Dejtingtråden del 19

[Singoalla]

Så update från mej som är allt annat än kul...

Jag är HELT förstörd...

Killen ringde söndagen förra veckan och gör slut (ja det va tvunget att gå via telefon då jag skulle skrivit uthyrningskontrakt på min lgh i sthlm på måndagen)
Jag hör på honom att han menar vad han säger, det här är inget "jag håller på att funderar"
Kommer hem (ja där vi bor) på onsdan å det är stelt osv. Han jobbade ju torsd då får jag se att hans bästa kompis tagit bort mej på fb och när jag ser det ser jag att även MIN vän, hon som hade festen vi träffades på har tagit bort mej som vän... Jag fattade INGENTING, ifrågasatte vad som hänt och då sa han att min kompis sagt att jag inte gillade hans bästa kompis (inte sant what so ever) och de hade då menat på att jag försökte ändra så mkt på honom (inte heller sant)
De sa att de saknade hans ärligt glada leende mm (tro mej de såg jag en massa av)
Men iaf sen på fredagen gick han på fest hos min fd kompis och kom inte hem på natten, först vi typ 9-10 tiden... Sen drog han igen.. Då körde jag mitt flyttlass hem.... När jag kom tillbaka låg han å sov.
Sen klev han upp 6 på söndagen och åkte å bada. Med min fd kompis. Som det sen kröp fram på kvällen numer är hans nya... Han är nu ute ur den här lgh. Som jag hoppas bli av med här nu vid månadsskiftet.. Men vi hade fixat så därför att vi ju skulle flytta till en 2a istället så i morron måste vi dit å se vad som händer nu ... Innan jag kan släppa här och åka hem till Stockholm igen ...

Jag är helt förstörd..

Åh fy, vilken himla drummel Kram hörru, du förtjänar bättre!

 

[Singoalla]

Sen är det ju det här att våga, speciellt när den mentala biten sätter stop med rädsla för att historien upprepar sig. Jag har träffat en kille som kan vara värd att satsa på, men jag är ju mest bara rädd och det är demonerna i mitt huvud som ställer till det. Jag är på god väg att förstöra något som kan bli bra, på grund av att jag är rädd för att det blir något dåligt. Mitt stora problem är ju att jag som är fruktansvärt egocentrisk som singel, men ger upp hela min själ i ett förhållande. Det orkar jag inte, men frågan är om jag kan jobba på det?

Såklart kan du jobba på det, men det förutsätter ju att du verkligen har vilja och motivationen att göra det. Vill man, så kan man.

 

[Singoalla]

Vad ni skriver, kul! (Och såklart tråkigt, med jobbiga nyheter).

Gud vad jag känner igen mig i det du skriver @Singoalla! Jag har också haft en hel del ångest dom senaste dagarna, över att jag känner så starkt för T, men tänker på tidigare förhållanden och hur sjutton detta ska gå. Personligen är jag mest rädd för att jag ska kasta mig in i det för fort, tröttna och såra, så som jag gjort tidigare. Det förhållandet (och mitt tidigare seriösa förhållande) var visserligen väldigt ohälsosamt men jag tänker ändå att jag kanske är en sådan som inte klarar av tvåsamhet och behöver något annat? Tidigare har jag alltid varit stensäker på att jag är supermonogam, men nu tvivlar jag lite. Just nu känner jag att jag bara vill vara med T, men sen då? Bollade lite om detta med honom och han sa "men nu känner vi såhär och då kör vi på det, ändras det om x antal månader så tar vi det då, det är onödigt att hetsa upp sig om framtiden" vilket han såklart har helt rätt i men vad SVÅRT det är.

Det är så himla svårt. För även om man uppmanas att leva i nuet så påverkas ju nuet av alla känslor för framtiden. Det är ju stora saker på spel, att kanske hitta en livpartner och förälder till framtida barn. Självklart är det oundvikligt att nosa på tankar om framtiden. Tvåsamhet är ju himla svårt också, när jag tänker efter så är det ganska konstigt att vi lever så. Alla säger att långvariga förhållanden och äktenskap kräver mycket jobb, många kompromisser. Jag känner mig som ett frågetecken ibland. Varför i hela fridens namn klämmer vi oss in i dom ramarna?

Samtidigt förstår jag att tvåsamhet är fantastiskt när man är kär. Jag tror bara jag har glömt bort hur det känns, att verkligen vilja leva ihop med någon och dela allt.

 

[Singoalla]

Snälla tro inte du tar för mycket plats när det är jobbigt, uppskattar alla dina inlägg jättemycket Råkade ju själv försäga mig till min psykolog senast o ser inte alls framemot nästa möte men jag känner som du att det är nog dags att försöka ta tag i de där relationsproblemen. Åtm jag känner att det hämmar mig även om jag just nu varken vill ha en mer nära relation eller har träffar någon kandidat.

