Dejtingtråden nr 30!

[Zinfernia]

Min krassa erfarenhet är att många män "missar" delen i min presentation där jag klart och tydligt skriver att barn är en dealbreaker Däremot kommenterar de glatt mina djur, mitt jobb, stan jag bor i eller whatsoever som också framgår.

 

[Sagohöst]

Min krassa erfarenhet är att många män "missar" delen i min presentation där jag klart och tydligt skriver att barn är en dealbreaker Däremot kommenterar de glatt mina djur, mitt jobb, stan jag bor i eller whatsoever som också framgår.

Känns som att det kommer vara samma män som ”missar” en hel del annat när det gäller respekt och hänsyn. I slutänden brukar de sålla bort sig själva, det går inte direkt att dölja att en har barn hur länge som helst.

 

[Zinfernia]

Känns som att det kommer vara samma män som ”missar” en hel del annat när det gäller respekt och hänsyn. I slutänden brukar de sålla bort sig själva, det går inte direkt att dölja att en har barn hur länge som helst.

Håller med. Det är som att de på riktigt tror sig vara så charmiga och intressanta att man plötsligt har överseende med den lilla detaljen.

I övrigt håller jag med flera här. Jag uppskattar om det står på presentationen att barn finns med i bilden, då kan jag enkelt swipa vänster istället för att inleda en konversation, väl där upptäcka att mannen har barn och därefter behöva ta bort matchningen.

 

[Masqueradee]

Fast, hur kan man bli irriterad på någon för att de inte nämner att de har barn? Är det viktigt för er är det väl mest naturligt att NI frågar om de har barn?
Det finns de föräldrar som inte pratar om annat än sina barn, men de allra flesta är vuxna nog att kunna hålla ett samtal utan att barnen måste blandas in...

Citerar detta, men svarar lite allmänt på diskussionen som förts.

Jag förstår verkligen inte åsikten "blandar inte in barnen i mitt dejtade". Självfallet är barnen inte med i dejtingstadiet utan introduceras snarare när det är säkert att det är seriöst, men att inte nämna dem alls?! För mig slår alla varningslampor på om en kille gör det. Är han inte seriös med mig? Varför döljer han barnen, är han inte en seriös pappa? Bryr han sig inte om dem? Osv.. Jag hade denna diskussionen med en snubbe som inte sa att han hade barn, jag konfronterade honom om detta och han sa att han inte förväntade sig att den nya skulle va något alls med hans barn att göra. Alltså, va? Om det blivit seriöst mellan oss, ska jag bara ignorera 2 individer i hemmet varannan vecka? Ska jag bo någon annan stans varannan vecka?
Eller som han jag träffade för några månader sedan som hade tre barn. Det innebär att han aldrig kan dra iväg på något om det är barnvecka, vi skulle inte ha kunnat setts när som osv.. Där hade vi ändå chattat ganska länge, alltså så att det borde varit barnvecka under den perioden, but no, knäpptyst.
Barn påverkar så mycket att inte nämna dem alls, inte ens under chatt eller vid dejt är bara konstigt.

 

[Fetaost]

När jag hade dejtingapp så skrev jag att jag hade hund och tonåring vv.
Anledningen var för att ingen av dem är förhandlingsbar. De ingår i paketet. Den som inte kände ok med det behövde inte slösa tid för någon av oss med att svepa höger.
Hade givetvis inga bilder på mitt barn.

 

[Sagohöst]

Citerar detta, men svarar lite allmänt på diskussionen som förts.

Jag förstår verkligen inte åsikten "blandar inte in barnen i mitt dejtade". Självfallet är barnen inte med i dejtingstadiet utan introduceras snarare när det är säkert att det är seriöst, men att inte nämna dem alls?! För mig slår alla varningslampor på om en kille gör det. Är han inte seriös med mig? Varför döljer han barnen, är han inte en seriös pappa? Bryr han sig inte om dem? Osv.. Jag hade denna diskussionen med en snubbe som inte sa att han hade barn, jag konfronterade honom om detta och han sa att han inte förväntade sig att den nya skulle va något alls med hans barn att göra. Alltså, va? Om det blivit seriöst mellan oss, ska jag bara ignorera 2 individer i hemmet varannan vecka? Ska jag bo någon annan stans varannan vecka?
Eller som han jag träffade för några månader sedan som hade tre barn. Det innebär att han aldrig kan dra iväg på något om det är barnvecka, vi skulle inte ha kunnat setts när som osv.. Där hade vi ändå chattat ganska länge, alltså så att det borde varit barnvecka under den perioden, but no, knäpptyst.
Barn påverkar så mycket att inte nämna dem alls, inte ens under chatt eller vid dejt är bara konstigt.

