Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

*kl*
filosoferar lite oxå...

Jag red en helt underbar häst på min ridskola för några år sedan. Jag fattar inte varför jag aldrig slog till på den hästen. En gång när jag var på banan och motionsred lite för nöjets skull så bara hände det. Det var som att han blev en förlängning av mina ben och jag behövde inte göra något alls, det var som att han läste mina tankar, allt bara klaffade. Ägaren gick förbi ridbanan i samma stund och undrade seriöst vilken häst det var som svävade runt där. Senare fick jag frågan om jag ville vara med i klubbens allsvenska lag och även om vi ville köpa hästen för han passade inte riktigt på ridskolan. Men dum som man är så blev det inget med det Jag har aldrig varit med om något liknande sedan dess.

Vad jag vill ha sagt är att även om man kanske inte är världens duktigaste ryttare så kan man få det att funka om hästen är rätt.

Vilket inspirerande inlägg.

Livet och ens val blir inte alltid som man tänkt sig. Du får se det som en gåva, det du har fått uppleva tillsammans med den hästen.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Hi hi... jag förstår precis vad du menar då denna kännsla infann sig under mitt ridpass i dag och det första gången sen skadan han orkat bära upp sig så utan att bli tung nånstans. Helt överlycklig var jag!

Jag tror(vet) att mycket hänger på hästens fysiska förmåga även om den största procenten ligger hoss ryttaren enligt min mening.

Härligt!!

Vad tror du var skillnaden, att du fångade känslan, mer än att din häst hade orken?
Red du på något annorlunda sätt?

 

[malinsky]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Tänkte att jag hade nog inte så mycket att komma med

Men jag har känt kanske ett embryo till en sådan känsla.

Det är väl kanske så att den känslan infinner sig på olika nivåer.. min känsla kanske är samma som Brinken får med Briar - fast de är på typ 1000 nivåer högre än jag och min drulle? *spekulerar*

Iaf i galoppen på sista tiden - i slutet av passen så får jag en såndär känsla av att hästen är 100% ridbar, bär sig helt och bara flyter fram. Detta är bara i galoppen - som är hans bästa gångart - som jag känner detta, även om han inte riktigt orkar med den gångarten så lång tid. Min känsla är att jag behöver bara räta lite mer på mig och göra en galopp piruett lekande lätt - men så är det ju givetvis inte.

Första gången jag kände just detta tänkte jag att Oh, shit!! Vad hände?? Är det verkligen rätt detta? (jajjemän, det första jag gör är att racka ned på det jag gör) och tränaren fick rida nästa pass en stund och jodå, han bär sig mycket mer och kan faktiskt galoppera rätt så samlat!!

Det är en helt annan känsla än bara "vanlig bra galopp".

Den är alldeles, alldeles...

....underbar

 

[axel]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Fick en känsla av ditt inlägg

Red för en engelsman som sa -Jump jump!- i galoppen- Tänk uppåt.
Man måste ju hjälpa hästen att bli kvar i samlingen- i början iallafall.


Krama på ytter o driv inte den framåt så att den tappar samlingen. rid bara med sätet/ magen.

 

[malinsky]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Kanske är det så att jag är också bättre på att rida galoppen. Jag driver inte i galoppen mer än med sätet. Tränaren har fler än en gång sagt att jag ska bibehålla känslan i galoppen och rida likadant i trav..

hur gör man då

 

[flashlight]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Underbart

Jamen du alla har vi upplevelsen utifrån var vi är, har inte en tanke på att BRink skulle jubla åt det jag jublar åt

 

[malinsky]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Nä, förmodligen inte åt samma saker, men han har väl också "halelulia moments" Fast hans är på en annan nivå än oss.. men kanske vi har samma härlig känsla?

 

[Lord Owen]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

-kl-


Vilken inspirerande tråd!

 

[diartistakasha]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Härligt!!

