Dejtingtråden nr 28

[Bison]

Jag tvivlar inte heller på @Tranan berättelse.
Jag har också varit med om många kommentarer kopplade till vikt och utseende.
Tex när jag var i en butik och personalen frågade hur jag har blivit så tjock. Kommentarer från andra gäster när jag varit på restaurang eller folk som kommenterat när jag handlar. Jag har många gånger hört eller sett hur folk pratar bakom min rygg om att det är äckligt att se ut som jag gör eller hur kan man tillåta sig själv det.
Barn som rakt ut sagt att jag är ful och äcklig. Jag har fler gånger fått kommentar när jag varit och badat från barn- de stirrar på mina ben och viskar om att de är äckliga. Det har fått mig att inte bada lika mkt längre.

Sånt gör mig så jävla arg!
Hur svårt kan det vara att bara skita i andra och sköta sitt eget. Som att de skulle vara guds bästa barn och helt perfekta själva
Vad ens perfekt nu är.

 

[Migo]

Jag har verkligen aldrig förstått hur det kan vara romantiskt att äta mat, haha. Konceptet med att liksom göra sig till och laga maten och fixa till - visst, samma med att gå ut och gå på en riktig dejt. Men har svårt att uppskatta ätande som social aktivitet överlag, det gör man bäst ensam.

Hatade att gå på restaurang med ett av mina X, där att äta ute innebar att spendera motsvarande en veckas lön för mig på mat, man skulle kunna vinsorterna osv. Så stelt och jobbigt!

Brukar inte uppskatta att äta ute alls, men med R i USA är det jättekul. Dels för att vi är ungefär lika knäppa och obekväma så vi har roligt åt det, dels för att kulturskillnaden matmässigt är stor och vi har mycket att prata om runt det och dels för att vi har väldigt roligt åt att störa amerikansk personal och deras könsrollsidéer . Jag beställer mat åt oss båda, jag bråkar med personalen om det är nått som inte är bra och jag betalar. De blir så förvirrade

 

[Nepenthe]

Pratar med en kille jag matchade med som jobbar här men bor i Norrland. Han är rolig och väldig pratglad Skriver typ hela dagarna och minst 2 timmar innan jag somnar nu i över en vecka.
Har väl haft fördomar att norrläningar är tystlåtna men inte denna!
Han ska tillbaka till min stad imorgon så vi har bestämt att ses.

 

[Hedinn]

Jag var på dejt igår, picknick i skogen och hundpromenad då han hade med ena hunden. Blev en sex timmar lång dejt och genomgående skitmysig. Så extremt avslappnat och enkelt, kändes typ som att vi känt varandra hur länge som helst.

 

[pepp]

Jag och mina kap... har skrivit med en kille några veckor nu. Första killen jag inte ledsnar på att skriva med.
Kollade upp honom, då visade det sig att han är gift. Tror han har barn också.

Skrev och frågade och han svarade att de tagit ut skilsmässa. Är inte detta nåt man nämner tänker jag spontant?

 

[Elektronen]

Jag och mina kap... har skrivit med en kille några veckor nu. Första killen jag inte ledsnar på att skriva med.
Kollade upp honom, då visade det sig att han är gift. Tror han har barn också.

Skrev och frågade och han svarade att de tagit ut skilsmässa. Är inte detta nåt man nämner tänker jag spontant?

Man kan ju tycka det. Men det tänker nog att de minskar sina chanser.
Jag dejtade en kille förut och var först 3e dejten han berättade att han hade barn, som var typ 8 månader. Insåg sen att han även bodde kvar i huset där han bott med sitt ex (de var gifta).
Men hade jag vetat hur det låg till från början hade jag inte träffat honom. Känns bara stökigt när det är så färskt.

 

[Red_Chili]

Suckar åt att klättraren är helt hopplös att chatta med. Det blir som ingen diskussion om något alls och ingen vettig respons när jag verkligen försöker få igång något. När vi ses kan vi prata hur mycket som helst om vad som helst, så varför ska det vara så satans svårt att åtminstone svara något vettigt på det jag skriver sedan? När det dessutom kombineras med att vi knappt ses något nu, så tja, jag blir less. Igen. Inte nog med coronaeländet, den senaste tiden har han dessutom jobbat helt sjukt mycket. Nu hörde han av sig igår för att säga att det kommer bli lugnare framöver osv, så tja, vi får väl se om något ändras då, men jag känner mig mest trött på allt.

Som total motsatsså har en vän visat sig vara underbart rolig att skriva med. Vi skriver massor, så fort vi har lite tid över och har så gjort i någon vecka nu. Samtalsämnena tar aldrig slut, varken när vi skriver eller när vi ses och pratar på riktigt. Vi tycker väldigt lika om mycket, har liknande intressen, lika värderingar och känner oss båda väldigt trygga och avslappnade i varandras sällskap. Och, han råkar vara i ungefär samma ålder som mig, har inga ungar, är singel och ser helt ok ut. Känner jag mig attraherad? Nej. Såklart inte

Känner åter igen att det där med nära relationer med män är helt hopplöst att ens försöka sig på.

 

[pepp]

Man kan ju tycka det. Men det tänker nog att de minskar sina chanser.
Jag dejtade en kille förut och var först 3e dejten han berättade att han hade barn, som var typ 8 månader. Insåg sen att han även bodde kvar i huset där han bott med sitt ex (de var gifta).
Men hade jag vetat hur det låg till från början hade jag inte träffat honom. Känns bara stökigt när det är så färskt.

Nä jag känner lite samma. Är ju redo för en riktig relation nu, orkar inte med mer svammel...

 

[the_connemara]

Obekväma saker att checka av punkt femhundrafemtioelva:
* Inte ha en tid att passa på förmiddagen utan att bara helt random hänga kvar efter frukost på obestämd tid utan plan

Resultat: ganska dåligt men båda två överlevde

Mitt sms när jag kom hem togs emot bra dock så resultatet får väl ändå uppgraderas i efterhand till ett svagt G, ett resultat jag är mycket nöjd med

Och så hann jag inte ens fråga er om råd. Jag är ju den som älskar att ta diskussionen i alla rum om huruvida jag INTE har en pojkvän. Han är det inte. Så nu är jag flickvän till familjen

Vi är helt överens i övrigt så ni behöver inte vara oroliga. Jag uttryckte extremt tydligt att det är något man kommer överens om sinsemellan (han frågade hur jag presenterade honom för min mamma en gång tidigare) och jag skiter faktiskt rätt mycket i vad andra tycker o tror osv och även detta att alla inte funkar som mig. Det som är viktigt för mig är vad man kommer överens om i sin relation och att man har utrett att man har samma bild av vad som är "vi" liksom så att alla kan vara trygga i det.

Men jag vet faktiskt inte riktigt vad man säger? Jag vill liksom lära känna en person en längre tid innan jag är bekväm med att vara någons flickvän. Men det innefattar för mig många saker och mycket mer känslor utöver att det är någon jag bara träffar och har träffat ett par gånger. Det är eg inte ens viktigt för mig att säga något specifikt men intressant att reflektera över tycker jag.

Hur tänker ni? Och när är ni bekväma med att vara någons pojk/flickvän?

 

[the_connemara]

@Red_Chili Känner så igen det där. Jag insåg direkt att kollegan inte kommer bli någon chattvän (jag har plenty och älskar att kommunicera hela dagarna med mina vänner via Messenger ) och jag kommer inte kunna lära känna honom via sms. När jag accepterat det och vi hunnit lära känna varandra lite mer irl och jag blivit lite mer trygg har det gått mycket bättre. Innan dess var det mycket jobbigt men också ett jobb jag personligen behövde göra oavsett så jag passade på med honom helt enkelt.

