Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

OK. Nej såna har jag inte haft tillgång till precis.

Inte jag heller. Jag har faktist aldrig ridit en häst i passage, förutom dem 3 steg som min valack lyckades åstadkomma en gång när jag var helt oförberedd, så jag hann aldrig med att försöka minnas vad det var som hände..

 

[ancan]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag kan berätta en söt historia om den där första AHA upplevelsen...

Min son, på den tiden endast 8 år gammal, och som just fått överta storasysters welshhingst "med jätterörelseschemat", satt och tragglade honom på ridbanan och tyckte det gick jättefint.

Jag valde då att tömköra hingsten, med sonen på barbacka och efter någgra varv med mindre lyckade försök så fick jag hästen att trampa rejält, och sonens leende den gången är för evigt inpräntat i mitt hjärta

-Åh mamma, utbrast han lyckligt, ska det vara så att rida var hans spontana reaktion.

Efter några månaders intensiv träning så lyckades han själv hitta knapparna både till passage och ökad trav på hingsten, och hela sin B ponny tid flashade han, och rev ner enorma applåder och jubelrop, genom att varje ärevarv trava och "passaga" när de andra flög fram i okontrollerad galopp...

Tyvärr tog motorsporten över honom i tonåren, men bilder finns ju ännu kvar...

OCH DET ENDA SOM BEHÖVDES FÖR ATT FÅ HONOMJ ATT FÖRSTÅ VAR ATT LÅTA HONOM KÄNNA RÄTT KÄNSLA VID ETT ENDA TILLFÄLLE!

Detta använde vi oss av i alla år sedan, jag red igenom en ponny/häst och när den var riktigt fin och lösgjord satte jag upp ungarna för att de skulle få känna skillnaden mellan en lösgjord häst och en som de "trodde var lösgjord"
Många elever har blivit hjälpta av den tekniken...

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Underbart!

Det är ju precis så det ska vara.
Men alla har inte förmånen.
Jag hjälper några ponnybarn att "dressyra" och det är svårt att pedagogiskt och visuellt förmedla en känsla.
Däremot har ett av barnen en klok mor, där jag ibland tömkör eller sitter upp på ponnyn innan barnen rider.
Det underlättar enormt mycket för barnen att få rida i harmoni, och inte kämpa hela tiden.

 

[ancan]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Ja, det är en enorm hjälp som tyvärr månmga inte använder sig av.
Hur ska barn kunna lära sig rätt om de aldrig får chansen att rida en välriden, och genomarbetad ponny???
hur många som heslt som säger att de rider sin ponny 5 dagar i veckan och den är så välriden...jag föredrar att kalla det att dom åker ponny 5 dagar i veckan...En ponny i bra kondition är inte detsamma som en välriden ponny!

 

[axel]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Men du ser!!

Det är just det där jag menar, att "shit, vad hände".
Och att andra får uppleva det gör ju att man själv blir så sugen på att få vara med om det. Du besrkiver det så härligt levande!!

Din tränare är klok, som vill få dig att överföra känslan fast till en annan gångart.

För mig infann den sig inte i galoppen, gällande min unghäst fick jag i stället en chock över den aktionen och över hennes sätt att komma upp och vinna mark som hoppryttarna säger.

För mig var det i övergångarna från skritt till trav.
Och jag tror att det även är där det är möjligt på valacken, i övergångarna i trav, eller från skritt till trav.

Det här med att komma upp ovan mark har jag svårt att se hoppryttare klara av - i trav Däremot i galoppen.

Min stora fick bedömningen att den gjorde så på Kvalitén-8,,MEN det var ju ökad/ mellantrav. Jag for som en vante efter

Sen är det där jag menar att man ska DANSA med hästen- påverka/ förstärka hä'stens egen rörelse- inte hämma den.

Jag lånade ju ut min val. till en ganska duktig manlig ryttare, men som är ganska stel.
Han placerade sig alla starter i msv b, men inte högre. Mest för att den inte bytte med honom, men oxå att den tappade nästan all schwung i traven o även i galoppen.

hästen kunde ju passage o jag försökte visa hur jag gjorde, men det funkade inte.
ryttaren red sen för en duktig äldre man o fick då lära sig passage på sin nya yngre häst- för att kunna utveckla hästens trav mer, men även att han själv skulle bli mer levande i sin ridning.
Vet ej hur det ser ut numera
Ska luska.

