Dejtingtråden nr 29

[Raderad medlem 19815]

Jag hoppas att dom ser det med andra ögon när ”chocken” lagt sig. Alla föräldrar (eller ja, dom flesta..) vill ju se sina barn lyckliga, jag skulle kunna gå genom eld och vatten för att min son, och min högsta önskan i livet är att han ska ha det bra, och vara lycklig, och om han väljer att vara det med en kvinna eller med en man när han blir vuxen struntar jag fullständigt i. Jag kommer vara lika glad och förväntansfull över att få träffa hans partner oavsett vad den har mellan benen.

Kärlek är kärlek, det har ingenting med kön eller annat att göra. ❤

Dina föräldrar kanske bara behöver lite tid på sig. Jag hoppas det blir bra i slutändan. ❤

Ja, sättet som du skriver att du skulle reagera på är ju det normala, så skulle jag också reagera. Ja jag hoppas att de bara behöver smälta det lite.

Min nioåring är rolig; när jag berättade att jag träffat någon som jag är kär i så sa han "är hen kär i dig också"? Tiderna förändras.

 

[the_connemara]

Ja, sättet som du skriver att du skulle reagera på är ju det normala, så skulle jag också reagera. Ja jag hoppas att de bara behöver smälta det lite.

Min nioåring är rolig; när jag berättade att jag träffat någon som jag är kär i så sa han "är hen kär i dig också"? Tiderna förändras.

Men så fint ❤ Hoppas dina föräldrar reagerar lite vettigare med lite tid bara! Att folk ska ha så mycket förväntningar och åsikter

 

[Zinfernia]

När ni nätdejtar, funderar ni värst mycket över avstånd, eller nappar ni på matchningar långt bort också och ser hur det känns och tar evt. distansproblematik senare? Har hitintills swipat mest i min stad, men är ju egentligen öppen för att bo någonannanstans, och den andra kanske är öppen för att flytta hit, eller tillsammans med mig till ny plats.

Fast helst vill jag ju ha det så smidigt som möjligt i lära-känna fasen, och då är det ju fint att bo i samma stad...

Max 2-3 mils avstånd för min del (Lite opraktiskt när man träffar någon man sedan inte vill fortsätta med. Jag har i efterhand önskat att vissa av mina gamla dejter bodde 30 mil bort för att slippa springa på dem igen )

 

[Migo]

Tack för att du frågar! Mina föräldrar är toppen på många vis men även lite speciella och ganska gammalmodiga, även om de inte direkt är medvetet konservativa. De hänger inte med i vissa avseenden helt enkelt.

Jag sa först att oavsett vad det var för person och oavsett att detta inte var vad de föreställt sig så skulle det betyda väldigt mycket för mig om de kunde försöka vara glada för min skull och tänka att det viktiga var att jag var lycklig och att jag mådde bra och har träffat en väldigt fin person, och sen berättade jag att det var en kvinna. Det blev tyst en stund och så kom det lite frågor på det, hur det kom sig att det blev en kvinna t ex. De var väl inte av det intresserade slaget kanske, mer lite som ifrågasättande och inget intresse av E eller vem hon är, förutom frågan hur gammal hon är. Det blev väl inte jippi där heller.

Sammantaget så blev reaktionen ganska stel och inte alls "glad för din skull". Pratade lite igår också men då om barnen och då var det ganska som vanligt. När vi pratat klart om barnen frågade hon väldigt distanserat hur det var, jag sa att det var bra och avslutade sen.

Mitt behov av att höra till, bli accepterad och få vara med, som jag tänker någonstans i grunden är biologiskt, blir väldigt starkt och jag känner mig väldigt olustig mellan varven. I värsta fall fortsätter de att vara avståndstagande vilket kommer leda till att jag också tar avstånd och vår relation blir förstörd. Jag orkar liksom inte be på mina bara knän att bli accepterad.

Kontrasten till hennes föräldrars reaktion blir väldigt tydlig. Såklart känns det fantastiskt att de blev så glada men jag blir också lite trött och uppgiven över skillnaden gentemot mina; det är 2020 nu och det är mitt privatliv liksom och helt ointressant för mig vad mina 70-åriga föräldrar har för förväntningar på det.

