Den osynliga spärren

[Rosett]

Jag vet. Men att inte ens veta vad man gör, att inte ens veta om man fick på sig kläderna, om man blev sittande i soffan, ja att inte minnas nånting, låter mer som andra tillstånd.

Dåligt arbetsminne är typiskt vid ADD.
När jag gjorde tester så läste psykologen upp bl.a. en räkneuppgift om gem i olika färger, när hon läst klart inom en minut hade jag glömt bort färg och antal gem. Inom en minut.

 

[Saeta]

Dåligt arbetsminne är typiskt vid ADD.
När jag gjorde tester så läste psykologen upp räkneuppgifter om gem i olika färger, när hon läst klart inom en minut hade jag glömt bort färg och antal gem. Inom en minut.

Det var ju även liknande tester vid utredningen, iallafall för mig. Supersvårt!

 

[Rosett]

Det var ju även liknande tester vid utredningen, iallafall för mig. Supersvårt!

Ja! Jag klarade de två första huvudräkningsuppgifterna, då det bara var typ ”vad blir 17+15”. Sen när hon läste upp långa ”berättelser” som jag sen skulle svara vad det blev så hade jag ju glömt halvt igenom vad hon sa i början. Så jag fick svara att ”jag minns inte vad du sa förut så jag vet inte vad jag ska räkna ut”.

 

[escodobe]

Grejen är ju att det inte spelar någon roll. För ena dagen kan det gå jättelätt, ena dagen inte. Och det spelar ingen roll vad det gäller. Och nej, jag minns inte "vart det tar stopp", för det är inget jag tänker på. Det är bara stopp. Sen har jag dåligt minne.

Kolla om du kan få hjälp av en arbetsterapeut för att få hjälp med hur du ska hantera situationerna?

 

[Saeta]

Ja! Jag klarade de två första huvudräkningsuppgifterna, då det bara var typ ”vad blir 17+15”. Sen när hon läste upp långa ”berättelser” som jag sen skulle svara vad det blev så hade jag ju glömt halvt igenom vad hon sa i början. Så jag fick svara att ”jag minns inte vad du sa förut så jag vet inte vad jag ska räkna ut”.

Och så blir en stressad för att en måste försöka minnas, men fasiken så svårt det är alltså!

 

[Saeta]

Kolla om du kan få hjälp av en arbetsterapeut för att få hjälp med hur du ska hantera situationerna?

Jag har haft kontakt med en arbetsterapeut!

 

[Rosett]

Och så blir en stressad för att en måste försöka minnas, men fasiken så svårt det är alltså!

Jag blev inte stressad, det var bara blankt. Psykologen såg uppriktigt bekymrad ut.

 

[MiniLi]

Grejen är ju att det inte spelar någon roll. För ena dagen kan det gå jättelätt, ena dagen inte. Och det spelar ingen roll vad det gäller. Och nej, jag minns inte "vart det tar stopp", för det är inget jag tänker på. Det är bara stopp. Sen har jag dåligt minne.

Oavsett anledning till svårigheterna kanske det här är det viktigaste om du vill förändra?
Dvs börja tänka kring det. Kartläggning är jätteviktigt så att man sen kan sätta in ngn form av åtgärd på rätt ställe.
Det låter ju som att det är ngt som sker ofta så då har du många tillfällen att samla information från.

 

[Saeta]

Oavsett anledning till svårigheterna kanske det här är det viktigaste om du vill förändra?
Dvs börja tänka kring det. Kartläggning är jätteviktigt så att man sen kan sätta in ngn form av åtgärd på rätt ställe.
Det låter ju som att det är ngt som sker ofta så då har du många tillfällen att samla information från.

Det är väl varken ofta eller inte ofta, och det går inte att svara på hur ofta det händer. Men jo, har för mig att jag skrev något om att jag skulle kunna skriva upp varje gång det händer. Tänker på det gör jag hela hela tiden!

 

[MiniLi]

Det är väl varken ofta eller inte ofta, och det går inte att svara på hur ofta det händer. Men jo, har för mig att jag skrev något om att jag skulle kunna skriva upp varje gång det händer. Tänker på det gör jag hela hela tiden!

Men jag antar att det händer ofta eftersom du beskriver att det ställer till problem med besök och sysselsättning?
Jag menar inte bara skriva upp varje gång det händer. Du behöver gå djupare och analysera stegvis. Vad händer? Första tendensen? När kommer stoppkänslan? Hur reagerar du? Vad händer innan/omkring? Osv.
Det finns ju troligen en tydlig kedja där ngnstans.

 

[Saeta]

Men jag antar att det händer ofta eftersom du beskriver att det ställer till problem med besök och sysselsättning?
Jag menar inte bara skriva upp varje gång det händer. Du behöver gå djupare och analysera stegvis. Vad händer? Första tendensen? När kommer stoppkänslan? Hur reagerar du? Vad händer innan/omkring? Osv.
Det finns ju troligen en tydlig kedja där ngnstans.

Ja alltså, en gång är en gång för mycket. Jag behöver hjälp, jag måste ta mig iväg för att kunna få hjälp. Men det är att komma iväg jag behöver hjälp med. Helt ärligt tror jag inte det finns något tydligt mönster eftersom det ser olika ut från gång till gång och det spelar inte heller någon roll vad det är jag ska göra. Så det handlar inte om dålig motivation eller liknande. Stoppkänslan kommer vid olika tillfällen/tidpunkter varje gång. Grejen är att det är så olika att det är jättesvårt att svara på.
Sen spelar ju som sagt mitt fysiska mående in också. Eftersom OM jag lyckas komma iväg, så blir jag sjuk dagen efter. Och då är det kört att komma iväg den dagen. Det blir kaos i huvudet bara jag tänker på det. Allt är snurrigt och jag tappar bort mig själv, i mig själv, när jag försöker tänka.

