Dejtingtråden nr 28

[Tranan]

Va? Är det sant? Hur säger de det då? Hur inleds det samtalet liksom?

De går fram till en och säger fan vad fet du är, eller liknade, och sen bablar att man kostar den skatte pengar med sitt insulin behov. ofta petar de en i magen med fingret eller paraply. jag har snott paraplyn på det sättet.

 

[parellikusken]

De går fram till en och säger fan vad fet du är, eller liknade, och sen bablar att man kostar den skatte pengar med sitt insulin behov. ofta petar de en i magen med fingret eller paraply. jag har snott paraplyn på det sättet.

Sjukt märkligt. Aldrig hört något liknande innan. Måste vara riktigt jobbigt.

 

[Migo]

Folk bry sig, de säger till en på tunnelbanan och andra sammanhang. ofta kvinnor man aldrig har swtt.

Alla möter vi och trycks till av idioter. Det är nog oundvikligt. Det vi kan göra åt det är att jobba med coping mechanisms för att hantera det på ett bra sätt.

 

[Tranan]

Sjukt märkligt. Aldrig hört något liknande innan. Måste vara riktigt jobbigt.

Jupp, man vill inte gå ut på stan direkt då.

 

[Twihard]

Det är svårare än man tror att bryta mönster efter glåpord, men jobbar som sagt med det - men är inte lätt.

Hur som gillar jag att denna kille - kan kalla honom bybon - är chill. Det känns tryggt

 

[pepp]

Herregud. Sluta klaga på er vikt. Jag är tjock och dejtar och ligger rätt mycket ändå. Folk som avfärdar mig för att jag är tjock är jag inte intresserad av ändå. Människor verkar kunna finna mig attraktiv trots min vikt.
Jag kan bli attraherad av folk av olika vikt, har andra preferenser än vad folk väger.

Lägg inte så stor vikt vid hur ni ser ut, det mår man inte bra av och för mig är folk som klagar på hur de ser ut rätt oattraktiva i mina ögon. Äg er kropp och inse att många inte dissar tjocka.

Detta märker jag av! Nu är jag inte överviktig, men:
Mår jag inte bra och inte tycker om mig själv, så drar jag inte till mig folk.
De drar åt andra hållet
Och så tvärtom.

Det är något med utstrålningen

 

[sorbifolia]

Alltså, min erfarenhet är att folk som säger elaka saker åt andra oftast gör det pga att de inte mår bra själv. Så de har behov av att trycka ner folk runt sig för att öka sitt eget självförtroende - en sorts usel coping mechanism...

Min bästis är pinnsmal, typ anorektisk, men råkar ändå ut för folk hela tiden som slänger nerlåtande kommentarer om henne och hennes häst. Så vissa typer av människor letar liksom efter fel och veka punkter på andra som de kan utnyttja, och då är det tyvärr så att vikt är en enkel sak att gå på.

Jag veeet att det är skitsvårt, men försök ställa om och tänka att det som sägs absolut inte är någon sanning, utan bara en dum kommentar från en människa som plågar andra; sannolikt för att må bättre själv på något vis.

 

[ekra]

.

Det är ju liksom inte bara att släppa de tankarna när man vuxit upp med att få höra "Du klär ändå aldrig i kjol" "Tjocka som du vill ingen vara med". "Ska du verkligen ha sådana kläder?" "Fast du borde ju sminka dig så du ändå ser ut att vara duglig" etc. Ja jag är oattraktiv för att jag har tankar att jag är ful. Men även om jag inte tänkte så skulle de som slängt alla dessa glåpord ändå anse mig oattraktiv. För då när detta började, tänkte jag inte så. Men det är ingen slump att folk säger så, det är tyvärr fakta.

Det är svårare än man tror att bryta mönster efter glåpord, men jobbar som sagt med det - men är inte lätt.

Hur som gillar jag att denna kille - kan kalla honom bybon - är chill. Det känns tryggt

Så kul att det känns tryggt och bra med Bybon!

Ja det kan vara skitsvårt att bryta gamla mönster, men ett sätt är att försöka sluta mata sin hjärna med de tankarna. Och när de tankarna dyker upp försöka fokusera på något annat. Försöka tänka på att det faktiskt finns de som gillar dig för den du är och att du själv (väl?) inte dömer de i din närhet efter utseende.

Jag har också hört mycket skit genom åren om mig som går både på utseende, kläder, smink och personlighet, men vet ju att det inte är sant, jag tycker nu att jag är en rätt härlig person och att de som inte fattar det får skylla sig själva.

Jag jobbar med självkänslan mycket, och ”fake it til you make it” funkar förvånansvärt bra. Alltså att bland annat genom min hållning lura min kropp att den mår bättre än den gör.

