Dejtingtråden del 19

[Singoalla]

Tack Det suger verkligen, och inget man önskar på någon annan, men skönt att höra att jag inte är ensam ändå

Det är du verkligen inte. Jag har existentiell kris just nu. Har någonstans insett att jag verkligen älskar MM samtidigt som fenomenet förhållande skaver som en stickig yllekofta och jag får knappt syre. Jag har alltid trott att det bara skulle krävas tillräckligt starka känslor för att jag skulle vilja vara tillsammans med någon, och nu när dom känslorna finns och det ändå känns som en tvångströja så går hela min tro på det här i kras. Är jag helt enkelt inte skapt för att leva i tvåsamhet, skaver det här för att ensamvargen i mig vill dra till skogs och få leva sitt eget liv? Eller flippar jag på grund av rädslor som jag måste sluta fly ifrån? Ugh, jag vill bara hem och krypa under täcket med hunden just nu. Förbaskat att det här ska vara så svårt.

 

[sorbifolia]

Det är du verkligen inte. Jag har existentiell kris just nu. Har någonstans insett att jag verkligen älskar MM samtidigt som fenomenet förhållande skaver som en stickig yllekofta och jag får knappt syre. Jag har alltid trott att det bara skulle krävas tillräckligt starka känslor för att jag skulle vilja vara tillsammans med någon, och nu när dom känslorna finns och det ändå känns som en tvångströja så går hela min tro på det här i kras. Är jag helt enkelt inte skapt för att leva i tvåsamhet, skaver det här för att ensamvargen i mig vill dra till skogs och få leva sitt eget liv? Eller flippar jag på grund av rädslor som jag måste sluta fly ifrån? Ugh, jag vill bara hem och krypa under täcket med hunden just nu. Förbaskat att det här ska vara så svårt.

Har du känt liknande i tidigare relationer? Möjligt att jag misuppfattat, men trodde du varit sambo innan? Om det inte känts så förut så vad är ändrat denna gången?

Tänkte föreslå att du försöker bryta ner eksakt vad som "skaver" och analyserar varför det känns så, men gissar att du redan är i full gång med det... Hoppast att du hittar en bra lösning och kommer underfund med dessa rädslor.

 

[Singoalla]

Har du känt liknande i tidigare relationer? Möjligt att jag misuppfattat, men trodde du varit sambo innan? Om det inte känts så förut så vad är ändrat denna gången?

Tänkte föreslå att du försöker bryta ner eksakt vad som "skaver" och analyserar varför det känns så, men gissar att du redan är i full gång med det... Hoppast att du hittar en bra lösning och kommer underfund med dessa rädslor.

Jag har varit sambo hela tre gånger och aldrig tyckt att det skavt tidigare. Men jag var ung då, min senaste relation inledde jag när jag var 23 och när jag tänker tillbaka på de förhållanden som jag haft och hur de sett ut när de inleddes så är det väldigt mycket beteenden och drag hos partnern som jag aldrig hade accepterat idag. Jag var mycket mer tolerant då, och dessutom betydligt mer inkörd i tvåsamhetsnormen och nog mer kär i kärleken och tvåsamheten självt än i partnern. Jag tror alltså att tröskeln för att inleda en relation och ett samboskap inte var särskilt hög. Jag hade inte heller särskilt svårt att bli kär.

Sedan dess har jag både erfarit destruktiva relationer och trauman, men också fått utforska livet som singel och allt vad den friheten innebär. Så jag känner att jag har svårt att orientera mig i om det är mina dåliga erfarenheter som spökar och rädslorna som sätter stopp, eller om jag helt enkelt försöker forcera mig in i en mall som helt enkelt inte längre passar mig och att det skaver därför.

Tack för bra tips Urk, jag är trött på att behöva ta upp utrymme både i den här tråden och tid från mina vänner med tankar om det här. Jag hoppas att jag bidrar med lite galenskaper emellanåt iaf så att det lättar upp.

 

[pepp]

Tack för bra tips Urk, jag är trött på att behöva ta upp utrymme både i den här tråden och tid från mina vänner med tankar om det här. Jag hoppas att jag bidrar med lite galenskaper emellanåt iaf så att det lättar upp.

Så ska du inte känna! Det är ju därför tråden finns, för att man ska kunna bolla tankar och känslor med andra

Ibland har man jobbiga saker att ta upp, ibland lättsammare

 

[Singoalla]

Så ska du inte känna! Det är ju därför tråden finns, för att man ska kunna bolla tankar och känslor med andra

Ibland har man jobbiga saker att ta upp, ibland lättsammare

Tack fina Jag önskar verkligen att jag var en enklare person ofta. En vän skrev precis "Tänk inte så mycket, bara njut!" Jag la undan telefonen. Det finns verkligen ingenting jag önskar mer just nu än att jag bara kunde få njuta av allt, och inte försöka parera ångestattacker tredje dagen i rad nu.

 

[emma-vsm]

Det är du verkligen inte. Jag har existentiell kris just nu. Har någonstans insett att jag verkligen älskar MM samtidigt som fenomenet förhållande skaver som en stickig yllekofta och jag får knappt syre. Jag har alltid trott att det bara skulle krävas tillräckligt starka känslor för att jag skulle vilja vara tillsammans med någon, och nu när dom känslorna finns och det ändå känns som en tvångströja så går hela min tro på det här i kras. Är jag helt enkelt inte skapt för att leva i tvåsamhet, skaver det här för att ensamvargen i mig vill dra till skogs och få leva sitt eget liv? Eller flippar jag på grund av rädslor som jag måste sluta fly ifrån? Ugh, jag vill bara hem och krypa under täcket med hunden just nu. Förbaskat att det här ska vara så svårt.

Har tänkt i likande banor sista dagarna. Var på bröllop i helgen och det ger så dubbla känslor. Blir helt rörd av hur fint det är med kärlek och att hitta någon man vill dela det mesta i livet med. Samtidigt ger det mig lite av tvåsamhets/heteronorm-ångest som jag tänker att jag inte alls är skapad för. Jag vet inte alls hur jag vill ha mitt liv när det kommer till relationer, och jag är ändå 35. Bollade med en klok kompis som fick mig att fatta att man inte alls måste veta, och även om man vet kan man ju ångra sig.

 

[Singoalla]

Har tänkt i likande banor sista dagarna. Var på bröllop i helgen och det ger så dubbla känslor. Blir helt rörd av hur fint det är med kärlek och att hitta någon man vill dela det mesta i livet med. Samtidigt ger det mig lite av tvåsamhets/heteronorm-ångest som jag tänker att jag inte alls är skapad för. Jag vet inte alls hur jag vill ha mitt liv när det kommer till relationer, och jag är ändå 35. Bollade med en klok kompis som fick mig att fatta att man inte alls måste veta, och även om man vet kan man ju ångra sig.

Jag känner lite likadant inför bröllop. Blir helt blödig och tycker att det är fantastiskt vackert, samtidigt som jag tycker att det är lite fånigt och kan inte låta bli att fnissa. Helig varo denna okränkbara tvåsamhet, som vi idag har samlats för att hylla med en högtidsfest som kostade samtliga besparingar. Eller som Jim Gaffigan säger: "I understand that weddings are an important event where we spend alot of money so that the bride can pretend to be a princess. And marry her prince and live happily ever after because magic exists. What a bunch of weidos. Weddings are kind of wierd, whats the logic? It´s like: Well we love each other, why don´t we pretend we have a kingdom. We´ll invite your parents friends and my parents friends and we´ll have a banquet. The two kingdoms shall come together as one."

Jag tror att det är viktigt att tänka som du gör, att ingenting är skrivet i sten. Man är tillåten att vela, tvivla, bestämma sig och ändra sig. Det jag känner att jag vill ta beslut om inom närmsta året/åren är barn. Som tur är har jag, efter dialog med min kurator på IVF-kliniken, fått fria tyglar att återkomma inom 1,5 år.

 

[Hyacinth]

Tack fina Jag önskar verkligen att jag var en enklare person ofta. En vän skrev precis "Tänk inte så mycket, bara njut!" Jag la undan telefonen. Det finns verkligen ingenting jag önskar mer just nu än att jag bara kunde få njuta av allt, och inte försöka parera ångestattacker tredje dagen i rad nu.

Men ni kan väl köra på som nu? Om alla är nöjda så?

 

[Singoalla]

Men ni kan väl köra på som nu? Om alla är nöjda så?

Fast alla är ju inte nöjda eftersom jag parerar ångestattacker

 

[Hyacinth]

Fast alla är ju inte nöjda eftersom jag parerar ångestattacker

Jag trodde de berodde på att du känner att ni borde flytta ihop och skaffa barn nästa vecka

 

[Singoalla]

Jag trodde de berodde på att du känner att ni borde flytta ihop och skaffa barn nästa vecka

Haha nä, både han och jag är nog ganska införstådda med att vi ska ta det lugnt och bara fortsätta ses. Men det har tydligen triggat någonting hos mig ändå.

 

[sorbifolia]

Haha nä, både han och jag är nog ganska införstådda med att vi ska ta det lugnt och bara fortsätta ses. Men det har tydligen triggat någonting hos mig ändå.

Känns som något hos dig som ligger under och spökar ja, möjligtvis dåliga tidigare erfarenheter? Säkert en bra idè att prata så mycket som möjligt om det med både oss, dina vänner och möjligtvis någon profesionell om du har möjlighet?

Du ger så mycket tillbaka med dina kloka betraktiningar i både denna och andra trådar så du ska absolut inte ha dåligt samvete för att ta upp för mycket plats här!

 

[Milosari]

Haha nä, både han och jag är nog ganska införstådda med att vi ska ta det lugnt och bara fortsätta ses. Men det har tydligen triggat någonting hos mig ändå.

Men har ni en deal som du inte är nöjd med? Om tvåsamheten känns skrämmande, skippa den då? Kör öppet direkt? Så kan du fortsätta träffa vem du vill när du vill, bara det att en är extra speciell?

 

[Singoalla]

Men har ni en deal som du inte är nöjd med? Om tvåsamheten känns skrämmande, skippa den då? Kör öppet direkt? Så kan du fortsätta träffa vem du vill när du vill, bara det att en är extra speciell?

Jag vet ju inte vad jag vill, och jag vet inte vart skon klämmer. Annars hade jag på något vis skridit till handling redan men just nu är det enda jag vet att jag har ångest och tyvärr inte mycket mer än så. Så jag känner att jag nog inte ska agera alls, just idag i alla fall.

 

[Hyacinth]

Jag vet ju inte vad jag vill, och jag vet inte vart skon klämmer. Annars hade jag på något vis skridit till handling redan men just nu är det enda jag vet att jag har ångest och tyvärr inte mycket mer än så. Så jag känner att jag nog inte ska agera alls, just idag i alla fall.

Den där bra. Ibland när jag hakar upp mig på något ger jag det en vecka innan jag agerar. Då hinner jag fundera och vet om det var stundens infall eller inte.

 

[mandalaki]

Haha nä, både han och jag är nog ganska införstådda med att vi ska ta det lugnt och bara fortsätta ses. Men det har tydligen triggat någonting hos mig ändå.

Det är inte så att du drar på för mycket? Som om skillnaden mellan dejt och FÖRHÅLLANDE är som mellan Denniskorv och wagyukött.

Det enda som hänt verkar ju vara att ni gjort upp om att inte dejta andra. Därför blev jag förvånad över det du skrev om klänningsproblemet på midsommar. Det borde väl inte vara större i år än på andra midsommar? Jag tycker att din kompis hade rätt: chilla

 

[Singoalla]

Det är inte så att du drar på för mycket? Som om skillnaden mellan dejt och FÖRHÅLLANDE är som mellan Denniskorv och wagyukött.

Det enda som hänt verkar ju vara att ni gjort upp om att inte dejta andra. Därför blev jag förvånad över det du skrev om klänningsproblemet på midsommar. Det borde väl inte vara större i år än på andra midsommar? Jag tycker att din kompis hade rätt: chilla

Gällande klänningsproblemet så handlar det väl snarare om att jag aldrig träffat hans kompisar. Midsommar skulle alltså bli första gången som han presenterar mig för sina vänner och sannolikt uppfattas situationen som att "MM tar med sin nya tjej". Därav kändes det som en viktig fest i sammanhanget.

Som sagt, jag skulle göra precis vad som helst just nu för att kunna "chilla". Har den uppmaningen någonsin funkat på någon form av ångestproblematik?

 

[mandalaki]

Gällande klänningsproblemet så handlar det väl snarare om att jag aldrig träffat hans kompisar. Midsommar skulle alltså bli första gången som han presenterar mig för sina vänner och sannolikt uppfattas situationen som att "MM tar med sin nya tjej". Därav kändes det som en viktig fest i sammanhanget.

Som sagt, jag skulle göra precis vad som helst just nu för att kunna "chilla". Har den uppmaningen någonsin funkat på någon form av ångestproblematik?

Helt övertygad om att all ångest beror på att ingen sagt chilla

Nejdå, men jag menar att en förklaring till din ångest kanske skulle kunna vara att du drar på så hårt. För mig är det inte SÅ avgörande att man beslutat att inte träffa andra. Och hans kompisar är väl inte viktigare än andra du träffar på fester? Utan att känna dig är jag rätt säker på att du är socialt begåvad och van vid att träffa folk.

 

[Singoalla]

Helt övertygad om att all ångest beror på att ingen sagt chilla

Nejdå, men jag menar att en förklaring till din ångest kanske skulle kunna vara att du drar på så hårt. För mig är det inte SÅ avgörande att man beslutat att inte träffa andra. Och hans kompisar är väl inte viktigare än andra du träffar på fester? Utan att känna dig är jag rätt säker på att du är socialt begåvad och van vid att träffa folk.

Frågan är ju bara, om chilla nu uppenbarligen inte fungerar som metod så spelar det ju ingen roll hur många gånger jag får rådet. Jag har ju uppenbarligen inte verktygen för att klara av det, och tro mig, ingen tycker att det suger mer än vad jag tycker. Men här är jag, med ångest tredje dagen i rad och varje gång jag hör ordet chilla så blir den bara ännu starkare och jag vill krypa ur skinnet på mig själv. Hur inkapabel det än gör mig att hantera situationen på ett bra sätt. Så vad tusan gör man då? Själv tänkte jag måla om vardagsrummet i alla fall.

 

[Wysiwyg]

Så vad tusan gör man då?

KBT. På fullt allvar. Jag tänker själv gå i terapi för min ångest kring relationer när jag är klar med min utbildning och kan betala för det.