 

[Tonto]

Jag har verkligen aldrig förstått hur det kan vara romantiskt att äta mat, haha. Konceptet med att liksom göra sig till och laga maten och fixa till - visst, samma med att gå ut och gå på en riktig dejt. Men har svårt att uppskatta ätande som social aktivitet överlag, det gör man bäst ensam.

Undrar mest över vem som orkar ligga efter en trerätters middag.

 

[Migo]

Undrar mest över vem som orkar ligga efter en trerätters middag.

Man får ligga först, så man bygger upp aptiten

 

[EmmaBovary]

Undrar mest över vem som orkar ligga efter en trerätters middag.

Ja, precis?

 

[parellikusken]

Undrar mest över vem som orkar ligga efter en trerätters middag.

Man får laga lätt mat och äta lagom mycket. Men jag har alltid fått ligga efter att ha bjudit på det.

 

[Hedinn]

Suckar åt att klättraren är helt hopplös att chatta med. Det blir som ingen diskussion om något alls och ingen vettig respons när jag verkligen försöker få igång något. När vi ses kan vi prata hur mycket som helst om vad som helst, så varför ska det vara så satans svårt att åtminstone svara något vettigt på det jag skriver sedan? När det dessutom kombineras med att vi knappt ses något nu, så tja, jag blir less. Igen. Inte nog med coronaeländet, den senaste tiden har han dessutom jobbat helt sjukt mycket. Nu hörde han av sig igår för att säga att det kommer bli lugnare framöver osv, så tja, vi får väl se om något ändras då, men jag känner mig mest trött på allt.

Som total motsatsså har en vän visat sig vara underbart rolig att skriva med. Vi skriver massor, så fort vi har lite tid över och har så gjort i någon vecka nu. Samtalsämnena tar aldrig slut, varken när vi skriver eller när vi ses och pratar på riktigt. Vi tycker väldigt lika om mycket, har liknande intressen, lika värderingar och känner oss båda väldigt trygga och avslappnade i varandras sällskap. Och, han råkar vara i ungefär samma ålder som mig, har inga ungar, är singel och ser helt ok ut. Känner jag mig attraherad? Nej. Såklart inte

Känner åter igen att det där med nära relationer med män är helt hopplöst att ens försöka sig på.

Går det inte att ta telefonsamtal istället då? Måste man kunna chatta ”seriöst” om det funkar bra i övrigt?

 

[parellikusken]

Bokat in krogdejt på torsdag med tjejen från i fredags. Får se hur det känns med henne efter lite vin. Vi båda har ADHD, och var väldigt pratiga sist, så lär ju inte bli tyst direkt.

 

[pepp]

En kille jag träffade via jodel (av alla ställen) skrev nu på tinder. Han känns som en bra kille

Jag var dock väldigt oschysst mot honom i somras... men tänker det ligger långt bak i tiden nu.

 

[zarmino]

Haha, jag gillar middagsdejter. Har några gånger bjudit hem tjejer på trerättersmiddag hemma hos mig som första dejt. Lika bra att satsa romantiskt på en gång liksom. Kanske också för att få ligga. Hmm..

Alltså, jag är inte den som är den, är personen trevlig så har jag inga problem att gå hem och ligga efter en promenad heller

 

[sorbifolia]

Alltså, jag är inte den som är den, är personen trevlig så har jag inga problem att gå hem och ligga efter en promenad heller

Hur lyckas du få det att bli en "naturlig fortsättning" på en promenad, sas? Jag var ju helt inställd på et sådant upplägg då jag dejtade It (Italienaren), men lyckades aldrig få honom att ta hintet....

 

[Twihard]

Såå Bybon frågade mig igår när jag vill gå på dejt. Fick lite panik haha, så sa till helgen - så jag mentalt hinner förbereda mig. Försöker få det att inte kännas så seriöst, och har massa studier i veckan. Så i helgen ska vi ta en promenad tillsammans Brukar ni klä upp er extra? Eller ska jag "bara ha mitt gamla vanliga jag"?