Sv: Det blir kejsarsnitt
Jag har fött mina tre med snitt, det första blev jätteakut och de övriga har varit planerade.
Det finns ett ställe på sjukhusen som verkligen har patienten i centrum och där man gör allt för att man ska må bra och det är på operation!
Mina två första snitt har varit sovande men det tredje blev ryggbedövning eftersom jag gick omkring med en besvärlig lunginflammation pga bebis.
Jag har alltid mått bra efter sövning (sövd många gånger) och varit pigg direkt efteråt.
När jag fick reda på att det skulle bli ryggbedövning grät jag, den var jag rädd för, men det var ingen fara, jag tyckte dock inte att det var så "stort" att vara vaken som alla surrar om, kanske för att jag själv mådde sämre av ryggbedövningen.
Frös som en hund, skakade så att det gjorde ont i kroppen och var benlös och eländig länge efter snittet.
Jag har mitt/mina snitt från naveln och neråt och det gör visst att man kan ha mer ont, men jag har inte upplevt det som oöverkomligt.
Efter sovsnitten har jag klivit upp 4-6 timmar efter och gått en runda runt sängen (med hjälp) med det sista var jag "benlös" så då tog det till dagen efter innan jag kunde kliva upp och då tog det längre tid att komma igen.
Försök att gå så fort, så ofta, så långt du orkar de första dagarna så mår du bättre och slipper förstoppning som är värre än op-smärtan.
Någon skrev att man slipper eftervärkar efter ett snitt - inte alls man får ofta Methergintabletter som ska hjälpa livmodern att dra ihop sig, små bruna tabletter och ett tips är att lägga sig på sidan när man tagit dessa, det brukar krampa rätt ordentligt ...
Alla förlossningar har sina för- och nackdelar och rädsla bottnar oftast i okunskap.
Be ditt sjukhus om information i förväg så att du känner dig tryggare.
Fråga gärna mer om du vill, det finns många här som kan svara utifrån sina egna erfarenheter.
Jag har fött mina tre med snitt, det första blev jätteakut och de övriga har varit planerade.
Det finns ett ställe på sjukhusen som verkligen har patienten i centrum och där man gör allt för att man ska må bra och det är på operation!
Mina två första snitt har varit sovande men det tredje blev ryggbedövning eftersom jag gick omkring med en besvärlig lunginflammation pga bebis.
Jag har alltid mått bra efter sövning (sövd många gånger) och varit pigg direkt efteråt.
När jag fick reda på att det skulle bli ryggbedövning grät jag, den var jag rädd för, men det var ingen fara, jag tyckte dock inte att det var så "stort" att vara vaken som alla surrar om, kanske för att jag själv mådde sämre av ryggbedövningen.
Frös som en hund, skakade så att det gjorde ont i kroppen och var benlös och eländig länge efter snittet.
Jag har mitt/mina snitt från naveln och neråt och det gör visst att man kan ha mer ont, men jag har inte upplevt det som oöverkomligt.
Efter sovsnitten har jag klivit upp 4-6 timmar efter och gått en runda runt sängen (med hjälp) med det sista var jag "benlös" så då tog det till dagen efter innan jag kunde kliva upp och då tog det längre tid att komma igen.
Försök att gå så fort, så ofta, så långt du orkar de första dagarna så mår du bättre och slipper förstoppning som är värre än op-smärtan.
Någon skrev att man slipper eftervärkar efter ett snitt - inte alls man får ofta Methergintabletter som ska hjälpa livmodern att dra ihop sig, små bruna tabletter och ett tips är att lägga sig på sidan när man tagit dessa, det brukar krampa rätt ordentligt ...
Alla förlossningar har sina för- och nackdelar och rädsla bottnar oftast i okunskap.
Be ditt sjukhus om information i förväg så att du känner dig tryggare.
Fråga gärna mer om du vill, det finns många här som kan svara utifrån sina egna erfarenheter.
