Ja, jo, men jag är inte säker på att jag förstår riktigt vad du undrar...

Men jag gör ett försök så får du rätta mig om jag är helt ute åt fel håll?
Jag tänker att vi fokuserar mycket på rörelsen, därför att fot är
i rörelse - men det är inte detsamma som att fot
är en rörelse. Fot är egentligen bara "håll dig här", men ofta tränas det som "häng med". Häng med är någonting helt annat, något oförutsägbart, det händer saker hela tiden och det gäller att, ja, just hänga med. Bästa chansen att hänga med har man om man gissar en del, ligger lite före när vi rör oss framåt, lite bakom när vi rör oss bakåt, vinklar lite så man kan se ifall det är en sväng på gång, osv. Ovanpå det så kommer belöningen medan vi fortsätter gå, eller släpps medan människan går vidare, eller slängs bakåt, åt sidan eller framåt (beroende på hur vi vill justera tendenserna i positionen), och allt mellan markering och förstärkare blir också förstärkta beteenden... Vi tränar fot som att "rör dig bredvid mig framåt", "rör dig bredvid mig bakåt", "rör dig bredvid mig i sväng åt vänster", osv alla är samma beteende och alla heter fot. Det är jättesvårt! Om man istället vänder på det, och tänker att fot är en stillastående position bara, som när hunden förstår den väldigt väl man kan föra vidare ut i rörelse, då blir det en lite annan sak? Man befäster positionen enbart, utan rörelse, sen uppsökande av position (båda ur stillastående), och därefter utvecklar det till rörelse, men markering-förstärkare tillbringas i position igen (stillastående). Varje gång man förstärker i rörelse förstärker man just rörelser, och ur positionen... Det är inte så stor praktisk skillnad - man går ju fortfarande fot!

- men inställningen är annorlunda och det påverkar hur man hanterar misstag och finjusterar. Blev något klarare?