 

[MiniLi]

Ja alltså, en gång är en gång för mycket. Jag behöver hjälp, jag måste ta mig iväg för att kunna få hjälp. Men det är att komma iväg jag behöver hjälp med. Helt ärligt tror jag inte det finns något tydligt mönster eftersom det ser olika ut från gång till gång och det spelar inte heller någon roll vad det är jag ska göra. Så det handlar inte om dålig motivation eller liknande. Stoppkänslan kommer vid olika tillfällen/tidpunkter varje gång. Grejen är att det är så olika att det är jättesvårt att svara på.
Sen spelar ju som sagt mitt fysiska mående in också. Eftersom OM jag lyckas komma iväg, så blir jag sjuk dagen efter. Och då är det kört att komma iväg den dagen. Det blir kaos i huvudet bara jag tänker på det. Allt är snurrigt och jag tappar bort mig själv, i mig själv, när jag försöker tänka.

Och jag skulle tro att det finns något slags mönster/en kedja om du skulle titta närmare.
Även om det inte syns på ytan sas

Har aldrig nämnt motivation ens så vet inte varför du gjorde den kopplingen?

Du har ju bara att vinna på att kartlägga noga. Det är väldigt troligt att det kan vara hjälpsamt.

 

[Petruska]

Toppen att det ändå funkar för dig! För mig handlar det ju inte bara om "tråkiga (jag tycker egentligen inte att viktiga saker som läkarbesök och liknande är tråkigt)" saker utan även att träffa vänner, göra någon aktivitet, fika på stan eller liknande.

För mig har det i stort sett ingen betydelse om det jag ska göra är roligt eller inte, heller.

Mitt intryck är att du vill tolka det här problemet som helt unikt för bara dig. Jag tror inte att den tolkningen är till hjälp för dig - OM du vill göra något åt de här stoppen.

 

[TinyWiny]

Tja. För mig är det normalt. Jag var minst 40 innan jag fattade att inte alla har en sån där spärr.

Jag är snart 46, jag trodde att alla hade det tills jag läste den här tråden

 

[Saeta]

Och jag skulle tro att det finns något slags mönster/en kedja om du skulle titta närmare.
Även om det inte syns på ytan sas

Har aldrig nämnt motivation ens så vet inte varför du gjorde den kopplingen?

Du har ju bara att vinna på att kartlägga noga. Det är väldigt troligt att det kan vara hjälpsamt.

Det gör det kanske, så jag ska börja kartlägga!
Nej, det var bara jag som nämnde det ändå så det inte skulle bli något missförstånd!

 

[Saeta]

För mig har det i stort sett ingen betydelse om det jag ska göra är roligt eller inte, heller.

Mitt intryck är att du vill tolka det här problemet som helt unikt för bara dig. Jag tror inte att den tolkningen är till hjälp för dig - OM du vill göra något åt de här stoppen.

What? Nu har jag visserligen aldrig tänkt den tanken. Men OM det skulle vara något unikt (vilket jag knappast tror, jag har bara aldrig pratat med någon som haft liknande problem och det bemötandet jag fått från vården/liknande har varit som att jag kom från en annan planet) så spelar det ju ingen roll, jag vill ändå ha hjälp att hantera det på bästa sätt. Sen skiter jag väl i om det skulle vara unikt eller inte.

 

[Saeta]

Jag är snart 46, jag trodde att alla hade det tills jag läste den här tråden

Oj, men vad är det för folk du har träffat/umgås med/har i din närhet som blir så påverkade att de inte kan jobba, inte klarar av så enkla grejer som att komma iväg? Menar du att du trodde att alla var så?

 

[Niyama]

What? Nu har jag visserligen aldrig tänkt den tanken. Men OM det skulle vara något unikt (vilket jag knappast tror, jag har bara aldrig pratat med någon som haft liknande problem och det bemötandet jag fått från vården/liknande har varit som att jag kom från en annan planet) så spelar det ju ingen roll, jag vill ändå ha hjälp att hantera det på bästa sätt. Sen skiter jag väl i om det skulle vara unikt eller inte.

Jag tror sättet du pratar om det på är ovanligt, även om inte problemet i sig är ovanligt. Du har ju beskrivit det flera gånger på buke, ändå har du så dålig koll på problemet att du inte ens kan beskriva en vanlig gång det tar stopp, liksom hur det kan vara. Du vill höra andras erfarenheter, men avfärdar dem alltid som om ditt stopp är mycket svårare/värre/annorlunda.

 

[Petruska]

Jag är snart 46, jag trodde att alla hade det tills jag läste den här tråden

Jag har en kollega som inte verkar ha det problemet.

 

[Petruska]

Oj, men vad är det för folk du har träffat/umgås med/har i din närhet som blir så påverkade att de inte kan jobba, inte klarar av så enkla grejer som att komma iväg? Menar du att du trodde att alla var så?

Till och från. Ja. Det tror jag i alla fall. Med enstaka undantag. Jag tror att människor är rätt krångliga djur, helt enkelt.