Deprimerad kille som tagit över henne....

[Brandgul]

Tack igen, det känns bra att så många svarat och kommit med jättekloka åsikter! Och tack @Görel och @mooi , jag sparar erbjudandet och återkommer eventuellt!

Just nu går det lite fram och tillbaka, vi har inte haft något riktigt samtal idag om saken utan hon försöker backa lite och sätta gränser själv. Killen kom faktiskt till skolan idag. Men jag räknar inte med att problemet ska lösas på nåt magiskt vis utan något behöver göras. Min främsta fundering kring en orosanmälan är hur pappan, som inte är speciellt angenäm, ska reagera sen mot pojken om socialen kommer och ifrågasätter tillvaron. Hur fungerar det egentligen, rent praktiskt, när en orosanmälan gjorts? Vad jag förstår sker ett besök omedelbart?

Jag pratade med en från den organisationen som hanterar orosanmälan. Hen hade ett bra råd.
Ställ frågan till dig själv.
Är du orolig.
Svar ja.
Anmäl.

Svårare än så var det inte och enligt dem till och med en skyldighet!

 

[Hyacinth]

Tack igen, det känns bra att så många svarat och kommit med jättekloka åsikter! Och tack @Görel och @mooi , jag sparar erbjudandet och återkommer eventuellt!

Just nu går det lite fram och tillbaka, vi har inte haft något riktigt samtal idag om saken utan hon försöker backa lite och sätta gränser själv. Killen kom faktiskt till skolan idag. Men jag räknar inte med att problemet ska lösas på nåt magiskt vis utan något behöver göras. Min främsta fundering kring en orosanmälan är hur pappan, som inte är speciellt angenäm, ska reagera sen mot pojken om socialen kommer och ifrågasätter tillvaron. Hur fungerar det egentligen, rent praktiskt, när en orosanmälan gjorts? Vad jag förstår sker ett besök omedelbart?

Skolan bör ju också ha ett ansvar att anmäla om de misstänker något.
Du vet bara hur situationen ser ut nu, gör du inget förändras inget. Hur pappan kan reagera får inte stoppa dig, däremot kan du ta upp oron i din anmälan och välja att vara anonym om du vill.

 

[MiaMia]

Min främsta fundering kring en orosanmälan är hur pappan, som inte är speciellt angenäm, ska reagera sen mot pojken om socialen kommer och ifrågasätter tillvaron. Hur fungerar det egentligen, rent praktiskt, när en orosanmälan gjorts? Vad jag förstår sker ett besök omedelbart?

Du tänker att pappans reaktioner mot pojken kan få så stora konsekvenser att du börjar fundera ikring om du måste skydda honom från det - bara det talar väl för att där är en situation som det finns skäl att anmäla...
Och tänker du att i fall där föräldrarna kan reagera illa bör socialen inte gå in? - haltande logik

 

[Lipperta]

Min främsta fundering kring en orosanmälan är hur pappan, som inte är speciellt angenäm, ska reagera sen mot pojken om socialen kommer och ifrågasätter tillvaron.

Om det är så illa så måste väl socialen(?) eller vad som helst kunna hålla pojken borta från pappan.

Anmäl så fort som möjligt tycker jag, få in riktig hjälp till killen och få din dotter att släppa taget.

Det är riktigt svårt att släppa när man inte vet vad som kommer hända, men vet man att han har kontakter och folk som tar hand om honom så känner man(jag) sig inte lika skyldig.

Låt dottern slippa detta asap innan det bara bli värre, hjälp henne bli glad igen

 

[Luff]

anmäl anmäl anmäl. Han behöver hjälp.

 

[Pudlan]

ADHD-utredning har gjorts men vad jag förstår menar han själv att de inte leder någonstans utan är helt meningslösa. Jag tror man kom fram till en viss grad av ADHD och ev bipolaritet, men jag vet ju inte exakt. Det är andrahandsuppgifter. Vad jag vet är att han själv ansåg utredningarna meningslösa. Han får medicin mot sin depression men jag vet inte vilken.

Det låter som han inte tar sin medicin eller om han inte får rätt sort, mängd. Behöver troligt någon mer annan form av behandling. Bipolär o adhd är ingen enkel kombo. Han behöver hjälp av vården omgående. Gör vad du kan för att bryta kontakten. Det är svårt men släpp honnom. Prata med skolan så de har har lite koll på din dotter o killen. Så de kan gå in o bryta om han tar kontakt på skolan. Vill inte vara över orolig men kan hända att han inte släpper taget o det kan ta lång tid innan din dotter får vara i fred. Det är verkligen allvarligt.

 

[Badger]

ADHD-utredning har gjorts men vad jag förstår menar han själv att de inte leder någonstans utan är helt meningslösa. Jag tror man kom fram till en viss grad av ADHD och ev bipolaritet, men jag vet ju inte exakt. Det är andrahandsuppgifter. Vad jag vet är att han själv ansåg utredningarna meningslösa. Han får medicin mot sin depression men jag vet inte vilken.

