Den osynliga spärren

[Saeta]

Jag tror sättet du pratar om det på är ovanligt, även om inte problemet i sig är ovanligt. Du har ju beskrivit det flera gånger på buke, ändå har du så dålig koll på problemet att du inte ens kan beskriva en vanlig gång det tar stopp, liksom hur det kan vara. Du vill höra andras erfarenheter, men avfärdar dem alltid som om ditt stopp är mycket svårare/värre/annorlunda.

Nej, jag avfärdar det inte som att mitt är värre, svårare. Jag vet att jag har dålig koll på vad som felas, det är ju därför jag vill höra andras erfarenheter och komma i kontakt med någon som känner igen sig.

 

[Saeta]

Till och från. Ja. Det tror jag i alla fall. Med enstaka undantag. Jag tror att människor är rätt krångliga djur, helt enkelt.

Va? Det var inte riktat till dig utan till @TinyWiny

 

[Niyama]

Dåligt arbetsminne är typiskt vid ADD.
När jag gjorde tester så läste psykologen upp bl.a. en räkneuppgift om gem i olika färger, när hon läst klart inom en minut hade jag glömt bort färg och antal gem. Inom en minut.

Fast det är ju nåt helt annat än att minnas om man, när man ska iväg, brukar ta sig upp ur sängen, om man brukar äta frukost etc.

 

[TinyWiny]

Oj, men vad är det för folk du har träffat/umgås med/har i din närhet som blir så påverkade att de inte kan jobba, inte klarar av så enkla grejer som att komma iväg? Menar du att du trodde att alla var så?

Nej jag trodde att alla hade en spärr, en jobbig grej som man behöver ta sig över. Jag har aldrig träffat någon som inte har känt igen sig när man pratar om vilken enorm uppförsbacke det är att göra det eller detta ibland/ofta/alltid även om det är något man tycker är kul egentligen.
Hur man hanterar det är individuellt. Jag går på envishet och en vägran att låta bli att leva.

 

[mandalaki]

What? Nu har jag visserligen aldrig tänkt den tanken. Men OM det skulle vara något unikt (vilket jag knappast tror, jag har bara aldrig pratat med någon som haft liknande problem och det bemötandet jag fått från vården/liknande har varit som att jag kom från en annan planet) så spelar det ju ingen roll, jag vill ändå ha hjälp att hantera det på bästa sätt. Sen skiter jag väl i om det skulle vara unikt eller inte.

Vad är det du tänker att vården kan göra? Om du inte ens kommer dit så kan de ju inte hjälpa dig.

 

[Saeta]

Fast det är ju nåt helt annat än att minnas om man, när man ska iväg, brukar ta sig upp ur sängen, om man brukar äta frukost etc.

Vissa gånger äter jag frukost, vissa gånger inte. Det är varken lättare eller svårare om jag äter frukost eller om jag tar en dusch.

 

[TinyWiny]

Jag har en kollega som inte verkar ha det problemet.

Grattis till hen

 

[Saeta]

Nej jag trodde att alla hade en spärr, en jobbig grej som man behöver ta sig över. Jag har aldrig träffat någon som inte har känt igen sig när man pratar om vilken enorm uppförsbacke det är att göra det eller detta ibland/ofta/alltid även om det är något man tycker är kul egentligen.
Hur man hanterar det är individuellt. Jag går på envishet och en vägran att låta bli att leva.

Men det här handlar ju inte om något som är jobbigt som jag måste ta mig över.

 

[Saeta]

Vad är det du tänker att vården kan göra? Om du inte ens kommer dit så kan de ju inte hjälpa dig.

Vården kan ju enligt mig inte göra ett skit, egentligen. Så jag vet ju inte. Jag har som sagt tappat hoppet om att få hjälp där. Om jag inte får hjälp nu med boendestöd/ledsagare.

 

[Niyama]

Nej, jag avfärdar det inte som att mitt är värre, svårare. Jag vet att jag har dålig koll på vad som felas, det är ju därför jag vill höra andras erfarenheter och komma i kontakt med någon som känner igen sig.

Ja, jag känner igen mig och jag svarade. Då svarade du att det var skönt att jag inte har nån spärr (minns inte ordagrant). Om du ska iväg, hur ser din plan/lista ut? Från att du går upp till du ska gå hemifrån?

 

[TinyWiny]

Men det här handlar ju inte om något som är jobbigt som jag måste ta mig över.

