Kanske är jag underlig men för mig känns det underligt att lägga så stor betydelse vid sig själv?
Att någon skulle bli besviken för att just jag inte kan åka på semester, att någon känner sig sviken av att just jag inte köper hästen. SÅ jäkla viktig är inte personen tanten. Nästan alltid är jag väldigt utbytbar.
Jag är inte heller så väldigt viktig.
Utom för hästsäljaren som hade en riktig problemhäst där man egentligen såg slakt som enda alternativet om jag tackat nej. Man hade hört talas om mig som kunnig med "svåra" hästar, varför jag blev kontaktad av en för mig helt okänd person som ville placera hästen hos mig.
Nej, jag vet.
Det finns gott om människor som klarar det där minst lika bra som jag.
Men jag känner ingen jag vågar hänvisa en "farlig" attackerande häst till.
I det fallet handlade det dels om att det var synd om förra ägaren som blivit stående med en för henne väldigt farlig häst. Men det handlade också om en fyraårig unghäst som skulle åka på slakt om inte jag tog mig an honom (jättesnäll häst egentligen men det hade blivit fel).
Så jo, i just den situationen var det faktiskt just Kryddelydd som var en väldigt viktig person för den här hästägaren. Hästägaren kom åkande med sin farliga häst, 25 mil enkel väg, och fick i stort sett betalt för bränslekostnaden; inte för hästen.
Det säger en del om hur pass viktig just den hästägaren ansåg att just Kryddelydd var.