Dejtingtråden nr 28

Status
Stängd för vidare inlägg.
Person: jag har upplevt x och y
Andra användare: det låter alldeles för otroligt, är du säker på att det verkligen hänt?

:banghead:

Märkliga saker händer. Ibland orimligt orimliga. Har nog hänt oss alla i ngt sammanhang att man råkar ut för enstaka galningar. Men har svårt att köpa att en och samma man på regelbunden basis och helt oprovocerat blir attackerad av kvinnor med paraply?
 
Folk bry sig, de säger till en på tunnelbanan och andra sammanhang. ofta kvinnor man aldrig har swtt.

Vill inte förminska dina känslor, men bara för att lyfta att dumma människor som fäller dumma kommentarer kan göra det över allt möjligt... Min sambo var ute på promenad, helt minding his own business. Så när han går förbi en tant så väser hon ”Men FY vilket skägg, USCH!!!”.
(Han har ett helt normalt välskött skägg, men det behöver inte rättfärdigas egentligen - för vad fasen har NÅN med ens utseende att göra, eller hur?)

Idioter finns lite överallt, helt otroliga. Jag brukar försöka tänka ”vad synd det är om den stackars personen som känner behovet av att vara så otrevlig”. Fungerar inte alltid såklart, men det hjälper till att flytta fokus lite i alla fall. För kommentaren de fäller handlar mer om deras person än ens egen.

Jag har blivit omtyckt för min kropp oavsett vikt, jag har varit anorektiker, normalviktig, överviktig. Jag har verkligen sällan trivts i min kropp, men nu trots extra vikt så känner jag att mitt fokus lagts mer och mer åt vad min kropp GÖR för mig. Och då är det inte ens som att den fungerar felfritt MEN jag har en kropp! Varför ska jag vara elak mot den? Den stackaren har fått lida nog. Och inte förtjänar den att sukta efter någon annan som föraktar den.

Fokusskiftningen är dock något jag själv, aktivt, fått göra. Jag gör det varje dag. Lyckas inte alltid, men den pressen ska man heller inte lägga på sig själv. Ibland kan jag tänka, ”suck, de här kläderna hade sett mycket bättre ut om det inte buktade ut där och där”. Då är jag noga med att i nästa sekund i alla fall testa att tänka, ”men VA, vad spelar det ens för roll, egentligen???”

Att sätta saker i perspektiv. Hoppas du förstår hur jag menar. Jag har själv blivit dömd och svårt sårad, men det GÅR att skifta fokus. Såret finns kvar, det kanske aldrig försvinner, men jag BEHÖVER ju faktiskt inte vara där och peta och peta och göra såret än större. För negativa tankar växer snabbt om man inte är aktsam. Om det känns relevant för dig, prova att lägga in fokusskiftande tankar efter att du tänker något negativt eller får en idiotisk och oönskad kommentar. JA, det känns verkligen onaturligt och ibland även löjligt i början, men fortsätt försöka i alla fall, du kommer se en skillnad över tid. DET GÅR! Och du, liksom vi alla, förtjänar att vara ok med oss själva. Våga bara gå emot din inre kritiker. Våga prova. Fokusera framåt och döm inte dig själv för hur du hanterat det som varit tidigare i livet.

Ursäkta novellen! <3
 
Som ett exempel är nog en hel del som bemötts av helt absurda kommentarer i stall också. Jag har en gång blivit anklagad att jag VANVÅRDADE min häst. (!!!!!!)
Min häst, som var min allra bästa vän, som jag skötte minutiöst. Jag anpassade allt utifrån hennes förutsättningar (äldre, med lite skador i bagaget).

Vad hade jag gjort för att förtjäna den här anklagelsen?
INGENTING. Det handlade ju inte om mig egentligen. Men oavsett hur absurt det var så var det ju det värsta någon någonsin hade kunnat säga till mig. Det tog tid att bearbeta, även om jag visste att det hade noll substans.

