Den osynliga spärren

[Saeta]

För att kunna ta dig framåt och/eller få hjälp av vården så måste du nog bena ut vad de där spärren du pratar om är, vad den beror på, vad det är som gör att du bara "står och tittar" på den en del gånger istället för att pusha framåt. Man måste ju veta orsak för att kunna komma på en lösning.

Det är lite det jag försöker göra. Hela tiden. Varje dag, varje minut och varje sekund. Och det har jag gjort hela livet

 

[Petruska]

Nej. Eller ja alltså konsekvenserna blir ju jobbiga. Men spärren i sig är inget som är jobbigt. Det är liksom... ingenting.

Kanske är det just därför spärren du bör titta på? Ungefär som @MiniLi föreslår. Den har stor makt över ditt liv, och du verkar inte ens försöka lära känna den.

 

[Petruska]

Försvarar gör jag knappast. Jag försöker förklara. Det är skillnad.

Nu är vi ju många som inte har några som helst problem med att förstå det där med spärren. Jag är väldigt förvånad över att du tror att den är svår att förstå.

 

[Petruska]

Det är lite det jag försöker göra. Hela tiden. Varje dag, varje minut och varje sekund. Och det har jag gjort hela livet

Och det hjälper inte, tydligen.

Kanske dags att tänka på nya sätt? Tex genom tips i tråden?

 

[Saeta]

Kanske är det just därför spärren du bör titta på? Ungefär som @MiniLi föreslår. Den har stor makt över ditt liv, och du verkar inte ens försöka lära känna den.

Varför antar du att jag inte verkar göra något åt det? Tror du att jag hade gjort den här tråden om jag var så obrydd?

 

[Saeta]

Nu är vi ju många som inte har några som helst problem med att förstå det där med spärren. Jag är väldigt förvånad över att du tror att den är svår att förstå.

Jag tror dock att många tror att det är något att "bara ta sig igenom" och att det blir lättare och lättare för varje gång. Det är säkert så för många. Men för mig är det inte så jag känner. Det konstiga är att jag aldrig har stött på någon inom vården/liknande som förstått vad jag menar.

 

[Niyama]

Det är olika från gång till gång. Men oftast vaknar jag, går på toa, borstar tänderna, klär på mig, duschar om jag orkar och sen går iväg. Sen varierar det beroende på när jag ska iväg (tid på dygnet) och vad jag ska göra.

Oj, det låter ju som en väldigt enkel och okomplicerad planering.

 

[Petruska]

Varför antar du att jag inte verkar göra något åt det? Tror du att jag hade gjort den här tråden om jag var så obrydd?

Du verkar inte obrydd.

 

[Saeta]

Och det hjälper inte, tydligen.

Kanske dags att tänka på nya sätt? Tex genom tips i tråden?

Nej, det hjälper inte. Det är ju därför jag ber om hjälp. Varför tror du att jag skiter i tipsen? Jag har ju till och med skrivit att jag tar till mig allt och att jag försöker och ska prova det jag inte provat.

 

[Saeta]

Oj, det låter ju som en väldigt enkel och okomplicerad planering.

Okej? Eller va? Ja, det är det väl?

 

[Saeta]

Du verkar inte obrydd.

Nej precis, jag bryr mig.

 

[Niyama]

Jag tror dock att många tror att det är något att "bara ta sig igenom" och att det blir lättare och lättare för varje gång. Det är säkert så för många. Men för mig är det inte så jag känner. Det konstiga är att jag aldrig har stött på någon inom vården/liknande som förstått vad jag menar.

Som jag skrev: för mig blir det inte lättare. Det handlar inte om nån fobi liksom. Jag räknar med att det för alltid kommer vara så här. Det är bara att jag blivit bättre på att hantera det. Jag har definitivt träffat på personer inom vården som förstår vad jag menar, men jag tror det handlar om ditt sätt att prata om det. Sen är det ju olyckligt att ingen lyckats förstå vad du försöker beskriva, men det kanske beror på att du sällan gått hos någon särskilt länge?

