Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Jag var med då detta idiotiska påfund varannanveckasboende dök upp.
Jag har suttit med små barn gråtandes i knät, hulkandes och snyftandes att de vill vara på ett ställe, när jag tröstat och försökt förmedla fördelarna har jag kännt mig som en förädare.
Jag har kämpat och tröstat små barn som varit totalt vilsna i mössan av att ständigt byta boende och uppfostringsmetoder.
Jag kan inte komma ihåg ett enda fall där detta "hattifnatt-boende" gagnat barnen inte ens när de bott på samma ort.

:bow::bow::bow:
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Har inga egna barn men har sett detta i skolan som lärare (arbetar med 6-8 åringar). Just i denna ålder finns det i stort sett INGET som är viktigare än kompisar. Mycket av tiden för barn i denna ålder handlar om att socialt umgås med jämnåriga, mamma/pappa är viktiga men inte lika viktiga som tidigare. Vilket även det kan vara tråkigt naturligtvis men det är väl ett led i att växa upp.

Spelregler för lek mm lärs ut och kompisar tar en stor del av barnens vakna tid om inte fysiskt så i deras tankevärld. Att hela tiden känna att man ligger steget efter gagnar inte Vidar.

Upplägget ni har för Vidar nu är katstrofalt vilket även visar sig i förskoleklassen (forcerad vid lek, tränger sig på mm) - han måste få stressa av. Tyvärr är det så att många roller cementeras i fskl och år 1 - Vidar ska ju inte bli den som ingen vill leka med för han är så jobbig.

Viktigt för Vidar är inte pappa/mamma tid utan tid att stressa av och inte hela tiden vara på väg och inte ha några tider framåt. Var ska jag vara i helgen ska inte vara en fråga utan det ska Vidar veta så att han KAN bjuda hem kompisar mm på ridning och lek utan att "svika".

Har ALDRIG haft något barn i varken fskl eller skolan som pendlat så mkt som Vidar får göra. 50 mil i veckan är ju banne mig 6-8 timmar i bil enbart! Är det rimligt?

Det är inte heller rimligt att lägga på en 6-åring att bestämma var han vill vara, barn vill inte göra ngn ledsen och ska inte behöva känna ansvaret över att ha gjort ett sådant val.

Nu har pappan valt att flytta 25 mil bort (flyttade inte ni efter pappan till Karlsskoga just för att Vidar skulle ha nära till pappa?)
det blir konsekvenser av sådan beslut och ett är att ens barntid minskar - så är det bara man KAN inte få all helgtid bara för att man bor längre bort. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Även er familj måste ju få helgtid och inte bara vardagstid - det är inte rimligt att bara ha stress och vardag och aldrig få ha någon mysig sovmorgon ihop/rolig utflykt/hästtur mm. Det är inte konstigt att problem uppstår när man bara får den grå vardagen ihop.

Det här är inte hållbart - du måste våga säga ifrån. Det handlar inte om att ta Vidar ifrån hans pappa utan att han redan gjort ett val om vad som var viktigast.

Javan

De barn som haft långt till mamma/pappa i mina barngrupper (skolålder dvs skolplikt) har gjort som så:

1. mamma reste ner till pappa vissa helger och barnet for till mamma på alla lov samt ngn långhelg då de tog to-fre ledigt. (fanns inga nya barn i ngn relation här samt gott samarbete)

2. Flickan tog ledigt to-fre ca tre gånger per termin och hade långhelg hos pappa samt de flesta lov. Fanns nya barn i bägge familjerna. Fungerade bra - flickan hann med allt i skolan och även det sociala men fick mkt kvalitetstid hos pappa när hon var där.
 
Senast ändrad:
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

tack :)

Glömde skriva att detta med kompisar brukar lugna ner sig när barnen är lite äldre dvs över 10 år - åtminstonne denna hysteri att man "måste" ha en kompis hela tiden utan återigen kan se nyttan med att vara själv en stund. Naturligtvis diskuterar jag rent generellt just nu - alla barn är ju tack och lov olika :)
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Kan du inte flytta hit till ödeskogen och bli lärare här??

Skulle vara hur underbart som helst att få skicka lilljäntat till ditt klassrum när hon börjar riktiga ettan nästa år :) :love:

<<--Har hittat en ny idol :D
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Det finns massor av barn som har sin förälder i ett annat land . Dom får ju bara träffa sin förälder på lov och så. Varför fungerar det inte så i detta fallet? Kan inte pojken flyga så han slipper dessa långa bilturer då han åker till pappa?
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Det finns massor av barn som har sin förälder i ett annat land . Dom får ju bara träffa sin förälder på lov och så. Varför fungerar det inte så i detta fallet? Kan inte pojken flyga så han slipper dessa långa bilturer då han åker till pappa?