Om jag var mina barn skulle jag känna mig sjukt obekväm med att vara omnämnd på min förälders dejtingsida. Självklart kommer ev barn i ett senare skede blandas in och jag tar alltid upp frågan vid chatt själv. Speciellt eftersom mina barn är stora och jag helst inte dejtat någon med småbarn.

 

[Sagohöst]

Citerar detta, men svarar lite allmänt på diskussionen som förts.

Jag förstår verkligen inte åsikten "blandar inte in barnen i mitt dejtade". Självfallet är barnen inte med i dejtingstadiet utan introduceras snarare när det är säkert att det är seriöst, men att inte nämna dem alls?! För mig slår alla varningslampor på om en kille gör det. Är han inte seriös med mig? Varför döljer han barnen, är han inte en seriös pappa? Bryr han sig inte om dem? Osv.. Jag hade denna diskussionen med en snubbe som inte sa att han hade barn, jag konfronterade honom om detta och han sa att han inte förväntade sig att den nya skulle va något alls med hans barn att göra. Alltså, va? Om det blivit seriöst mellan oss, ska jag bara ignorera 2 individer i hemmet varannan vecka? Ska jag bo någon annan stans varannan vecka?
Eller som han jag träffade för några månader sedan som hade tre barn. Det innebär att han aldrig kan dra iväg på något om det är barnvecka, vi skulle inte ha kunnat setts när som osv.. Där hade vi ändå chattat ganska länge, alltså så att det borde varit barnvecka under den perioden, but no, knäpptyst.
Barn påverkar så mycket att inte nämna dem alls, inte ens under chatt eller vid dejt är bara konstigt.

Måste tillägga att jag ser en enorm skillnad mellan att inte nämna barn på dejtingsidan mot att mörka att de finns när en börjat chatta och dejta....inte på samma världskarta i min värld.

 

[Zinfernia]

Citerar detta, men svarar lite allmänt på diskussionen som förts.

Jag förstår verkligen inte åsikten "blandar inte in barnen i mitt dejtade". Självfallet är barnen inte med i dejtingstadiet utan introduceras snarare när det är säkert att det är seriöst, men att inte nämna dem alls?! För mig slår alla varningslampor på om en kille gör det. Är han inte seriös med mig? Varför döljer han barnen, är han inte en seriös pappa? Bryr han sig inte om dem? Osv.. Jag hade denna diskussionen med en snubbe som inte sa att han hade barn, jag konfronterade honom om detta och han sa att han inte förväntade sig att den nya skulle va något alls med hans barn att göra. Alltså, va? Om det blivit seriöst mellan oss, ska jag bara ignorera 2 individer i hemmet varannan vecka? Ska jag bo någon annan stans varannan vecka?
Eller som han jag träffade för några månader sedan som hade tre barn. Det innebär att han aldrig kan dra iväg på något om det är barnvecka, vi skulle inte ha kunnat setts när som osv.. Där hade vi ändå chattat ganska länge, alltså så att det borde varit barnvecka under den perioden, but no, knäpptyst.
Barn påverkar så mycket att inte nämna dem alls, inte ens under chatt eller vid dejt är bara konstigt.

Jag får ibland en känsla av att män med barn som skriver fastän jag undanbett mig själva inte tycker att barnen inte tar så mycket tid. Argumentet "de bor ju bara med mig varannan vecka" har jag fått höra flera gånger.
Och det är klart, har man tidigare haft barnen på heltid är det klart att det kanske känns som att två veckor i månaden utan dem är oändligt mycket fritid medan jag som är barnlös 24/7 har en helt annan syn på saken.