Jag har definitivt väldigt mörka stunder och är fortfarande osäker på mig själv, men det har blivit betydligt bättre. Bäst är att hitta trevliga människor att omge sig med som man känner tycker om en som man är.

Men det har också hjälpt mig MYCKET att ta tag i ytliga grejer som att rensa ut alla kläder ur garderoben som jag egentligen inte trivs i eller har dåliga minnen kopplat till (typ kläder jag använt mycket i svåra perioder), och att våga prova lite nya stilar (för att bryta med mitt gamla jag och hitta en stil som är jag som jag trivs med).

Jag tog också en make-up kurs för att lära mig lägga make-up som passar mig (nu är jag ändå nästintill osminkad för det mesta, men det stärkte mig att ha vetskapen att jag kan om jag vill, jag kände mig länge utanför och osäker på grund av att jag aldrig riktigt lärt mig hur man sminkar sig. Men sånt går ju att åtgärda).

Jag har också tagit tag i diverse drömmar jag haft och genomfört dem, sånt stärker självkänslan. Och en dröm kan ju vara allt från att lära sig sticka en tröja, lära sig dansa, eller ta en soloresa till att flytta ut på landet.

 

[cirkus]

De går fram till en och säger fan vad fet du är, eller liknade, och sen bablar att man kostar den skatte pengar med sitt insulin behov. ofta petar de en i magen med fingret eller paraply. jag har snott paraplyn på det sättet.

Det där är väldigt gränslöst och väldigt elakt. Är det alltså helt okända som gör så?

 

[Red_Chili]

Detta märker jag av! Nu är jag inte överviktig, men:
Mår jag inte bra och inte tycker om mig själv, så drar jag inte till mig folk.
De drar åt andra hållet
Och så tvärtom.

Det är något med utstrålningen

Det där märker jag också tydligt.

När jag är på platser där jag känner mig obekväm så är det som om jag är osynlig. Även om det är en plats där folk förväntas vara sociala så är det som om ingen ens märker att jag existerar (vilket bidrar till att jag mår ännu sämre, folk håller sig ännu mer ifrån, jag mår sämre... osv)

Och sedan för att åter igen tjata om klättringen, men när jag sedan kommer till klättercentret där jag känner mig otroligt trygg och bekväm... T.o.m. vännerna skrattar åt hur extremt lätt jag hamnar att prata med alla där, jag får tips och hjälp från "proffsen" och hjälper nya, pratar om allt mellan himmel och jord med hur många som helst och både mitt instagramkonto och facebook fylls sakta men säkert på med personer som vill ses och umgås, både för klättring och annat.

Just att ha upptäckt hur mycket mitt egna mående påverkar hur andra beter sig gör att jag nu börjat köra på lite samma sätt som @ekra, "fake it til you make it". När jag nu hamnar i obekväma situationer så försöker jag gå med bra hållning, ha åtminstone ett neutralt ansiktsuttryck och så fort tillfälle ges se till att åtminstone småprata med någon. Har jag svårt att se glad ut så tvingar jag mig själv att tänka på någon glad låt eller helt annan situation som får mig glad. Det hjälper. Det gör att fler vill vara sociala, att jag mår bättre och att allt blir mer positivt.

Och, precis som @ekra har jag gått igenom garderoben för att rensa ut sådant som är kopplat till när jag mått som sämst, även om kläderna fortfarande fungerat. Jag har även slutat sminka mig, för när jag mådde som sämst sminkade jag mig mycket. Det var för något år sedan som jag märke att när jag gjorde mig snygg, med fina kläder och smink, så mådde jag uselt. Det blev som att hela jag ramlade tillbaka i samma tankebanor som förut när jag mått som sämst (och jag har periodvis mått katastrofalt uselt. Mina sämsta dagar nu är bättre än mina bästa dagar var då). Det påverkade mer än vad jag trott. Min "nya" stil har jag sedan låtit inspireras mer av personer som får mig att må bra. Jag har testat kläder osv som på något sätt får mig att tänka på de underbara personer som trots allt finns i min närhet. Det har blivit hur bra som helst.

 

[Twihard]

.



Så kul att det känns tryggt och bra med Bybon!

Ja det kan vara skitsvårt att bryta gamla mönster, men ett sätt är att försöka sluta mata sin hjärna med de tankarna. Och när de tankarna dyker upp försöka fokusera på något annat. Försöka tänka på att det faktiskt finns de som gillar dig för den du är och att du själv (väl?) inte dömer de i din närhet efter utseende.

Jag har också hört mycket skit genom åren om mig som går både på utseende, kläder, smink och personlighet, men vet ju att det inte är sant, jag tycker nu att jag är en rätt härlig person och att de som inte fattar det får skylla sig själva.