Fråga ts om varför det inte funkar..
Jag vet inte.
Att flyga är nog inte praktiskt möjligt med tanke på det (i flygsamanhang) korta avståndet..

Men om det vore längre: vem tusan skickar en 6-åring ensam på flyget? :crazy: Eller är tanken att Tim ska flyga med och sedan flyga hem för att sedan flyga och hämta pojken igen??

6 flygbiljetter för varje helg låter ju lite väl häftigt :crazy:
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Fråga ts om varför det inte funkar..
Jag vet inte.
Att flyga är nog inte praktiskt möjligt med tanke på det (i flygsamanhang) korta avståndet..

Men om det vore längre: vem tusan skickar en 6-åring ensam på flyget? :crazy: Eller är tanken att Tim ska flyga med och sedan flyga hem för att sedan flyga och hämta pojken igen??

6 flygbiljetter för varje helg låter ju lite väl häftigt :crazy:

Massor med barn flyger själva! Min kompis dotter flög Finland-Sverige en gång per månad och dottern var framme i Finland före mamman var tillbaka hem från flygplatsen efter avlämnandet.....
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Hur andra resonerar är ju helt upp till dem, men jag personligen skulle aldrig någonsin skicka min 6-åring ensam på flyget/tåget/bussen (annat än skolbussen) :crazy:

Världen är inget trevligt och tryggt ställe för småbarn längre (om den någonsin varit det?)
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Väninnan skickade sin 7-åring ensam till Holland på vissa lov.

Givetvis led hon av nervösa sammanbrott första gångerna fram tills dess att pojken var tillbaka i sin egna säng..;)

Flygbolaget har en "nanny" som tar hand om barn som reser ensamma.

Vad jag förstår så bor inte Sivlerkedjan i någon stor stad så flygplansförfarandet får man nog lämna därhän i vilket fall.
Turligt nog för mamman kan jag tänka!;)
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Det är ju som sagt upp till var och en att göra som man vill i fråga om att skicka barn ensamma på långtransporter. Jag säger bara att jag skulle aldrig göra det.

Tycker inte heller att det egentligen har någon större relevans för tråden, då det inte riktigt är aktuellt för ts att sätta pojken på flyget ;)
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Fråga ts om varför det inte funkar..
Jag vet inte.
Att flyga är nog inte praktiskt möjligt med tanke på det (i flygsamanhang) korta avståndet..

Men om det vore längre: vem tusan skickar en 6-åring ensam på flyget? :crazy: Eller är tanken att Tim ska flyga med och sedan flyga hem för att sedan flyga och hämta pojken igen??

6 flygbiljetter för varje helg låter ju lite väl häftigt :crazy:

Det finns faktiskt personal som tar hand om sånt. Det är 2007 nu.
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Hur andra resonerar är ju helt upp till dem, men jag personligen skulle aldrig någonsin skicka min 6-åring ensam på flyget/tåget/bussen (annat än skolbussen) :crazy:

Världen är inget trevligt och tryggt ställe för småbarn längre (om den någonsin varit det?)

Jag litar då mer på flygplanen än på en skolbuss där det inte ens finns tid att kolla om alla har bälte. Eller om bussen har bra däck. Mm. Tro mig jag vet....
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

*kl*

TS

Så här gjorde vi med liknande förutsättningar som ni har.

Min dotters pappa har haft stadigt umgänge med henne i 12 år och vi bor en bra bit från varandra. I vårt fall har det under årens lopp varierat hur många helger per månad han har hämtat henne.

När hon var riktigt liten, före förskolan, hämtade han varje helg (då jag passade på att jobba) eftersom hon längtade så "tätt" efter oss. Senare blev det varannanhelg+alla lov och ibland någon extra helg men då diskuterade vi innan om hon hade något särskilt för sig eller om helgen var "tom". Numera är hon tonåring och planerar sina aktiviteter med kompisarna först, både pappa och mamma får ta den tiden som blir över......Är det disco på pappas helg, ja då får han hämta mittinatten om han vill eller vänta en dag.