 

[Masqueradee]

Om jag var mina barn skulle jag känna mig sjukt obekväm med att vara omnämnd på min förälders dejtingsida. Självklart kommer ev barn i ett senare skede blandas in och jag tar alltid upp frågan vid chatt själv. Speciellt eftersom mina barn är stora och jag helst inte dejtat någon med småbarn.

Måste tillägga att jag ser en enorm skillnad mellan att inte nämna barn på dejtingsidan mot att mörka att de finns när en börjat chatta och dejta....inte på samma världskarta i min värld.

Här var som sagt två snubbar varav en inte nämnde trots dejt, en annan som nämnde på dejt.
Och vadå "Omnämnd"? Det räcker ju med ordet "barn", behöver inte vara mer utlämnade än så. Ingen ålder, kön eller annat behöver nämnas för jag kan förstå det här med creepy människor.

 

[Zinfernia]

Om jag var mina barn skulle jag känna mig sjukt obekväm med att vara omnämnd på min förälders dejtingsida. Självklart kommer ev barn i ett senare skede blandas in och jag tar alltid upp frågan vid chatt själv. Speciellt eftersom mina barn är stora och jag helst inte dejtat någon med småbarn.

Fast det beror väl på hur man nämner barnen? Skriver man hela livshistorien med ålder, kön, deras fritidsintressen och fan och hans moster kan jag förstå att det är obekvämt men att bara nämna "Har barn" så löst som det bara går är väl rätt harmlöst?

 

[Masqueradee]

Jag får ibland en känsla av att män med barn som skriver fastän jag undanbett mig själva inte tycker att barnen inte tar så mycket tid. Argumentet "de bor ju bara med mig varannan vecka" har jag fått höra flera gånger.
Och det är klart, har man tidigare haft barnen på heltid är det klart att det kanske känns som att två veckor i månaden utan dem är oändligt mycket fritid medan jag som är barnlös 24/7 har en helt annan syn på saken.

Precis! För jag förväntar mig inte ha beslutanderätt över barnen, de kommer alltid vara föräldrarnas huvudansvar.. Men jag tänker att bor jag tillsammans med någon med barn är det en självklarhet att jag även lagar mat till dem, packar någon matsäck eller vad som nu behövs den veckan de är hos oss. För det är hyggligt, det gör man i en familj. Som ny kan jag ju för tusan inte ignorera barnen! Och detta är ett ansvar jag inte vet om jag vill ta. Vill dessutom ha egna barn, och jag kan förstå om han kanske inte vill ha fem totalt liksom.

 

[Sagohöst]

Fast det beror väl på hur man nämner barnen? Skriver man hela livshistorien med ålder, kön, deras fritidsintressen och fan och hans moster kan jag förstå att det är obekvämt men att bara nämna "Har barn" så löst som det bara går är väl rätt harmlöst?

Jag känner mig inte bekväm med det. Sen ser jag en skillnad i ålder/skede i livet här kanske. Om ett halvår eller så har jag inga ”barn” längre. Hur skriver jag då för att det ska vara relevant? För mig är infon att barn finns inte tillräcklig, jag vill som sagt inte dejta någon med småbarn. Men förväntar mig verkligen inte att någon skriver ut ålder på dejtingsidan. Så det känns enkelt och naturligt att ta upp tidigt i en kontakt. Och jag skulle självklart aldrig svepa höger på någon som skriver att den inte vill dejta någon med barn.
Jag har dock på andra sidor påpekat för män som skrivit till mig att de inte vill dejta någon med barn att jag har barn, men då fått svaret att det inte gör något....

 

[Dorinda]

Jag swipade vänster på alla som har barn, de som inte nämner det i presentationen eller efter första dagens chattande blev jag sjukt irriterade på och tog bort direkt. Vilket var många.

