Sv: Del II Hur går de för era 0.6or
kl
Igår galopperade vi för första gången, helt otippat. Jag fick "draghjälp" av en tjej och en häst i stallet. Vilda var lite småtittig och stirrig, brukar inte vara det, men det var mycket nytt på en gång Bara att få sällskap
Vi skrittade iväg på en grusväg. Vilda ville gärna trava och gjorde det för att komma ikapp efter "ätstopp".
Vi vek av och in på en åker. Jag kände hur hon spände sig och riktade hela uppmärksamheten framåt. (hjälp, nu bär det nog av, tänkte jag). Vilda började trava allt fortare. Jag försökte hålla in henne, be henne sakta av med röstkommandon, men hon ville sträcka ut, inget reellt sken dock, bara lycka!
-Äh vad sjutton, tänkte jag och sjönk ner i sadeln tog litet i tyglarna för att sakta av något, lättade så vä tygel, tog litet i höger samtidigt som jag trampade ner vä stigbygel och direkt en fin rullande galopp, vilken känsla Ingen istadig fröken alls. Till sist så tog dock åkern slut och jag fick saktat ned något och fick så vänt henne åt andra hållet där kompisarna kom skrittande.
Sedan tog vi en lite skogsstig och ut på vägen igen.
På vägen hem lyssnade hon mycket bättre, var lugnare(trött?) och uppförde sig exemplariskt när vi mötte bilar.
Idag har jag träningsvärk, så vi vilar båda.
Ledsen för långt "egoinlägg", men var tvungen att dela med mig av lyckokänslan.
kl
Igår galopperade vi för första gången, helt otippat. Jag fick "draghjälp" av en tjej och en häst i stallet. Vilda var lite småtittig och stirrig, brukar inte vara det, men det var mycket nytt på en gång Bara att få sällskap
Vi skrittade iväg på en grusväg. Vilda ville gärna trava och gjorde det för att komma ikapp efter "ätstopp".
Vi vek av och in på en åker. Jag kände hur hon spände sig och riktade hela uppmärksamheten framåt. (hjälp, nu bär det nog av, tänkte jag). Vilda började trava allt fortare. Jag försökte hålla in henne, be henne sakta av med röstkommandon, men hon ville sträcka ut, inget reellt sken dock, bara lycka!
-Äh vad sjutton, tänkte jag och sjönk ner i sadeln tog litet i tyglarna för att sakta av något, lättade så vä tygel, tog litet i höger samtidigt som jag trampade ner vä stigbygel och direkt en fin rullande galopp, vilken känsla Ingen istadig fröken alls. Till sist så tog dock åkern slut och jag fick saktat ned något och fick så vänt henne åt andra hållet där kompisarna kom skrittande.
Sedan tog vi en lite skogsstig och ut på vägen igen.
På vägen hem lyssnade hon mycket bättre, var lugnare(trött?) och uppförde sig exemplariskt när vi mötte bilar.
Idag har jag träningsvärk, så vi vilar båda.
Ledsen för långt "egoinlägg", men var tvungen att dela med mig av lyckokänslan.