Folk beter sig som riktiga as ibland. En del drabbas kanske oftare än andra. Känsliga själar (jag är själv en!) kan as-personer ibland vara riktigt duktiga på att identifiera. Och de vill ju att deras kommentarer ska ta! För oss sätter sig detta ofta hårdare än hos någon med god självkänsla, av förklarliga skäl.

Vi bär alla våra sår. Det enda vi kan påverka livet är hur vi beter oss mot, och tar hand om, oss själva. Det är inte lätt, men det ÄR en del av livet och faktiskt går självkänsla att utveckla även om man inte har den med sig naturligt.
 
Jag har varit hudlös, en människa som låter andra invadera mig. Som om det inte fanns ett filter mellan vad andra tycker (om mig) och den som är jag.

Jag vet inte om du kan känna igen dig i det, men om du gör det: Det finns faktiskt en barriär, ett skydd om man så vill, som finns där av en anledning. Jag är en egen individ oavsett vad andra tycker och säger. Jag kan förkasta det andra säger. Det är min rätt. Det är mitt ansvar att måna om mig själv.
 
Tvivlar man på en persons upplevelser så skulle man ju helt enkelt kunna hålla tyst och scrolla vidare. Best case scenario så är det bluff och ingen skada skedd. Worst case scenario så är det sant och en skadar den som inte blir trodd när denne berättar om sina upplevelser samtidigt som en framställer sig själv som ett arsle.

Som fet själv kan jag konstatera att jag inte tvivlar ett dugg på det @Tranan berättar.
 
Bybon messade och frågade om jag någon dag vill gå på promenaddejt :nailbiting: :nailbiting: :nailbiting: :nailbiting: Svarade såklart ja. Ska sluta vara en fegis:crazy::banana: Men vi har ännu inte bestämt än. Och känns bra med promenad - känns inte lika "seriöst" och prestationsbetingat som om det vore en middag.:)
Jag skulle aldrig klara av en middag som första dejt, herregud vad nervöst! Jag brukar ta en promenad, eller gå på museum, då finns det oftast något att prata om, och det är omgivningar jag känner mig trygg i. Och angående att inte vara friserad, jag har inte träffat någon som klagat på att jag är helt ofriserad (rakar alltså ingenstans på kroppen). Ibland har det kommit upp under konversation på diverse dejting siter, men har motparten problem med det, så får hen hittanågon som är friserad helt enkelt.
 
Jag skulle aldrig klara av en middag som första dejt, herregud vad nervöst! Jag brukar ta en promenad, eller gå på museum, då finns det oftast något att prata om, och det är omgivningar jag känner mig trygg i. Och angående att inte vara friserad, jag har inte träffat någon som klagat på att jag är helt ofriserad (rakar alltså ingenstans på kroppen). Ibland har det kommit upp under konversation på diverse dejting siter, men har motparten problem med det, så får hen hittanågon som är friserad helt enkelt.

Tack för svar <3

Ja, middag känns svårare, promenad känns lite mer lättsamt. :)
 
Nej nu flörtar en kollega med mig..
Vi har skitkul ihop och han är även vän med mitt ex privat. Jag misstänkte detta men nu skrev han det rätt ut.
Jag har så dålig erfarenhet av sånthär då när de hänt innan blir killarna sura när de inte är besvarat. En stötte ut mig och gjorde det jättejobbigt för mig att gå klart den utbildningen då vi var en liten grupp.
 
