Jag kan inte tala för dig eller hur du ska känna. Jag talar förstås utifrån mina åsikter och filosofi, mitt perspektiv på saken. Såhär ser jag på sånt:
Det finns alltid nån som hatar dig och något i din livsstil, din identitet. Du kan inte göra alla i värden till lags. Alla kommer aldrig acceptera dina anledningar till vad du gör eller hur du lever. Det kommer finnas de som inte bara tycker annorlunda, de kommer säga hemska saker om sånt du bryr dig om. Om man väljer att värdera deras åsikter så kan det påverka en väldigt negativt. Om man inte värderar dem så påverkar det en inte lika mycket, eller knappt alls. Man har rätt att må illa, bli ledsen, känna sig som skit, bli förbannad. Men världen kommer inte anpassa sig efter ens känslor eller åsikter, och har man en förväntning på det så kommer man bli besviken.
I ditt exempel fanns det personer som ser en del i din identitet som äcklig och onaturlig. Varför ser du deras åsikt som giltig? Jag gör det inte. Det finns personer jag har träffat på som har sagt hemska saker om mig, saker som jag hade blivit väldigt ledsen av om det varit min närmaste familj som sagt. Men eftersom det var främlingar som inte känner mig och som (enligt mig) har en ideologi/kultur/tankesätt som jag ser som kass, så värderar jag heller inte deras åsikter i det fallet och blir inte ledsen. Jag hade dock gärna diskuterat saken med dem, men ofta brukar inte det vara personer som är som mest mottagliga för hövliga samtal IMO..