Jag tjatar lite- men man/ jag har stor nytta av att lära den "fiskpassagen"
mitt sto rör sig bättre nu/med ryttare än den gör i det fria/opåverkad.
Den har dock bra förutsättningar när syskon har placerat sig högt både på Kvalitén o Breeders (5:a), men som har bättre ryttare.

 

[axel]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Korrigering.
ett syskon kom 3:a i Breeders o var med på flera stora bilder i Ridsport.
Har dock en GP-ryttare som ägare.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Min valack hade också en 8 på traven på kvaliteten, men det är ju ganska länge sedan nu, och går inte att jämföra med dagens sporthästar.

Jag upplevet också at tbåda mina hästar rör sig bättre med ryttare än utan.
Unghästen rör sig helst inte alls, då hon ägnar all sin frititd till att äta...
Valacken måste ju ha koll på allt som händer så när han springer i hagen så är det med huvudet rätt upp och med sänkt rygg, galopperar ofta i korsgalopp och byter sällan rent, han blir för spänd och för upphetsad för att ha koll på sin koordination.

Din fiskepassage har jag tyvärr aldrig förstått hur den går till, jag vet, jag är dötrög.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Ja, det är en enorm hjälp som tyvärr månmga inte använder sig av.
Hur ska barn kunna lära sig rätt om de aldrig får chansen att rida en välriden, och genomarbetad ponny???
hur många som heslt som säger att de rider sin ponny 5 dagar i veckan och den är så välriden...jag föredrar att kalla det att dom åker ponny 5 dagar i veckan...En ponny i bra kondition är inte detsamma som en välriden ponny!

Det ÄR av yttersta vikt, men det gäller samtidigt att bibehålla barnens lust och intresse. Jag tycker det är en svår balansgång mellan barnen/föräldern/tränaren och ponnyns rörelsekapacitet.

 

[axel]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Antar att det är tävlingar på Djursholm.
Titta på hur de rider i passagen- NOGA.

Sen kan du titta på filmer på nätet

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Antar att det är tävlingar på Djursholm.
Titta på hur de rider i passagen- NOGA.

Sen kan du titta på filmer på nätet

Hade tänkt att gå, men det blir förpremiär av Sound of Music i stället.

 

[topsy]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Nu har jag lite mer tid och ska försöka ge min syn på detta.

Jag har jobbat med att utbilda hästar under många år och har därför ridit i princip alla typer av hästar. Jag anser att det på NÄSTAN alla hästar går att hitta denna känsla, om man är tillräckligt skicklig. Men självklart är det lättare på dom som har bra förutsättningar exteriört och på vissa hästar hittar man bara känslan i EN gångart, och då oftast galoppen.

Jag skulle vilja beskriva känslan som att när man samlar sin häst, så kan man släppa både hand och skänkel och hästen går ändå kvar där. Man behöver inte hålla den på tygeln och man behöver inte driva fram den, utan hästen går helt på "sina egna ben" för egen maskin. Det är en fantastisk känsla som många tyvärr aldrig får uppleva då man nöjer sig långt tidigare då hästen bara är i hållning, eftersom man inte vet vad man letar efter.

 

[flashlight]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag skulle vilja beskriva känslan som att när man samlar sin häst, så kan man släppa både hand och skänkel och hästen går ändå kvar där. Man behöver inte hålla den på tygeln och man behöver inte driva fram den, utan hästen går helt på "sina egna ben" för egen maskin. Det är en fantastisk känsla som många tyvärr aldrig får uppleva då man nöjer sig långt tidigare då hästen bara är i hållning, eftersom man inte vet vad man letar efter.

Jag det är underbart Men det där snäppet till som jag bara upplevt ett par gånger var ännu mer, utöver detta, nåt slags sväva
i kombination med ännu mer kraft, kan inte ens beskriva. Ännu mer superlätt, helt otroligt Kan leva på det än, men har inte nått tilllbaka tyvärr....

Delvis KL

Har funderat på hur rider man när man nått dit till den här enorma känslan (vad den nu innebär för var och en av oss) Kan man se att den och den ridningen ledde fram Det är förstås en kombination av mycket, även mer än ridningen, hästens form, mentala läge osv. Men kan vi spåna på HUR?