Tack snälla

Hur i hela fridens namn kan man "försäga sig" till en psykolog?

 

[the_connemara]

Tack snälla

Hur i hela fridens namn kan man "försäga sig" till en psykolog?

Alltså jag ville inte ta hand om mina relationsproblem nu utan sökte för en helt annan sak Men så hängde det mer ihop än jag trodde

 

[Sharpless]

Hemma efter dejt, tror det torde tolkas positivt när det diskuteras nästa dejt.

 

[corzette]

Men va FAN! Har du någon vettig att prata med?

Har syrran... Men har även mailat jobbet och sagt att jag vill ha hjälp... Just nu är jag mest arg.
Han hade lovat att stå för den nya lägenheten men min manupilativa ex kompis sitter å har honom så fint i ledband (jodå jag vet att det är så...) Vart enda ord är direkt koppat från hennes svar till honom om vad han ska svara mej... (som jag vet är så då man ser svarstiderna efter mina svar)
Men som sagt jag kommer dippa och det vet jag.. Så vill inte försöka klara det här själv ens..

Samtidigt som jag inte ångrar vår tid ihop... Den va HELT amazing.. Har aldrig haft det så bra... Så har den här tiden när jag varit i hans stad efter att han bröt varit ett rent helvete måendemässigt... Självmordstankarna inte bara hopades, de undrade bara NÄR de skulle bli av... Men efter att jag flyttat upp grejerna till Sthlm igen så hade jag inte "verktygen" för självmordet till hands så de va bara att må skit... Nu hemma i Sthlm igen känner jag mej mkt bättre... Dock är allt långt ifrån över... Har kontrakt på 2 lägenheter (exkl den här i sthlm), med hyror som inte är att leka med och en ex sambo som inte anser att han ska hjälpa till med mer än hälften på den ena... Så ekonomin kan komma att ta stryk... REJÄLT !
Men just nu är jag i fighting mode... Och jag vet ju vem jag "slåss" med... (inte exet utan ex kompisen)

 

[Amanda_F]

Har syrran... Men har även mailat jobbet och sagt att jag vill ha hjälp... Just nu är jag mest arg.
Han hade lovat att stå för den nya lägenheten men min manupilativa ex kompis sitter å har honom så fint i ledband (jodå jag vet att det är så...) Vart enda ord är direkt koppat från hennes svar till honom om vad han ska svara mej... (som jag vet är så då man ser svarstiderna efter mina svar)
Men som sagt jag kommer dippa och det vet jag.. Så vill inte försöka klara det här själv ens..

Samtidigt som jag inte ångrar vår tid ihop... Den va HELT amazing.. Har aldrig haft det så bra... Så har den här tiden när jag varit i hans stad efter att han bröt varit ett rent helvete måendemässigt... Självmordstankarna inte bara hopades, de undrade bara NÄR de skulle bli av... Men efter att jag flyttat upp grejerna till Sthlm igen så hade jag inte "verktygen" för självmordet till hands så de va bara att må skit... Nu hemma i Sthlm igen känner jag mej mkt bättre... Dock är allt långt ifrån över... Har kontrakt på 2 lägenheter (exkl den här i sthlm), med hyror som inte är att leka med och en ex sambo som inte anser att han ska hjälpa till med mer än hälften på den ena... Så ekonomin kan komma att ta stryk... REJÄLT !
Men just nu är jag i fighting mode... Och jag vet ju vem jag "slåss" med... (inte exet utan ex kompisen)

Fy faaaan alltså. Men det är faktiskt han som försatt dig i den här ekonomiska situationen så det är bara för honom att pynta. Tycker mycket väl att du kan börja adressera dem som "par". Hej X och Y typ.. För att visa dem att du fattar vad som pågår. Vilken idiot till "kompis" hon är...

 

[Singoalla]

Har syrran... Men har även mailat jobbet och sagt att jag vill ha hjälp... Just nu är jag mest arg.
Han hade lovat att stå för den nya lägenheten men min manupilativa ex kompis sitter å har honom så fint i ledband (jodå jag vet att det är så...) Vart enda ord är direkt koppat från hennes svar till honom om vad han ska svara mej... (som jag vet är så då man ser svarstiderna efter mina svar)
Men som sagt jag kommer dippa och det vet jag.. Så vill inte försöka klara det här själv ens..

Samtidigt som jag inte ångrar vår tid ihop... Den va HELT amazing.. Har aldrig haft det så bra... Så har den här tiden när jag varit i hans stad efter att han bröt varit ett rent helvete måendemässigt... Självmordstankarna inte bara hopades, de undrade bara NÄR de skulle bli av... Men efter att jag flyttat upp grejerna till Sthlm igen så hade jag inte "verktygen" för självmordet till hands så de va bara att må skit... Nu hemma i Sthlm igen känner jag mej mkt bättre... Dock är allt långt ifrån över... Har kontrakt på 2 lägenheter (exkl den här i sthlm), med hyror som inte är att leka med och en ex sambo som inte anser att han ska hjälpa till med mer än hälften på den ena... Så ekonomin kan komma att ta stryk... REJÄLT !
Men just nu är jag i fighting mode... Och jag vet ju vem jag "slåss" med... (inte exet utan ex kompisen)

Känner lite att jag hatar människor när jag läser det här (ja, denna sur-citron ska gå och lägga sig snart). Bra med fighting mode, säger som Grynet ”Ta ingen skit!”

 

[Red_Chili]

@corzette, jag vet inte alls vad jag ska skriva.. men jag hoppas verkligen att det blir bra för dig till sist iaf. Hoppas också att du kan ta hand om dig själv nu och har bra personer att prata med. Du förtjänar att må bra.

 

[Red_Chili]

Jag kunde inte låta bli att kolla lite på tinder nu när det var läggdags. De flesta tråkiga, en matchning (som faktiskt skrev) och fler tråkiga. Precis innan jag tänkte lägga ifrån mig mobilen så dök det upp en som jag kände igen! En som jag följer på instagram. Först började jag följa honom för att han skriver mycket och väldigt intressant, men sedan insåg jag att han är väldigt snygg också (men kanske inte riktigt min stil). Så ja, nu har jag svept höger på honom, uppdaterat egna presentationen lite och kan inte låta bli att hoppas på att han sveper höger sedan Så fånig jag är.

 

[machafuko]

Så update från mej som är allt annat än kul...

Jag är HELT förstörd...

Killen ringde söndagen förra veckan och gör slut (ja det va tvunget att gå via telefon då jag skulle skrivit uthyrningskontrakt på min lgh i sthlm på måndagen)
Jag hör på honom att han menar vad han säger, det här är inget "jag håller på att funderar"
Kommer hem (ja där vi bor) på onsdan å det är stelt osv. Han jobbade ju torsd då får jag se att hans bästa kompis tagit bort mej på fb och när jag ser det ser jag att även MIN vän, hon som hade festen vi träffades på har tagit bort mej som vän... Jag fattade INGENTING, ifrågasatte vad som hänt och då sa han att min kompis sagt att jag inte gillade hans bästa kompis (inte sant what so ever) och de hade då menat på att jag försökte ändra så mkt på honom (inte heller sant)
De sa att de saknade hans ärligt glada leende mm (tro mej de såg jag en massa av)
Men iaf sen på fredagen gick han på fest hos min fd kompis och kom inte hem på natten, först vi typ 9-10 tiden... Sen drog han igen.. Då körde jag mitt flyttlass hem.... När jag kom tillbaka låg han å sov.
Sen klev han upp 6 på söndagen och åkte å bada. Med min fd kompis. Som det sen kröp fram på kvällen numer är hans nya... Han är nu ute ur den här lgh. Som jag hoppas bli av med här nu vid månadsskiftet.. Men vi hade fixat så därför att vi ju skulle flytta till en 2a istället så i morron måste vi dit å se vad som händer nu ... Innan jag kan släppa här och åka hem till Stockholm igen ...

Jag är helt förstörd..

Fy så hemskt. Stor kram, som tidigare nämnt förtjänar du bättre än så här.

 

[sorbifolia]

Men nej @corzette vad trist! Och himla dålig stil av både honom och din "kompis"! Skickar en tröst-/styrkkram.

 

[transmission]

Det är så himla svårt. För även om man uppmanas att leva i nuet så påverkas ju nuet av alla känslor för framtiden. Det är ju stora saker på spel, att kanske hitta en livpartner och förälder till framtida barn. Självklart är det oundvikligt att nosa på tankar om framtiden. Tvåsamhet är ju himla svårt också, när jag tänker efter så är det ganska konstigt att vi lever så. Alla säger att långvariga förhållanden och äktenskap kräver mycket jobb, många kompromisser. Jag känner mig som ett frågetecken ibland. Varför i hela fridens namn klämmer vi oss in i dom ramarna?

Samtidigt förstår jag att tvåsamhet är fantastiskt när man är kär. Jag tror bara jag har glömt bort hur det känns, att verkligen vilja leva ihop med någon och dela allt.

Precis, det är oundvikligt att tänka på framtiden! När man är kär så kommer i alla fall jag på en miljon grejer jag vill göra tillsammans med min partner och då börjar man ju planera framåt. Jag försöker verkligen tänka att nu känns det bra, det är okej att drömma och känner jag annorlunda längre fram får jag ta upp det med T då helt enkelt. Man måste våga prata, tror jag.

Jag ställer mig också den frågan ibland och jag och bästis har diskuterat det en hel del, speciellt i samband med att mitt senaste ex var så hetsig på att vi skulle flytta ihop, för det är så "det ska vara". Han hade extremt svårt att acceptera att jag trivdes så bra att bo tillsammans med bästis. Överdriver man det lite känner i alla fall jag pressen ifrån en del av min omgivning att man ska leva villa, Volvo, vovve livet. Har blivit ifrågasatt över varför jag ibland inte vill ha det så som "alla" andra har det och det är så segt. Vad spelar det för roll för någon annan? Nu har jag verkligen blivit bättre på att säga ifrån och samtidigt skaka av mig vad andra tycker och tänker men ibland blir man lite knäckt ändå.

Och ja, jag håller verkligen med om att tvåsamheten kan vara fantastisk när man känner så!

 

[Hero]

Sista tiden har jag fått upp flera tjejer på Tinder från framförallt Ukraina som ofta ser väldigt bra ut och verkar heller inte vara fejk. Men man undrar ju lite varför dom söker efter svenska killar...

 

[prallan]

Sista tiden har jag fått upp flera tjejer på Tinder från framförallt Ukraina som ofta ser väldigt bra ut och verkar heller inte vara fejk. Men man undrar ju lite varför dom söker efter svenska killar...

Fråga dom

 

[Hero]

Fråga dom

Jo, jag tänkte det. Men hann inte sist.. Jag hade inte svarat henne på nån dag och då tog hon bort mig.
Hon var dock väldigt tydlig med att hon letade nåt seriöst och var trött på att alla killar bara var ute efter sex.

 

[sorbifolia]

Behöver lite input här! Jag var på en till promenaddejt med italienaren i söndags, och det var riktigt trevligt. Praten gick lätt hela tiden den här gången, vi skrattade mycket och rundan blev mkt längre (på hans initiativ) än vad vi planerat innan. Men vi kramades bara efteråt, och jag vet inte riktigt hur jag ska gå fram för att visa att jag "vill mer" sas, eller ta reda på om han vill det... Är rädd att jag ska skrämma bort honom, då jag på något sätt alltid lyckas göra det med killar jag gillar!

Han verkar vara lite blyg och försiktig, så jag vill liksom inte vara för framfusig. Känns som att det oftast är jag som tar initiativet att skriva/träffas/hitta på saker, men han är alltid mkt positiv till att träffas. Äsch, jag kanske bara ska bjuda ut honom på något som involverar alkohol, eller vad tycker ni?

 

[Hero]

Behöver lite input här! Jag var på en till promenaddejt med italienaren i söndags, och det var riktigt trevligt. Praten gick lätt hela tiden den här gången, vi skrattade mycket och rundan blev mkt längre (på hans initiativ) än vad vi planerat innan. Men vi kramades bara efteråt, och jag vet inte riktigt hur jag ska gå fram för att visa att jag "vill mer" sas, eller ta reda på om han vill det... Är rädd att jag ska skrämma bort honom, då jag på något sätt alltid lyckas göra det med killar jag gillar!

Han verkar vara lite blyg och försiktig, så jag vill liksom inte vara för framfusig. Känns som att det oftast är jag som tar initiativet att skriva/träffas/hitta på saker, men han är alltid mkt positiv till att träffas. Äsch, jag kanske bara ska bjuda ut honom på något som involverar alkohol, eller vad tycker ni?

Netflix & Chill ?

Nämen, jag tror att om han är lite blyg/försiktig kan det nog lätta lite om ni är hemma hos dig eller honom . Se en film eller nåt .

 

[Milosari]

Behöver lite input här! Jag var på en till promenaddejt med italienaren i söndags, och det var riktigt trevligt. Praten gick lätt hela tiden den här gången, vi skrattade mycket och rundan blev mkt längre (på hans initiativ) än vad vi planerat innan. Men vi kramades bara efteråt, och jag vet inte riktigt hur jag ska gå fram för att visa att jag "vill mer" sas, eller ta reda på om han vill det... Är rädd att jag ska skrämma bort honom, då jag på något sätt alltid lyckas göra det med killar jag gillar!

Han verkar vara lite blyg och försiktig, så jag vill liksom inte vara för framfusig. Känns som att det oftast är jag som tar initiativet att skriva/träffas/hitta på saker, men han är alltid mkt positiv till att träffas. Äsch, jag kanske bara ska bjuda ut honom på något som involverar alkohol, eller vad tycker ni?

Jag tycker att din egen idé var väldigt bra