Träffar jag någon i verkligheten gäller dock helt andra regler. Men då vet jag ju att han har andra kvaliter. Min sambo är både tio år äldre och har barn. Så hade aldrig träffat honom via en dejting sida. Nu kände vi ju varandra rätt väl innan vi började dejta så då fick det vara värt det.
Givetvis krävs det ju massor massor med anpassningar eftersom han har barn. Barnets skola styr bostadsorten, så nu har vi en dyr lägenhet och jag har galet långt till stallet, jag hade själv aldrig valt att bo här. Saknar verkligen många och långa resor som inte är kompatibelt med vv. Nu arbetar vi ju ändå hemma både två, kan omöjligt tänka mig att vi suttit kvar här i lägenheten om det inte var för barnet, då hade vi ju lätt tagit en månads billigt hotell och bott nära svenska fjällen eller nått.
Jag är jätteglad att jag har min sambo och det är lätt värt begränsningarna. Men att låtsas som att vv inte påverkar så mycket är ju bara naivt!

Jag förstår absolut folk som inte vill dejta någon med barn.

 

[Elektronen]

Håller verkligen med om att barnen inte behöver (/ska) vara med på bild. Däremot sållar jag mig nog till de som önskar att det står redan i presentationen.. Har i år varit med om att barnen (de tre!) inte nämns förrän på dejten.

Jag har varit med om att det framkommit på 2-3 dejten och då visade det sig även att barnet var typ 6 månader. Samt att han och mamman separerat bara 1-2 månader innan och att de höll på att sälja sitt gemensamma hus. Vet inte om jag hade gett mig ut på tinder i den sitsen . Vi sågs då inte mer iaf.

 

[MidnightSoul]

Jag å en kille kommer nog träffas efter det här med covid19 är över.
Vi har alltid varit flörtiga med varandra men vi har aldrig varit singel samtidigt. Först hade jag pojkvän, sen hade han flickvän. Trodde att det bara var allmänt skoj flörtande från hans sida. Var i en guild där det var flörting åt alla håll och kanter. Sen kom vi in på det här med vårat flörtande och han sa att han nog hade frågat mig om jag velat träffas om jag inte haft pojkvän. Å så gick konversationen vidare från det.

 

[_Taggis_]

@Dorinda Håller verkligen med dig. Jag har ju aldrig haft dejtingapp eller aktivt sökt en partner, så jag vet inte om det är en slump eller aktivt val att jag innan aldrig träffat eller fått nåt intresse för någon med barn. Men jag är helt klart en sådan som aktivt hållit mig undan de med barn, både i tanken och av naturliga skäl i praktiken eftersom jag inte umgås i föräldrakretsar. Skulle jag ha haft en dejtingapp hade jag definitivt dissat alla med barn. Jag vill aldrig ha egna barn och jag är en sån som inte ser fördelar med att ha barn i mitt liv.

Men så råkade jag då träffa den här mannen. Jag hade ingen aning om att han hade barn, men det framgick ganska snabbt eftersom barnet är en central del av hans liv och således omnämns i allmänna samtal. Jag tänkte också ganska länge att det kommer aldrig vara intressant för mig att inleda nåt med honom, eftersom han har barn. Kanske är det en av anledningarna till att jag vågade umgås med honom öht Vanligtvis håller jag mig undan män i mitt åldersspann om det inte är i en vänkrets eller via jobbet, just för att jag-verkligen-inte-vill-ha-nån-sorts-relation-öht. Och män i mitt åldersspann har i regel alltid förr eller senare försökt limma på mig. Så jag är gravt skeptisk till dem som grupp.

Men nu blev det ju som det blev. Och jag ser fortfarande inte speciellt många fördelar med vv, men däremot kan jag ändå se att barnet är en stor del av hans person. Det avslöjar om inte annat väldigt mkt om en person, att se hur den agerar och resonerar kring föräldraskapet. Det säger även en del om honom, att se hur barnet beter sig. Nu råkar den här ungen vara av samma lättsamma kaliber som sin pappa, så även om jag är grymt skeptisk till både relationen i sig som till vv-livet så kan jag säga att jag tom förvånar mig själv med att tänka att barnet är ok. Åtminstone i det här skedet. Sen är det klart att jag jublar inte över det faktum att i en ev framtid vara styrd av bostadsort och annat pga barnet, men det är i dagsläget så pass långt borta så jag har inte kommit dit ännu i min tankevärld.

 

[_Taggis_]

Jag har varit med om att det framkommit på 2-3 dejten och då visade det sig även att barnet var typ 6 månader. Samt att han och mamman separerat bara 1-2 månader innan och att de höll på att sälja sitt gemensamma hus. Vet inte om jag hade gett mig ut på tinder i den sitsen . Vi sågs då inte mer iaf.