Jag jobbar med självkänslan mycket, och ”fake it til you make it” funkar förvånansvärt bra. Alltså att bland annat genom min hållning lura min kropp att den mår bättre än den gör.

Jag har definitivt väldigt mörka stunder och är fortfarande osäker på mig själv, men det har blivit betydligt bättre. Bäst är att hitta trevliga människor att omge sig med som man känner tycker om en som man är.

Men det har också hjälpt mig MYCKET att ta tag i ytliga grejer som att rensa ut alla kläder ur garderoben som jag egentligen inte trivs i eller har dåliga minnen kopplat till (typ kläder jag använt mycket i svåra perioder), och att våga prova lite nya stilar (för att bryta med mitt gamla jag och hitta en stil som är jag som jag trivs med).

Jag tog också en make-up kurs för att lära mig lägga make-up som passar mig (nu är jag ändå nästintill osminkad för det mesta, men det stärkte mig att ha vetskapen att jag kan om jag vill, jag kände mig länge utanför och osäker på grund av att jag aldrig riktigt lärt mig hur man sminkar sig. Men sånt går ju att åtgärda).

Jag har också tagit tag i diverse drömmar jag haft och genomfört dem, sånt stärker självkänslan. Och en dröm kan ju vara allt från att lära sig sticka en tröja, lära sig dansa, eller ta en soloresa till att flytta ut på landet.

Tack för fint svar. Jag skulle aldrig döma någon annan - och när frågar vad för typ av killar jag gillar (till utseendet) säger jag att jag inte har en preferens, för mig spelar det ingen roll till någons yttre.

Sminkkurs vill jag testa i framtiden, men då jag är halvblind på ett öga samt lider av ocd - får jag ångest om det inte blir precis lika på båda sidor av ansiktet Därför jag slutade med smink. Ska försöka tänka som du att jag "fake it till you make it", borde kanske funka?

 

[Raderad medlem 68338]

De går fram till en och säger fan vad fet du är, eller liknade, och sen bablar att man kostar den skatte pengar med sitt insulin behov. ofta petar de en i magen med fingret eller paraply. jag har snott paraplyn på det sättet.

Paraply? Låter som en arg dement tant vi har att göra med här?
Du verkar onekligen råka ut för mycket.

 

[tanten]

De går fram till en och säger fan vad fet du är, eller liknade, och sen bablar att man kostar den skatte pengar med sitt insulin behov. ofta petar de en i magen med fingret eller paraply. jag har snott paraplyn på det sättet.

Svärande äldre damer med paraplyer. I vilka områden då

 

[BernT]

Paraply? Låter som en arg dement tant vi har att göra med här?
Du verkar onekligen råka ut för mycket.

Vi har en ”galen” dam här, hon är alltså psykiskt sjuk. En dag i somras hade jag en klänning som gick till typ knäna. Hon såg mig och vrålade ”lite väl kort kjol va gumman”

 

[Raderad medlem 68338]

Vi har en ”galen” dam här, hon är alltså psykiskt sjuk. En dag i somras hade jag en klänning som gick till typ knäna. Hon såg mig och vrålade ”lite väl kort kjol va gumman”

Hahahaha. En uteliggare vrålade en gång till mig "MEN FÖR I HELVETE HUR SER DU UT EGENTLIGEN!!???" Då vrålade en random snubbe till henne: "MEN SE DIG SJÄLV I SPEGELN FÖR FAN!"

Men alltså Tranan verkar helt overkligt utsatt. Det vimlar ju av lite korpulenta medelålders män i kollektivtrafiken. Att dessa regelbundet blir utsatta för paraply-attacker låter nästan otroligt.

 

[Raderad medlem 68338]

Svärande äldre damer med paraplyer. I vilka områden då

Säkert nån östermalmstant som sneat ur rejält! Eller vänta nu åker de verkligen kommunalt?

 

[Masqueradee]

Person: jag har upplevt x och y
Andra användare: det låter alldeles för otroligt, är du säker på att det verkligen hänt?

 

[tott]

Suck.............
Får man ens känna sig ensam nu för tiden?

Både nuförtiden och annars också. Jag gör det ofta - inte idag fastän jag är alldeles ensam. Det gäller bara att inte bli kvar i tillståndet/känslan och det har man själv stort ansvar i. Deppa ihop och kom igen.

 

[tott]

Önskar att jag kunde ha det självförtroendet!

Jobba för det - självömkan hjälper inte. Varje gång du skriver/tänker en negativ tanke om dig själv så göder du den (icke-)sanningen. Vänd på det! Det går - inte över en natt, men det går!

 

[tott]

Folk bry sig, de säger till en på tunnelbanan och andra sammanhang. ofta kvinnor man aldrig har swtt.

År 2020??