Vad tror du var skillnaden, att du fångade känslan, mer än att din häst hade orken?
Red du på något annorlunda sätt?

Han hade fått vila ett par dagar efter en lite intensivare period så han hadde den verkliga energin igår, utan att vara ett dugg stressad eller så.. Sen så var syrran med mig när jag skulle rida och hon vet vad jag har problem med så on sa INNAN jag satt upp att jag bara skulle slappna av och rida på han energi och se vad som händer i dag. (sisst så hade han varit väldigt fin och eftergiven men saknat lite gnista där av lite vila) Och det funkade perfekt på en gång, Han bara flöt fram och bar upp sig perfekt så det blev ingen lång ridtur den dagen 20 min tror jag.

Jag har ju fångat den där kännslan några gånger tidigare och för mig är det ett kvitto på att nu kan vi jobba vidare i utbildningen. Nu har vi ju dock haft en tråkig konvalicens period så vi hade ramlat bakåt några pinnhål både jag och min häst.

 

[flashlight]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Nä, förmodligen inte åt samma saker, men han har väl också "halelulia moments" Fast hans är på en annan nivå än oss.. men kanske vi har samma härlig känsla?

Absolut, det är jag övertygad om OCh vår känsla är nog lika stark och härlig, fast han inte skulle jublat åt samma saker kanske eller ja, när man uplever ngt jättehäftigt är nog känslan samma oavsett nivå.

 

[Tjossan]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag vet nog inte riktigt vad det innebär att "sväva". Jag har inte ridit så lägen men det jag har kännt, som jag tror är någonting med att gå på tygeln, är att hästen har "släppt efter" i munnen och böjt på nacken, det kändes också som att hon höjde sig lite fram, men jag vet inte? Är jag på rätt väg?

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Men du ser!!

Det är just det där jag menar, att "shit, vad hände".
Och att andra får uppleva det gör ju att man själv blir så sugen på att få vara med om det. Du besrkiver det så härligt levande!!

Din tränare är klok, som vill få dig att överföra känslan fast till en annan gångart.

För mig infann den sig inte i galoppen, gällande min unghäst fick jag i stället en chock över den aktionen och över hennes sätt att komma upp och vinna mark som hoppryttarna säger.

För mig var det i övergångarna från skritt till trav.
Och jag tror att det även är där det är möjligt på valacken, i övergångarna i trav, eller från skritt till trav.

 

[Fredrik_]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Infann sig idag. Förmodligen för första gången i mitt liv, vad jag kan minnas i alla fall.
Nu förstår jag vad ni pratar om.
Det är ju verkligen en känsla, om än subjektiv. Och huruvida den infinner sig har i mångt och mycket med att göra vilken häst man har förmånen att sitta på.

Jag har varit inne på att det mest handlar om ryttarens skicklighet. Men jag tror numer att mera handlar om hästens fysiska förmåga.
Eller en kombination möjligen.

Vad tror ni?

Jag tror att ju svårare hästen har för sig - desto mer krävs av ryttaren. Så det går in i varandra

Jag tror också att det är lättare för en novis att hitta det på en häst som rids så daligen, än att hitta det på en häst som inte är van att gå så.

det kan man va avis på, i tyskarnas system - där finns det välutbildade hästar att hitta känslan på.
Så att det redan från början finns en känsla att söka hitta igen

 

[Fredrik_]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Tack
Ja, du har ju varit med en del på min resa, och jag hade med önskat att det var på valacken. Kanske är det så att han varit där, och jag missat ögonblicket.
Då blir det extra märkligt, när det fungerar på en så ung häst, som inte ens är utbildad.

Men det är inte ett dugg märkligt.

Det finns ett ordspråk - Den skicklige förstör minst.

Det är ju klart att ryttaren är en hämsko på hästen.

och det är inte försent på valacken, min nordis var 16 när han omskolades - och ja - han kan nu gå självbärigt - inte för en 10 men för en 8, men det är skört - det är väldigt lätt att tappa ( och det gör jag titt som tätt )
men han behöver ju mycket styrka och kärver att jag är 100% centrerad i och med att han är så framtung.

