så kommer liksom person Y sedan, och ska också ha sin timme. Då får person X helt enkelt kortare tid. Jag gör inte om hela dagens schema för alla personer bara för att en av dem är sen. Likaså försvinner dokumentationstiden då, vilket påverkar min arbetssituation.

 

[Hyacinth]

Jag ÄR inte så dålig på att hålla tider som det kanske kan se ut som här, jag är en tidsotimist men jag brukar nästan alltid susa in precis på klockslaget. Däremot stör det mig inte det minsta om andra är sena.

Inte mig heller. Jag är bara anal kring tider för egen del. Jag VET att en av mina vänner alltid missbedömer tid/avstånd osv, jag har därför en bok i väskan så njuter jag av den om jag väntar.
Men jag avskyr när jag får en oprecis tid, eller om man säger en tid men menar en halvtimme senare.
Jag kan låtsas att det är okej, och jag hanterar sånt hela tiden, men det är obekvämt.

 

[CillaW]

Jag orkar inte ens läsa tråden. Jag HATAR tid. Varenda jävla dag kämpar jag för att inte bli totalstressad av att titta på klockan.

Det finns såååååå många andra sätt för mig att respektera folk än att att man ska vara i tid (eller inte tidig, eller lagom sen, eller eller eller).

Framför allt så HATAR jag synen på att man är så himla duktig. Och ännu mer känslan av duktighet det ger mig alla gånger jag är i tid. Och alla gånger jag är i GOD tid herregud, hur kan så mycket välbefinnande sitta i några minuter?

Lite samma som i att gå upp (i tid, ironin) tidigt på morgonen.

Varför är just denna duktighet så viktigt för oss? För att den är enklare att mäta, i klockslag och minuter, än responsen i ett samtal, känslan av ärlighet i närvaron och uppmärksamheten för det som inte sägs?

Tid är för mig totalt irrelevant och det ABSOLUT svåraste i min vardag är att vara just i tid.

Så är det för mig också.
Jag har extremt svårt att gå upp i tid på morronen, köra hemifrån i tid, är ofta försenad. Det är skitjobbigt.
Det handlar inte om respektlöshet eller bristande moral. Inte om rutiner. Inte om "det är väl bara att..." Om det fanns ett lätt sätt att komma i tid skulle jag ha tillämpat det för länge sen.

Jag. Kan. Helt. Enkelt. Inte.

Det är en del av min adhd. Jag lider mest av det själv, tro mig.

 

[Lager]

Jag orkar inte ens läsa tråden. Jag HATAR tid. Varenda jävla dag kämpar jag för att inte bli totalstressad av att titta på klockan.

Det finns såååååå många andra sätt för mig att respektera folk än att att man ska vara i tid (eller inte tidig, eller lagom sen, eller eller eller).

Framför allt så HATAR jag synen på att man är så himla duktig. Och ännu mer känslan av duktighet det ger mig alla gånger jag är i tid. Och alla gånger jag är i GOD tid herregud, hur kan så mycket välbefinnande sitta i några minuter?

Lite samma som i att gå upp (i tid, ironin) tidigt på morgonen.

Varför är just denna duktighet så viktigt för oss? För att den är enklare att mäta, i klockslag och minuter, än responsen i ett samtal, känslan av ärlighet i närvaron och uppmärksamheten för det som inte sägs?

Tid är för mig totalt irrelevant och det ABSOLUT svåraste i min vardag är att vara just i tid.

Vi lever i en samhällskonstruktion där tiden är en grundbult. Tåget går. Bussen går. Allt cirkulerar kring klockan och tidtabeller. Min lektion början. Sen tar den slut.

Det finns andra samhällen som är lite mer chill. Delvis tror jag det är bra för hälsan och humöret. Delvis tycker jag om att allt funkar enligt schema. Har jag tid hos tandläkaren kl 09:15 så blir jag inropad 09:15. Inte när hen har råkat dyka upp.

 

[Flixon]

Om jag bestämt träff med någon och är 15 minuter tidig, då kan jag gå en sväng eller roa mig med något annat. Om personen jag ska möta är 15 minuter sen, utan att höra av sig, så är jag låst till en plats och kan inte göra annat än att vänta. Däri ligger skillnaden för mig.