Okej? Vad handlar det om då? Du beskriver det som en spärr. Jag hade kunnat skriva spärr men valde uppförsbacke. Jag kan skriva som att klättra uppför mount everest istället.

 

[Petruska]

Men det här handlar ju inte om något som är jobbigt som jag måste ta mig över.

Jo, själva spärren är väl precis något jobbigt som det vore bra för dig att vilja ta dig över.

 

[Petruska]

Va? Det var inte riktat till dig utan till @TinyWiny

Ja. Och jag tänker mig också, som hon, att mer eller mindre alla har en spärr.

Men de flesta försvarar den inte som du gör.

 

[Rosett]

Fast det är ju nåt helt annat än att minnas om man, när man ska iväg, brukar ta sig upp ur sängen, om man brukar äta frukost etc.

Igen. NPF- hjärnor är biologiskt annorlunda. Sammanhang kan bli olika, det kanske inte ens alltid finns sammanhang. Det kopplar inte på samma sätt i hjärnan som för en neurotypisk person.
Du tänker nog neurotypiskt, logiskt, om a händer så händer b. Förstår jag dig rätt?

 

[Niyama]

Igen. NPF- hjärnor är biologiskt annorlunda. Sammanhang kan bli olika, det kanske inte ens alltid finns sammanhang. Det kopplar inte på samma sätt i hjärnan som för en neurotypisk person.
Du tänker nog neurotypiskt, logiskt, om a händer så händer b. Förstår jag dig rätt?

Jag vet inte vad du undrar om du förstår rätt? Men jag tolkar dig som att du tror att jag har noll kunskap om NPF, vilket är fel.

 

[Saeta]

Okej? Vad handlar det om då? Du beskriver det som en spärr. Jag hade kunnat skriva spärr men valde uppförsbacke. Jag kan skriva som att klättra uppför mount everest istället.

Det har jag ju redan skrivit. Men citerar det jag skrev i första inlägget:
Jag brukar förklara det som att jag har som en osynlig spärr framför mig. Tänk en vägbom som det varken går att krypa under, klättra över eller gå runt. Den enda vägen är att öppna bommen/putta den framåt så den svänger. Vissa gånger är det omöjligt att ta sig förbi. Vissa gånger är den bara lite trög, men öppnas tillslut. Vissa gånger kan den till och med stå öppnad.

Att klättra upp för ett berg eller en uppförsbacke är något som jag tolkar som jobbigt. Dels eftersom jag inte har kondition och dels för att jag har ont i kroppen. Sen är det något jag inte heller vill göra (klättra upp för berget alltså). Och då kommer vi in på vilja och ork.

Säg att det är en mur istället då. En flera meter hög mur som det inte går att klättra över (för det är för högt och det finns inga verktyg), det går inte att gå runt för muren är rund och du är i mitten. Det går inte att gräva sig under för det är betong. Det här är alltså när det verkligen inte går. Ibland kan det finnas luckor i muren som går att klättra igenom, ibland går det att pressa sig igenom ett minihål och ibland är det ett stort hål i väggen som det bara är att gå igenom utan svårigheter.

 

[Saeta]

Ja, jag känner igen mig och jag svarade. Då svarade du att det var skönt att jag inte har nån spärr (minns inte ordagrant). Om du ska iväg, hur ser din plan/lista ut? Från att du går upp till du ska gå hemifrån?

Det är olika från gång till gång. Men oftast vaknar jag, går på toa, borstar tänderna, klär på mig, duschar om jag orkar och sen går iväg. Sen varierar det beroende på när jag ska iväg (tid på dygnet) och vad jag ska göra.

 

[Saeta]

Jo, själva spärren är väl precis något jobbigt som det vore bra för dig att vilja ta dig över.

Nej. Eller ja alltså konsekvenserna blir ju jobbiga. Men spärren i sig är inget som är jobbigt. Det är liksom... ingenting.

 

[Saeta]

Ja. Och jag tänker mig också, som hon, att mer eller mindre alla har en spärr.

Men de flesta försvarar den inte som du gör.

Försvarar gör jag knappast. Jag försöker förklara. Det är skillnad.

 

[Gnist]

För att kunna ta dig framåt och/eller få hjälp av vården så måste du nog bena ut vad de där spärren du pratar om är, vad den beror på, vad det är som gör att du bara "står och tittar" på den en del gånger istället för att pusha framåt. Man måste ju veta orsak för att kunna komma på en lösning.