Bara en tanke, jag funderar själv, och tror att de gångerna man känner den riktiga lättheten och även då nån gång det där extra, har det bla handlat om extra mycket lösgörande. Hästen har varit mjuk och väldigt energisk men fokuserad redan från början av passet. Framridningen har varit extra mkt lösgörande övningar, stretchande, rakriktande. Samt mkt övergångar o skolor. Särskilt slutor.

Man lägger ju upp pass lite olika ändå och då jag varit mkt noggrann med vissa saker så har känslan lättare infunnit sig. Självklarheter kanske.
Och det viktigaste, jag har mått bra och varit nöjd med mej o hästen o känslan redan från starten av passet.

 

[jacko]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

För mig inträffar det oftast när en tränare hjälper till. Jag kommer en rätt bra bit på vägen på egen hand, men inte upp till sjunde himlen. Än!

De bästa gångerna kommer oftast när min tränare hjälper till från mark, antingen med tömkörning, touchering eller liknande. Då lyfter vi till stratosfären ibland och så blir klumpen i sadeln hög och överlycklig.

 

[topsy]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag har försökt att hitta ett system, men så fort jag tror att jag kommit på det, så ändras det. Så jag vet faktiskt inte, tror att det är så många olika delar som måste stämma, att det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör att det blir på detta sätt.

 

[flashlight]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag har försökt att hitta ett system, men så fort jag tror att jag kommit på det, så ändras det. Så jag vet faktiskt inte, tror att det är så många olika delar som måste stämma, att det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör att det blir på detta sätt.

Tror jag med. Men det är lite kul att jämföra vägar, om det går att se. Man kan få tankeställare själv kanske.

 

[Sar]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Min (tyvärr numera avlidna) häst gav en känsla att sitta längst fram på en vågkam när han fick som bäst. Marginalerna kan vara små, lite för stark hjälp kan göra att man ramlar över i vågdalen, en miss att förstärka aktiviteten kan göra att man hamnar längre ner på vågen. Men det är en underbar känsla det där att sitta på "toppen" med all kraft under sig. Hästar är sannerligen underbara djur!

 

[Mitrolle]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

*kl*

Igår hade jag jordens aha-upplevelse med min 22 år gamla häst som lurat oss sista tiden med att verka trött och allmänt "gammal". Jag kom på hemväg längs stubben och hon var pigg och jag satt i unghästens dressyrsadel som hon fått låna för dagen. Jag rätar upp mig lite och bara 'tänker' samling och hela hästen bara förvandlades!
Hon dansade fram, satt jag till lite började hon trampa och när jag släppte lite kom ökad trav direkt. Och ur den, halt, om jag bara satt till. Red samlad galopp på volt och gjorde halt ur den. Hon flöt i sidvärtes och allting.
Jag svävade hem i fri skitt sedan, gud vilken upplevelse.

She's still my Dancing Queen!

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag har försökt att hitta ett system, men så fort jag tror att jag kommit på det, så ändras det. Så jag vet faktiskt inte, tror att det är så många olika delar som måste stämma, att det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör att det blir på detta sätt.

Ja, det är svårt att sätta fingret på vad det är. Jag håller med dig om det du skrev ovan, men är inne på FL linje, att det jag menar är "lite till".

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

För mig inträffar det oftast när en tränare hjälper till. Jag kommer en rätt bra bit på vägen på egen hand, men inte upp till sjunde himlen. Än!

De bästa gångerna kommer oftast när min tränare hjälper till från mark, antingen med tömkörning, touchering eller liknande. Då lyfter vi till stratosfären ibland och så blir klumpen i sadeln hög och överlycklig.

Ja, vi klumpar blir lätt överlyckliga. Låter som du har turen att ha en väldigt bra tränare.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Min (tyvärr numera avlidna) häst gav en känsla att sitta längst fram på en vågkam när han fick som bäst. Marginalerna kan vara små, lite för stark hjälp kan göra att man ramlar över i vågdalen, en miss att förstärka aktiviteten kan göra att man hamnar längre ner på vågen. Men det är en underbar känsla det där att sitta på "toppen" med all kraft under sig. Hästar är sannerligen underbara djur!

DET var en bra beskrivning, för marginalerna är minimala, ibland så små att i alla fall jag inte har en aning om vad det var jag gjorde.