Så tänker jag nog när det gäller min relation att det är det här som känns bra just nu och framtiden behöver det inte alls vara så. Vi är lever tillsammans så länge det känns bra, men livet tar ju så många svängar och ändrar sig och då kanske läget blir ett helt annat och det känns också bra. Skulle jag tänka att det här är för resten av livet skulle jag bli klaustrofobisk och fly fältet.Han som jag träffade igår, vad tusan ska vi kalla honom då, Göteborgaren? Hade intressanta tankar om dejting. Han menade att man ställer väldigt höga krav på sin dejt om man börjar träffas med inställningen att det här kan/ska bli ens framtida äkta hälft. Han tyckte att man måste se mycket mer flytande på livet, att en relation som är bra nu kanske inte behöver vara rätt om några år osv. Han påtalade också hur viktigt han tyckte att det var med att ha ett eget liv och sin egen bana, att man inte kan växa ihop bara för att man är tillsammans. Jag gillade hans tankar. Han verkar smart, ödmjuk och empatisk.