Ingen ADHD medicin? Iofs kan ju du inte veta det eller påverka det heller såklart. Men ADHD kan ju vara ganska deprimerande att ha.

 

[skiesabove]

Bryt upp det här åt henne. Bryt kontakten, berätta om det för skolan, och anmäl till soc.

För bådas skull.

Även för hans, ju längre det går ju högre risk för att ett uppbrott blir hans anledning till suicid. Det hände i min närhet i somras, alla trodde det var tomma hot. Det var det inte.

Tänk om din dotter kommer att få bära en sån börda, pga din konflikträdsla?

 

[Loons]

Intygar med ovanstående, det måste vara ditt ansvar att få din dotter ut av det här. Killen kommer aldrig må bättre av hennes "stöd". Han behöver riktig hjälp från professionella. Detta kan hon inte hjälpa honom med. Skulle istället säga hon låter som en "medberoende" av hans sjukdom och det inte hjälper hans situation alls. dessutom verkar han jo vara kär i henne? Ser inte hur detta skulle sluta lyckligt om ni inte får riktig hjälp, och din dotter behöver komma bort från detta.

 

[MiaMia]

Och just på grund av åldern större chans att han faktiskt hinner få hjälp ju snabbare då får in anmälan.

Lättare för dottern att lämna också,
än efter 18 då det låter som han knappast kommer skaffa någon hjälp alls när det blir hans eget ansvar.

 

[Otherside]

Tack igen för alla svar. Jag känner mig stöttad och stärkt i mina egna tankar.

Det som är jobbigt för dottern är, inte minst, att hon faktiskt tycker om killen (som vän, OBS!) och inte vill blocka honom helt ur sitt liv. Hennes bästa kompis' pojkvän är killens kompis så de ses regelbundet hur man än vänder på det, om hon inte ska bryta även med sin allra bästa vän. Det är tunnsått med kompisar i dagsläget och de är väldigt, väldigt nära vänner, hon och tjejkompisen.

Men tack igen - jag går vidare med detta och berättar senare hur det gått!

 

[Modest]

Tack igen för alla svar. Jag känner mig stöttad och stärkt i mina egna tankar.

Det som är jobbigt för dottern är, inte minst, att hon faktiskt tycker om killen (som vän, OBS!) och inte vill blocka honom helt ur sitt liv. Hennes bästa kompis' pojkvän är killens kompis så de ses regelbundet hur man än vänder på det, om hon inte ska bryta även med sin allra bästa vän. Det är tunnsått med kompisar i dagsläget och de är väldigt, väldigt nära vänner, hon och tjejkompisen.

Men tack igen - jag går vidare med detta och berättar senare hur det gått!

Men hennes tjejkompis måste väl ändå förstå allvaret i situationen? Varför kan de inte umgås själva? Om kompisen bara kan umgås med din dotter tsm med sin pojkvän låter det ju inte som en vidare kompis.

 

[MJLee]

Man får väl för det första tänka på att det här handlar om tonåringar, dvs, växande, stundtals osäkra och vilsna personer som inte vuxit klart ännu och är omogna och därför inte kan handskas med känslor och relationer. Visst lätt att säga att man ska bryta kontakten men iom både skola, där de måste träffas om inte dottern byter skola helt, och ffa vänskapsrelationerna mellan dottern, kompisen, kompisens pojkvän och den andra killen. Det skulle i praktiken innebära att TS dotter då också till stor del måste bryta kontakten med sin kompis. Varken TS eller hennes dotter kan förbjuda kompisens pojkvän och hans vän att hänga på/träffas socialt. Försöker hon tvinga fram ett val med sin vän finns det stora risker för att det inte kommer att sluta bra.

Jag tror att det allra bästa, med beskrivningen av pojkens familjeförhållanden och eventuella diagnoser/sjukdomsbild att han fick komma bort från hemmamiljön, tex vistelse på ett HVB hem där han kan få professionell vård och stöd och bryta beteendemönster. Nu vet jag inte exakt processen, @Görel vet säkert det och vad som krävs för en placering. Ta till dig råden om att göra en orosanmälan och diskutera igenom det med din dotter (prata också med skolan, om de stödjer dig tror jag det blir lättare att pojken får den hjälp han behöver). Det kommer tror jag vara en oändlig lättnad för en ung empatisk person som din dotter att veta att nej, jag ska inte bara tänka på mig själv, bryta kontakten och inte bry mig om hur killen mår. Utan istället, nu kan han få det stöd och hjälp jag inte kan ge honom så han mår bättre. Vilket i sin tur kommer att göra henne glad och lättad, inte skuldbelägga och oroa sig själv.