Om någon hade sagt att vi kan ses under eftermiddagen hade jag blivit sjukt stressad och inte kunnat planera in något annat mellan 13 och 17 typ

 

[the_connemara]

Så är det för mig också.
Jag har extremt svårt att gå upp i tid på morronen, köra hemifrån i tid, är ofta försenad. Det är skitjobbigt.
Det handlar inte om respektlöshet eller bristande moral. Inte om rutiner. Inte om "det är väl bara att..." Om det fanns ett lätt sätt att komma i tid skulle jag ha tillämpat det för länge sen.

Jag. Kan. Helt. Enkelt. Inte.

Det är en del av min adhd. Jag lider mest av det själv, tro mig.

Jag valde medvetet att inte ens ta upp det i mitt första inlägg men så är det för mig också med en del saker, framförallt det här med tiden. Vissa dagar/tillfällen funkar jättebra, andra bara GÅR INTE.

Jag. Kan. Helt. Enkelt. Inte.

Precis så känns det! Det stör mig dock mycket mer än min omgivning så jag har inte tagit tag i att gräva i anledningen till det ännu iaf.

 

[Fruentimber]

Jag orkar inte ens läsa tråden. Jag HATAR tid. Varenda jävla dag kämpar jag för att inte bli totalstressad av att titta på klockan.

Det finns såååååå många andra sätt för mig att respektera folk än att att man ska vara i tid (eller inte tidig, eller lagom sen, eller eller eller).

Framför allt så HATAR jag synen på att man är så himla duktig. Och ännu mer känslan av duktighet det ger mig alla gånger jag är i tid. Och alla gånger jag är i GOD tid herregud, hur kan så mycket välbefinnande sitta i några minuter?

Lite samma som i att gå upp (i tid, ironin) tidigt på morgonen.

Varför är just denna duktighet så viktigt för oss? För att den är enklare att mäta, i klockslag och minuter, än responsen i ett samtal, känslan av ärlighet i närvaron och uppmärksamheten för det som inte sägs?

Tid är för mig totalt irrelevant och det ABSOLUT svåraste i min vardag är att vara just i tid.

Men preach.
Herregud. Några av de mest intelligenta människorna jag umgås/umgåtts med är ta mig fan aldrig i tid. Chilla med att punktligheten skulle uttrycka något "duktigt" liksom.

 

[Fruentimber]

Har jag tid hos tandläkaren kl 09:15 så blir jag inropad 09:15.

Det har nog aldrig hänt mig? Det är ju mer regel än undantag att man får sitta i väntrummet några extra minuter tills läkaren/tandläkaren hunnit bli klar.

 

[hastflicka]

Det har nog aldrig hänt mig? Det är ju mer regel än undantag att man får sitta i väntrummet några extra minuter tills läkaren/tandläkaren hunnit bli klar.

Om nagra patienter inte kommer i tid sa blir det en dragspels effect och alla kommer in sent. Jag sitter snallt och vantar, men om jag ar forsta patienten pa morgonen och tandlakaren/lakaren inte ar i tid byter jag tandlakare/lakare.

 

[the_connemara]

Vi lever i en samhällskonstruktion där tiden är en grundbult. Tåget går. Bussen går. Allt cirkulerar kring klockan och tidtabeller. Min lektion början. Sen tar den slut.

Det finns andra samhällen som är lite mer chill. Delvis tror jag det är bra för hälsan och humöret. Delvis tycker jag om att allt funkar enligt schema. Har jag tid hos tandläkaren kl 09:15 så blir jag inropad 09:15. Inte när hen har råkat dyka upp.

Ja jag tror att jag gärna vill se att vi är lite mer mjuka kring så många tider vi kan vara det med. I "kan vara" innefattar jag i högsta grad hur mottagaren uppfattar tid. Har jag en vän som blir stressad om man är sen (oavsett anledning) så försöker jag ju ännu mer komma i tid till hen än om jag ska möta en vän som är mer som jag. Jag bryr mig noll och blir aldrig besviken på andra ang försening eller om de ställer in med kort varsel. Alla har sina anledningar och orkar eller vill inte alltid (eller aldrig) redovisa sina själ till mig.