Men gud så vidrigt, känner jag rent spontant. Hur kan en ens tänka på dejting i ett sånt skede? Det känns som att livet i ett sådnat skede präglas mkt om livet och barnet och det praktiska, ffa det känslomässiga i uppbrottet från både mamman och heltidsbarnet osv.... Ja, det är mina värderingar som talar. Men nån som resonerar totalt olikt mig kring det är ändå inte intressant i nåt hänseende.

Småbarn öht är helt otänkbart för mig. Barnet i min relation är ändå i skolålder. Det går att snacka med hen och hitta på roliga saker. Yngre barn än så är en helt annan sak att förhålla sig till känner jag.

 

[Elektronen]

Var ju på två dejter med en kille från tinder (som jag varit på dejt med 1-2 år tidigare) innan nya rekommendationerna. Det var trevligt men vi verkar kommunicera på lite olika vis. Visserligen bor vi nära varandra men han har två ggr nu frågat typ vid 17-18 om vi ska ses samma kväll, jag är en sån som gärna vill veta sånt någon timme innan oavsett vem jag ska träffa. Mellan frågorna om vi ska ses har det varit helt tyst. Det tolkar jag som att han inte är så intresserad, vilket jag inte vet m jag är heller.

Var på en promenaddejt i veckan, var trevligare än jag trott och vi verkar ha ganska mycket gemensamt. Men det är ju svårt att dejta nu... Han föreslog biljard och öl vilket jag normalt hade tyckt varit en väldigt bra idé, men inte just nu när det är som det är. Så får väl se, är inte så bekväm med att andra gången bjuda in någon hem till mig.

Eftersom all organiserad dans är inställd nu har jag och en från dansen dansat hos mig två ggr. Har även blivit att vi skrivit väldigt mycket mellan att vi träffats. Han har tipsat om olika böcker efter att jag berättat att allt inte är så bra och att jag varit så stressad att jag tror att jag håller på att bränna ut mig. Verkar som att han har en del egen erfarenhet där. Jag blir nyfiken på honom som person, men vet inte om det är som något mer än vän. Har ju dock svårt att inte tänka att han säkert bara vill ligga, för ja så har det ju visat sig vara alla andra ggr...

 

[Elektronen]

Men gud så vidrigt, känner jag rent spontant. Hur kan en ens tänka på dejting i ett sånt skede? Det känns som att livet i ett sådnat skede präglas mkt om livet och barnet och det praktiska, ffa det känslomässiga i uppbrottet från både mamman och heltidsbarnet osv.... Ja, det är mina värderingar som talar. Men nån som resonerar totalt olikt mig kring det är ändå inte intressant i nåt hänseende.

Småbarn öht är helt otänkbart för mig. Barnet i min relation är ändå i skolålder. Det går att snacka med hen och hitta på roliga saker. Yngre barn än så är en helt annan sak att förhålla sig till känner jag.

Ja jag blev väldigt förvånad. Det här är några år sedan så båda vi var runt 25 år, inte jättevanligt att man har barn då om man bor i Stockholm. Var inget jag tänkte på att jag borde fråga innan.
Men ja jag kände också att du kan ju inte vara klar med allt det. Vet hur jobbigt jag tyckte det var att flytta ifrån min exsambo och då hade vi inga barn.

Jag skulle väl vara tveksam till att träffa någon med barn Men mest pga. man hört så mycket skräckhistorier från vänner/bekanta om partnerns ex.

 

[durachiny]

Det är väl klart det kan bli irriterande om en dealbreakerdetalj döljs men det är ingen mening att förvänta sig att andra ska göra allt precis som de "borde", alla har sina egna mål, förutsättningar och metoder och man gör bäst själv i att förutsätta förhålla sig till sig till det hela så.

Personer med barn som väljer att inte nämna det har antagligen sina anledningar och teorier bakom varför det är bäst att inte nämna det i presentationen eller kanske ens i första samtalen. Det kan vara att man inte vill hänga ut barnen eller det kan vara att man tror att det förstör ens chanser. Oavsett vilket så blir det lite "dont hate the player, hate the game".