Vi ville ha två barn - och behålla min sgi som var på högst (jag blev arbetslös på grund av konjunkturen när jag var gravid så den hade blivit lägsta annars) men det var väl inte riktigt planerat att det skulle bli så tätt som det blev, ett år på dagen, mellan mina (då är den första två och en halv vecka sen och den andra några veckor för tidig). Idag är de fyra och fem år och det har oerhört många fördelar för de är otroligt tighta, och vi bor också långt ut på landet så de har bara varandra i princip förutom sina vänner i förskolan som bor en mil ifrån dem och som vi aldrig hinner se tyvärr.. Nackdelarna har dock varit desto fler och självklart älskar jag mina barn men jag har i princip alltid varit ensam med dem, både när jag levde med pappan och sedan när vi separerade (som var till en stor del för att pappan inte ville ändra sitt liv för familjens skull). Och det har varit fruktansvärt intensivt. Det tog fyra år innan jag fick sova i egen säng och sova hyfsat bra då den minsta varit otroligt mammig, de första tre åren hade han kolik, sedan kom separationen och han vägrade lämna mamma en millimeter och han har varit en väldigt orolig själ överlag från dag ett. Ett ständigt dåligt samvete över att inte ge dottern tillräckligt med tid som hänger i fortfarande då sonen kräver så otroligt mycket mer (tack och lov ska jag och dottern till London på en tjejresa och jag försöker vara noga att bara göra saker med henne).
Nåväl, nu har jag äntligen fått lite struktur på livet med studier, bra jobb och sömn på nätterna. Har svårt att se att vi vill ha ett halvsyskon till barnen, trots ny man. Han kanske vill ha barn när han har jobb och uppehållstillstånd, och då får vi ta en diskussion men som läget är idag är det inte aktuellt för någon av oss, han är också rädd att det ska bli svårt att behandla barnen lika och då tycker han vi ska hoppa över gemensamma barn. Man ska aldrig säga aldrig, men idag känns det väldigt långt ifrån. Jag tror verkligen att man måste känna själv om man vill ha barn eller inte, inte skaffa syskon för barnets skull.
Word på sista meningen!!