Jag förstår att det känns tungt Tyvärr ligger det ju många sociala tabun och oförståelse runt allt normbrytande. Jag hoppas för din skull att de smälter karamellen och kan vara glada för din skull, även om det tar lite tid.

Mina föräldrar har fått ett par såna här "komma ut"-saker att hantera senaste åren, och även om de inte är öppna motståndare så är det väldigt varierande hur mycket faktiskt stöd och förståelse de visar. Det är när de ser hur det påverkar mig positivt i längden som de blir mer positiva även i sitt agerande.

Grattis till kärleken!

 

[Nepenthe]

Jag fick just en ljudfil av en kille som jag skrivit med på badoo, det var nått av det skönaste jag hört
"Såhär är det, jag tycker du ser bra ut Nepenthe. Sen är du en 34årig sexgalning(vi skojjade om det) som har lite humor, glimten i ögat och lättsam att skriva med. Så jag tycker vi kör att jag lagar mat, du dricker vin och inget sex förens 10de dejten"

 

[Bison]

När ni nätdejtar, funderar ni värst mycket över avstånd, eller nappar ni på matchningar långt bort också och ser hur det känns och tar evt. distansproblematik senare? Har hitintills swipat mest i min stad, men är ju egentligen öppen för att bo någonannanstans, och den andra kanske är öppen för att flytta hit, eller tillsammans med mig till ny plats.

Fast helst vill jag ju ha det så smidigt som möjligt i lära-känna fasen, och då är det ju fint att bo i samma stad...

Jag vill inte flytta, har testat att dejta från andra städer och nej, det funkar inte för mig.
Håller mig inom kommunen, enklast så

 

[sorbifolia]

@ekra jag vill ju flytta, men inte precis vart som helst utan till ett ställe där det är bra miljö för fälttävlan.... Så jag försöker swipa och dejta när jag är i dessa regioner, och ligga lite lågt med Tinder nu när jag är hemma. Får jag någon matchning som bor långt bort, eller bor här jag bor nu, så frågar jag om hen kan tänka sig flytta.

Tänker att om man hittar någon man verkligen klickar bra med, så är avstånd under lära-känna-fasen ingen dealbreaker, det löser man med videosamtal och övernattingsdejter (pluss chattande, jag gillar ju mest bara folk som formulerar sig bra i skrift).

 

[gul_zebra]

När ni nätdejtar, funderar ni värst mycket över avstånd, eller nappar ni på matchningar långt bort också och ser hur det känns och tar evt. distansproblematik senare? Har hitintills swipat mest i min stad, men är ju egentligen öppen för att bo någonannanstans, och den andra kanske är öppen för att flytta hit, eller tillsammans med mig till ny plats.

Fast helst vill jag ju ha det så smidigt som möjligt i lära-känna fasen, och då är det ju fint att bo i samma stad...

Jag kör på typ 7 mils radie, give or take. Pratar glatt med män längre bort också beroende på var de bor men jag är överlag skeptisk mot avstånd då jag varken är flyttbar eller har råd att resa i tid och otid.

 

[Tonto]

Ska iväg på dejt och se konst både på fredag och söndag. Sedan jag började dejta så har typ mitt liv ändrats. Har jättekul. Även om jag har lite ångest över att ha träffat så fina människor. Men vad är livet utan existentiell livsångest.

 

[the_connemara]

Ska iväg på dejt och se konst både på fredag och söndag. Sedan jag började dejta så har typ mitt liv ändrats. Har jättekul. Även om jag har lite ångest över att ha träffat så fina människor. Men vad är livet utan existentiell livsångest.

Det är så himla härligt att läsa dina inlägg, så glad för din skull

 

[Fibusen]

Snickaren på väg!

 

[Tonto]

Det är så himla härligt att läsa dina inlägg, så glad för din skull

Tack! Har träffat två väldigt olika personer som är supertrevliga att lära känna. Håller inte tillbaka min personlighet alls och dom vill ändå umgås. Är naturligt dramatisk och ganska intensiv som person så fattar inte hur dom orkar med att träffa mig, tänker ha trevligt så länge det varar haha.