När hon var mindre (och även nu ibland) så tog han ofta, ofta med sig hennes bästa kompis på hans helg och på så vis fick hon ha sitt sociala liv intakt. Dessutom var det mycket populärt bland hennes kamrater att åka till hennes pappa för man gjorde så mycket latjo-lajbans där. Pappan kom ofta hit och var på dagis, skolan, och aktiviteterna så han höll sig ajour med allt.
För oss och vår dotter har detta aldrig varit ett problem och hon har träffat sin pappa näst intill lika många dagar som mig. Loven är ju många och långa.....(Hon har dock inte varit hela sommarlovet i sträck utan större delen fast lite uppdelad beroende på hemma-aktiviter.)

Den känslan jag får när jag läser det du skrivit är att ni föräldrar (alla tre) klistrar er på barnet. Han verkar få ta ett stort ansvar för ert föräldra-välmående. Ni kväver honom mer er kärlek. Och, med risk att sticka ut hakan, tycker jag nog att även ni på "mammasidan" är lite för på. Känslan ditt inlägg ger är att du lider av att sonen lider men också att du lider å dina egna vägnar för att du tappar tid med honom. Du överför inte din egen ledsenhet på sonen tror du? Låt honom utveckla sitt eget sociala liv för det är målet med uppfostran av barnen, att de ska skapa sig ett eget liv utanför mamma och pappa men med deras stöd, och det arbetet börjar tidigt.

Jag tror helt klart att min dotter överlevt flackandet med livsglädjen intakt på grund av att hon aldrig någonsin behövt ta ansvar för vårt behov av henne!

Sen problematiken med extra-pappan så verkar de flesta barn tycka att man bara kan ha en mamma och pappa. Övriga vuxna kan vara underbara på alla vis men hör inte till den kategorin. Jag har en styvson som jag har jättebra kontakt med men inte skulle han rita av mig om han ombads att rita ett familjeporträtt! Däremot skulle han, eftersom han har förtroende för mig , kunnat visa mig bilden på sina föräldrar för att jag skulle få beundra.....

Sammanfattningsvis vill jag säga att alla föräldrar går igenom separationsångest då barnen frigör sig men separerade föräldrar får göra detta forcerat.
*Praktiska tips i ert fall tycker jag kan vara att pappan har varannan helg spikad och de andra helgerna diskuteras med barnets aktiviteter som utgångsläge från gång till gång. Har sonen kalas nånstans får pappan avstå, har sonen studiedag i skolan kan han stanna en dag längre hos pappan osv.
*Sonen kanske kan ta med sig sitt "sociala liv" dvs en kompis ibland hem till pappan? Lillebror kan väl rent av få följa med nångång?
*Varför inte fixa nån aktivitet på pappans nya ort där han kan träffa nya kompisar? Det han gör hemma hos dig vissa kvällar i veckan kanske finns där också?
*Du kanske kan skjutsa dit honom nån gång, ta en fika och visa att du är glad fastän han åker till pappa?
*Har han nån aktivitet i eller genom förskolan på helgen, ja då måste det gå först. Han kanske kan åka till pappan efter? Som sagt måndagar verkar vara vanliga studiedagar i skolorna, så helgen kan ibland bli lika lång ändå.
*Pappan kan väl komma och hämta efter nån aktivitet sonen gör tillsammans med sina kamrater på fredagen exempelvis?

Oj, detta blev långt och jag är ledsen om jag så här mitt i natten uttryckt mig klumpigt nånstans. Så här ser min (rätt breda)erfarenhet ut av splittrad kärnfamilj och jag hoppas att jag delat med mig av min erfarenhet och inte sårat!?
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Och då händer inga hemska saker små barn menar du??

Mig veterligt har det aldrig någonsin hänt något barn som flugit själv något hemskt. Som sagt det blir speciellt omhändertagna av "nanny". Vilka övriga färdmedel erbjuder detta? Som någon nämnt ovan är bussresorna till skolan betydligt farligare.
 
Sv: Delat boende på olika orter när skolan börjar - hur???

Har inga egna barn men har sett detta i skolan som lärare (arbetar med 6-8 åringar). Just i denna ålder finns det i stort sett INGET som är viktigare än kompisar.








QUOT

Och högre upp i åldrarna blir det ännu viktigare med kamrater. Mamma och pappa ska finnas i bakgrunden som stöd men inte kan de kräva att vara sina barns bästa kamrat.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 194
Övr. Barn Vi tillbringar emellanåt en del tid tillsammans med barnens två kusiner och deras föräldrar. När vi gör det blir det uppenbart att vi...
2
Svar
23
· Visningar
3 106
Övr. Barn Har en 15 åring som just nu driver mig till vansinne. Han har betygsvarning i SEX ämnen nu inför terminsavslutet i 8an och han skiter...
Svar
18
· Visningar
3 634
Senast: Tassa
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 724

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp