Justas är ändå att försöka prata om det. Att lämna nån helt oförstående över vad som händer är helt enkelt inte snällt. Vem vet, ni kan kanske hitta en lagom nivå på det hela istället. Hitta en lösning istället för att fly - är nog svårt att hitta någon att känna nåt för utan att jag avidare fast man nånstans vill - och det är en bra persson i övrigt.No shit Sherlock?Alltså orkar inte att det här gör mig så svag som person, och deprimerad. Det är ju inte så det ska vara, men denna person har ju för första gången på flera år öppnat en dörr som jag trodde var tvärstängd, men just nu känner jag att jag själv är på väg att stänga den igen. Och eftersom jag skapat några slags känslor för henom så blir jag i samma ögonblick helt panikslagen över att förlora personen pga min separationsångest. Så, å ena sidan känner jag mig glad och lycklig när vi är tillsammans, men å andra sidan vill jag bara fly i panik, och då sätter separationsångesten stop och DÅ funderar jag på av vilken anledning jag är kvar. Vet inte hur jag ska kunna prata med personen i fråga, du/ni hör ju hur invecklat detta är och skulle jag få höra detta skulle jag ju verkligen börja fundera.
Frågan är om jag helt sonika bara ska be om lite radio silence och hoppas på personen inte skulle reagera som mig och gå vidare?
Mest komplecerat är väl misstänkt att det är vad det är vad du gör det till! Inte för att det är lättare för det.