 

[flashlight]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

det kan man va avis på, i tyskarnas system - där finns det välutbildade hästar att hitta känslan på.
Så att det redan från början finns en känsla att söka hitta igen

Hur menar du, att det finns lättillgängliga hästar att prova på där, om man vill, eller att vi inte har några välutbildade

Problemet är väl att välutbildad inte räcker. Ryttaren måste kunna också annars blir det nog ingen känsla ändå.

Hittade en film på nätet en gång på en saluhäst (tysk kanske, faktiskt) som uppenbarligen var en mycket fin välutbildad häst, vilket skymtade fram. Men med ryttaren som provred (vad jag förstod) blev det inte så lyckat alls
Det krävs nog hjälp från marken minst, för att få till det även på en välutbildad häst.

 

[Fredrik_]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

ah ett missförstånd.

När jag frågade Balkenhol om hur en ryttare bäst kunde lära sig sitta på en häst med stor gång... så sa han...
Det bästa är om ryttaren får hitta rörelsen på en häst som piafferar.

Hur många har fått lära sig sitta ned i traven på det viset - här.
Tydligen så finns det mer skolade hästar att tillgå under ryttarens utbildning...

Jag är inte insatt i systemet i detalj, men det är alltså inte ovanligt där - utan så man lär sig.

Klimke har också sagt ngt liknande. Även Kottas

 

[flashlight]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

ah ett missförstånd.

När jag frågade Balkenhol om hur en ryttare bäst kunde lära sig sitta på en häst med stor gång... så sa han...
Det bästa är om ryttaren får hitta rörelsen på en häst som piafferar.

Hur många har fått lära sig sitta ned i traven på det viset - här.
Tydligen så finns det mer skolade hästar att tillgå under ryttarens utbildning...

Jag är inte insatt i systemet i detalj, men det är alltså inte ovanligt där - utan så man lär sig.

Klimke har också sagt ngt liknande. Även Kottas

OK. Nej såna har jag inte haft tillgång till precis.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Men det är inte ett dugg märkligt.

Det finns ett ordspråk - Den skicklige förstör minst.

Det är ju klart att ryttaren är en hämsko på hästen.

och det är inte försent på valacken, min nordis var 16 när han omskolades - och ja - han kan nu gå självbärigt - inte för en 10 men för en 8, men det är skört - det är väldigt lätt att tappa ( och det gör jag titt som tätt )
men han behöver ju mycket styrka och kärver att jag är 100% centrerad i och med att han är så framtung.

Nej. Jag pratade om det med True_blue som sa samma, det är inte försent för honom heller, fast jag tror inte han har de fysiska förutsättningarna, eller för all del de mentala. Däremot kan det bli klart mycket bättre, ju skickligare jag blir.
Han är en 8 redan i självbärighet, enl sin förmåga. Men sväva, nej, det gör han sannerligen inte.

Att vara en klämsko på sin häst, det kan få mig att börja gråta, och vilja ge upp..

 

[Polly_Mulle]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Känslan när man får hästen att bära sig är helt enorm. När det inträffar för mig så flyyyter allt. Jag behöver bara tänka vad jag vill, allt känns lekande lätt, han blir lättare att sitta på, han bara böljar fram och jag skrattar högt. Det är roligt att rida!

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Känslan när man får hästen att bära sig är helt enorm. När det inträffar för mig så flyyyter allt. Jag behöver bara tänka vad jag vill, allt känns lekande lätt, han blir lättare att sitta på, han bara böljar fram och jag skrattar högt. Det är roligt att rida!

Ja, det är verkligen då de ÄR kul att rida, och då man förstår vad det är man strävar efter.
Återkommer det ofta för dig, eller måste du kämpa för den "hela tiden"?