 

[Petruska]

Jag tror dock att många tror att det är något att "bara ta sig igenom" och att det blir lättare och lättare för varje gång. Det är säkert så för många. Men för mig är det inte så jag känner. Det konstiga är att jag aldrig har stött på någon inom vården/liknande som förstått vad jag menar.

Kanske för att fenomenet är lite för vanligt för att vara en grej för vården? Kanske för att du verkar mycket mer mån om att känna dig förstådd än om att lösa problemet? Eller något annat.

Och ärligt talat, jag tror inte att någon i tråden som beskriver det här KÄNNER att problemet kommer att minska om man tar itu med det. Men i efterhand visar det sig ofta ha funkat, någotsånär i alla fall.

Det kommer högst troligt inte attbli så ayt spärren försvinner. Men du kan lära känna den och hantera den, OM du vågar och vill. Ditt mod och din vilja är svår för andra att göra något åt.

 

[Saeta]

Som jag skrev: för mig blir det inte lättare. Det handlar inte om nån fobi liksom. Jag räknar med att det för alltid kommer vara så här. Det är bara att jag blivit bättre på att hantera det. Jag har definitivt träffat på personer inom vården som förstår vad jag menar, men jag tror det handlar om ditt sätt att prata om det. Sen är det ju olyckligt att ingen lyckats förstå vad du försöker beskriva, men det kanske beror på att du sällan gått hos någon särskilt länge?

Nej, jag får ju bara träffa en massa stafettläkare och det är oftast en ny varje gång. Har jag tur kan jag träffa samma två gånger. Men jag antar att det är väldigt vanligt att det är så här. Med stafettläkare alltså.

 

[Niyama]

Okej? Eller va? Ja, det är det väl?

Ja, alltså för mig är det inte så okomplicerat. Jag behöver en mycket mer detaljerad plan med exakt vad jag ska göra vilket klockslag. Jag kan inte bara slänga på mig kläder, borsta tänderna och kila iväg.

 

[Saeta]

Kanske för att fenomenet är lite för vanligt för att vara en grej för vården? Kanske för att du verkar mycket mer mån om att känna dig förstådd än om att lösa problemet? Eller något annat.

Och ärligt talat, jag tror inte att någon i tråden som beskriver det här KÄNNER att problemet kommer att minska om man tar itu med det. Men i efterhand visar det sig ofta ha funkat, någotsånär i alla fall.

Det kommer högst troligt inte attbli så ayt spärren försvinner. Men du kan lära känna den och hantera den, OM du vågar och vill. Ditt mod och din vilja är svår för andra att göra något åt.

Såklart jag vill känna mig förstådd. Vem vill inte det? Det är ju inte så kul att gå runt och vara missförstådd hela tiden, tycker jag. Och om det nu är ett vanligt problem, varför är det ingen som har sagt det? Ingen har ju fattat hittills...

Som sagt. Det handlar inte om mod eller vilja.

 

[Saeta]

Ja, alltså för mig är det inte så okomplicerat. Jag behöver en mycket mer detaljerad plan med exakt vad jag ska göra vilket klockslag. Jag kan inte bara slänga på mig kläder, borsta tänderna och kila iväg.

Ja alltså, jag har som sagt timer på det jag gör och skriver upp klockslag osv. Jag gör ett schema. Men det är svårt att skriva här hur det ser ut när det är så olika från gång till gång.

 

[Niyama]

Som sagt. Det handlar inte om mod eller vilja.

Hur kan du vara så säker på det, när du inte verkar förstå problemet själv?

 

[Saeta]

Hur kan du vara så säker på det, när du inte verkar förstå problemet själv?

För att det har aldrig varit problem med min vilja

 

[Niyama]

För att det har aldrig varit problem med min vilja

Fast vilja är ju inte så svart/vitt som du framställer det. När jag gick i traumaterapi ville jag gå i terapi och trivdes med terapeuten. Jag ville må bättre. Så jag ville gå dit och var väldigt motiverad. Men, ibland kunde det verkligen ta emot och jag ville mest slippa, trots att grundinställningen var "vill".