Jag upplever ju även att många som notoriskt är i god tid även de är stressade kring tiden men hanterar stressen på ett annat (mer accepterat) vis (för jag förstår ju absolut poängen med att inte slösa andras tid).

 

[Privat_bondpojk_fast.]

Men preach.
Herregud. Några av de mest intelligenta människorna jag umgås/umgåtts med är ta mig fan aldrig i tid. Chilla med att punktligheten skulle uttrycka något "duktigt" liksom.

Hur inteligenta människor än är så måste de i regel kunna arbeta med andra.


INGEN forskare eller dylikt sitter idag isolerad utan har i regel ett fast möte varje dag för att utbyta ideér med andra.
Förvisso är detta i regel arbetsplatser med fri arbetstid och människor dyker i regel upp någon gång mellan 8a och precis innan mötet klockan 1015.

Men att då komma försent varje dag är ett tecken på total ansvarslöshet, kan man inte om man kommer försent, istället satsa på 8a och vara i tid är det antingen tecken på total brist på självinsikt, eller konsekvenstänk.

 

[Lager]

Det har nog aldrig hänt mig? Det är ju mer regel än undantag att man får sitta i väntrummet några extra minuter tills läkaren/tandläkaren hunnit bli klar.

Min tandläkare kanske är ovanlig. Jag försöker alltid få morgontider (vill bli klar med besöket så tidigt det går) och jag får aldrig vänta. Däremot på eftermiddagen kan det bli väntetider, men det är ju vanligen för att nån tidigare varit sen och så blir det dominoeffekten.

 

[Fruentimber]

Om nagra patienter inte kommer i tid sa blir det en dragspels effect och alla kommer in sent. Jag sitter snallt och vantar, men om jag ar forsta patienten pa morgonen och tandlakaren/lakaren inte ar i tid byter jag tandlakare/lakare.

Wow. Det var skapligt snarstucket. Du kanske ska fråga hur hens morgon har varit innan du dömer en person på det sättet?

Att behandlingar och besök drar ut på tiden är ju knappast ovanligt. Det behöver inte alls vara som så att första patienten kom för sent och att det sedan skulle ske någon form av dominoeffekt för det. Själv väntar jag utan bekymmer några minuter extra om den innan mig kan få bra vård utan en läkare som är tokstressad för att nästa patient hotar med att byta vårdcentral om hen inte får komma in exakt på utsatt minut.

 

[the_connemara]

Men preach.
Herregud. Några av de mest intelligenta människorna jag umgås/umgåtts med är ta mig fan aldrig i tid. Chilla med att punktligheten skulle uttrycka något "duktigt" liksom.

För mig så hade det varit intressant om vi alla omvärderade vikten av folks punktlighet i bedömningen av dem som människa/medmänniska/vän/valfritt. Vad hade det gjort oss att ha en sak mindre som är enkel att dela upp folk i fack utefter?

Alltid i tid/ordentlig/alltid sen/slarvig/osv. För det är ju STARKT kopplat.

 

[Fruentimber]

Min tandläkare kanske är ovanlig. Jag försöker alltid få morgontider (vill bli klar med besöket så tidigt det går) och jag får aldrig vänta. Däremot på eftermiddagen kan det bli väntetider, men det är ju vanligen för att nån tidigare varit sen och så blir det dominoeffekten.

Eller för att en behandling dragit ut på tiden. Det är ju knappast ovanligt att sådant sker.

 

[Fruentimber]

Hur inteligenta människor än är så måste de i regel kunna arbeta med andra.


INGEN forskare eller dylikt sitter idag isolerad utan har i regel ett fast möte varje dag för att utbyta ideér med andra.
Förvisso är detta i regel arbetsplatser med fri arbetstid och människor dyker i regel upp någon gång mellan 8a och precis innan mötet klockan 1015.

Men att då komma försent varje dag är ett tecken på total ansvarslöshet, kan man inte om man kommer försent, istället satsa på 8a och vara i tid är det antingen tecken på total brist på självinsikt, eller konsekvenstänk.

Precis. "Förvisso". Akademiskt kvart existerar av en anledning, liksom.