Jag skulle aldrig klara av en middag som första dejt, herregud vad nervöst! Jag brukar ta en promenad, eller gå på museum, då finns det oftast något att prata om, och det är omgivningar jag känner mig trygg i. Och angående att inte vara friserad, jag har inte träffat någon som klagat på att jag är helt ofriserad (rakar alltså ingenstans på kroppen). Ibland har det kommit upp under konversation på diverse dejting siter, men har motparten problem med det, så får hen hittanågon som är friserad helt enkelt.
Haha, jag gillar middagsdejter. Har några gånger bjudit hem tjejer på trerättersmiddag hemma hos mig som första dejt. Lika bra att satsa romantiskt på en gång liksom. Kanske också för att få ligga. Hmm.. 😅
 
Haha, jag gillar middagsdejter. Har några gånger bjudit hem tjejer på trerättersmiddag hemma hos mig som första dejt. Lika bra att satsa romantiskt på en gång liksom. Kanske också för att få ligga. Hmm.. 😅
Jag har verkligen aldrig förstått hur det kan vara romantiskt att äta mat, haha. Konceptet med att liksom göra sig till och laga maten och fixa till - visst, samma med att gå ut och gå på en riktig dejt. Men har svårt att uppskatta ätande som social aktivitet överlag, det gör man bäst ensam. :D
 
Jag har verkligen aldrig förstått hur det kan vara romantiskt att äta mat, haha. Konceptet med att liksom göra sig till och laga maten och fixa till - visst, samma med att gå ut och gå på en riktig dejt. Men har svårt att uppskatta ätande som social aktivitet överlag, det gör man bäst ensam. :D
Men man pratar samtidigt och det blir naturliga tystnader ibland. Tycker det är perfekt. 🙂
 
Men man pratar samtidigt och det blir naturliga tystnader ibland. Tycker det är perfekt. 🙂
Jo, jag förstår den biten. Sedan inser jag att jag förmodligen är påverkad av att ha varit ätstörd i grunden, känner mig hemskt oattraktiv när jag äter. Fast... jag har å andra sådan alltid uppskattat att äta ensam även innan den karusellen började, så beror kanske på en kombination av ensambarn och ätstört bagage? :D
 
Jo, jag förstår den biten. Sedan inser jag att jag förmodligen är påverkad av att ha varit ätstörd i grunden, känner mig hemskt oattraktiv när jag äter. Fast... jag har å andra sådan alltid uppskattat att äta ensam även innan den karusellen började, så beror kanske på en kombination av ensambarn och ätstört bagage? :D
Kan vara så. 😅
Jag har tyvärr bulimi, så är bra för mig att äta med andra och umgås efteråt. Så försöker äta med vänner så mycket som möjligt typ. 😅
 
Tvivlar man på en persons upplevelser så skulle man ju helt enkelt kunna hålla tyst och scrolla vidare. Best case scenario så är det bluff och ingen skada skedd. Worst case scenario så är det sant och en skadar den som inte blir trodd när denne berättar om sina upplevelser samtidigt som en framställer sig själv som ett arsle.

Som fet själv kan jag konstatera att jag inte tvivlar ett dugg på det @Tranan berättar.
Jag tvivlar inte heller på @Tranan berättelse.
Jag har också varit med om många kommentarer kopplade till vikt och utseende.
Tex när jag var i en butik och personalen frågade hur jag har blivit så tjock. Kommentarer från andra gäster när jag varit på restaurang eller folk som kommenterat när jag handlar. Jag har många gånger hört eller sett hur folk pratar bakom min rygg om att det är äckligt att se ut som jag gör eller hur kan man tillåta sig själv det.
Barn som rakt ut sagt att jag är ful och äcklig. Jag har fler gånger fått kommentar när jag varit och badat från barn- de stirrar på mina ben och viskar om att de är äckliga. Det har fått mig att inte bada lika mkt längre.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Samhälle Here we go again ... https://svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/ordet-pulla-friar-pojke-gota-hovratt-osaker-pa-ordet
2
Svar
33
· Visningar
2 190
Senast: gulakatten
·
Kläder & Bli fin Jag behöver hjälp. Eller ja, vi. Vi ska på fest med tema Mamma Mia - here we go again. Fritt för tolkning. Allt jag vet är att jag inte...
2
Svar
34
· Visningar
2 713
Senast: Sleepan
·
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
7 039
Senast: Sassy
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 657
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp