Hör och häpna, karln pratar! Precis när man håller på att somna in dessutom. "Vi kanske borde prata" så då var det bara att blinka och jäspa några gånger så jag återgick till levande tillstånd. Kortfattat, han vill inte träffa någon annan än mig. Han kräver inte att jag slutar träffa andra, men han vill veta hur jag vill göra så att han får någon form av riktlinje. Jag tolkade honom som att han pratar om att just dejta andra på det sättet som vi ses, och inte en fullt ut monogam relation i dagsläget. Jag sa att jag behövde lite tid att ta det till mig och fundera på vad jag vill.
Jag berättade också att jag tycker att det är svårt att kommunicera med honom ibland och att jag tycker att vi har misslyckats med att prata om "oss". Han berättade att han dragit sig från att prata eftersom han varit rädd för att diskussionen skulle ta en oönskad riktning och att vi inte skulle kunna träffas mer efter det. Det har tydligen hänt honom några gånger att tjejer ställt ultimatum, att de ses monogamt eller inte ses alls, och då har han fått backa. Nu berättade han att han pratat med sina vänner om det här och att han önskar att jag inte kräver sådant just nu, men skulle jag göra det så skulle han gå med på det hellre än att sluta ses. Jag tyckte ändå att det var lite fint att han och hans kompisar har pratat om oss, tydligen en hel del. Han säger också att han inte riktigt vetat vad han velat och därför inte initierat diskussion, han hade fått för sig att han skulle behöva ha någon form av svar att komma med. Jag sa att jag absolut inte tycker att en diskussion behöver utmynna i någonting mer än "Vi vet ingenting just nu" men bara att prata kan ju ge ny information och nya tankar. Så det tyckte han var skönt att höra och jag tror att lite press släppte från honom när han förstod att jag varken kommer ställa ultimatum eller kräva tydliga svar just nu.
Jag passade också på att ta upp att han sällan delar med sig av vad han känner, varken vad han känner för mig eller för annat. Efter lite diskussion kom han fram till att han helt enkelt sällan har behovet och därför tar han inte upp det, men att han däremot tycker att det är skönt när jag frågar och han faktiskt får tänka efter lite och prata. Han säger att han gärna pratar om känslor, och han tycker att det är intressant att lyssna på mig som bollar precis allt som försiggår i huvudet. Jag frågade också om han tycker att jag är en jobbig hobbypsykolog när jag ställer många motfrågor och han sa att det inte hänt hittills, men skulle han börja svara osammanhängande irrelevanta svar om någonting helt annat så kan jag ju vara observant på att han ledsnat på diskussionen
Jag ska väl låta det här smälta lite och framför allt fortsätta ha den här typen av dialoger med honom, jag tror vi båda tyckte att det var väldigt skönt och många farhågor om hur den andre skulle agera och vad som skulle sägas försvann.