 

[the_connemara]

Tack! Har träffat två väldigt olika personer som är supertrevliga att lära känna. Håller inte tillbaka min personlighet alls och dom vill ändå umgås. Är naturligt dramatisk och ganska intensiv som person så fattar inte hur dom orkar med att träffa mig, tänker ha trevligt så länge det varar haha.

Intressant! Upplever du att din personlighet fungerar bäst med liknande?

Jag vill tro jag är ganska lugn men jag är nog rätt ocharmigt hetsig om saker som gör mig upprörd så det enda jag listat ut hittills är att jag funkar dåligt med folk som blir triggade av det. Antingen stör det dem eller så blir jag ännu värre Får jag ingen respons så blir jag lugnare, en del blir ju triggade av det istället.

 

[Tonto]

Intressant! Upplever du att din personlighet fungerar bäst med liknande?

Jag vill tro jag är ganska lugn men jag är nog rätt ocharmigt hetsig om saker som gör mig upprörd så det enda jag listat ut hittills är att jag funkar dåligt med folk som blir triggade av det. Antingen stör det dem eller så blir jag ännu värre Får jag ingen respons så blir jag lugnare, en del blir ju triggade av det istället.

Ena personen är också lite dramatisk och hysterisk och jag älskar det! Vi pratar om allt och gör massa konstiga saker, blir totalt obrydd för allt i dens sällskap. Den andra personen är väldigt jordnära och lugn, blir själv lite lugnare och känner mig vuxen i dens sällskap, men tappar lite kreativ känsla. Men bara man inte stör sig på mitt drama så är det lugnt, typ låt mig vara dramatisk över att affären inte har rätt smörgåsgurka och sen är det bra efter någon minut. Är inte alls dramatisk på ett destruktivt vis dock, bara känner mycket, har mycket åsikter och är envis. Kan typ ligga på badrumsgolvet och filosofera över random grejer hos den lugna och han bara garvar åt mig och tycker det är fint.

 

[Masqueradee]

Dejten inställt ikväll. Kom nämligen på att det är bra att kolla upp folk på Facebook. Efter lite snack så kom det fram till att ja.. Vi är typ sysslingar. Har ca 100 sysslingar på min morfars sida, men tro fan att jag prickat in en på min mormors...

 

[Fibusen]

Alltså guuud vad fin han är!
Det gick fan skitbra, jag var nervös som fasiken när han kom, men det släppte tack och lov snabbt. Vi HAR ju faktist snackat och umgåtts hela förra veckan, men det har min hjärna tydligen förträngt bara för att han sa att han vart intresserad av mig.

Drack kaffe, pratade om livet, sen fick jag en kram när han gick. Jag hoppas verkligen han vill ses igen!

 

[pepp]

Alltså guuud vad fin han är!
Det gick fan skitbra, jag var nervös som fasiken när han kom, men det släppte tack och lov snabbt. Vi HAR ju faktist snackat och umgåtts hela förra veckan, men det har min hjärna tydligen förträngt bara för att han sa att han vart intresserad av mig.

Drack kaffe, pratade om livet, sen fick jag en kram när han gick. Jag hoppas verkligen han vill ses igen!

så fint att läsa!!

 

[Fibusen]

Han tyckte det var väldigt trevligt och vill gärna ses igen!

 

[grrrl]

Alltså guuud vad fin han är!
Det gick fan skitbra, jag var nervös som fasiken när han kom, men det släppte tack och lov snabbt. Vi HAR ju faktist snackat och umgåtts hela förra veckan, men det har min hjärna tydligen förträngt bara för att han sa att han vart intresserad av mig.

Drack kaffe, pratade om livet, sen fick jag en kram när han gick. Jag hoppas verkligen han vill ses igen!

Jag vill också träffa en som känns så!

 

[Red_Chili]

Han tyckte det var väldigt trevligt och vill gärna ses igen!

Underbart! Fortsätt hålla oss uppdaterade. Jag älskar fortfarande hur du skriver och rycks verkligen med i varje inlägg från dig.