Knut har verkligen skött sig jättebra nu under denna tid. Han får knappt gå promenad, vi är bara ute korta stunder o kissar/bajsar. Han fick ett spel i julklapp som han tyvärr löste jättefort annars får han mörda hur mycket leksaker han vill, han har stora tugg som han kan ligga med ganska länge mm.
Sen tusen guldstjärnor till Gry min äldre tik som står ut med allt detta och ändå bara är helt underbar. Suttit i bilen under veterinärbesök och sen blir det inte jättemycket motion för henne heller
Antar att detta kommer dra ut på tiden och då kommer Knut få vara ensam hemma.
Han är verkligen allt jag önskat mig och mer
Så glad, trevlig, lättlärd, lyhörd, mattekär och nu har han charmat hela veterinärkliniken
Jag är stolt över allt han gör och blev kanske överdrivet orolig när han skada sig. Nu har paniken lagt sig och jag fattar att han kommer finnas kvar och det är det viktigaste.
En speciell sak hände på julafton. Min moster har en 2 månader äldre valp, jaktsetter och hon verkade störa sig på att Knut var så duktig med det mesta (gå i koppel, gå ut o kissa lös, skäller inte mm)
Så hon blev typ på honom och skulle trigga fram vissa beteenden...
Hon själv klagar mycket på sin valp och jag är väldigt glad i Knut så känns bara som ett konstigt beteende.
När jag sa att jag skulle köpa en jaktlabbe sa hon direkt "ja då kommer du ha o göra! De är inte lätta"
Och då är det ändå jag som är uppvuxen med settrar vi jagat med?
Och sen hon själv som just då hade en jaktsettervalp hemma som hon inte ska jaga med......
Kasta sten i glashus?
Sen tusen guldstjärnor till Gry min äldre tik som står ut med allt detta och ändå bara är helt underbar. Suttit i bilen under veterinärbesök och sen blir det inte jättemycket motion för henne heller
Antar att detta kommer dra ut på tiden och då kommer Knut få vara ensam hemma.
Han är verkligen allt jag önskat mig och mer
Så glad, trevlig, lättlärd, lyhörd, mattekär och nu har han charmat hela veterinärkliniken
Jag är stolt över allt han gör och blev kanske överdrivet orolig när han skada sig. Nu har paniken lagt sig och jag fattar att han kommer finnas kvar och det är det viktigaste.
En speciell sak hände på julafton. Min moster har en 2 månader äldre valp, jaktsetter och hon verkade störa sig på att Knut var så duktig med det mesta (gå i koppel, gå ut o kissa lös, skäller inte mm)
Så hon blev typ på honom och skulle trigga fram vissa beteenden...
Hon själv klagar mycket på sin valp och jag är väldigt glad i Knut så känns bara som ett konstigt beteende.
När jag sa att jag skulle köpa en jaktlabbe sa hon direkt "ja då kommer du ha o göra! De är inte lätta"
Och då är det ändå jag som är uppvuxen med settrar vi jagat med?
Och sen hon själv som just då hade en jaktsettervalp hemma som hon inte ska jaga med......
Kasta sten i glashus?